OPINION Trolljägaren Robert Aschberg angriper i en Aftonbladetkrönika den 9 december den självständige journalisten Joakim Lamotte. Han påstår att Lamottes journalistiska arbete ute på fältet bara är teater.
Lamottes sänder sina reportage live via Facebook. Aschberg skriver:
Springer omkring på någon ort där det har varit bråk som kan relateras till invandring. Ofarligt, men han hukar, ser sig om hela tiden som vore han jagad i en krigszon, filmar folk som inte vill bli filmade och lyckas i bästa fall få någon lokal slyngel att skrika ”hora” åt honom.
Teater. Aktivism. Facebooksuccé. Och troligt klirr i swishkassan.
På Facebook svarar Lamotte på Aschbergs angrepp:
Sedan förminskar han mina livereportage som handlar om att visa upp utvecklingen i samhället, och påstår att det är helt ofarligt. Om det är så ofarligt så undrar jag varför inte Aschberg själv ger sig ut i våra förorter ensam utan livvakter och rapporterar? Han får gärna åka med nästa gång jag ger mig ut, om han vågar?
Medan jag konfronterar kriminella killar som kastar sten på polisen och bränner bilar så jagar Aschberg svenska pensionärer.
Det har pågått kravaller och våld mot polisen i området Kronogården i Trollhättan. Kort efter att Aschbergs Aftonbladetkrönika publicerats åker Lamotte dit för att spela in ett reportage. För att ta reda på vad som händer.
Under livesändningen i Trollhättan blir Lamotte angripen av en mobb. Polisen tycks inte kunna/vilja skydda honom. Han blir bestulen på sin utrustning. Bara några dagar innan har alltså Aschberg påstått att det är ofarligt, att Lamotte bara spelar teater.
Se klippet:
Mainstreammedierna, som menar att ”näthat” mot journalister är ett hot mot demokratin, har inte gjort en stor sak av denna händelse: en journalist som blir fysiskt attackerad och hindrad att göra sitt arbete inför passiva poliser. Vilka är det egentligen som bestämmer där ute? Polisen eller gängen?
Återigen fick vi bekräftat att no go-zoner är en verklighet i Det Nya Sverige.
Troll-, eller snarare pensionärsjägaren, Aschberg lever långt ifrån de mångkulturella och mångkriminella områden som han med sin vinklade journalistik sannolikt bidragit till att skapa.
När Donald Trump år 2017 beslutade att flytta USA:s ambassad till Jerusalem samlades hundratals arga demonstranter på Möllevångstorget i Malmö.
Demonstranterna skanderade: ”Khaybar, Khaybar ya yahud, jaysh Muhammed saufa ya’oud!”
Det betyder: ”Khaybar, Khaybar, o judar, Muhammeds armé kommer tillbaka!”
Ramsan handlar om när profeten Muhammed belägrade Banu Kuraizas fästning i Khaybar. Banu Kuraiza var en av flera judiska stammar som bodde i Arabien före islams uppkomst. Judarna kapitulerade och Muhammed bestämde att alla män skulle dödas, kvinnorna och barnen göras till slavar.
De propalestinska demonstranterna ropade också: ”Vi har utlyst intifada från Malmö. Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna.”
Var var den tuffe Robert Aschberg? Borde inte han ha knackat på hos några av dessa demonstranter och tryckt upp en kamera i deras ansikten?
Nej, så gjorde han inte. Det verkar som om det är okej med rasister som skriker på våra gator om att skjuta judar så länge de heter Ahmed och Muhammed och inte Kalle och Pelle. När en ”gammelsvensk” skriver n-ordet i en kommentar på Facebook kan han eller hon dock riskera att få ett hembesök av en ”seriös journalist” för att alla ska få veta att här bor en vidrig rasist.
Det är lätt för Aschberg att framställa sig som antirasistisk hjälte när han tampas med snälla pensionärer. Jag skulle vilja se Aschberg gå runt i Rosengård och knacka dörr hos palestinska familjer: ”Är det här du här i videoklippet? Har du verkligen sagt att du ska skjuta judar? Va? Står du för det?”
Vilken scen! Särskilt när alla grannar, familj, släkt och ”muslimska bröder” kommer ut för att ta reda på vad som står på. Kommer bli ett jävla liv! Aschberg har tur om han klarar sig helskinnad tillbaka till tryggheten i sitt vita, välbärgade, fina kvarter.
När nazister demonstrerar kommer polisen och slår ner dem med batonger. Men när islamofascister hetsar på gator och torg tittar polisen på. Och när en mobb värstingar omringar och rånar en journalist gör de inget för att stoppa dem.
Lamotte är värd respekt för att han ger sig ut i verkligheten i Det Nya Sverige.
Det tycker dock inte vänsteraktivisten Marwa Karim. Hon skriver på Twitter att Lamotte får skylla sig själv:
Anledningen till varför Joakim Khara Lamotte blev attackerad i thättan var för att VI har fått nog. Vi har fått nog av hans bullshit som 99% handlar om att svartmåla och smutskasta oss icke-vita. Nu fick han äntligen den käftsmällen han förtjänar. Så nej det är inte synd om hnm
Marwa Karim satt tidigare i styrelsen för SSU Gävleborg och var organisationens kampanjledare. År 2014 utsågs hon till ”Årets svenska ungdomshjälte” av Aftonbladet.
Varför utsågs hon till hjälte? Jo, för sitt arbete mot mobbning.
Ordet ”khara” som Marwa gett Lamotte som mellannamn betyder ”avföring” på arabiska. Mer vulgärt uttryckt ”bajs”, som i den arabiska förolämpningen ”kul khara”, ”ät bajs”.
Så här beskriver Marwa sin antirasistiska hållning:
Jag är och kommer alltid att vara en stolt antirasist. Jag är och har alltid varit beredd på att göra allt i min makt för att se till så att rasismen krossas.
Men trots sin starka antirasistiska övertygelse kunde hon uttrycka sig så här om vita:
Jag är så trött på vita personer.
När jag läser detta funderar jag hur det skulle gå för mig om jag uttalade mig på samma sätt i Marwas ursprungsland Irak: ”Jag är så trött på araber”.
Aschberg gick självklart inte hem till Marwa för att pressa henne på en kommentar.
I ett tal Marwa Karim höll på nationaldagen 2014 sa hon att hon var stolt över sina irakiska rötter. Hon kallar sig muslim.
Muslimernas profet Muhammed beskrivs i islamiska texter som en vit person. Han köpte en gång en arabisk slav till priset av två svarta slavar. De svarta var alltså värda mindre. Muhammed hade flera svarta slavar som han utnyttjade som bl.a. bärare. Han kallade svarta människor ”russinhuvuden”. Muhammed själv däremot beskrivs som en man med ljus hy. I en text talas det om att han hade ”ett vitt, vackert ansikte”. Profeten var alltså en vit man som ägde svarta slavar.
Marwa Karim torde följaktligen vara trött på Muhammed. Synd att hon inte är trött på honom för hans idéer, utan för hans hudfärg.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)
DET GODA SAMHÄLLET 