Patrik Engellau: Den nya försiktighetsprincipen

Patrik Engellau

Jag ogillar Greta Thunberg. Det är inte individen Thunberg jag ogillar, även om hon verkar nog så fanatisk och bitsk, utan symbolen Thunberg. Hon symboliserar alla ofördragsamma svärmare som utan hänsyn till andra människor vill göra om världen i enlighet med en frälsningslära som hon och de andra svärmarna bestämt sig för att följa.

Västvärlden är i sitt nuvarande tillstånd ett underverk. Aldrig någonsin tidigare i historien har ett socialt och ekonomiskt system skapat sådant välstånd och sådan bekvämlighet för snart sagt alla människor. Detta Schlaraffenland har varit igång i sjuttiofem eller kanske hundra år och inga säkra tecken tyder på att ymnighetshornet skulle torka ut. Tvärtom skapar det varje år alltmer ymnighet för allt fler människor.

Hornet drivs tills vidare till avgörande del med fossila bränslen. Utan gasen och oljan hade vi inte kunnat hålla oss med välsignelser som varmt och kallt vatten inomhus, snygga och bekväma gångkläder, vattentoaletter med fungerande avloppssystem, flygplan som tar oss på solsemester till Thailand, fräscha grönsaker från hela världen och nybakat bröd på ICA plus de tusentals andra njutningar varmed vår lyxiga livsstil ger glans och behag åt oss som förunnats att leva i historiens, om man räknar i genomsnitt per capita, troligen bästa tid.

Nu har Thunberg och hennes åsiktsfränder fått en andlig ingivelse enligt vilken världen kommer att gå under av värmeslag om tio år ifall människan inte dessförinnan praktiskt taget slutat att använda fossiler. Det finns inget säkert vetenskapligt stöd för denna framtidsutsaga. Vetenskapen säger ungefär att, tja, det kanske blir någon grad varmare om ett kvartssekel om oljan får flöda som nu och, tja, huruvida detta är bra eller dåligt för människan är något vi fortsatt forskar om.

Tyvärr är det inte bara Thunberg som tänker som Thunberg. Hon är den piskande svansspetsen hos en drake som sannolikt hemsökt människorna sedan skapelsen men under de senaste hundra åren vuxit sig starkare och mer ondskefullt eldsprutande än någonsin, nämligen föreställningen att människan med hjälp av sitt verktyg Staten har fullständig makt över tillvaron och kan göra precis vad hon vill och att detta faktiskt också fungerar.

Historien utfärdar inga dödsdomar mot felaktiga teorier. Därför frodas draken trots misslyckanden som Sovjetunionen. Nu är draken på banan igen med gnistrande, elaka ögon och Thunberg väsande längst bak. Nu tror politiker över hela världen att det är annorlunda den här gången, nu ska planekonomin fungera, nu ska deras skatter, subventioner och regleringar lyckas bygga om hela världsekonomin så att fossilerna inte längre behövs.

Tanken svindlar över detta makalösa högmod. Personer som inte ens kan plocka fram några tusen poliser som de anser behövas för att bekämpa kriminaliteten i Sverige ska nu tillsammans med sina ofta korrupta kollegor i andra länder göra om hela världens produktionssystem. Räcker det inte med att studera Sovjetunionen för att utvärdera det projektet? Och när det gäller det internationella klimatomställningsprojektet är ledarna i de olika nationerna inte ens övertygade om vad de egentligen vill annat än lämpa sina respektive bördor på varandra.

Det internationella samfundet har repeterat en gång, nämligen i det så kallade Kyotoprotokollet, en internationell överenskommelse om att koldioxidutsläppen skulle minska som slutade med att de ökade. Vill du ge förnyat förtroende åt ett gäng som testat sina klimatlösningar en gång och då misslyckats?

Sammanfattningsvis finns ingenting som ger anledning att tro att världens politiker skulle kunna administrera fram en fungerande ”Energiewende” som tyskarna kallar sitt otursförföljda och troligen feltänkta nationella projekt i detta syfte. Ett grundtips baserat på all hittillsvarande erfarenhet är att politikerna kommer att göra systemet sämre än det är. Om de får följa sina instinkter kan det bli slut på den sköna och tillförlitliga värmen under kalla vinternätter. Tågen slutar rulla när det slutar blåsa och vindkraftverken inte levererar el. Slut på exotiska frukter på ICA och planen att lägga värmande elslingor i badrummet kan du glömma. Visst, politikerna säger att det inte kommer att bli så utan allt kommer att lösa sig. Det lovade även Lenin och Stalin. I verkligheten kommer du att få överleva på rovor och potatis.

Thunberg och hennes kollegor erkänner ibland att deras förutsägelser kanske inte är säkra men att de är möjliga och att man därför av försiktighet bör genomföra den politik de förespråkar. De kallar detta ”försiktighetsprincipen”.

För mig förefaller det rimliga perspektivet vara det motsatta. Historiska erfarenheter visar att en politikerdriven utveckling nästan alldeles säkert misslyckas. En seriös försiktighetsprincip skulle därför mana oss att ta avstånd från alla panikprogram och i stället lita på det som skapat våra framgångar, nämligen förnuft, forskning och marknadsekonomi. Man förutser problem, man funderar på lösningar, man löser problemen när de uppenbarar sig.