I snart fem år har jag på dessa sidor framfört uppfattningen att den politiska huvudmotsättningen numera går mellan å ena sidan det härskande politikerväldet och dess stödtrupper i det välfärdsindustriella komplexet med dithörande klienter samt förstås dessas intellektuella stödtrupper i media, å den andra den nettoskattebetalande medelklassen av gråsossar och småborgare.

Dessa två huvudkontrahenter har var sin ideologi och uppsättning av värderingar. Politikerväldets ideologi är PK-ismen med de åsikter som lite slappt brukar kallas Värdegrunden (och som ingen riktigt verkar kunna förklara även om det undervisas om den i skolorna). Medelklassen har ingen organiserad röst i vårt samhälle och måste därför tåla att låta sig definieras av sin huvudmotståndare, alltså politikerväldet, som föraktfullt kallar medelklassarna för populister utan andra övertygelser än rasism och nazism eller jämförbart smutsiga åsiktsriktningar.

Den svenska medelklassens – gråsossarnas och småborgarnas – värderingar är så självklara att de inte artikuleras tydligt av något parti, varken socialdemokraterna eller något av de före detta allianspartierna eller ens sverigedemokraterna, vilket partierna borde göra. Det handlar om alla de grundläggande och allmängiltiga uppfattningar som gjort Sverige till en sådan internationell framgång, till exempel medborgarens ansvar för sig själv och familjen, ovilja att ligga sin nästa till last, plikttrohet, flit, ordhållighet, pålitlighet, ambition, konflikträdsla och hederlighet. Utan sådant betyder liberalism, socialism och ekologism ingenting. En liberal som inte kommer i tid till jobbet och engagerar sig för att göra ett bra arbete och undviker att mucka gräl med arbetskamraterna hjälper inte till att lösa vårt lands problem.

Det som kännetecknar den medelklass som Dagens Nyheter skäller för populister är i själva verket den sortens samhällsnyttiga och välgörande värderingar. Jag kan bara beklaga att inget parti har begripit att reservationslöst bekänna sig till det åsiktspaket som gjort Sverige stort. I stället har de vikt sig för PK-isternas nedvärderande och falska tillvitelser.

Medelklassen är därför inte, som Dagens Nyheters ledarredaktion vill låta påskina, invandringsfientlig. Den bedömer invandrare efter samma mallar som den bedömer sig själv. Av samma skäl anser den att det ska råda ordning i klassrummen och att tullen måste få omhänderta ligor som flyr ur landet med nystulna utombordsmotorer. Att reducera sådana naturliga uppfattningar till någon sorts ömklig populism är bara larvigt och ett bevis på intellektuell torftighet.

Dagens Nyheter är därför fel ute när tidningen den 6 november i en ledare med rubriken Sanningens minut nalkas för Ebba Busch Thor  försöker framställa huvudmotsättningen inom kristdemokraterna – eller vilket annat parti som helst – som en konflikt mellan å ena sidan ”sympatisörer med starkt moraliskt och humanistiskt patos”, det vill säga PK-ister, å den andra invandringsfientliga populister. I själva verket handlar det – vare sig Ebba Busch Thor eller någon annan partiledare gjort detta klart för sig – om vår tids viktigaste åsiktsskiljaktighet som står mellan den dominerande, statsfinansierade politiska korrektheten och medelklassens utvecklingsfrämjande och samhällsnyttiga värderingar.