Bitte Assarmo: Hellre fossilhöger än floskelvänster

Bitte Assarmo

Statsminister Löfven fortsätter att leverera. Nu senast använde han ”fossilhöger” för att beskriva Moderaterna och Kristdemokraterna.

Erfarenheten från tidigare uppvisningar signerade floskelmaskinen Löfven ger vid handen att detta begrepp kommer att bli ett vanligt förekommande slagträ i klimatdebatten så räkna med att detta ord snart plockas upp av diverse miljöpartister och Jonas Sjöstedt.

Jag har en viss förståelse för att Löfven klamrar sig fast vid den här typen av nedsättande och föraktfulla epitet. Han har ju inte talets gåva precis, och vi vet alla hur det kan gå när han försöker sig på att argumentera sakligt i en debatt. Ingen kan väl glömma när han drog upp Me Too-rörelsen då SD-ledaren Jimmie Åkesson frågade vad regeringen tänkt göra för att göra det lättare att utvisa utländska våldtäktsmän. Det var mig veterligen första gången en partiledare, och tillika statsminister, blev utskrattad på bästa sändningstid i regim-TV så det är givet att Löfven föredrar på förhand konstruerade floskler.

Samtidigt är det naturligtvis uppseendeväckande att vi har en statsminister som slänger sig med ett sådant här språkbruk. Fossilhöger? Det säger en hel del om Stefan Löfvens intellektuella nivå. Man kan givetvis räkna med den här typen av nedsättande etiketter från fjortisarna i SSU. Men från en medelålders partiledare och statsminister? Det är ju löjeväckande.

Gissningsvis är det här något som sossarnas propagandamaskin arbetat fram för att på något sätt rädda de vikande väljarsiffrorna. Jag kan riktigt se framför mig hur de sitter där med sina laptops, paddor och smartmobiler, med glasartade blickar och axlarna stelt uppdragna i krampartad koncentration:

”Vad ska vi hitta på, hörrni? Hur ska vi få tillbaka folks förtroende? Vad kan vi säga om våra politiska motståndare för att väljarna ska ställa sig på vår sida igen? Det fungerar ju varken med nazist eller blåbrun höger längre och rövhatt har ju Twitter-vänstern tjatat om så mycket att folk inte ens lyssnar längre. Kom igen nu, kämpa!”

”Jag vet! Fossilhöger! Det är så himla smart! Alltså, borgarbrackor som både är fossiler och som inte fattar att världen går under om bara några år om vi inte snabbt blir fossilfria, fattar ni hur ballt det kommer att låta i debatten?”

”Jaaa, där satt den! Tjoho vad vi är bra!”

Ungefär så.

Om Stefan Löfven hade varit en vuxen man, med lite insikt i hur vanligt folk tänker, så hade han förstått att de flesta svennebananer tycker att det är patetiskt när statsministern står i TV och bräker fram sånt där. Men det är han uppenbarligen inte.

Visst finns det fortfarande trogna s-anhängare som inte förstår att statsministern gör bort sig. Människor som ler och nickar förnumstigt åt allt han säger eftersom deras s-märkta skygglappar hindrar dem från att se verkligheten även när den ligger utbredd mitt framför dem. Men de blir färre och färre. Och färre. Det är opinionssiffrorna ett tydligt bevis på. Och de som tappat tron på det en gång statsbärande partiet kommer inte att vinnas tillbaka för att statsministern skämmer ut sig som en skojare på Kiviks marknad.

Själv tillhör jag tusen gånger hellre Löfvens så kallade fossilhöger än den antiintellektuella floskelvänstern. Inte bara för att jag är realistisk nog att inse att det finns fler nyanser av klimatförändringarna än de som nu ska bankas in i medborgarna via alarmister och domedagsprofeter, utan också för att jag själv är ett fossil. Jag vägrar att nicka bifall åt dagens socialdemokratiska politik och jag vägrar att sluta tjata om att de brutit samhällskontraktet. Jag tror på sans och förnuft, saklighet och realism och på att politiker bör vara vuxna, värdiga och välutbildade.

Så till er som delar dessa åsikter säger jag: Fossila i hela landet, förenen eder!