Richard Sörman: Låt oss ta tillbaka orden! 1. Omdömets vokabulär

Richard Sörman

Ord behövs för att gestalta en världsbild, för att förklara en ideologi. Vänstern och modernismen har tagit ifrån oss en hel vokabulär vi behöver för att visa vilka vi är och hur vi föreställer oss den värld vi vill leva. Orden finns. Men vi måste ge dem liv igen. Ett område vars bortglömda terminologi känns extra viktig att återuppliva är det som har med omdöme och förnuft att göra. Bristen på omdöme måste vi också kunna beskriva. Ord som ”vanvett” och ”besinningslöshet” känns tyvärr alltmer relevanta att återigen börja använda.

Ord räknas. Har vi inte ord blir det svårt att uttrycka det vi känner, det vi ser, det vi kanske anar eller tycker oss förstå. Orden artikulerar och preciserar tanken, de förmedlar tankar från en människa till en annan.

Ord behövs alltså för att gestalta en världsbild, för att bejaka en ideologi. ”Hen” är exempelvis ett nyord som syftar till att motverka bilden av att mänskligheten är uppdelad mellan män och kvinnor. Antingen vill hen-sägarna tona ned skillnaden mellan könen eller också vill de till och med vill ifrågasätta tanken att det bara finns två kön.

Vi som vill se ett nygammalt Sverige som befriar sig från utopisk vänstermodernism måste också bli medvetna om språkets kraft. Om 2020-talet ska bli ett decennium för en svensk renässans kanske det också måste bli ett decennium för det svenska språkets renässans. Mer precist handlar det om ett språk som gått förlorat, om en vokabulär som gått förlorad. Det finns nämligen ord och uttryck vi tappat bort men som borde börja användas igen.

Som gammal språklärare vet jag att det alltid blir ett problem när man närmar sig den här typen av ämnen att göra skillnad mellan orden och den verklighet de betecknar. Talar vi om orden eller om deras betydelser? Svaret är här att vi talar om båda, men att vi utgår från orden. Språket är nämligen en listig genväg till verkligheten: Har vi orden kan vi tala om verkligheten. Vi kanske kan uppfatta eller ana en verklighet vi inte kan artikulera, men det blir svårt att betrakta den, att förstå den om vi inte har de ord som krävs för att gestalta den.

Den utopiska vänster som under de senaste tio åren hållit vår offentliga debatt och vår undervisning vid skolor och universitet i ett järngrepp har naturligtvis sin egen vokabulär. Det är den vi hör i det offentliga samtalet och det är den som beskriver vårt samhälle i termer av hierarkier, ojämlikhet och offerskap. Det är också den som beskriver kunskap som vårt enda rationella förhållningssätt till verkligheten. Alla politiska beslut ska fattas på basis av det man vill få oss att tro är vetenskaplig kunskap. För att göra motstånd behövs en annan vokabulär. Vi kan använda oss av deras vokabulär också. Men risken är då att vi spelar på deras planhalva och därmed implicit accepterar giltigheten av deras världsbild. Detta kan förvisso ha sina poänger eftersom vänstern nu faktiskt blivit den nya makt som vi alla måste göra uppror mot, men det finns också en annan vokabulär, en annan syn på världen, en vokabulär som är vår egen och som vi måste försöka blåsa liv i igen.

Låt oss ta ett exempel på ett ämnesområde – ett ”semantisk fält” – vars terminologi är relativt frånvarande i den samtida svenskan. Ett semantiskt fält är helt enkelt ett ”betydelsefält”, en aspekt av verkligheten som en grupp ord eller kanske uttryck refererar till. Och det exempel jag vill ta är allt som har med omdöme och förnuft att göra.

Men vad är då ett ”omdöme”? I grund och botten förmedlar ordet betydelsen av ett ställningstagande inför något som kräver granskning, kunskap och kanske erfarenhet, men som inte kan sägas bygga på absolut vetande. Man gör inte en bedömning att två plus två är fyra. Däremot kan man göra en bedömning som säger att en viss person är lämplig att anställa eftersom han eller hon verkar ha de kvalifikationer som krävs. Man bedömer också mer komplexa arbeten som görs vid universitet som exempelvis uppsatser eller avhandlingar. Att lita på en bedömning kräver tillit till den bedömandes saklighet, kunnighet och erfarenhet. Man förstår att det finns ett mått av subjektivitet i bedömningen, men litar på den i alla fall.

Detta är något som den moderna vänstern avskyr. Dels för att det i vårt traditionella samhälle mest var män som innehade de positioner i samhället där professionella bedömningar gjordes, men också för att man misstror det erkännande av kompetens och därmed av social prestige som omdömets eller bedömandets värde inbegriper. Vänstern tror helt enkelt inte på det objektiva omdömet: ingen människa är neutral, tänker man, inför någon annan eftersom våra mellanhavanden alltid styrs av de positioner vi intar till varandra i de olika sociala strukturer som definierar oss i förhållande till varandra.

Men vi tar lite vokabulär här. För nu gäller det för oss som tror på omdöme och förnuft att hitta tillbaka till den tankevärld där omdömet hade ett värde.

Den som har omdöme kan sägas vara en omdömesgill person. Det är alltså en person som har omdömesförmåga eller ibland till och med omdömesgiltighet. Det är en person som har gott, sunt, friskt, moget, säkert omdöme. Och en sådan person kan bilda sig ett omdöme om något. Han eller hon kan också ha omdömessäkerhet eller omdömesskärpa.

Omdömesförmågan kan även beskrivas med termen urskillning (ibland urskiljning). Urskillning är något mer precist än omdöme på så vis att omdömesförmågan prövas i handlingen att skilja ut något från något annat. Det handlar om att urskilja skillnader och att kanske därigenom känna igen det man söker efter eller kanske det som är värt att söka efter. Vilka tecken i tiden skulle med andra ord en omdömesgill politiker urskilja såsom varande mer betydelsefulla än andra? Om urskillningsförmågan saknas kommer beslut att fattas på fel grunder och då kommer kanske resurser att satsas utan urskillning eller kanske urskillningslöst.

När man talar om omdöme och urskillning talar man också om vett och förnuft. Vett är ungefär det samma som just förnuft, eller förstånd, tankeförmåga, fattningsförmåga och vår redan nämnda omdömesförmåga. Man talade förr om folkvett, om bondvett. Man sa att någon var vettlös, att något var vanvett, att ett politiskt förslag kunde vara vanvettigt. En människa kunde förlora vettet, tappa vettet, eller kanske vara en vettvilling eller en vettvill person.

Förstånd beskrivs av Svenska Akademiens Ordbok (som jag använder mig av här) som varande detsamma som omdömes- och slutledningsförmåga, tankeförmåga och fattningsförmåga. Man kan ha ett gott förstånd, ett klart förstånd, men tyvärr också ett klent eller fattigt förstånd. Något kan gå över vårt förstånd, och vi kan tala som vi har förstånd till. Som människa förväntas man bruka sitt förstånd för naturen har nämligen utrustat oss med ett visst förstånd.

Besinning är också ett fint gammalt svenskt ord som åter borde komma i bruk. Besinning är eftertanke, tankereda, sinnesnärvaro. En människa kan försöka besinna sig eller hon kan försöka besinna de problem hon står inför. Besinning är också självbehärskning och måttfullhet. Tyvärr kan människor också vara besinningslösa, det vill säga totalt tanklösa, vettlösa och hejdlösa.

Är det inte uppenbart att den här terminologin äger en skrämmande aktualitet? Inte på så vis att vi ser eller hör de här orden i vår samtids offentliga samtal. Men däremot för att de fångar en problematik som vi känner alltför väl: nödvändigheten för ett hållbart och harmoniskt samhälle att odla omdöme och förnuft. Moderniteteten tycker inte om omdöme. Den vill ha ”kunskap” (lycka till!). Den tycker heller inte om att vi besinnar oss och begagnar vårt vett och vårt förnuft. Den vill att vi ska brinna för förändring.

Nu står vi här i ett på många sätt vettlöst samhälle där vi trodde oss göra det rätta eftersom ”forskning visar” att all skepsis mot förändringar bara bygger på maktstrukturer där de redan besuttna bara vill behålla sina priviligierade positioner. Jag säger inte att det inte ligger någonting i detta. Men som de förnuftiga och omdömesgilla svenska män och kvinnor vi är borde vi ha initierat alla förändringar med försiktighet och måtta. Nu gjorde vi inte det. Och nu måste vi återigen lära oss att hitta tillbaka till urskillning och omdöme. Att hitta tillbaka till orden som beskriver det vi saknar kan vara ett viktigt steg på vägen

41 reaktioner på ”Richard Sörman: Låt oss ta tillbaka orden! 1. Omdömets vokabulär

  1. Anders F1 skriver:

    Svenskan är ett ovanligt rikt och uttrycksfullt språk. Men nu exkrementerar vi på det och byter ut folket till till menaiter/idioter. Hej hopp.

    PS. Hälsning till alla som åkte båt i helgen. Blinkning 😉

    Gillad av 1 person

  2. Anders Lundin skriver:

    Ja, du Richard. Intressant.
    Pkisterna har onekligen stökat till det även här. Det som nog stör mig allra mest – listan är lång! – är begreppet ”ja det är din sanning”. Som om det skulle finnas en jäkla massa olika ”sanningar”, rent vetenskapligt, rent objektivt?
    Visst kan vi såklart tolka och förstå verkligheten helt olika men det kan aldrig vara en åsikt huruvida exempelvis s k flyktingar från MENA är överrepresenterade i brottslighet. Men det vill Pkisterna ha det till. Vi får aldrig backa på den punkten.
    Dvs denna helt galna logik att man kan ”tycka” att MENA inte begår fler brott än övriga, trots statistik. Trots empiri. Trots det våra ögon ser.
    För Pkister är åsikter och fakta om inte samma sak, så åtminstone nära släkt.
    Exakt, just detta, är nog den mest ohederliga tankevurpan som PK lyckats slå i stora delar av vår befolkningen.
    Kan varmt rekommendera Är jag en katt?-klippet som finns på nätet. Där illustreras den totala mentala härdsmältan som råder på Södertörns Högskola. Riktigt skrämmande!

    Gillad av 3 personer

  3. Santiago skriver:

    Jag har i 13 år sedan återkomsten till Sverige pendlat mellan misstro, uppgivenhet och hat. Misstron gick över och jag insåg att Sverige och svenskarna som jag trodde fanns, inte gjorde det. Mitt liv kan beskrivas som en mental bur där man omges av människor som har slutat tänka, de har blivit automater. De är som slagna barn vars hjärnor består av djupa fåror för att undvika slagen, man kan se det hända, det är mycket lätt att framkalla inplanterade storebrors-ord som rasist. Man vill undvika skam och projicerar skulden med dessa ord utanför sig själv. På DGS så styr detta ord: RASIST! Inser ni detta, ni officiella skribenter? Ser ni inte hur kuvade vi är? Min poäng är inte att diskutera vad rasist betyder, det förmår tydligen inte DGS, utan att peka på asymmetrin i detta, alla de indoktrinerade (vilket jag uppskattar till minst 85% av etniska svenskar) har detta ord lagrat djupt i sina hjärnor, det är som på film där man kan få folk att mörda när de hör ett visst ord, ”toalettrulle”, får dem att ta kökskniven. Så fungerar alla svenskar nästan, även många som tror sig vakna, de har skalat löken, så på DGS har man då dissikerat exempelvis ”allas lika värde” men djupare in så gömmer sig ”rasist”. Jag var på en middag nyligen och gick nära våldtäkter och folkgrupper och plötsligt så hade min bordsdam hört ”toalettrulle” för hon började i mening efter mening upprepa ordet rasist. Ondskan ligger dock i motsatt riktning, och svenskarna bidrar idag till våldtäkter på deras egna.

    Gillad av 11 personer

    • miketheviking skriver:

      Mycket bra iaktagelse Santiago.
      Känner med dig som det brukar heta.
      Samtidigt är det fascinerande att leva i en tid, se då och nu, uppleva en transformering av ett land och vara mitt uppe i Världshistorien.

      Jag löser mycket historia men har sedan länge konstaterat att ytterst få människor i historien varit medveten om ”historien” när den utspelade sig. Vi läser den officiella historien som den berättades några år efter ett skeende. 40 år senare kan man få fram den egentliga historien och då hittar man också exempel på människor som levde utanpå historien och såg den med klara ögon.

      Du och jag lever utanpå historien, vi upplever båda dessa människor som triggas av ord och börjar uppträda som något från filmen Världsrymden anfaller, vi ser hur kollonerna rasar, vi ser lavaströmmarna och hur horderna bryter igenom våra skyddsvallar.
      Vi ser ett Sverige mitt i Historien.

      Gillad av 9 personer

    • olle reimers skriver:

      Det finns ett annat sätt att närma sig begreppet ”rasist”, nämligen att säga: ”rasist, javisst!”

      Rasismen är det naturliga tillståndet mellan människor. Ett sätt att skilja vänner från fiender när man inte vet något annat.

      När jag gick i småskolan i Sundsvall såg vi alla jämnåriga som gick i den angränsande skolan som tillhörnade en annan ras: rödhåriga, fräkniga, glugg mellan tänderna, trashankar, elaka och farliga. Varje lunchrast när vi möttes på samma ställe utbröt slagsmål. Då gällde det att vara utrustad med påk och kompisar.

      Vi är alla i grund och botten rasister. Vad det handlar om är att övervinna den naturliga instinkten i den aktuella situationen; men bara under förutsättning att det är berättigat.

      I Asien där jag bor sedan ett antal år är rasismen mycket omfattande vilket avspeglar sig i allehanda restriktioner mot invandrare och främlingar. Här är det naturligt och man gör inte så mycket väsen av det längre, men bara för mindre än ett sekel sedan blommade den ut för fullt.

      Gillad av 1 person

  4. Erik2 skriver:

    I tillägg ersätts av därtill. Önskar jag. Därtill verkar för närvarande bortglömt i vårt språk. Som en liten språkpolisdetalj då.

    Gilla

    • miketheviking skriver:

      Ett felslut käre Kjell.
      Vi befinner oss på en Gladiatorarena – den är rund. Vi slåss inför publik, de är publikens gillande som kommer avgöra Kejsarens tumrörelse i slutändan.

      Det går inte att efterhärma deras taktik, de är skolade i Lenins devis; vi ska hänga dem i deras eget rep. De är skolade i en anti-intellektuell argumentationsteknik. De är gudlösa och saknar heder.

      Vi måste slåss med allt vi har, gärna samarbeta 2 mot 1 och vara fullständigt skoningslösa.
      Konsensus och kompromisser finns inte. Det är vi eller dom.

      Gillad av 8 personer

      • Rudolf Bengtsson skriver:

        Man kan vara passiv som Muffe,
        eller kämpa mot galenskapen som Hanif Bali)

        Då lägger sig Muffe platt, som en strykrädd hund…
        Tar bort det enda starka kortet Man har!

        Gillad av 2 personer

  5. lenam skriver:

    Det vittnar om dåligt omdöme att inte bevaka EUs gräns. Det vittnar om dåligt omdöme att inte ta emot hjälp från andra EU länder om det behövs. Det vittnar om dåligt omdöme att tro att problemet löser sig genom att vi skickar asylanterna vidare till annat EU land. Det vittnar om dåligt omdöme att vara detta EU land som välkomnar alla.med varsågod till hela världen. Varsågod och kom hit och bedraga oss och utnyttja vårt så kallade välstånd som vi finansierar via skatten.

    Gillad av 1 person

    • miketheviking skriver:

      Nej. Besluten är fattade med öppna ögon och bedömningen är att det svenska folket och EU.s dito kan tåla den belastning som blir resultatet.
      Besluten fattas på pin kiv – glöm inte det.

      Gillad av 5 personer

  6. Varför var Umberto Eco inte vänster? skriver:

    Du jämför vänsterns ”kunskap” med vårt ”omdöme”, kanske i bakgrunden ”vishet”, ”visdom”. Det är förstås uppenbart att vänsterns — socialismens såväl som liberalismens — uppfattning inte är korrekt. Det är inte kunskap, utan, som du antyder, symbolen för kunskap, missbrukad genom att placeras i den faktiska sinnesvärldsliga kunskapens, dess som ordet betecknar, ställe. Som vanligt har vänstern dissocierat sitt begrepp. Ty ingen kunskap existerar utanför en mänsklig kropp. Vänstern har ingen rätt, inget privilegium, att ställa sig utanför skeendet och agera Gud domare. Den kan inte kortsluta semiotiken. Detta visste och beskrev Umberto Eco.

    Ett annat sätt att beskriva det fel vänstern gör är att anlägga ett evolutionärt perspektiv direkt och ur denna synvinkel konstatera att vänstern medlemmar även de härstammar från apor, råttor och bakterier och inte besitter överdjuriska förmågor. Semiotiken gör detta indirekt. Det är därför den är korrekt.

    Låt oss för all del återerövra även ordet ”kunskap”. Kunskap kan bara existera i en person. Den kan inte laddas upp och ned i enkla minneskretsar. Den får inte betraktas dissocierat, utan hänsyn till det innehållande kärilet.

    Gillad av 3 personer

    • Matte skriver:

      ”Tvingande solidaritet” myntades av socialisten Ylva Johansson.

      George Orwell hade inte fantasi nog att komma på detta uttryck, och han är troligen ganska avundsjuk på Ylva.

      Verkligheten överträffar dikten i detta clown-samhälle, som jag tidigare kallade Sverige.

      Gillad av 11 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Solidaritet är för övrigt ännu ett ord som måste återerövras. Betydelsen som gäller inom rätten är den korrekta. Var och en har fullt ansvar för hela skulden. Sossarna har bänt det till en ursäkt för stöld: det är alltid vissa som skall betala. Tvingande solidaritet träffar mitt i prick. Hon menade det nog också bara som ett förtydligande.

        Gillad av 2 personer

      • Christer L skriver:

        De icke svenska deltagare som satte henne på det hala, är de nöjda med hennes återkommande i skriftlig form, eller har de manövrerats ut?

        Gilla

  7. miketheviking skriver:

    Omdömesgillhet, urskillningsförmåga och besinning bygger på att man är trygg i sig själv, har en kompetens, förstår att bruka den, har en tydlig kompass som inte bygger på oppurtunism OCH inte låter sig styras känslomässigt.
    Just det känslomässiga har fått ta över i takt med att samhället feminiserats. Då blir det omöjligt att besinna sig.

    Det fanns en sportjournalist som blev alla kvinnors favorit med sin enerverande fras inför en överlycklig eller synbarligen bedrövad idrottsperson; ”hur känns det?”.
    Alla började fråga; hur känns det?
    Och alla kör med; jag känner att…
    För att inte tala om idiotuttrycket i en diskussion; ”jag tänker så här…

    Urskillningsförmåga undergrävs av att allt och alla är lika viktiga i medias ögon och med kortsiktiga, oppurtunistiska politiker, så är det fullt förståeligt att man t.ex. diskuterar problemet med trottoarkanter i allmänhet, och Gamla stans trappor imsynnerhetmför rullstolsbundna samt det ännu större problemet med sandfyllda lekplatser…

    Sen menar jag att omdömesförmåga, förstånd och vett, faktiskt finns i Sveriges riksdag, landstingen och kommunerna. Det finns även i alla Sveriges myndigheter med undantag av Trafikverket. Det Sörman, DGS och en del kommentatorer ibland hemfaller år är att inbilla sig att motståndarsidan saknar förstånd eller vett samt fattar omdömesogilla beslut. Så är inte fallet.
    Besluten på riksnivå är en följd av långa diskussioner och överläggningar, ibland ett resultat av en årslång utredning med remissrundor, alltid med underlag från tjänstemän från våra bästa universitet. På kommunnivå är det förstås en annan sak – många stolpskott där.

    Jag håller fullständigt med om att vi ska ta tillbaka ord och begrepp som beskriver vår verklighet men tro inte för en sekund att vissa av Sveriges ödesmättade beslut fattats utan förstånd. De har fattats på pin kiv och med en stark vilja om att påtvinga oss en förändring.
    Den viljan finns kvar, är stark och mycket farlig.

    Gillad av 3 personer

  8. Vem sörjer vilken? skriver:

    Många är medvetna om språkets kraft. Särskilt när det gäller att uppväcka känslor. Det gäller även politiker. Vi minns alla hur Jan Björklund drog in sina egna adoptivbarn i politiken, i ett försök att på effektivast möjliga sätt misskreditera SD som parti.

    Här även några ord ur Stefan Löfvens tal om flyktingar, hållet på Medborgarplatsen inför en större publik. Talet hölls i september 2015.

    ”Vänner, miljoner människor är på flykt undan krig och fruktansvärd terror, människor som du och jag med drömmar och förhoppningar, men som tvingas fly undan bomber med sina barn i famnen.

    På vägen riskerar de sina liv – i trånga lastutrymmen, i containrar, i sjöodugliga båtar.

    Alla klarar sig inte. Alan, 3 år, sköljdes upp på stranden. Fasan, rädslan som denna lilla pojke upplevt, ska ingen någonsin behöva uppleva.

    Jag sörjer honom och alla andra barn som dör på flykt och i krig. Jag sörjer med hans föräldrar och anhöriga. Jag sörjer med mänskligheten, när detta sker inför våra ögon.

    Den sorg vi alla delar ska vi omvandla till handlingskraft. Nu måste vi agera. Sverige ska fortsätta att ta sitt ansvar. Men det räcker inte. Hela Europa måste göra mer”.

    Gillad av 1 person

  9. Eva skriver:

    En fråga. Tillhör ordet anständig samma ”semantiska fält” som du tar upp? Detta ord har ju blivit ett honnörsord bland politiker och PK-media. Anständigheten kräver visst ställningstagande. SD är inget anständigt parti. Är det omdömesgillt att vara anständig?
    Om man går till SAOB (Svenska Akademiens Ordbok) är anständig synonymt med; lämplig, passande för (ngn l. ngt), ändamålsenlig, läglig. Det måste ju betyda att något som är anständigt idag inte behöver vara anständigt imorgon. Politikerna använder sig av ord som klingar positivt. Så länge de klingar positivt används de.
    Anständig är ett lika syltryggigt ord som de själva är syltryggar.

    Gilla

  10. Varför är Nassim Nicholas Taleb inte vänster? skriver:

    När du kommer till omdöme och personliga bedömningar på personligt ansvar, det vi kallar sveda i eget skinn, så är det liberalismen som i första ledet försvarar vänsterns ställningar. Det handlar nämligen om att se, att betrakta, att bedöma, att särskilja, att göra åtskillnad, att diskriminera. Och om det är något som liberalisterna inte velar om så är det sin avsky gentemot diskriminering. Så yttrar sig dödskulten hos liberalisten. Ty livet är att göra skillnad, livet är att vilja och att välja. Vi måste kräva personligt ansvar av oss själva och för oss själva men inte minst av dem som har förstört och förrått vårt land. Vi måste skilja ut dem, vi måste diskriminera dem, vi måste behandla dem efter förtjänst.

    Gillad av 6 personer

    • Diskriminera - en livets väg skriver:

      Du har rätt på ett sätt som går någon miljard år tillbaka i tiden. När livet blev aktivt rörligt uppstod tvingande vägval i stundens ögonblick. Direkt livsavgörande. Flykt, att gömma sig, och att angripa i rätt ögonblick, vilar helt på diskriminering. Så detta begrep har extremt djupa biologiska rötter, och har danat livet sedan dess.

      Gillad av 5 personer

  11. Elof H skriver:

    Nej, språket är inte viktigt på det sätt författaren tror. Det som är viktigt är pengar och makt. Inflytandet över språket är en manifestation av pengar och makt. Objektivt sett sitter PK-juntan på 99% av pengarna och makten. De har 9 miljarder av skattebetalarnas pengar att fritt förfoga över på propaganda (s.k. public service). De har tillsättningsmakten över hela den offentliga förvaltningen. De kan fritt förfoga över statskassan för att finansiera sina projekt och stödja föreningar som skyddar deras makt. De finansierar sig själva med partibidrag. De finansierar indoktrinering via utbildningsväsendet. De finansierar med press-stöd den media som står på deras sida. Anti-pk förfogar bara över smulor. Det enda som kan ändra på detta är att direkt attackera deras finansiering. Starta ett riktigt populistparti som lovar riktiga pengar rätt in på kontot till folket. ”Ge oss makten så får du 25.000 kr direkt in på kontot”. Pengar som tas genom att skära bort allt som direkt och indirekt finansierar PK-juntan. PK-språket finns pga pengar och makt. Inte tvärtom.

    Gillad av 7 personer

    • Christer L skriver:

      Självklart är att språket kommer ur gemensam erfarenhet, tecknens och ordens betydelser är överenskomna. Språket är också en naturlig nedärvd förmåga att skapa förstånd genom substantiv, verb, adjektiv, pronomen osv. etc. Makt är naturligtvis även makt över språket, makt att dominera, forma om, förstöra, förgöra. Motståndet mot makt kan inte finnas, inte enas i sin vilja och avsikt, med mindre än att det finns ett språk utanför maktens språk.

      Gilla

  12. Svante Jonsson skriver:

    Under tiden ordens betydelse diskuteras i olika semantiska fält avslöjar sig sd som sossar. Glesbygden Malmö ska ha mer ”utjämningsbidrag”= socialhjälp= höjda skatter och ”avgifter”= mer skatter på skatten. ”Återvandring”, vilket semantiskt fält hör det ordet hemma i? Jo, återvandring hör hemma i det politiskt korrekta språkets semantik. ”Återvandring”, ”repatriering”, ”nyanländ”, ”migrant”. Återvandring och repatriering betyder etnisk rensning. Nyanländ och migrant betyder främlingar. 2+2=4 för dig ja säger dåren som tror att språket med alla sina ord konstruerar verkligheten! Jag säger att 1+1=2 är sanningen i hela Vintergatan och i Andromedagalaxen och drar slutsatsen att sanningen gäller i hela universum. I ordbruset från radion hör jag Federley kalla sig ”grovjobbare”. Vi väljer och styrs av galningar.

    Gillad av 2 personer

  13. Diskriminera - att se, upptäcka och rätt värdera skriver:

    Du har rätt på ett sätt som går någon miljard år tillbaka i tiden. När livet blev aktivt rörligt uppstod tvingande vägval i stundens ögonblick. Direkt livsavgörande. Flykt, att gömma sig, och att angripa i rätt ögonblick, vilar helt på diskriminering. Så detta begrep har extremt djupa biologiska rötter, och har danat livet sedan dess.

    Gillad av 2 personer

  14. Sixten Johansson skriver:

    Omdöme och förnuft motsvarar väl närmast klokhet. Sådant brukar kopplas till individer, men är ändå baserat på kollektivt kondenserad erfarenhet från kontakt med verkligheten. Jag föreställer mig kollektiva medvetandespiraler i ständig rörelse. De alstrar förändring eller intar ett tomgångsläge som möjliggör förändring, fast vi sällan märker detta. Men i vår tid kan vi märka att just den kollektivt baserade tillgången omdöme / förnuft / klokhet tycks ha störtdykt i befolkningarna i väst.

    Så ordarbetare jag är, förblir verkligheten viktigast. Jag tolkar dess psykosociala mönster så att allt som nu händer är eller kan beskrivas som förvånansvärt snabba följder av evolutionärt tryck. Vanligen är vi så fixerade vid gener, IQ och mycket långa tidrymder, så att vi uppfattar skeendet inom och utanför oss som nästan stillastående och stabilt. Men även allt psykosocialt, t ex vår tids parasitism, infantilism och oförmåga att hantera nya faror, är frampressat av livets evolutionära tryck. Förändringar syns redan inom några år eller inom en generation!

    Vi kan tänka oss att IQ ingår i ett brett överlevnads- och utvecklingsindex. I detta evolutionärt avgörande samlingsindex, EvQ, kan vi säkert beskriva 10-20 olika dimensioner, vars viktning och betydelse varierar i olika miljöer. I vår tid ser vi att EvQ hos pk-isterna i väst kraftigt understiger Mena-folkens, kanske numera permanent. Dissidenterna i väst, som fortfarande kan ha ett högt EvQ, måste hantera ett överlevnadshot på två fronter.

    Gillad av 1 person

  15. Automatiskt tolkningsföreträde skriver:

    En hjärna bryter ned sin tillvaro i objekt. Och hur dessa sedan relaterar till varandra. Automatisk bildtolkning via datorer har därvidlag stött på stora problem. Försök att få datorer att hitta enskilda objekt i fotografier, där exempelvis katter, hundar och bäckar finns med, har krävt tillgång till enorma bilddatabaser, som sedan via neutrala nätverk tagit sig an en tolkning. Bildmaterial på internet har används vid sådana försök. Någorlunda acceptabla resultat har då uppnåtts. Man räknar med att människan perceptuellt gör cirka fyra bildtolkningar per sekund. Livet igenom. Det är enorma mängder data som bygger upp vägarna i våra hjärnor, med förmåga att bryta ned tillvaron i objekt – att urskilja – att diskriminera i tillvarons stora labyrint. Att säkert köra bil i stadstrafik kräver extremt mycket tolkning av olika objekt och deras förmodade rörelsemönster. Det mesta av denna bearbetning går under radarn för vårt egen uppmärksamhet. Vem har inte kört en längre vägsträcka ”helt automatiskt”. Vår bedömning av andra människor och inblandade faromoment följer även den en slags automatik. Allt för sega svarstider utgör ett riskmoment. Språket i sig bygger också på objekt och deras inbördes samband. Där uppträder även PK- människor med automatiska perceptuella tolkningar. Annars skulle de inte kunna ta ”minsta steg framåt”. Att vi sedan placerar in vissa typer av objekt – som mindre viktiga, farliga eller neutrala – faller utanför textutrymmet här på DGS.

    Gillad av 1 person

  16. Lars skriver:

    Det ligger mycket i denna tanke om att återerövra språket. Felslutet är egentligen att det endast är ”vänstern” som lagt beslag på eller omformat betydelsen av orden. Det är en ständigt pågående förskjutning av ordens valör och mening, men det kommer från många diskurser om samhället, inte enbart från vänstern. Det kommer från olika ämnesområden och dess modeller, det kommer från den politiska retoriken i USA och i Stor Britannien och i EU.

    De ord du tar upp är dock i grunden av gemensam betydelse, liksom alla ord som man kan använda att kommunicera med, för utan gemensam betydelse kan inte två personer förstå varandra. Det är INTE så att ”vänstern” lag beslag på orden, det finns lika många ord med laddade betydelser som ”högern” lagt beslag på. Se på ord som skatt, bidrag, konkurrens, löna sig att arbeta etc. Alla dessa ord, från ”vänster” till ”höger” har så mycket gemensam betydelse att vi kan någorlunda förstå vad någon menar, men det skiljer sig åt i olika kontexter.

    Från ”höger” tycker man skatt är stöld och den viktigaste skillnaden mellan ”vänster” och ”höger”. Det är okunnigt! Och det betyder att de som tror så är indoktrinerade! Kanske indoktrinering sker i flera nivåer, det gemensamma är att personen inte har tillräcklig förståelse för att förstå orden och sammanhangen.

    Gillad av 1 person

  17. Lars skriver:

    Jag kan ge ett exempel på hur ”sunt förnuft” ger felaktiga slutsatser. Hade långvariga, återkommande samtal med en person som hävdade att om konkurrens kännetecknat samhället så skulle t.ex. bensinpriserna vara olika på olika stationer, Tvärtom, sa jag, det är en homogen produkt, likadan oavsett station, och därför kommer priset att bli detsamma, utom i glesbygd där det ökar eftersom det är långt till nästa station.

    Omöjligt för personen att förstå och det var en person som hävdade att kunskap måste kompletteras med sunt förnuft. Väldigt dubbelt då personen använde orden sunt förnuft som Richard Sörman gör, men inte insåg att hans förståelse av prismekanismen på marknader var felaktig.

    Än värre när han menade att hyror sätts utifrån kostnader. nej, sa jag, de bestäms mot en marknad, även inom ramen för hyresregleringen, men med eftersläp och succesiv anpassning för att erhålla stabilitet för hyresgäster och fastighetsägare. Jag misstänker att det är något som inte ens Assar Lindbeck skulle förstå….kanske en brist på sunt förnuft? Än värre om man inför att bostadsrättsmarknaden inte är reglerad och priserna därför avspeglar marknaden och ändå byggs det otillräckligt och priserna på hela beståndet av lägenheter och villor bestäms av priset dvs kostnad plus vinst på de sist tillkomna enheterna.

    Så nationalekonomin är inte heller ”sunt förnuftig”.

    Gilla

  18. karlgunnareriksson skriver:

    Högerns nyliberaler har sitt språkbruk i det att övertyga sin ekonomiska färdriktning. Vänstern har sitt språkbruk i det att övertyga folk om sin ekonomiska förträfflighet. Vi som ser positiva egenskaper med blandekonomi bör också utveckla ett språkbruk i konkurrens med vänsterns och högerns ordkomstruktioner.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Jag håller med. Det lustiga är att när jag använder ekonomiskt orienterade begrepp och talar med någon från vänster så tycker de att jag är höger och när jag som här talar med människor som är höger så tycker de att jag är vänster. Det är som att högern absolut inte kan acceptera skatter och välfärdsstaten (blandekonomin) och vänstern kan absolut inte acceptera marknader och konkurrens.

      Gillad av 1 person

  19. Törnrosa skriver:

    Språk är roligt. Men också svårt – speciellt när folk lägger in olika betydelser i ett ord. Sedan finns det de s k förbjudna och/eller obehövda orden. Ett av dem är hen.

    Jag tyckte att HEN var ett för mig praktiskt ord och använde det ett tag i en tredje betydelse – på könsneutrala pseudonymer.
    Själv genomgick jag ett könsbyte häromdagen när jag i ett sammanhang hade använt mig av ett gammalt neutralt nick vid en god gärnings genomförande.

    Personen trodde jag var man – kändes som jag var falsk – men så är det och så får det förbli. Nog skulle hen få plats i språket. mvh

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.