Richard Sörman: Det kritiska tänkandets paradox

Richard Sörman

Barn och ungdomar ska idag lära sig att tänka kritiskt. Och det låter väl rimligt. Självklart ska barn lära sig att tänka fritt och självständigt. Men klarar våra vänsterorienterade pedagoger av att hantera paradoxen som säger att det kritiska tänkandet kan vändas mot sig självt? Får man vara kritisk i skolan mot tesen att man alltid ska vara kritisk? Och kan vi verkligen vara konsekvent kritiska? Måste inte alla ha några gudar som står över både kritik och ifrågasättande? Vilka gudar har högern? Vilka gudar har vänstern?

Det talas mycket om ”kritiskt tänkande” i vår moderna svenska skola. Barn och ungdomar ska bli självständiga individer som tänker fritt. De ska stå starka mot propaganda, indoktrinering och falska nyheter. De ska bli självrådande medborgare med full tillgång till sin egen rationalitet. Och det är väl bra. Här på Det Goda Samhället tillåter vi oss att tänka kritiskt om det mesta så varför skulle vi inte uppmuntra Sveriges barn och ungdomar att göra detsamma? Problemet är bara att ett konsekvent kritiskt tänkande till slut biter sig självt i svansen. För tanken är väl inte att vi ska vara kritiska mot allt utom just mot tanken att vi ska vara kritiska mot allt?

Kulten av det kritiska tänkandet i skolan verkar ösa ur två källor. Dels ur en optimistisk syn på människan och pedagogiken som kanske bäst exemplifieras av Rousseau och hans berömda traktat Émile från 1762. Rousseau föreställer sig att undervisning fungerar bäst när elever uppmuntras till självinlärning. En lärare ska inte pracka på eleven sin egen kunskap utan istället uppmuntra denne att lära av egna erfarenheter och utifrån sin egen nyfikenhet. Vi ska lita på naturen, säger Rousseau, och även på den mänskliga naturen. Om vi bara förmår väcka barns naturliga nyfikenhet kommer de att vilja lära sig precis vad de behöver.

Men våra samtida pedagogers upptagenhet av det kritiska tänkandet bottnar också i en mer vänsterideologisk strävan till utjämnande av alla skillnader. Det är hierarkier och auktoriteter som i grunden ska ifrågasättas. Kunskapen är nämligen ett jobbigt kapitel i vänsterideologernas bok eftersom den sällan låter sig fördelas särskilt jämlikt. Skillnader i kunskapskapital stör alltså, men så även det ojämlika förhållande som uppstår mellan två människor då den ena vet mer än den andra och dessutom tillåter sig att tala om för den andra vad som är rätt och fel. Vet man något har man ett visst övertag i förhållande till den som inte vet och behöver lära. Och många av våra samtida tänkare kring pedagogikens

mysterier fasar för den här typen av ”maktrelationer”. Alla ska ju alltid vara lika mycket värda. Ingen underordning får finnas i samhället, inga hierarkier. Det kritiska tänkandet blir alltså ett verktyg för de underordnade eleverna att ifrågasätta både lärarnas kunskap och auktoritet.

Här uppstår emellertid ett intressant problem. I vårt moderna samhälle är det nämligen inte kristendomens eller samhällsordningens evangelium som förkunnas av lärare och pedagogikprofessorer men det kritiska tänkandets. Betyder det att våra lärarstudenter och sedan elever i skolan i första hand ska vara kritiska mot det kritiska tänkandet? Jag har själv varit med när ideologiskt drivna lärarutbildare vid universitetet blivit helt ställda när de fått frågan huruvida de uppmanar sina lärarstudenter att tänka kritiskt när det kommer till vikten av att tänka kritiskt. Det finns med andra ord en paradox i tesen om det kritiska tänkandet som säger att ett konsekvent kritiskt tänkande också måste kunna appliceras på det kritiska tänkandet i sig vilket då får som resultat att tesen upphäver sig själv. Är jag kritiskt mot kritiskt tänkande innebär det rimligtvis att jag tycker att man någon gång ska vara lite mindre kritisk i sitt tänkande.

Alla känner till den berömda lögnparadoxen: ”Alla kretensare ljuger”. Om den som påstår att alla kretensare ljuger själv kommer från Kreta och om påståendet ska anses vara sant måste det som vederbörande säger samtidigt vara lögn eftersom vederbörande i egenskap av kretensare ljuger vilket gör att det är sant i alla fall. På samma sätt kommer meningen: ”Tro inte på något du lär dig i skolan” innebära att jag inte ska tro på att jag inte ska tro på något jag lär mig i skolan vilket betyder att jag ska tro på något jag lär mig i skolan vilket återigen betyder att jag inte ska tro på något jag lär mig i skolan eftersom det var det jag just precis fick lära mig och så vidare i all evighet.

Så hur ska vi lösa det här? Ska vi ha ett konsekvent kritiskt tänkande eller inte? Svaret är nej: paradoxen antyder att ett konsekvent kritiskt tänkande i realiteten är omöjligt. Även det kritiska tänkandet har sina begränsningar i den mänskliga världen och lösningen på paradoxen består i realiteten i att vi alla medvetet eller omedvetet erkänner att det finns saker vi inte har något intresse av att kritisera. Vänstern har sina heliga kor och högern har sina. En avgörande skillnad mellan de båda är att vänstern tänker utopiskt och placerar det heliga, det oberörbara, i framtiden. Högern, eller konservatismen, knyter snarare an till det som redan existerar eller som på något sätt har föregått oss: Guds skapelse, nationen, traditionen, vanan. Men alla har sina gudar, alla tror på något som i grunden inte får ifrågasättas.

Så varför talar då vänstern om kritiskt tänkande snarare än högern? För att det ingår i vänstertänkandet att alltid göra uppror mot natur och kultur. Vänstern har alltid

dekonstruktion och förändring på sin agenda. Högerns tänkande bygger mer på acceptans av både natur och kultur: konservativt lagda människor har inte samma behov som vänstermänniskor av att göra uppror mot verkligheten utan lever mer i försoning med densamma.

”Men ni sitter ju själva där på Det Goda Samhället och kritiserar allting” kanske någon tänker. Ja det gör vi. Men vi kritiserar i första hand inte den mänskliga naturen eller den västerländska kulturen. Vi kritiserar den kritik mot både natur och kultur som länge präglat vårt samhälle och som nu alltmer börjat omsättas i reell politik. Vi kritiserar det ständigt kritiska tänkandet. Vi kritiserar det ständigt kritiska förhållningssättet till vårt samhälle och vår kultur som nu till och med börjat hota dess existens. Våra heliga kor är inte några framtida utopier. Vi tror på det som trots sina brister har tagit oss hit där vi är. Vi tror på västerländsk kultur, på goda dygder, på förnuft och tradition. Vi kritiserar inte den gren vi själva sitter på. Vi kritiserar dem som med sin kritik gör allt de kan för att såga av den.

27 reaktioner på ”Richard Sörman: Det kritiska tänkandets paradox

  1. pllay skriver:

    Kul med paradoxer, men är inte detta porr för teoretiker?
    Ett rationellt logiskt tänkande baserat på verifierbara fakta leder längre än flummigt kritiskt tänkande.
    Är det inte dags att rensa i floran av komplicerat teoretiserande och i stället plocka fram Ockhams kniv?
    Om kritiskt tänkande är en paradox är av mindre betydelse då tänkandet fullständigt spårat ur och tappat all relevans i sökandet efter en fast grund att stå på.
    Den relativistiska idévärlden är långt mycket viktigare att angripa, med den tappar vi all vår bildning och alla våra vetenskapliga landvinningar.

    Gillad av 6 personer

      • pllay skriver:

        Må så vara att kulturen ser världen i relativa termer men att därmed legitimera relativt tänkande är att öppna dörren till alla dessa halv och helfnoskiga sekter som lever i skymningslandet mellan verklighet och dröm, tron på det jordiska paradiset eller vår snara undergång.
        Relativismen är en intellektuell styggelse.
        Dresden var inte en liten olyckshändelse, det var en terrorhandling med syfte att förkorta kriget.
        Utan objektiv, verifierbar sanning ingen lärdom.

        Gilla

      • pllay skriver:

        Min indoktrinering, Dresden hade inget med förkortning av kriget att göra, det var en terrorhandling utförd därför att England vunnit herravälde i luften och därmed kunde utkräva hämnd för London.
        Segermakterna relativiserade händelsen och allas vår uppgift är att hålla fast vid sanningen så långt det är möjligt och inte acceptera lögnerna vi matas med.
        Och om det är detta som menas med kritiskt tänkande, bra så, men min uppfattning är att kritiskt tänkande kommit att bli ett verktyg i förfalskningen och nedrivningen av vår verklighetsuppfattning. En spegelvärld av böjda speglar, där vi spiller tid på att diskutera vilken radie som är den rätta.

        Gillad av 1 person

      • Christer E skriver:

        Kulturen och världen, snarare att visa delar av världen relativiserar kulturen, inte tvärtom. Kultur kan aldrig vara ”absolut”, den finns alltid i ett sammanhang och har alltså inget sanningsvärde, varken sant eller falskt.
        Sanning kan bara finnas inom logiken och matematiken, till del inom naturvetenskapen, men absolut inte inom det som allmänt kallas kultur.
        Var kommer sedan begreppet Dresden in i resonemanget? Bomber Harris hade inget med kultur att göra, snarare så att hans blinda tro på att en av de allierade terroriserad befolkning automatiskt skulle vända sig mot den egna terroriserande regimen, var ett enormt felslut

        Gilla

  2. solbergaord skriver:

    Jag håller inte riktigt med. Att tänka kritiskt betyder inte att underkänna alla påståenden. Det betyder att funder ett varv till, att göra rimlighetsbedömningar och att, om det är möjligt, kolla källorna.

    Gillad av 3 personer

  3. FrEdrik Östman skriver:

    Återigen ser vi hur vänster-fel-tänkandet kännetecknas av att man börjar i fel ända.

    Riktigt är att börja med sanningen och fråga sig hur man kommer dit. Man ställer då fast att man måste använda Ockhams rakkniv och kvantitativa metoder. Man måste ställa upp modeller som har en klar betydelse, som man inte ändrar under resans lopp, och man måste använda dem för att mäta och jämföra med verkligheten och många andra resultat. Till slut kommer man att beteckna att detta som ”kritiskt tänkande”.

    Men socialisten gör tvärtom: Han börjar med ”kritiskt tänkande” och kritiserar sina egna grundvalar och det som ligger fast och hoppas eller påstår sig så så småningom komma fram till den eviga sanningen — antagligen genom någon mystik eller transcendens som viskar det rätta svaret i hans öra, ett svar som ligger fast redan innan charaderna med ”kritiskt tänkande” sätts igång.

    Gillad av 7 personer

  4. miketheviking skriver:

    Mycket bra herr Sörman!
    Ja, vänstern är inriktad på dekonstruktion och raserande. De har lyckats över förväntan.
    Strategin att ta sig in på instutioner såsom lärosäten syftade ju till att förändra samhället inifrån genom att manipulera, förlåt upplysa, de nya generationerna av medborgare att de levat i en lögn.

    Kritik av auktoriteter, ifrågasättande av prövad vetenskap och nedrivning av alla normer förknippat med ”det gamla” var och är deras agenda. Det mesta är ju nedrivet och ersatt med orwellska begrepp som folk tar för givna idag.

    Det återstår några steg till innan allt det manliga är utrivet ur dagens pojkar, det finns ytterligare några bokstäver att lägga till det bokstavssexuella komplexet men i stort är den kampen över.
    Invandringsproblematikenmharmaldrig riktigt kunnat döljas med nyspråk och indoktrinering så nu handlar mycket om att vaccinera de yngre mot sanningar som egentligen är ”fake”.
    Man blandar en cocktail av Trump, Putin och nazister för att uppnå ett stadium av hysteri där man kan kanalisera den kritik som nu uppstått mot systemet. Kritiken ska omdöpas till ”manipulationer från främmande makt”osv.

    Ja, herr Sörman, idag finns ingen skola som uppmuntrar och inspirerar till självinlärning. De flesta kör okritsk copy-paste från Wikipedia…
    Och du har helt rätt att det uppstått kritiker mot det kritiska tänkandet. Det finns 10 000-tals föräldrar som undrat varför deras 11-åringar ska genomföra teoretiska analyser och resonemang över abstrakta sammanhang för att få höga betyg. (Därför kom i dagarna ett dåligt uppmärksammat ändringsförslag på just betygskriterierna).

    Tyvärr är de flesta människor så präglade av propagandan, antingen från sin uppväxt eller dagens rådande att de inte ser förövarna mitt ibland oss. V-folket går runt och uppträder som om allt är normalt samtidigt som deras reptilhjärnor tänker ut nya recept för att styra våra tankar.

    Det heter att ormar kan hypnotisera sina offer. Det är det som sker.

    Gillad av 2 personer

  5. W Munny skriver:

    Allt vänstern och etablissemanget säger är lögn, allt allt. Allt de säger har också endast ett syfte, makt. Detta är ju den stora skillnaden som Sörman inte tycks se eller erkänna, ovanstående är skrivet som om det finns något som helst ärligt uppsåt med denna nya vurm för kritiskt tänkande. Ärlighet, fakta och rationell analys är irrelevanta för vänstern och idag för i princip hela etablissemanget. Detta har vi väl rett ut för länge sedan, det är ju postmodernismens metod. Allt som betyder något är makten, resultatet, inte sanningen. Sörman skriver ovan som om orden betyder samma sak för vänster och ”höger”, så är det ju inte så klart. När vänstern talar om kritiskt tänkande så är det en självklar attack mot alla de åsikter och analyser som de för närvarande inte gillar. Vet vi inte alla detta vid det här laget? Varför låtsas att inte allt de säger bygger på lögnen? Sanningen är idag irrelevant för etablissemanget och media. Jag trodde detta var en självklarhet.

    Gillad av 12 personer

  6. Hortensia skriver:

    Tack, Richard, den svenska flumskolan förtjänar all upptänklig kritik, men intelligenta elever har ju tålt sin försökskaninroll betydligt bättre än (den snabbt växande skaran) ointelligenta elever, som av naturliga, men onämnbara skäl, kräver en mer konkret och kunnig undervisning, för att hinna tillägna sig ens basala kunskaper.

    Tyvärr har inte bara svenska klassrum, utan även skolornas personalutrymmen fyllts till brädden med obegåvade, obildade, ointresserade ”fler vuxna” individer, vars bristande svensk- och ämneskunskaper förr hade inneburit en obehörighet, som obönhörligen hade diskvalificerat dem från en lukrativ karriär i skolvärlden.

    Gillad av 2 personer

  7. A skriver:

    Det handlar inte om kritiskt tänkande Sörman, utan om avund, hat, splittring och förstörelse. Där stöld är motivet. Beviset är att landet hela tiden går mot att fungera sämre. Hade sanning varit ledstjärnan så hade tendensen varit mot det bättre. Vi skulle omedelbart märka skillnaden.

    Mvh A

    Gillad av 6 personer

  8. Observatör skriver:

    Kritiskt tänkande förutsätter gedigna kunskaper om det som kritiseras. Det är inte säkert att det kritiska tänkandet leder till krav på förändring. Oftast kommer man tvärtom fram till att man tills vidare inte har något bättre än det existerande att erbjuda. Kritiskt tänkande utan kunskaper med krav på förändring är förödande.

    Gillad av 2 personer

  9. Elisabeth G skriver:

    Kul paradox! Paradoxalt nog så är det inte heller sant att skolan uppmuntrar till kritiskt tänkande. Barn och unga utsätts tvärtom för indoktrinering i den rätta läran. Ve den som tänker kritiskt om klimatbluffen, pride-rörelsen eller liknande nutidsfenomen.

    Gillad av 4 personer

  10. Rikard skriver:

    Hej.

    Scener ur ett yrkesliv, i klassrum:

    Lärare: ”Ni måste tänka kritiskt och ifrågasätta givna sanningar!”
    Elev: ”Varför då?”
    Lärare: (minspel) ”Syntax error”

    Lärare: ”Allt kan ifrågasättas”
    Elev: ”Inte Allah och profeten!”
    Lärare: ”byter ämne”

    Lärare: ”Nu skall vi lära oss hur man ifrågasätter saker”
    Klass: ”Kan vi inte få ha vanlig skola?”
    Lärare: ”lång svamlande förklaring”

    I lärarrummet:
    Lärare: ”Det är viktigt att vi lär eleverna att ifrågasätta”
    Jag: ”Mhm, vi kan börja med truismen ‘våld är alltid fel’, eller vad tycker du?”
    Lärare: ”Jamen, det är ju alltid fel!?”

    Rektor: ”Temat för vårterminen är kritiskt tänkande, vi skall utmana gamla paradigm och arbeta intersektionellt och ämnesövergipande för att eleverna skall kunna bryta mot gamla normer och sanningar.”
    Jag, och de två andra männen i kollegiet: ”Vi förstår inte vad du pratar om, kan du förklara?”
    Rektor: ”Den som har funderingar kan ta det med mig på kontoret vid tillfälle, vi har inte plats för diskussion nu, det här har skolans ledning (NB: alla svenska kvinnor i övre medelåldern) bestämt under sommaren.”

    På skolgården:
    Elev: ”Vad är kritiskt tänkande?”
    Jag: ”Fikonspråk för att ifrågasätta, som när ni frågar varför ni skall lära er fonetik”
    Annan elev: ”Jamen vi lär oss ju inget av det, och du förklarar ju varför men ska kunna fonetik”

    Alla paradoxer är sin egen lösning.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 6 personer

    • ERROL skriver:

      Att i Sverige i ängslig flock tänka kritiskt om; hedersbrott, apatiska barn, åldersdiagnostikens oundviklighet för ett konsistent asylsystem etc, etc låter sig bara göras om man tänker kritiskt på rätt sätt.

      ”Tänka kritiskt”, som begrepp instrumentaliseras på samma sätt som värdegrundsbegreppet missbrukas. Med att ”tänka kritiskt”, avses i Sverige inte traditionell kunskapsteori, utan fastmer en vulgärt förenklad dagisvariant som hyllar tankelättja så länge ”rätt” auktoriteter ifrågasätts och perspektivet följer det för dagen förutsägbara vänsternarrativet. Att tänka kritiskt betyder i Sverige snarare att tänka precis så som socialistiska dussinpedagoger på uppdrag av partistaten tycker medborgarna bör formas. Fokus ligger också förutsägbart nog på social fostran och indoktrinering av följsamma värdegrundsapologeter, vilket exempelvis Skolverkets som vanligt hissnande vulgära ingenjörskonst avseende den instrumentella nyttan av antiken avslöjar.

      Det är vidare uppenbart att den som förespråker ”kritiskt tänkande” på tidiga och grundläggande nivåer i skolan som bör vigas till kunskaps- och språkinlärning överhuvudtaget inte förstår, eller medvetet missbrukar, begreppets egentliga betydelse. Kritiskt tänkande utan sakkunskap är det samma som ideologiskt betingad tankelättja, kanske vill Skolverket att alla medborgare i framtiden likt Alex Schulman blir moraliserande krönikörer om allsköns ting utan besvärande sakkunskaper.

      Gillad av 2 personer

      • Jaxel skriver:

        @Errol
        Jag håller med. Det är inte det kritiska tänkandet i sig som är fel. Det är det s k kritiska tänkande som vänstern tillämpar i syfte att förvirra istället för att klargöra som är fel. Ett s k kritiskt tänkande som snarast är att betrakta som indoktrinering, d v s raka motsatsen till kritiskt tänkande.

        Gillad av 1 person

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Tack själv, men är det verkligen en till dramatiker som producerar suicidal-pekoral á la Norén det här landet behöver?

        @Errol: visst är det så. Utan kunskap i det man skall kritisera, kan man inte kritisera det på kunskapsgrund utan endast moralisk (religiös, abstrakt, principiell, ideologisk, etisk, semantisk, semiotisk – kärt barn har många namn) sådan.

        @Jaxel: 100% rätt. Liksom det är med subkulturer handlar det om att köpa ett helt paket. Är du homosexuell så tycker du alltid A, B, och C men aldrig D, för då är du inte homosexuell. Metod, analys, och slutsats är på given på förhand och det hela blir för eleven en övning i att vara ‘rättast’ enligt dagens sanning. Ren lydnad, blind tro på en auktoritet, och ifrågasättande enligt given mall. Två ben dåligt – fyra ben bra, typ.

        Vi får se hur det blir med pjäsen. Själv hade jag, om det gäller pjäser, hellre hanterat en dylik som … skall vi säga, ”smäller högt”?

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

  11. Hovs_klipphällar skriver:

    Utmärkt text. Rosseau har, kort sagt, åt helvitte fel då han lägger ut texten om hur lärande ska fungera. Rosseaus teser har tyvärr länge tillämpats i den svenska flumskolan, med påföljd att eleverna inte lär sig något. Eller åtminstone inte särskilt bra…

    Forskning har bevisat att elever lär sig på det vanliga sätt som tillämpats sedan hedenhös, nämligen att en kunnig pedagog enkelt och tydligt förklarar stoffet!

    Trots detta envisas man ännu inom lärarutbildningen att svamla om de dåliga metoderna.

    https://www.salaallehanda.com/artikel/kajsa-dovstad-lagg-ner-lararutbildningarna-och-starta-upp-nya

    ”Teorier som har förkastas av modern hjärnforskning – exempelvis att elever lär sig bäst genom att själva söka kunskap – lärs ut som sanningar.”

    — Dessutom är snacket om ”lära ut kritiskt tänkande” snarare ett sätt att dölja vad det gäller, nämligen att vara kritisk mot allt UTOM vänsterns destruktiva tankar! DE tankarna utgör nämligen den nya samlingen av dogmer, det som alla nu ska hålla sig till!

    Detta är inget annat än ett slags nyspråk, som i den kända dystopin ”1984”, där allt som sägs av makten är lögn, typ ”Okunnighet är styrka!” och så vidare…

    Detta totalitära nyspråk är vad som nu lärs ut av dagens makthavare i Sverige.

    Gillad av 2 personer

  12. Jari Norvanto skriver:

    ”Barn och ungdomar ska idag lära sig att tänka kritiskt.”

    Normen anger att de alla ska tänka ‘normkritiskt’, annars händer det trista saker med betygen och framtidsutsikterna.

    Gillad av 3 personer

  13. Arthur skriver:

    När skolan och gammelmedia talar on kritiskt tänkande menar de att anamma vänsterns parallella veklighet som sann och avvisa alla fria tankar. De som förmår tänka kritiskt avfärdas istället med diverse epitet.

    Gillad av 2 personer

  14. Jaxel skriver:

    Från krönikan:

    ”Problemet är bara att ett konsekvent kritiskt tänkande till slut biter sig självt i svansen. För tanken är väl inte att vi ska vara kritiska mot allt utom just mot tanken att vi ska vara kritiska mot allt?”

    Jag hänger inte med här. Kritiskt tänkande och kritiskt granskande betyder ju inte detsamma som avfärdande. Efter att ha tänkt kritiskt kring något fenomen eller någon hypotes så kan man mycket väl komma fram till att fenomenet är gott eller hypotesen är sann.

    Icke desto mindre kan jag hålla med om att påbudet om kritiskt tänkande och normkritik väldigt ofta används i specifika syften som egentligen inte har med verkligt kritiskt tänkande att göra. En sorts hycklande där de egna (vänsterorienterade) normerna i själva verket skall vara fredade från kritiskt tänkande.

    Gilla

  15. Sixten Johansson skriver:

    Ämnet är viktigt, men vid diskussioner med andra i syfte att blottlägga pk-ismens paradoxer måste vi bli mycket pedagogiska, ihärdigt skala löken in till dess kärna och gärna också visa att andra pk-lökar har en likadan kärna.

    En nyckel är att pk-ister vanligen tänker linjärt och kontinuerligt och utan medveten bortre gräns. Det betyder att ”kritisk” efterföljs av ”mer kritisk”, ”ännu mer kritisk” osv. Men förr eller senare måste ju ”ännu mycket mer kritisk” plötsligt kunna betyda att få kritisera och riva i bitar även det föregående tillståndet och alla dess föregångare. Om inte, så fråga exakt vad som inte får kritiseras eller dekonstrueras – och varför? Vilka har bestämt det? Får ni själva inte tänka fritt? Får ni själva inte dekonstruera allt? Sitter ni inlåsta i ett tankefängelse?

    Praktisera detsamma på begrepp som ”tolerans”, ”gränslös”, ”frihet”, ”ett, tusen, hundratusen, miljoner ömmande fall”, ”allas lika värde”, ”allas likhet”, osv. Fråga om det egna huset står öppet, om partnern och barnen inte är mer värda än andra och vad de tycker om det. Punktera varje floskel genom konkretisering.

    Som kollektiv går pk-isterna inte att rubba med resonemang, för deras försvarsmekanismer kan hantera egna paradoxer och irrationalitet. Men vi kan ruska om olika individers självbild genom att visa upp deras antilogik och eventuellt håna och anklaga dem personligen och inför deras följare. Om vi åstadkommer många små sprickor, så rämnar kanske bygget helt, då verklighetsskalven kommer.

    Gillad av 2 personer

  16. Rolf H Carlsson skriver:

    PÅ 60-talet fanns det en tidskrift som hette ”Häften för kritiska studier” utgiven av ett sällskap med liknande namn. Jag var för kritiskt tänkande så jag gick på ett möte anordnat av detta sällskap. Det visade sig dock att kritiskt tänkte man om man deltog i den enfaldiga Jeopardy där alla svar på något elände var ett och detsamma – det är kapitalismens fel! Min nyfikenhet blev därmed snabbt botad – samma kommunistkör då som nu!

    Gilla

  17. Lars skriver:

    Ordet kritik bör nog sättas i ett sammanhang. Ser man det som att man försöker fånga en real värld med en modell av hur den fungerar så är den kritisk i mening att andra modeller och uppfattningar sorteras bort.

    Kritisk realism har blivit en inflytelserik rörelse inom bland annat brittisk sociologi och samhällsvetenskap främst genom den engelske sociologen Roy Bhaskar. Uppfattningen står i kontrast till både empirism/positivism (som inte tror att vi kan ha kunskap om något annat än det vi kan observera med våra sinnen, men ställer hög tilltro till sinnesdata) och postmodern kritik/poststrukturalism (som inte försöker kartlägga strukturer och mekanismer, utan tolkar människors attityder till strukturer och mekanismer).
    Kritisk realism innefattar samhällsvetenskapliga metoder med syfte att kartlägga de mekanismer som förorsakar sociala händelser, men med hänsyn till att mekanismerna är i ett mycket större tillstånd av förändring än den fysiska världens mekanismer till följd av att mänskliga strukturer förändras lätt, bland annat för att människor är kapabla att medvetet reflektera över mekanismer och förändras.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.