För några år sen började jag intressera mig för Thaimassage. Det finns flera varianter men till skillnad från klassisk svensk massage, där man står vid en bänk och med händerna knådar kundens rygg, tar man hjälp av knogar, armbågar och knän. Det händer även att massören håller i ett rep fäst i taket och använder fötterna som massageverktyg.

Jag har märkt att många i den thailändska diasporan pratar en förenklad typ av svenska. Verb används gärna i grundform utan tempusändelse och R låter som L. Det beror förstås på skillnader i våra respektive språk, men också på att man inte vill slösa tid med att gå till SFI. De få svenska ord man behöver för att sköta sitt jobb kan man snappa upp på internet. Man brukar heller inte besvära Arbetsförmedlingen i onödan, då hjälpsamma landsmän ofta förmedlar jobb inom restaurang-, städ- och massagebranschen.

Det finns kanske ingen statistik att hänvisa till, men invandrare från buddhistiska länder som Thailand, Vietnam eller Kina verkar sköta det mesta av sin integration själva. Dom verkar heller inte behöva någon jobbcoach eller skräddarsydda sysselsättningsprogram för att få in foten i arbetslivet. Utan att ge upp sin kultur, religion eller övriga värderingar smälter man rätt bra in i samhället. När riksdagen för 45 år sen beslutade att Sverige skulle bli en mångkultur, var det kanske något sånt man hade tänkt sig.

I mitt bostadsområde ligger ett av Sveriges största buddhisttempel och trots att det ser ut som en asiatisk pagod är det många som knappt känner till det. Hade det varit en moské av samma storlek hade den antagligen präglat hela området.

Ett vanligt argument för hög invandring till Sverige (och som ständigt återkommer i MSM) är att vi måste kompensera för en åldrande befolkning. Något som starkt kan ifrågasättas, men låt oss anta att det är sant. Låt oss också anta att en sådan invandring kräver acceptans för en främmande religion, vid sidan av den kristna. Varför satsade vi i så fall inte på buddhismen?

Medan islam tenderar att påverka hela samhället: politiken, rättsväsendet, skolmaten, badtiderna, sexualundervisningen, sjukvården, sätten att hälsa, klädkoder etc – och ofta behöver egen lagstiftning för att kunna samexistera – påverkar buddhismen i stort sett bara utövarens medvetande. Med en lätt generalisering kan man säga att islam vänder sig utåt, medan buddhismen vänder sig inåt. Det senare stämmer avgjort bättre med vårt svenska temperament.

Buddhismen är också en omtyckt religion bland västerlänningar, medan islam inte är lika omtyckt. Den första punkten i det nybildade partiet Nyans program är att göra ”islamofobi” till ett brott, med egen brottsrubricering. Vilket, om jag förstått saken rätt, skulle göra det straffbart att ”tycka illa om islam”, i varje fall om man uttrycker sig offentligt. Eftersom islam också är ett politiskt system, innebär det ett avsteg från den viktiga principen att fritt kunna kritisera en politisk motståndare.

Jag har aldrig hört någon buddhist föreslå lagstiftning mot ”buddhofobi”. Jag har heller aldrig hört någon kräva buddhistiska böneutrop (till exempel att med högtalare fylla det offentliga rummet med mantra, vilket är brukligt i många länder). Trots alla thailändare och vietnameser som rör sig på våra gator, finns inget som pekar på ”buddhifiering”. Jag har aldrig hört någon grundskoleelev bli mobbad för att han är icke-buddhist, eller någon kvinna vara orolig för att gå ut på kvällen av rädsla att bli attackerad av buddhister.

Inom politiken måste man också vara krasst ekonomisk. Även om folk kan känna sig trampade på tårna, är det viktigt att då och då diskutera vilka kategorier invandrare som går med vinst och vilka som går med förlust. Det är svårt att komma runt det faktum att saker som arbetsmoral, laglydighet och bidragsberoende skiljer sig radikalt, även bland utomeuropéer. Det finns exempelvis ganska många lågutbildade araber, afghaner och afrikaner i våra svenska förorter som är i behov av enkla jobb. Men vilka är det som vallfärdar i tusental till de norrländska skogarna, för att arbeta som lingonplockare åt bärindustrin? Thailändarna förstås.