När jag i DGS senast behandlade handelskonflikten mellan USA och Kina hade USA just infört tullar på 25 procent avseende en kinesisk export på 200 miljarder dollar. Det skedde efter att Peking vägrat att godta de framförhandlade reglerna om en noggrann kontroll av att ingen part bröt mot avtalets regler. Detta medförde att förhandlingarna avbröts.

I mitten av juni kom dock Trump och Xi Jinping överens om att mötas i Osaka den 28 och 29 juni. Så skedde. Förhandlingar startade i juli och ett nytt möte mellan Trump och Xi Jinping hölls i Shanghai 30 och 31 juli. Detta ledde dock inte till några resultat. Förhandlingarna avbröts inte, men Trump beslöt i början av augusti att från och med den 1 september införa en tull på 10 procent på återstående export från Kina (ca 325 miljarder dollar) i syfte att påskynda förhandlingarna. Ytterligare möjliga höjningar senare har aviserats.

Kinas mål i de fortsatta förhandlingarna är att behålla så mycket som möjligt av sitt årliga handelsöverskott på ca 375 miljarder dollar samt att undvika detaljerad kontroll av landets agerande gällande handel. Man har istället bett USA att lita på Kina. Men mot bakgrund av att kineserna tidigare långvarigt och grovt brutit mot då gällande regler kunde det inte accepteras av USA.

USA har alltsedan 1945 generöst tillåtit andra länder att ha högre tullar än USA och att tillämpa icke-monetära handelshinder. Men tiderna har förändrats. Trump kräver nu, att USAs handelspartners inte tillämpar högre tullar än USA samt att inga icke-monetära handelshinder allvarligare än USAs tillämpas.

Full ömsesidighet ska råda. USA är idag medvetet om vilken fördel det är för andra länder att få sälja till den amerikanska marknaden. Trump använder det som medel att nå en förändring. Kinas tullar (tre gånger högre än USAs) och andra handelshinder accepteras därför inte, och inte heller dess subventionering av många industrier, ej heller undervärderingen av valutan eller de systematiska och omfattande stölderna av amerikansk intellektuell egendom eller det tvångsvisa överförandet av tekniska hemligheter till Kina och dess partners vid etablering av utländska företag i Kina och så vidare.

Därför förhandlade man också fram ett detaljerat system att industrivis kunna kontrollera och beivra kinesiska överträdelser av överenskomna regler. Det syns vara just den frågan samt stoppet för stöld av intellektuell egendom som är den största stötestenen i förhandlingarna. USA syns tro att om dess krav allmänt accepteras av kineserna så kommer USA snabbt att kunna få ner sitt handelsunderskott visavi Kina. USA tvivlar inte på sin konkurrenskraft. Genom USAs ännu inte ratifierade handelsavtalet med Kanada och Mexiko kommer dessutom Kinas möjligheter att dolt föra in sina komponenter och undersystem tullfritt till USA att falla bort.

Men reglerna kan inte bara bedömas kommersiellt. Kina har under det senaste decenniet positionerat sig som utmanare till USA såsom världens mäktigaste stat. Man vill bli den ekonomiskt och tekniskt ledande nationen, och ambitionen gällande militär styrka är stor. Samtidigt har landet alltmer skärpt den inrikespolitiska kontrollen: system som det sociala kreditsystemet innebär ett steg mot ett totalitärt samhälle, där mänskliga rättigheter alltmer trängs undan och opposition inte tolereras. Utåt har man visat en ökad aggressivitet genom sin politik mot Hongkong och i Sydkinesiska havet. Belt and Road-projektet har också oklara men troligen djupgående politiska, militära och ekonomiska konsekvenser i Asien och Afrika.

Informellt kräver USA också av Kina att i samband med ett handelsavtal gå med på en nukleär avrustning av Nordkorea. Det landet ses ju av Trump som en kinesisk provins med föga självständighet.

Denna politiska utveckling borde av självbevarelsedrift medföra, att USA inte tillåter Kina att spela någon som helst roll gällande tillverkning av viktiga komponenter för USAs militära produkter. Dessutom kan man inte tillåta, att underleverantörer till strategiskt viktiga industrier i USA etablerar sig i Kina. Att dessutom låta en politisk utmanare dra nytta av stora handelsöverskott avseende export av varor, som egentligen på någon sikt lika väl kan produceras i länder som är vänligt inställda till USA, är inte självklart. Min tro är, att Trumps avsikt är att få amerikanska och västerländska företag att flytta sina underleverantörssystem avseende de flesta teknologiskt mera avancerade produkter till andra länder.

Men även om Trump kanske inte tror att ett handelsavtal med Kina överhuvudtaget kan fungera, vill han tydligen ändå ge Kina en chans. Men ifall USAs handelsunderskott till Kina inte kan elimineras avsevärt kommer nog USA att ge upp försöket att införa ”free and fair trade” och helt enkelt införa en hög tullmur mot Kina.

Ett långvarigt handelskrig med USA har troligen inträffat för tidigt i Kinas planerade utveckling till supermakt. För finansieringen av sin modernisering, militära upprustning och utrikespolitik behöver man sitt enorma amerikanska handelsöverskott liksom möjligheten att fritt stjäla från världens ledande teknologiländer. Tillsammans med sådan vidareexport till USA, som kanaliseras via Hongkong, Kanada och Mexiko talar vi ju om minst en tredjedel av Kinas export. Och om handelsvolymen nu faller, följer inskränkningar i eller nedläggningar av kinesiska företag med klara effekter på sysselsättningen.

För Kinas långsiktiga utveckling är utsikten att färre nya utländska företag önskar starta verksamhet i landet mycket negativ. Detsamma gäller risken för fallande investeringar inom västerländska företag i Kina i kombination att sådana företag fryser eller skär ned sin kinesiska verksamhet eller till och med uttågar ur Kina. Detta utgör ett stort teknologiskt, ekonomiskt och sysselsättningsmässigt hot. Ju längre osäkerheten om Kinas handel med USA varar desto allvarligare blir effekterna. Tiden är i det avseendet inte på Kinas sida, så att vänta på att Trump avsätts genom valet 2020 är inte särskilt aptitligt. Dessutom får Kina nu kanske inom något eller några kvartal direkt betala tullar på 25 procent på hela exporten till USA. Och nivån därefter kanske ökar till 35 procent eller mer.

USAs situation vid ett utdraget handelskrig är klart mindre besvärande. Landet får ett tillflöde av företag, som återvänder hem, eller – vanligare – som lokaliserar sig i länder, vilka USA lättare exporterar till. USA får växande tullinkomster och realiserar målet att få viktiga företags underleverantörskedjor överflyttade från Kina till andra länder. Naturligtvis kommer på företagsnivån tullar och flyttade produktionsenheter innebära påtagliga problem, men sådana löses så småningom. Den mycket goda amerikanska industrikonjunkturen kommer också att suga upp de anställda som friställs i företag, vilka exporterar till Kina och därför också drabbas.
Med tanke på Kinas långsiktiga expansiva politiska mål och dess totala motvilja mot att vara kontrollerat av omvärlden, kan man förutse att Kina till slut vägrar att ingå ett handelsavtal med USA. Men kostnaderna att välja den vägen syns ändå så pass höga, att slutsatsen alls inte är säker.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.