Jan-Olof Sandgren: En bardisk i Kålltorp

Jan-Olof Sandgren

På 80-talet besökte jag ibland en bardisk i stadsdelen Kålltorp, där två vänner brukade underhålla övriga gäster med politiskt käbbel sju kvällar i veckan. Stämningen var alltid god. Den ene av vännerna var moderat, ägare av ett byggföretag och bodde i Örgryte (alltså långt högerut på den politiska Göteborgskartan). Den andre tillhörde KPMLR, en politisk sekt nära avgrunden till vänster.

Diskussionerna kunde röra sig om ideologiska spörsmål, vem som var den störste fähunden, Rockefeller eller Stalin eller smalare ämnen av lokal karaktär. Efter någon timme åkte de hem till sina respektive familjer och förmodligen ganska likartade svenska medelklassliv, för att träffas igen nästa kväll.

Liknande sak upplevde jag i England (också på 80-talet), där det var ett uppskattat folknöje att under gemytliga former stå vid en bardisk och förolämpa varandras politiska uppfattning. En engelsk bekant förklarade att England i sin relativa isolering från Europa utvecklat en rik uppsättning koder för vad som är ”engelskt”, så ideologin får underordnad betydelse. Kanske är det därför England utan några större revolutioner kunde bli hela Europas ideologiverkstad. Inom loppet av två århundraden producerade man: liberalismen, kapitalismen, marxismen, industrialismen, darwinismen, kommunismen, parlamentarismen… kanske finns det några -ismer jag glömt.

För att ta ett motsatt exempel. Ryssland/Sovjetunionen har inom sina gränser en rikedom av kulturer spridda över kontinenten. För att knyta ihop paketet försökte man under 70 år med ganska brutala medel applicera en enda ideologi och denna enda ideologi hade man inte ens kommit på själv, utan knyckt från Karl Marx. Den mest demokratiske ledare Ryssland någonsin har haft torde heta Vladimir Putin, vilket säger en del om landets historia.

Kanske finns inga belägg för att monokultur alltid producerar mångideologi eller att mångkultur alltid leder till monoideologi, men ett samband vore logiskt. Något måste nämligen definiera ett land. Finns ingen gemensam nämnare historiskt, religiöst, kulturellt eller språkligt måste en övergripande ideologi träda in som sammanhållande faktor. När riksdagen 1975 bestämde att Sverige skulle bli mångkultur, ryckte man på sätt och vis undan fötterna för äkta pluralism. Vi valde den ryska modellen snarare än den engelska. För att projektet inte skulle spricka i fogarna krävdes en plattform som alla var någorlunda överens om. Istället för sju partier med sju ideologier, fick vi en 7-klöver med en värdegrund.

Det skulle alltså inte spela någon roll om Sverigedemokraterna verkligen hade nazistiska rötter eller inte. Så länge de representerar ett tydligt alternativ hotar de nationens enhet. Är ideologin det enda sammanhållande kittet blir två ideologier en splittring. När KD för ett tag sen började orientera sig åt höger för att skapa förutsättningar för ett nytt politiskt block, blev många upprörda. Som om det vore ett block för mycket. Avståndet till en diktaturstat är inte särskilt avgrundsdjup.

Jag vet inte hur snacket går bland bardiskarna i England, men behandlingen av Tommy Robinsson och acceptansen för shariadomstolar på många håll i landet talar för att demokratin hänger löst även där.

Förresten åkte jag nyligen förbi min bardisk i Kålltorp och såg att den byggts om till pizzeria. Mina vänner satt förstås inte kvar, men även om de gjort det skulle det inte spelat så stor roll. År 2019 känns det väldigt otidsenligt att spendera tid med att dricka öl med sina ideologiska motståndare. Numera går man hem och hatar dem på Facebook.

18 reaktioner på ”Jan-Olof Sandgren: En bardisk i Kålltorp

  1. Ola Byfält skriver:

    ”I Sovjetunionen… försökte man under 70 år med ganska brutala medel applicera en enda ideologi”. Det var nog inga ”ganska brutala medel” utan djävulskt totalitära! En spade är en spade och ingen social konstruktion.

    Gillad av 1 person

  2. Tomas skriver:

    Det demokratiska förfallet i Sverige är skrämmande. Vi har exempelvis senaste utfallet av riksdagsvalet där flera analytiker ärligt redovisar att regeringsbildningen är långt ifrån vad väljarna givit politikerna mandat att göra. Vi har även eftervalsdiskussionen där flera partier, MSM media och politiska kommentatorer med stor majoritet argumenterat för att inte ha ett extraval pga man i praktiken inte vill ha väljarnas åsikt om politikerna förvaltat valresultatet på rätt sätt. Tydligast är väl Liberalernas, inklusive politiska analytikers, diskussioner som översatt från politikerspråk lyder: Väljarna är så missnöjda med vårt parti att de kommer ge oss respass vid ett extraval så låt oss inte ge dem den demokratiska chansen. Hur lågt kan man sjunka?

    Gillad av 5 personer

  3. Fredrik Östman skriver:

    En intressant vändning: att det i själva verket ännu är nationalism som ligger bakom sosseriets förtryck. Vi vet att de började som national-socialister, vi vet att de har perverterats av makthunger och dualistisk dödskult, men att de i sitt reaktionsmönster ännu styrs av nationalistiska impulser är onekligen en intressant observation.

    Fantomnationalism.

    Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Men det är inget unikt för nationen. Det gäller även imperiet. Det som jag fann intressant var strävan att upprätthålla en sammanhållning. Det kan ju, som du säger, vara instrumentellt, men det förefaller mer vara en ohejdad vana. De vill ha det så här, men de är inte smarta nog att göra det så här.

        Gilla

      • Ms skriver:

        Jajo, det är slående hur medioker den svenska politiska ”eliten” är, de hade ju aldrig kunnat göra internationell karriär utanför politiken och det är tydligt att de håller i Sverige som en livboj, de kan ju inte ens engelska, förstår och uppskattar inga andra kulturer osv.

        Gillad av 1 person

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    Dina vänner hade med största sannolikhet till 99% samma grundinställning till samhälle och stat. Vad de trätte om var troligen sådant som MBL, LAS, kollektivavtal, skattesatser, dagis, och liknande.

    Alltså detaljer inom ramarna för rådande politiska, ekonomiska och sociala system. Precis som i England för övrigt.

    Om du då frågat dessa herrar om de ansåg det önskvärt att locka ca 1 500 000 muslimer till Sverige hade bägge hållit det för sinnessjukdom, alternativt landsförräderi/en folkfiendes åsikt.

    r-aren (som de kallades just i Göteborg) hade argumenterat mot det dels utifrån att ett låglöneproletariat var ett av kapitalets medel och mål för att förstöra arbetarnas möjligheter att bemäktiga sig produktionsmedlen, dels att det var ett sätt att skrämma borgerskapet med hotet om arbetslöshet och fattigliv i utlänningsgetto, och dels att dessa människor måste föra kampen mot kapital och imperialism i sina hemländer.

    Moderaten hade argumenterat utifrån att sådant folk vill han inte se i Sverige, enkom baserat på hur sådant folk är, och utifrån islam och vad det är, och utifrån kostnaden till ingen nytta men stor skada att miljoner nya bidragstagare importeras, och att om det är flyktinghjälp/utvecklingsstöd det som är syftet så sköts bägge bäst på plats; det första som läger och det andra som inköp av varor/investeringar.

    Sedan hade de återgått till att bråka om strejkrätt, fria fackföreningar (vilket kommunisterna var för och moderaterna mot på den tiden – moderaternas ägare hade ju just stabilitet och lydiga arbetare som en av sina uppgifter; fria fackföreningar ej styrda av en nationell centralkommitté med gemensamma intressen med de stora arbetsgivarna ville man inte ha), pappaledighet, och uppsägningstid, och turordningsregler och så vidare.

    Därför att stat- och samhällsbygget var färdigt, och framgångsrikt: endast finjusteringar återstod. Skall man tala om borgerligas svek, så torde sjabblet som raskt släppte tillbaka Socialdemokraterna duga gott: hur hade landet sett ut om Fälldin, Ullsten och Bohman kunnat hålla gemensam front och borgfred stället?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 5 personer

  5. Fredrik Östman skriver:

    Det är för övrigt signifikant att det var en konservativ och en kommunist som klarade av att diskutera. Liberaler och socialdemokrater har mycket svårare för detta, eftersom politik för dem går ut på att stadfästa och försvara den egna livslögnen. De hade inte kunnat diskutera öppet och uthålligt ens på åttiotalet.

    Gillad av 3 personer

  6. Linden skriver:

    Regeringen vill inskränka yttrande- och informationsfriheten – ska bli olagligt med söktjänster för brott

    Nu när Löfven rott jökalljansen i hamn är vi riktigt illa ute.
    Lismaren Morgan är nu i sitt esse, att allmänheten ex ska kunna skyddas från pedofiler är för honom oviktigt

    Funderar man lite på syftet med lagförslaget så måste det väl rimligen främst bero på att de vill dölja etniciteten på de som begår brott.
    Helt i linje med msm o public service vinklande och trixande för att dölja sanningen.
    om förfallet i Sverige.
    Och vilka som i huvudsak är orsaken till det.

    George Orwell:
    Ett folk som väljer korrupta politiker, bedragare, tjuvar och förrädare
    är inte offer, utan medbrottslingar.

    Gillad av 1 person

  7. Hedningen skriver:

    Jag ler igenkännande. Jag måste ge Jan Olof rätt här, på alla de sätt och vis. Som den Hedning jag är frekventerade jag redan på 1990-talet vissa pubar i Stockholm, i ett försök att ”få kontakt med likasinnade” som det så vackert heter. Ganska så snart gick det upp för mig, att oavsett vilka eller vilket intresse man än må ha här i Världen, så finns det ”likasinnande” man INTE vill ha kontakt med. Jag antar att det även finns grovt kriminella fågelskådare, knarkande Kristdemokrater och till och med Hallikar, som samtidigt är SÄPO-chefer, även om man för den skull inte kan säga, att just SÄPO är en enda stor Hallikverksamhet, eller att fågelskåderiet bör förbjudas, samtidigt som vi utsätter Lars Adaktusson samt Ebba Busch Thor (kan man heta Thor och vara kristen – skumt det här !) för en obligatorisk drogtest.

    I det goda samhället, oavsett om det utövas eller manifesterar sig på nätet eller på krogen, finns det gränser man helst ej överskrider, och det är nog hela summan av saken…

    Gillad av 1 person

    • Göran Holmström skriver:

      Just därför så umgås jag knappt ej med vanliga människor.
      Dom är oftast falska och bedrägliga om man skrapar lite på fernissan.
      Samhällets skuggbarn är mycket mer raka i vilka dom är och vad dom levererar.
      Jag önskar att jag levt i en annan tid där ärlighet och ryggrad visade vem man var.
      Nutidens människor lever nästan helt utan heder eller principer som är viktigare än livet.

      Gilla

  8. Tom Nässbjer skriver:

    Jo, även min erfarenhet är att högermän var öppnare mot oss som var socialdemokrater eller vänsterradikala än vad de, som nu tagit över S, nu dominerat av feministiska kvinnor, tjänstemän och fackbyråkrater, är mot oss som är kritiska mot deras nyliberala fria-rörlighets- och nationsupplösande politik.

    För femtio år sedan respekterades motståndarens möten och demonstrationer. I min hemstad Sundsvall kunde i slutet av femtiotalet/början av sextiotalet kommunisterna demonstrera vid gamla järnvägsparken, socialdemokrater och fackföreningar tåga till stora Torget och Nysvenska rörelsen ha ett möte på baksidan av H.A.Läroverket, utan störningar. Nu framställs den aktuella (variabla) politiken som den enda moraliskt acceptabla; motståndaren har inte en annan uppfattning utan är moraliskt klandervärd. Till och med självklara påpekanden om att politik handlar om att väga intressen mot varandra avvisades kategoriskt som fel; ”att ställa grupper mot varandra”.
    Egentligen inte förvånande, kanske en frukt av Revolutionens dyrkan av Dygden – idag ”alla människors lika värde”. Nåden och kärleken till nästan och det egna folket nedmonterades till en privat angelägenhet – inte längre ett sammanhållande kitt.

    Urartningen av demonstrations- och möteskulturen tog sin praktiska början med attacker på misshagliga demonstrationer, som den vid Karl den XII:s staty i Kungsträdgården och slagsmål mellan olika fraktioner av demonstrerande utlänningar ”på våra gator”. Den politiskt moraliska värderingen av de attackerades politik kunde ursäkta de politiska motiverade attackerna. En ordning där vissa demonstrationer eller möten endast kunde arrangeras med polisskydd etablerades. Viljan att lagföra attacker mot de politiska friheterna var det si och så med. En högre statstjänstemän kunde öppet stigmatisera en ledande oppositionell riksdagsman; politiken emotionaliserades och ett carte blanche för angrepp kom att ligga på lut. Hyckleriet, när Åkesson utsatts för angrepp, nådde en all time high i våras.

    S och Vänstern i övrigt är svårpratad, kanske för att påminnelsen om dess svek mot dem som nu kallas ”somewheres” eller ”the deploarables” (Mme Clinton) ger en besk smak, en politisk halsbränna. De finns ju fortfarande i landet, de som byggt det, vid sidan av den nya partnern från ”the replacement immigration”. Tålamod och frimodighet behövs för att hindra bilden att stelna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.