I Adventskyrkorna i Nyhyttan och Örebro kunde man 25 – 26 maj träffa filmteamet bakom ”Barfota Rop”, en film om ”Roparrörelsen”.

”Den handlar,” enligt presentationen, ”om modet hos barn och unga som stod upp för att skapa förändring”.” Barn, unga och olärda får en ingivelse från Gud att börja ropa ut till förändring och hela samhällen förändras.”

För dem som inte har ”Predikosjukan” eller ”Roparrörelsen” riktigt aktuella följer här en liten uppdatering.

”Predikosjukan” var ett fenomen i gränsområdet mellan psykiatri och religion. Två kända utbrott är i Tornedalen 1773 – 75 och ”den småländska predikosjukan” 1839 – 1843. De drabbade var ofta pigor, barn, bonddöttrar och unga män som i lugna eller extatiska tillstånd höll skakande domspredikningar. Ofta föregicks predikandet av ett krampanfall och/eller medvetslöshet. Innehållet i den sjukes tal var ofta enahanda ”med uppmaning till bättring och afhållsamhet från all slags synd, hvarunder allt möjligt äfven av högst oskyldig art utpekades som ovillkorligt syndigt. Ofta förekommo äfven förutsägelser om världens snart förestående undergång….”(Nordisk Familjebok 2:a uppl.)

Två exempel från utbrottet i Övertorneå 1773 är Stina Larsdotter,13 år, som ”predikade om behovet av bot, bättring och syndaånger under extatiska former i efterdyningar av hennes krampanfall” och ”den 11-åriga Sophia Hast som på ett liknande sätt uppmanade till avhållsamhet från all sorts synd”. Detta var början på en epidemi som spred sig i Tornedalen och som avklingade först efter några år.

Den småländska predikosjukan 1839, som även den tycks ha börjat med två unga flickor, fick en än större omfattning och spreds till stora delar av Småland och även till Västergötland. Ett samtida liknande utbrott i Närke fick stor uppmärksamhet till dess det avklingade 1843. De skall som mest, i olika former, ha omfattat flera tusen personer, och banade väg för frikyrkoväckelsen.

När nu Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan, i en debattartikel i Kyrkans Tidning hävdar att Greta Thunberg, ”Klimat-Greta” är en profet i vår tid och ”att vi måste lyssna på budskapet, för budskapet kommer från Gud. Det krävs en radikal omvändelse till ett fossilfritt liv och samhälle”, så kan nog en och annan tycka sig se en del likheter, trots avsaknad av krampanfall och medvetslöshet, och betoningen av koldioxidutsläppen i stället för övrig synd.

Däremot skiljer sig myndigheternas och omgivningens reaktion. Predikosjukan kom av sin samtid övervägande att betraktas som en epidemi av psykisk sjukdom och tycks ha avklingat både efter sjukvård och fängelsevistelse, båda prövades. Även de drabbade tycks ofta ha sett sig som sjuka.

Bemötande av Greta Thunberg skiljer sig ju här i alla avseenden och kanske på goda grunder. Media och etablerade partier hyllar henne inte olikt de åhörarskaror de tidigare predikanterna samlade.

Johan Ahlienus arbetar inom det vårdindustriella komplexet sedan många decennier. Är gammal nog att minnas, ung nog att bli förbannad. Han arbetar inom ett område där det anses av värde att skilja på den privata och yrkesmässiga rollen och heter alltså egentligen något annat.