Bitte Assarmo: Folke Fridell – arbetaren som lämnade grottekvarnen

Bitte AssarmoEn av de första romaner jag läste var Folke Fridells ”Tack för mig – grottekvarn”. Jag var väl tio, elva år och hemma från skolan med feber och förkylning. Tråkigt var det förstås, för det här var på den tiden då det inte ens fanns video, än mindre streamingtjänster online. Och ingenting hade jag att läsa heller.

Det var då min far räckte mig en sönderläst bok av arbetarförfattaren och syndikalisten Folke Fridell. Och jag försjönk in i en värld som vida skilde sig från den jag kände. Med hjälp av Fridells levande och mustiga språk, och hans innerliga personporträtt, reste jag tillbaka i tiden till ett Sverige där demokratin ännu inte utvecklats helt och fullt och där människor var utlämnade åt patroners och godsägares välvilja.

Huvudpersonen är pojken Magni, och det är genom hans ögon vi möter Sverige under tiden för första världskriget. Magni är i mångt och mycket Folke själv; fattig och utsatt tvingas han se sin far förnedra sig för att få arbete och själv tvingas han in i unga år att ta arbete i en fabrik

Mötet med den folkskygge eremiten Christiansson blir ett uppvaknande för Magni. Christensson lever ensam i en koja i skogen, och vid första anblicken synes han fattig som få – men vilka rikedomar han äger… Inför Magnis häpna ögon tornar böckerna upp sig; litterära mästerverk och politiska manifest blir dörrar till en ny värld av hopp, ljus och framtidstro.

Folke Fridell föddes i ett soldattorp i Småland 1904 och han var yngst av tolv barn. Redan som elvaåring gick han ut i arbetslivet, först som vallpojke och två år senare som textilarbetare. Han blev kvar vid spinnmaskinen i nära trettio år och det var också där han började engagera sig fackpolitiskt.

1921 gick han med i Syndikalisterna och blev ordförande i föreningen. Så småningom började han också skriva i den syndikalistiska pressen, främst Arbetaren. Från mitten av 1940-talet arbetade han som fri författare och debattör och han var aktiv i både nykterhetsrörelsen och kooperationen.

”Tack för mig – grottekvarn” skrev han redan 1937, men boken togs inte väl emot utan refuserades. Inte förrän 1945 gavs den ut, men den blev inget större genombrott för Folke Fridell. Hans första riktiga framgång kom istället med ”Död mans hand” 1946. Många var de som tog till sig berättelsen om den upproriske textilarbetaren David Bohm, även kallad Rivar-Bohm, som låtsas vara sjuk för att ta en andningspaus och fundera över sitt liv. Fridell följde upp berättelsen med romanen ”Greppet hårdnar” 1948, och samma år gav han också ut ”Syndfull skapelse”.

Den syndfulla skapelsen är i det här fallet helt enkelt en ”skapelsevecka” i samma anda som Rivar-Bohms upproriska simulerade sjukdom; huvudpersonen tar ledigt från arbetet en vecka men tvingas sedan återvända till det arbete som han själv uppfattar som ett slags slaveri.

Folke Fridell var i sanning en arbetarnas författare, men arbetarrörelsen har inte alltid sett med blida ögon på hans författarskap. Fridell var dyster, ibland direkt nattsvart, i sina skildringar av arbetarnas situation och ställde svåra frågor som inte ens de mest engagerade inom arbetarrörelsen förmådde svara på. Framför allt intresserade han sig för den andliga utarmningen.

Han såg med nog så blida ögon på de allt bättre materiella villkoren för arbetarna, men menade att det inte räckte. Det andliga armodet var minst lika viktigt att råda bot på, menade Fridell, och han ansåg att litteraturen hade sin självklara del i förbättringsprocessen.

Här var han lite på kant med många av arbetarrörelsens samtida profiler, och har inte hyllats alls på samma sätt som många andra samtida arbetarförfattare. Av många har han dock setts som en förnyare av den så kallade proletärlitteraturen just på grund av det fokus han sätter på individens försök att skydda sin värdighet mot själsdödande och övervakning.

Folke Fridell gick bort 1985. Men glömd är han inte. Själv tar jag fram hans böcker då och då och försjunker i det Sverige som en gång var – och som Fridell skildrar med på ett så sällsamt levande sätt.