Gästskribent Rebwar Hassan: Postmodernisterna hotar demokratin

Ett demokratiskt system fungerar endast om den förlorande sidan i ett val accepterar valutslaget. Detta är något så självklart att det knappast diskuteras. Men det borde det.

Jag anser att det är en absolut och ovillkorlig mänsklig rättighet att få ha, och även att få framföra, en avvikande uppfattning. Detta är en av grunderna för hela det demokratiska systemet. På denna rättighet är den västerländska civilisationen byggd. Olika länder kan därefter utforma olika slags representationsformer och vart land väljer så sin modell.

Men om nu inte väljarnas utslag i fria och rättvisa val respekteras riskeras förstås själva demokratin att undermineras.

Centerliberalerna borde till exempel inte påstå att endast liberal demokrati är demokrati. Och miljötalibanerna borde inte propagera för demokratiska inskränkningar för att ”rädda klimatet”. Socialdemokraterna med sin historia av rashygien och undfallenhet inför Nazi-Tysklands krav har ingen rätt att brunmåla andra och Vänsterpartiet har under sin hundraåriga historia oftast stött förbrytare som Lenin, Stalin, Mao och Pol Pot, Chávez och Mugabe. Vänstern hann även med att stödja Hitler under ett par år…..

Att därtill stämpla majoritetens oro för alla dessa tusentals islamister och terrorister som främlingsfientlighet, rasism eller högerextremism är antagligen lika farligt för demokratin som islamisterna själva.

Dogmer, oavsett i vilket syfte, som används för att ersätta vanligt sunt förnuft är farliga för demokratin, särskilt om de upprätthålls med oförsonlighet och fanatism. Islam är en dogmatisk religion och den marxism som återfinns bland de postmoderna är lika farligt dogmatisk.

I Sverige driver så gott som hela det politiska etablissemanget med media i koppel hela landet i en, enligt min mening, mycket fördärvlig postmodern riktning. De använder sig därvid av auktoritära metoder och är inte främmande för att begagna sig av förljugen och falsk propaganda. Detta har fört med sig en okontrollerad massinvandring, klaner, gäng, sharia, en våldtäktsvåg, en bostadsbubbla, exploderande skulder och underskott, utländska stöldligor, bidragsbedrägerier och mycket mer.

Kritiker och andra som ifrågasatt utvecklingen har kallats extremister. Det hela har fullständigt spårat ur även om somliga har försökt ursäkta sig med sin ”naivitet”.

Denna postmodernismen har, ofta understödd av etablissemangspolitiker och ofta finansierad med offentliga bidrag, fått sprida sin skeva och ofta perverterade syn på verkligheten. De har lyckats med att omtolka feminismen och förneka hederskulturer. De har infört rasism i form av kvoterande identitetspolitik. De sprider dessutom en könsförvirring som allvarligt skadar främst ungdomar och de bedriver en vansinnig kulturrelativism i form av så kallad mångkultur som i praktiken endast innebär sharia.

Jag drar därför slutsatsen att de verkliga och riktiga extremisterna är dessa postmoderna företrädare och främjare.

Demokratin är antagligen i stor fara och det är flera av de demokratiska partierna som med sin dogmatiska politik som har framkallat denna fara!

Rebwar Hassan är före detta riksdagsledamot och utesluten ur Miljöpartiet på grund av kritik mot partiledningen, idag politisk vilde.