Richard Sörman: Käre Ulf Lundell, läs inte bara mainstreammedia!

Richard Sörman

Ulf Lundells nya bok är en medvetet fragmentarisk men stundtals vacker beskrivning av en tillvaro i leda och vilsenhet. Tillbakablickarna på den lyckliga barndomen ger en vink om historiens och ursprungets betydelse i våra liv. Tyvärr läser Lundell bara mainstreammedia, vilket märks i de politiska diskussioner som förs i boken.

Ulf Lundell har i dagarna givit ut sin nya bok ”Vardagar 2” (Wahlström och Widstrand, 671 s.) som är en redogörelse i dagboksform för författarens vardagsliv under hela 2018. Banala bekymmer rörande vad som ska ätas till middag eller vilken musik som ska spelas på bilstereon blandas med politiska och intellektuella betraktelser över tillståndet i Sverige och i världen.

Texten är precis som i förra ”Vardagar” skriven på vers. Formen passar Lundell perfekt. Hans författarskap har alltid bestått i att skildra en aldrig sinande ström av intryck och infall som verkar behöva benämnas och kommenteras för att eventuellt kunna bearbetas och sorteras. Det är först när allt har sagts, när både författare och läsare inte orkar mer och när texten närmar sig sitt slut som ett mer distanserat och försonande förhållningssätt till verkligheten brukar framträda.

I ”Vardagar 2” finns alltså ingen berättelse som skulle kunna samla framställningen kring en meningsskapande enhet. Ingen löpande prosa påtvingar något berättande perspektiv över det som sägs. Lundell kan ägna sig åt en ibland helt och hållet fragmentarisk redogörelse för alla tankar och intryck som fladdrar förbi. Och som alltid med Ulf Lundell är det både lättläst och intressant. Visst är det banalt emellanåt med funderingar kring sport och kändisar, men precis så banalt kan livet vara när man går hemma och skrotar och pretentionslösheten är befriande. När den existentiella temperaturen väl höjs i texten känns det alltid autentiskt och motiverat.

Intressant nog blir texten mindre fragmentartad i de avsnitt där författaren erinrar sig sin barndom. Sitt samtida liv 2018 på Österlen skildrar han med hjälp av korta brottstycken: ”Det är tisdag / Måste få nåt i mej / Måste börja måla / Snart novemberdagar /Dom som det för det mesta bortses från”. Men när Lundell lämnar Österlen 2018 och går tillbaka till barndomens 1950-tal i Stockholm blir raderna längre och det blir mer av sammanhang och helhet både när det gäller form och innehåll: ”En liten lägenhet högt uppe på Söders berg. En husmodell / på ett bord en dag. Sen en annan dag uppbrott och flytt / till modellen som blivit verklighet. Sen dess / alltid denna kluvenhet mellan stad och land.”

Jag tror att Lundell beskriver något som många känner igen idag och som definitivt hänger ihop med vår samtidshistoria. Det handlar om den förvåning med vilken en medelålders människa vars liv till stora delar bestått av trasiga förhållanden, skilsmässor, separation från egna barn, ensamhet och vilsenhet upptäcker och inser att man en gång har varit ett lyckligt barn som levt i ett sammanhang man själv som vuxen aldrig har lyckats upprätthålla eller kanske ens skapa. Det finns många igenkänningsfaktorer i boken. Somliga är ganska roliga, men den här är fruktansvärd. En mig närstående person berättade att han brukar besöka ett träd vid huset där hans morföräldrar levde som han ristade in sina initialer i när han var tolv år för att försäkra sig om att han inte har drömt alltihop. Och alltihop det är just en barndom med mor- och farföräldrar, med föräldrar som inte skilt sig, med sommarstugor på landet, nattligt tjuvfiske, tjuvrökande, snusdosor och hemliga kojor i träden. Just detta beskriver Lundell i sin bok: en barndom med både sammanhang och äventyr. Och det är den förundran som Lundell uttrycker inför denna barndom som är så intressant. Att han fick den barndomen. Att det är sant. Att det var på riktigt.

Men det handlar också mycket om politik i ”Vardagar 2” och här måste jag markera ett tydligt avstånd till Lundells politiska positioner. Lundell kommenterar naturligtvis valrörelsen 2018 och den efterföljande utdragna regeringsbildningen. Problemet är bara att Lundell låter sin världsbild formas av vad han tar del av i DN, SvD, kvällstidningar och public service. Och detta gör han alltså 2018!

Hur var det journalisten och satirikern Jens Ganman sa nu igen? Man blir dummare av att titta på nyheter på SvT än av att inte göra det. För h… Lundell. Kom igen! Du måste väl inse att public service blivit maktens megafoner och att mainstreammedia är så politiskt korrekt att den ofta framstår som direkt lögnaktig. När Ulf Lundell ondgör sig över SD, Ungern och Trump på samma sida – och dessutom har ångest över klimatkrisen – inser man till sin förvåning att han sväljer det han läser i DN och Aftonbladet med både hull och hår.

Men visst. Det är inte entydigt. Lundell tvekar ibland. Han berättar hur han deltar i bokmässan i Göteborg och då med viss förundran tvingas konstatera att han hamnat på etablissemangets sida och inte på dissidenternas (Nya Tider hade portats från mässan). Han talar också med avsky om islamister och säger lite obligatoriskt flera gånger att vi nog inte skött det där med integrationen så bra.

Icke desto mindre är Ulf Lundell öppen i boken med det djupa förakt han känner för SD. Och detta från en man som tillåtit sig att sjunga i det arbetande folkets namn och som med rätta själv kan säga sig springa ur svensk arbetarklass (precis som jag själv). Man tar sig för huvudet när Lundell omfamnar det mediala medelklassförakt som finns i DN och SvD mot en genuin svensk folklighet som gör uppror mot den rådande makten. Vilka är de verkliga hjältarna idag i Sverige Ulf Lundell? De som kröker rygg och likt kuvade slavar böjer sig för den politiska korrekthetens absurda påbud eller de som riskerar karriärer, inkomster, social status och familj för det land och det samhälle de föddes i och som de älskar och som verkligen inte låter någon Jante visa upp dem på sitt torg?

En annan sak som stör är att det engagemang som finns i boken för kvinnors lidande och speciellt då för våldtagna kvinnors lidande aldrig, säger aldrig, kommer in på det högst konkreta ämnet rörande kvinnor i Sverige som våldtas av män med ursprung i andra länder. Jag kan skicka lite länkar till din mail Lundell med artiklar och information om hur svenska kvinnor har blivit offer för de ökande överfallsvåldtäkterna. Du kommer knappast läsa om det i DN. Överrepresentationen av män med utländskt ursprung är belagd med siffror från BRÅ och diskuteras bland annat av Ann Heberlein i hennes bok ”Våldtäkt och kultur” från 2018 och snart kommer vi presentera en ny studie i ämnet här på Det Goda samhället. För övrigt rekommenderar jag att du skaffar information om samhällsutvecklingen i vårt älskade Sverige via nya kanaler. Läs alternativmedia. Läs böcker av Ann Heberlein, Tino Sandaji, Jens Ganman, Katerina Janouch och andra. Ta del av den folkrörelse som finns på nätet och som är ett äkta folkuppror mot maktmissbruk, hyckleri och lögner.

Till sist: På sidan 225 finns vad jag antar är ett intressant skrivfel. Lundell berättar att Lisa Magnusson i DN har ”pissat på” något hon kallar för livsstilsvänstern. ”Jag vet knappt vad livsstilsvänstern är / men jag gissar att det är besuttet / och själgott / och duktigt ifrågasättande / men på behörigt avstånd.”

Känner sig Lundell så träffad att han inte ens förmår skriva ”självgott” utan tar till ”själgott” för att slippa kännas vid den uppenbara referensen till honom själv? Men det kanske inte är en felskrivning. För den självgoda livsstilsvänstern har levt just på att vara god i själen: godhetshysterin är som bekant vår nya religion. Själgott eller självgott. Same same kanske.

Ganska lätt att vara själgod i sin vänstersjäl när man på behörigt avstånd kan avnjuta sina öppna landskap vid havet och aldrig (i alla fall inte i denna bok) behöva besöka förorter eller småstäder på landsorten där människor ur den svenska arbetarklassen får betala för bevisen på livstilssvänsterns själ(v)godhet. De 10 000 svenskar över 50 år som är hemlösa till följd av den besinningslösa immigrationen omnämns heller inte i boken.

Ett återkommande motiv i boken är Lundells separation från personen ”S”. Separationen visar sig svår och utdragen trots att de båda har genomgått en formell skilsmässa. Separationen från S som i Socialdemokraterna verkar minst lika svåruthärdlig för Lundell. Sverige började inte med Socialdemokraterna. Det var inte Socialdemokraterna som byggde landet. Det är ”folket som bygger landet, dom är dom enda som kan det.” Det är dem vi ska hålla oss till.

43 reaktioner på ”Richard Sörman: Käre Ulf Lundell, läs inte bara mainstreammedia!

  1. malmobon skriver:

    Skrämmande vilken påverkan MSM har på människor.
    En form av självmord på sina innersta värderingar.
    Tycker inte om islamisering, etablissemanget, och så är Ulf själv en del av detta.
    Kan skriva på sin gravsten något liknande som Frithof Nilsson Piraten skrev.
    Här vilar en man som till slut blev fri från verklighet. Jag såg men förstod inte.

    Gillad av 6 personer

  2. A skriver:

    Ahh, Richard, du menar U. Lundell, hycklarfantomen? Som har ett utsökt väderkorn för att alltid ta parti för förtryckaridéer som legetimeras av ”godhet”, mot allt vanligt hederligt folk? Jamen då vet jag vem det är..

    Mvh A

    Gillad av 3 personer

  3. Aha skriver:

    Lundell diskvalificerar sig som intellektuell när han inte förmår se problemen som SD rätteligen adresserar. Ser man inte det gigantiska utanförskapet som ett av Sveriges huvudproblem (vad kan vara värre?) och att det bara är SD som frenetiskt har motsagt sig utvecklingen, utan fastnar på SDs bakgrund är man fången en icke rationell verklighetsuppfattning.

    Ulf Lundell gör sig ointressant.

    Gillad av 7 personer

  4. Min strand skriver:

    Haha Lundell och alla de andra hycklarna, han verkar i samma tradition som Wiehe och Afzelius. De är ju gycklare vid hovet, endast i vår tid har de fått så stort inflytande. Istället borde vi se alla dessa mediapersonligheter för vad de är: gycklare, de vet ju inget om inget, deras talang är att gyckla och underhålla, inte att ta på allvar.

    Jag hörde John Lennons imagine igår på ett uppträde, allt i den sången är gycklarens hyckleri, resultatet har blivit våld och våldtäkter, imagine är IS. Lundells öppna landskap är ju de som Fredrik Reinfeldt och Annie Lampskärm drömmer om.

    Gillad av 10 personer

    • A skriver:

      Egentligen är upplägget ganska enkelt Din Strand, de behöver bara STÄNDIGT ljuga och hyckla om naturens/människans beskaffenhet, så kan de vara helt säkra på att ”cacha in” blod och lidande i nästa led. Det är ett hundraprocentigt upplägg. Precis ALLT som skapar lugn, stabilitet, harmoni och fungerar, är en måltavla för vänstern/satanisterna. Därför var det hugget i sten att invasionen MÅSTE komma till stånd förr eller senare och att den MÅSTE komma från de mest dysfunktionella områden som står att finna. Och att den till varje pris MÅSTE fortsätta.

      Mvh A

      Gillad av 4 personer

    • Matte skriver:

      John Lennon är en av vänsterns favoriter och symboler.
      Två citat ur välkända låtar:

      Imagine: ”Imagine no possessions”
      Hur mycket pengar har Lennon tjänat på royalties från den låten?

      Woman: ”For showing me the meaning of success”
      Inte ens Jordan Peterson kan formulera det så bra.

      Gillad av 2 personer

  5. Kalle Kärrström skriver:

    Ulf Lundell är en cementerad ”boomer” med en petrifierad världsbild sammanfogad åren omkring 1968. Ett hopplöst fall. Förstår inte att någon gitter läsa hans ändlösa och till synes oredigerade blogglitanior. Intressantere nya svenska skönlitterära böcker som Richard borde recensera är Katarina Frostenssons ”K” och Horace Engdahls ”De obekymrade”. Båda 2 har ju de sista 2 åren varit utsatta för det samlade vänsterradikala kulturetablissemangets förbehållslösa hat. Att det bland annat handlar om ett försök att ta kontroll över den ”kulturkonservativa” bastionen Svenska Akademin är inte att ta miste på. Det är också Frostenson inne på i sin bok som jag finner väl värd att läsa. KF flanerar strindbergskt runt i Paris och tänker över det som sker och har skett. Hon krisbearbetar och ”tyder tecknen”. Hon tar hjälp av bl.a Simone Weil, HC Andersen, Birgitta Trotzig och franska författare i sitt analysarbete. Det är tydligt att poeten-mystikern KF (av nöd tvingad) är på väg in i betydligt större politisk medvetenhet. En stor del av boken är citat, autocitat och referat men som helhet tycker jag ändå att det till slut blir ett alldeles utmärkt litterärt arbete. Horace Engdahl har långt tidigare visat att han är de vänsterradikala feministiska stormtruppernas fiende. ”De obekymrade” skiljer sig inte från hans tidigare aforismprosa böcker och når inte riktigt upp till ”Den sista grisens” nivå som helhet. Den är tämligen kort. Paradoxalt nog tycks HE vara på strålande gott humör i den bittra stridens hetta. Det är HE:s roligaste bok. Skrattade högt flera gånger. Där finns också några sylvasst formulerade sidor om #metoo och Arnault-rättegången som tål att läsas många gånger. Engdahl beskriver #metoo/JCA-processen som något som har karaktären både av pilsnerfilm (oskyldiga flickor/fräcka gubbar) och av skendränkning (tortyr utan fysiskt våld). Richard och/eller Einar Askestad bör få läsa och recencera både Frostenson och Engdahl. Om kultur-Sverige finns om 100 år kommer dessa böcker fortfarande diskuteras.

    Gillad av 10 personer

  6. lenam skriver:

    Lundell vill nog gärna höra till en sorts ”kulturvänster” som fanns på 70 talet men som inte finns längre. Han hör till det etablissemang som hyllar en självgodhet som inte kostar nåt. Någon annan betalar. Denna någon annan har tröttnat. Särskilt tröttnat på kulturvänstern.

    Gillad av 6 personer

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    Ja, det är en svår kamp för åldrande hanar att fortsatt söka kapa åt sig lejonparten; såväl hyenor som schakaler som de egna nafsar en i hasorna. Lundell kanske skriver som han gör medan han metaforiskt ängsligt sneglar över axeln för att se om andra föredettingar skall följa honom? I så fall är han ju djärv föregångare, sanningssägare och inte feg medlöpare och goddagspilt.

    Det är inte lätt i den branschen (att vara kändis för att man en gång är bliven känd för något).

    Eller är det kanske så för Lundell, att även Simrishamn, Ystad och Tomelilla med omgivande härad alltmer känner av mångkulturen? (En retorisk fråga: jag vet mycket väl vad Lundell fruktar. Dels skarpa skattehöjningar, dels plundrande ligor av utlänningar, dels ‘asfaltsläggare’, men kanske framförallt arga arbetande skåningar och att dessa röstar fel och börjar ta saker i egna händer – just Tomelilla har ju enligt kommunledning problem med att svenska pojkar och män ett par gånger gått samman och gett utlänningar på käften.)

    Lundell förtjänar samma omdöme som den sett hans så kallade konst på Konstrundan. Det som produceras på slutna paviljonger och dagcenter eller förskolor håller oändligt högre klass, kunskap om hantverket och kvalité i uttrycklighet och motivval – Lundells motiv är han själv, hans åsikter, hans känslor, hans tankar; allt klottrat i samma ‘stil’ om bokomslaget.

    Det är nämligen så, att skall det där kallas en stil eller -ism, rent konstmässigt, så skall målarkludden först behärska hantverket och materialläran på riktigt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 6 personer

    • Törnrosa skriver:

      Jakten på likes tycks gå vidare. Inget fel med det. De flesta vill nog bli omtyckta och finna själsfränder.

      Jag har egentligen inte vare sig gillat eller ogillat Lundell. Jag förstår att han är en konstnärssjäl med en del problem. Jag har dock inte kunskap att bedöma värdet i om han förtjänar att kallas målarkludd eller inte.

      När en människa kan skriva EN sång som Öppna landskap så räcker det för mig. Han behöver inte göra mer. Det är stort.

      Toppolitiker som snor mig på skattepengar har jag ingen misskund med, kan bli hård mot dem. De har hela våldsmonopolet till sitt förfogande m m. Däremot upplever jag dina omdömen om Lundell som onödigt avhumaniserande med ett konstigt jaktdrev som inledning.
      Hur var det Uggla sa? – Jag mår illa. mvh

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Tycke och smak är en sak: man gillar det man gillar och behöver varken försvara eller motivera det med mer än att man gillar det – det gäller oss alla. Ingen kan säga att du gillar fel sak på fel sätt; inte objektivt så. Det vore som att objektivt avgöra om smultron är godare än björnbär.

        Men när det gäller hantverksskicklighet som diktare, målare, skulptör eller liknande finns det givna betingelser att jämföra mot. (Liksom det finns motsvarande för den som vill odla respektive bär.)

        Utan krav på hantverksskicklighet hos kreatören är det en schimpans kan klottra ner lika mycket konst som Caravaggio eller Bruegel. Det var inte så att Picasso eller Dali inte kunde måla på klassiskt vis, eller i olika -ismer och stilar; det kunde de med bravur. De valde att måla i sin egen stil, och kunde göra valet just för att de utgick från den hantverksskicklighet som de klassiska ursprungliga stilarna kräver: dessa kräver ock träning och disciplin hos konstnären om den skall bemästra hantverket. Kändisskap skapar inget dylikt.

        Jag har bevistat Lundells utställningar på Konstrundan, och ingen av de verk han ställt ut får mig att tro att han kan prestera annat än sådant som bokomslaget – att jämföra med en musiker endast kan skriva och framför en och samma låt i olika versioner.

        Om du har möjlighet rekommenderar jag Konstrundan på Österlen nästa gång den hålls: man behöver helt bil, men saknar man det bjuder Simrishamn på tillräckligt många gallerier och utställningar ändå. Lundell brukar delta, som sagt. Hans verk brukar gå för cirka 5000:-.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

  8. Göran Holmström skriver:

    Uffe är en av många snälla,”rebeller” anställda för att sjunga lov över statens godhet.
    Inte biter den byrackan husse alltför hårt i benet, möjligtvis så nafsar han lite försiktigt med tänderna i byxbenet, innan han går och dricker ett lagom dyrt rödvin ur sin matskål.
    Synonymer till domesticerad
    tam, tämjd, dresserad, lydig; kraftlös, beskedlig, matt, lam, tandlös, uddlös, spak, from, foglig.
    Havet är fullt av daktyler som lägger sig.
    I sömntung jämvikt rörs spondéns boj.
    På stranden dansar jamb vid jamb.
    Där står fem trokéer stelt på linje.
    Anapester till häst rycker fram. Alf Henrikson minnes lista för versfötter.
    Tappade intresset vid kort-kort typ.

    Gillad av 4 personer

  9. Jan Molin skriver:

    Det räcker inte att rädda landet, det är väl avsikten med de flestas skriverier här. Vi måste också rädda språket, svenskan! Låter det mossigt? Då står jag för det.
    Jag tror att att svenskar i allmänhet är sedan flera hundra år språkligt okunniga och därmed delvis ordfattiga. Många tror jag också känner sig mindervärdiga av alla dessa ord som man inte fullt ut förstår. Och, detta är självklart maktens och dess anhangs avsikter. Ett själsligt nedtryckt folk har längre till uppror.
    Att se på teve, höra radio och läsa tidningar, på nätet eller på papper, gör att man får sitt språk och ordförråd från journalisterna som är makten hängivna. Och även de själva är stort okunniga i det svenska språket men känner sig bättre med att använda främmande, idag främst engelska, ord.
    Vårt språk är viktigt och värt att bevara och utveckla, tycker jag. Man kan ju utveckla det med nya ord, antingen hitta på nya, ändra om nödvändigt utländska till svenskt språksätt eller bilda nya genom att sätta ihop olika ord till ett nytt. Det sista är ett utomordentligt verkningsfullt sätt vårt språk har att bilda nya ord på.
    I din artikel fann jag minst 25 utländska ord som vart och ett har många olika svenska ord som istället kunnat användas. Se gärna eftet på Synonymer.se!

    Gillad av 6 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Får erkänna att jag känner mig träffad, jag också. Mea Culpa, som det heter på latin.

      Personligt råd: att läsa svenska böcker (även översättningar) från före 1960 är för mig god medicin mot det du fullt korrekt beskriver. Det är inte att vara bakåtsträvare eller förneka att språk förändras med tiden – tvärtom är det att behålla kontakten med roten och därmed stå stadigare när stormen river i kronans grenverk. Det är ingen slump att man brukar använda just träd som en bild för språkens utveckling och släktskap, och ett träd både skilt och skiljt från sin rot och stubbe, ja vad kallar vi ett sådant fall?

      I bästa fall virke att bygga ett drivhus för nya skott, i värsta fall blott spill på sågbackens hårda jord.

      Projekt Runeberg har flera titlar på lager, och vi kan alla göra en kulturgärning om ordet tillåts trots sin solkade glans, genom att söka, finna och bevara äldre skrifter. Loppmarknader, dödsbon, med mera. När skolor stängs, eller skall renoveras: håll er framme. Många skolor har böcker, både skönlitteratur och fackdito, som annars kan vara svår att fina. Köp eller i värsta fall stjäl. (Den som drar sig för att stjäla bör betänka att dessa lämningar av vårt land och folk annars ges eldbegängelse.)

      Förfäderna målade och karvade runor å trä, och stundom – allt för sällan! – i sten. Låt oss lära av deras öde, att det måste bevaras för andra vad de som föregick oss tänkt, tyckt, tövat och talat.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 1 person

    • Mats Rosengren (@stamcose) skriver:

      Har du ett bra svenskt uttryck för ”Cherry picking”. Om jag skriver ”Plocka körsbär” så förstår ingen! ”Plocka russinen ur kakan” är kanske OK! ”Hoax” översätts i https://sv.bab.la/lexikon med ”lura, narra, spela ett spratt”. Men det låter lite för vänligt när det handlar om ”klimatlögnen”. Bedrägeri kanske? Men ”hoax” är inte nödvändigtvis avsiktligt bedräger! Snarare ”nonsens” pga av eget oförstånd!

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        En översättning behöver inte nödvändigtvis vara rak – alltså från ett ord till ett annat. Ibland måste man översätta ett ord med en fras, eller tvärtom. Ibland går det inte att översätta, då det finns en alltför påträngande idiomatisk betydelse, och då för den stackars översättaren antingen sitta och skriva om så att betydelsen fungerar i överförd form, eller göra en rak översättning med förklarande fotnot.

        Ett exempel på hur krångligt det kan bli, trots att engelska ligger så nära oss:

        Terry Pratchetts bok ”Soul Music” blev ”Levande musik” på svenska. Den innehåller en flerspråkig ordvits. Huvudpersonen heter Imp y Celyn (walesiska för ”knopp på järnek”), och kallas ‘Buddy’ av sina kamrater. Järnek heter ‘holly’. Buddy Holly, således. Översättaren var där tvungen att lägga in en fotnot.

        Ett annat exempel är från en gammal sci-fi historia (eller hittepåvetenskapsroman om jag skall vara sådan) jag glömt titeln på. En av kvinnorna heter i originalet ”Mannen”. Det blev rätt snett på svenska med ”Mannen var här men hon har gått nu.”

        Så ‘hoax’ kan översättas bl a med bluff. Det är kontextberoende – i en kontext kan luras fungera (t ex den gamla nätbluffen om bonsai-kattungar i glasburkar) medan det i en annan är bättre med bedrägeri eller lögn (DN:s mörkande av massövergreppen i Köln och Kungsträdgården för några år sedan tex). ”Föra bakom ljuset” skulle jag själv välja, tror jag.

        ‘Cherry picking’ är också det en ganska bred term – låt kontexten avgöra. Om det handlar om att välja bästa plats för lägsta bolagsskatt är det en form, och där passar ‘plocka russinen ur kakan’ (dock har frasen en negativ association på svenska) men om det istället handlar om statistik (låt säga temperaturökning över tid) och man konsekvent endast har valt att räkna med mätvärden som gynnar hypotesen man driver är det en annan form: urvalsbias torde fungera här.

        Det är inte helt lätt med översättningar: ord existerar i kontexten kringstående mening, och denna i ett stycke och detta stycke i kapitel och verk – och till detta kommer forum, genre, målgrupp, med mera.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

  10. Kasper K skriver:

    Intressant recension och reflektion som bekräftar att mitt avklingande intresse för Lundell som författare. Som musiker har det aldrig funnits.
    Har inte läst en bok av honom på säkert tjugo år då det ganska tidigt stod klart att han skulle bli kvar i betraktarens roll utan att fullt förstå, utvecklas och gå vidare.
    Synd på så rara ärtor annars.

    Gillad av 1 person

  11. Björn skriver:

    Som vanligt när det gäller politik, men framför allt när det gäller synen på SD, tar sig inte ”artister och kulturpersonligheter” tid att läsa den finstilta innehållsförteckningen, utan nöjer sig med att gå på den av högröstade branschkollegor och MSM, påklistrade ”etiketten”! En ”etikett”, där det med stora bokstäver står ”Rasister och nazister”! Klart att de ratar ett sånt parti! Vem skulle inte göra det, OM man inte visste bättre! Nu är vi tack och lov, drygt en miljon helt vanliga svenskar som VET BÄTTRE! Och fler kommer till för varje dag, allt efter som ”resultatet” av den förödande migrationspolitiken tränger sig på, och blir allt obehagligare…

    Gillad av 1 person

  12. Ingvor Sabina Le John skriver:

    Jag tänker bara kommentera del i inlägget dvs detta med myten om en lycklig barndom. Tyvärr fungerar det för många dupt skadade att psyket lägger en fernissa över det sanna för överlevnadens skull.
    Det som jag läst och hört under åren var att Lundell hade en sjukligt negativ far som klankade på allt och alla, samtidigt som en god mor försökte avvärja det värsta. En klassiker i mångas barndom. Detta gjorde att han drog sig undan till en ensamhet inom familjen om ändå i en trygg miljö.
    Lundell har senare skrivit att han inte förstod att man kunde känna frihet bland människor utan hela sitt liv försökt hitta friheten bortom människor. Jag känner så väl igen mönstret. Det gör att när man lämnar kokongen som familjen utgör har man inte övat sig i relatera till andra människor på ett bra socialt sätt, man blir ömsom offer för andra, omsom drar man sig undan för att fråga sig vad som hände. Genom att skriva sorterar jag också alla intryck.
    Relationsskadad sedan barndomen blir det svårt att hålla balansen i vuxenvärlden och den mesta energin går åt till att ”förstå” i vuxenvärlden det man tidigt skulle lärt sig i en trygg försöksmiljö i barndomen. Ilband känner jag mig en mink som någon ”djurvän” släppt ut för att dö på lansvägen…

    Gillad av 4 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Ingvor, mycket kloka tankar och bra skriven text, visst är det många som fernissar barndomen för att dölja ärren eventuella skadeverkningar.
      Men varje vuxen individ har ett egen ansvar att inte ”förstöra sitt eget och andras liv”, med barndomens trauman och eventuella övergrepp. Nej det är inte helt enkelt alla gånger, det kräver disciplin och målmedvetenhet, även så insikten att som barn är man ett offer för tokiga saker.
      Som VUXEN har man alltid ett val, även om det finns konsekvenser och kostnader i valet.
      Ingen vuxen ska någonsin behöva vara ett offer. Det borde vara det viktigaste som vår demokrati borde kämpa för.
      Mvh Göran.

      Gillad av 1 person

      • Ingvor Sabina Le John skriver:

        Tack Göran, för positiva ord!
        Men jag förstår inte riktigt din grundmening i ditt svar. Gäller det allmänt eller Lundell i sig?
        J vill ag mena att människor med personlighetsstörning ( mycket tidiga trauman) nog får kämpa varje dag och kanske inte hinner till en insikt förrän väldigt sent i livet. och då kan de användt alkohol för att döva sin smärta så länge att de är fast i det volket har lett till andra problem… osv..
        Våra psykologiska skydd finns ju också, såsom projicering ( allt är någon annans fel, invandraren, grannen, osv), intellektualisering ( mycket grubbel men förträngd i själva smärtan) sublimering (kampen för att å en bra barndom förskjuts till kampen för ett bra samhälle på ett naivt sätt) osv osv. ligger oss i fatet för introspektion. För vissa kommer det aldrig. Ja, det är inte lätt att vara människa..

        Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Ingvor både och, Lundell har via boken jack visat en del av sitt trasiga inre, alla år av alkohol för döva talar ju sitt tydliga språk.
        Nej det är inte lätt att vara människa, men jag tror att PK-S styrka ligger i att göra utsatta till offer, och min åsikt är att det är att vingklippa människor. Alla som varit med om riktigt elände, och trots det kämpar vidare är starka vinnare, sedan om man vacklar någon dag eller två.
        Eller en vecka av bläckor, ingen kan hävda annat än att dom är starka.
        Du har helt rätt i att blicken kan förskjutas från det egentliga målet och energin läggs på fel saker.
        Jag har rätt mycket erfarenhet av psykisk ohälsa, då, många av mina nära har mått riktigt ruttet i själen Både förälder, släktingar, fd partner och barn, värst är det när det är ens barn man känner sig otillräcklig då, men nu mår hon toppen, Konstnärssjälar verkar lida lite mer.
        Konstigt nog så har eländet bara runnit av mig och det enda som fastnat är någon liten fobi som är ologisk.
        Jag tror att det viktiga är att kunna förlåta och känna tacksamhet över att man tagit sig igenom,
        sedan så som du skriver för en del kommer aldrig insikterna, och det är mycket synd, ända fram till sista dagen av livet, så är det ju lärandet som är målet med resan.
        Livet är en underbar gåva, även om saker inte alls blir som man önskat eller tänkt sig.
        Varm hälsning Göran.

        Gilla

    • Erik2 skriver:

      Tack. Det här var en väldigt koncentrerad och bra beskrivning av hur det nog sett ut för många. Vilket S och vänstern kunnat kapitalisera på. Tänker jag. Jag ska för personligt bruk spara undan denna vertikal för här har jag något att fundera på. Som jag trodde jag hade rett ut för länge sedan.

      Gilla

      • Johanna skriver:

        Tack Göran!
        Dina tankar här ovan har även jag haft som ledord i livet men ej formulerat så tydligt och bra. Skall spara dem och föra dem vidare till en närstående som hela livet enbart identifierat sig som offer.
        Varma hälsningar, Johanna

        Gillad av 2 personer

  13. Niklas R skriver:

    Aldrig förstått hypen kring Lundell. För mig har han alltid varit en halvpåtänd halvmesyr som inte presterat något av intresse.
    Endast i den lilla ankdammen Sverige skulle någon bli imponerad av en som Lundell.

    Gillad av 3 personer

    • Ingvor Sabina Le John skriver:

      Nja, han är samma grupp som Bruce Springsteen i sin ”ångest” så kanske om han hade lanserats på engelska i utlandet så kunde det blivit något ”större”.
      Men var glad att du inte förstått honom. Då har du nog inte trauman av det kalibret i dig. Samma resonansbotten dras till varandra.

      Gilla

  14. Erik2 skriver:

    Jag måste erkänna att även jag har ett eget minne knuten till fysisk plats som för mig fungerar som ingraveringen i barken. Jag har även lite annat minnesstöd som jag aldrig tänker berätta för någon, för då kommer det att tas ifrån mig. Garanterat. På något vis. Det sociala priset för hela den omvandling som denna geografiska yta man hamnade på genomgått är enorm de senaste 50 åren. Den betalas av oss längst ner.

    Gillad av 1 person

  15. Erik2 skriver:

    En reflektion över sexualbrotten. Ja, överrepresentationen av utrikes födda är enorm. I alla kategorier utom en, sexualbrott mot barn. Där är inrikesfödda överrepresenterade. Jag tycker dessa två fenomen måste tas upp samtidigt för de tillsammans visar på ett oerhört effektivt sätt hur det står till. Erövrare och erövrade. Notera då också att de erövrade här har fostrats och socialiserats in i en roll som barn menar jag. Barn som ändå har behov av att känna sig som vuxna. Det är inte mogna människor, det är inte människor som strävar efter att bli mogna. Det här visar i blixtbelysning den totala katastrof som det moderna Sverige är i socialt hänseende. Då har jag ändå inte nämnt kirurgi för könsbyte, depressiva tonåringar, särskilt s k tjejer. Osv. Det blir bara värre ju mer socialism vi får. Men inga slutsatser dras av det.

    Gilla

  16. Thomas skriver:

    UL är troligen gruvligt besviken på sossarnas svek att liera sig med delar av alliansen i och med JÖK:en.
    Uffe är lite tröttsam med sitt ständiga gnällande på allt och alla. Han verkar ständigt längta tillbaka till ”ett annat sverige än nya tidens posörer och influencer ”och han avskyr allt nytt och nya trender men verkar inte inse att Sd är enda riksdagspartiet som inte vill utradera allt som varit.
    Om jag inte minns fel så var Uffe motståndare till EU och var en av artisterna i en
    ”nej till eu-gala” tillsammans med bl a Ola Mangell , Dan Hylander, Tomas Ledin,
    Peter LeMarc . Jag var på den galan i nov -94.
    Borde inte AfS bli Uffes val 2019? Det enda partiet som vill slänga ut byråkraterna och federalisterna i Bryssel. Allt det som Uffe är/var motståndare till.

    En och annan låt har Uffe bidragit med.
    Första gången jag läste låttiteln innan jag hörde den så tänkte jag i mitt stilla sinne att texten handlade om den eviga staden och ett milt vårrregn föll över Colosseum

    Gilla

  17. Hovs_klipphällar skriver:

    Själv har jag alltid ogillat denne Ulf Lundell. Kanske därför att hans liv verkade så oförskämt enkelt i mina ögon för mig som komplexfylld tonåring, han var däremot en erkänd artist redan då.
    Lundell har alltid känts som ett irriterande gruskorn i skon för mig.Vart jag än begett mig i världen har gruskornet legat kvar där någonstans och påmint mig om hur mitt liv hade kunnat bli — om bara allt varit annorlunda.

    Livet delade ut en fet käftsmäll till mig redan i min tidiga barndom, och sedan har en stor del av min energi gått åt till att söka hämta mig från den smällen. Eller snarare från det dråpslaget.

    Egentligen gick all min strävan ut på ett bevisa min överlägsenhet över allt Lundellskt jag stötte på — och även bevisa för mig själv att de som hade hånat och plågat mig på skolgården i barndomen inte kunde komma åt mig på allvar.

    Det gick väl sådär. Jag kunde nå framgång genom att anstränga mig, men den framgången kändes meningslös efteråt.

    Såna som Lundell däremot tycktes kunna nå sin berömmelse liksom på lek, utan verklig möda. Och detta avundades jag dem.

    Nu kan jag vagt ana att även Lundell har haft problem med sitt liv och sina relationer. Och i nutiden framstår han som en tämligen ensam och bitter människa.

    Gillad av 2 personer

  18. Göran Holmström skriver:

    Empati är den största bromsklossen för att nå materiell framgång.
    Att casha in snabbt görs nästan alltid på bekostnad av andra.
    Satans verser eller Ulf Lundells verser är för mig lika likgiltiga.
    Det är Söndag/ Måste göra något/ Dricka öl verkar bra.

    Gillad av 1 person

  19. lookslikeanangel skriver:

    U L F L U N D E L L

    Nu tycker jag faktiskt att Ulf L skriver fantastiskt bra.
    Stilmässigt vill säga…..
    Däremot kunde det bli vettigare. Hallå, jorden anropar!
    Säger jag, som under en period var kvinnan på balkongen
    mitt emot….

    Men, en sommarkonsert som var så fin, så svensk
    i ljumma kvällen.
    Jag minns….

    Lite politik (Sen på bollen, jag vet!)
    Jag hade kanske inte hoppats att KD skulle vara en
    rosa panter,
    men inte heller
    en rosa hamster….!

    Gilla

  20. Lars skriver:

    Tack för en intressant recension av ”Vardagar2”. Lundell har nog alltid kommenterat utifrån breda media som DN, SvD, Expressen och Aftonbladet. De artister han kommenterar är ofta breda artister som Bob Dylan, Neil Young och Bruce Springsteen. Lundell har sällan rört sig i periferin, han försöker nå en bred grupp människor. Det kan förklara varför han inte refererar till alternativa media.

    Gilla

  21. garlbanke skriver:

    Problemet med oss förnuftiga är att vi hela tiden måste bemöta kändisar som är tokstolliga och har sin bas i vänstern. Så vad kan du förvänta dig?

    Förr innan soc media och digitalisering var det mycket besvärligt att nå ut till allmänheten. Nu är det alltför enkelt att att sprida skit. Varför inte bara vidgå alla tokigheter med tystnad?

    Gilla

  22. Lars skriver:

    Rickard Sörman:
    Om barndomen har Ulf Lundell skrivit tidigare. Till exempel ”koklockorna” ur boken ”En öppen vinter” Jag tar mig friheten att klippa in dikten här, så får du bedöma om det är ok ur upphovsrättsligt perspektiv att publicera det här.

    koklockorna
    jag hör dom än
    koklockorna
    som våra mödrar kallade hem oss med
    eller visselpipa
    pi pi pi piiiii
    alla ungar hade sin
    signal vare sej det var
    koklocka eller visselpipa
    kom hem och ät; kan man
    se det framför sej? min mor på altanen
    tittandes ut över tomt, väg, gärde
    hon håller koskällan högt och så skallrar hon
    och uppe vid fotbollsplanen trehundra meter
    därifrån hör jag
    signalen
    och springer hemåt
    och när jag springer ser jag villorna
    på rad och en rad bakom och några
    uppe i backen och ljuset och solen i väster
    och jag springer rätt in i min värld
    och lärkorna står högt ovan mej
    och dom sjunger som vansinniga däruppe
    och jag hör visselpiporna
    klockorna och dagen
    är slut
    och mina kvällar då
    är ett mysterium för mej
    idag

    Som om Berättaren inte förmår koppla ihop den person han är nu med sitt eget minne av fotbollsplanen, villorna, lärkan, inte kan förstå sambandet mellan honom själv och dessa barndomskvällar, trots att han ändå vet att minnet är hans och använder sig av pronomenet ”jag”.

    Att Ulf Lundell fokuserar på våldsutsatta kvinnor är kanske grundat i uppriktig självrannsakan. Därav fokus på just offret och inte på (utländska) förövare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.