I den tid som är vår frodas nyorden som aldrig förr. Och det är inte särskilt konstigt Det krävs hela tiden nya ord och uttryck för att normalisera fenomen som i grunden ter sig absurda och extrema för medborgarna. Ta detta med klimatångest och flygskam, till exempel. Om tillräckligt många medier upprepar orden tillräckligt många gånger så börjar folk snart fundera på om det är onormalt att inte lida av detta – och vem vill vara onormal?

Nu har ett nytt ord fötts, i klimatkollapsens svallvågor, och därmed också ett nytt lukrativt affärsområde för den som har rejält med driv och resurser. Vi talar ”svemester”. Svemester är helt enkelt semester hemma, fast i den tid som är vår lägger man förstås till ordet ”hållbar”. Man ska svemestra hållbart och klimatsmart.

Det är inget fel att svemestra. Det gjorde jag under många år. Det beror inte på att jag har lidit av vare sig klimatångest eller flygskam, utan på att jag under många år inte hade råd och möjlighet att göra så mycket annat. Faktum är att till och med ”svemester” innebar en för stor ansträngning för plånboken under vissa år, vilket gjorde att jag och sonen var hänvisad till ”hemester”.

Det gick alldeles utmärkt. Jag behövde inte ens någon proffsig guide – guru – som kunde tala om för mig hur jag skulle göra utan packade en utflyktskorg med kaffe, saft och mackor och tog ätteläggen med mig till en närliggande sjö. Ofta på cykel eller med kollektivtrafik, dessutom. Jag behövde inte ens en guide – guru – för att förstå hur jag skulle göra, eftersom det är något vi svenskar gjort i alla tider.

Annat är det med dem som lider av klimatångest och flygskam, verkar det som. De behöver tydligen till och med en bok som talar om för dem hur man ska göra och nu har de, sannolikt till sin stora lättnad, fått just en sådan. Svemester: så reser du smart och hållbart i Sverige heter den, och i den guidas läsaren genom ”Sveriges exotiska sevärdheter och utmanande äventyr – med hänsyn till både klimat och plånbok.”

Boken presenteras som en inte bara trevlig utan också närmast nödvändig guide för alla dem som nu, på grund av klimatutmaningarna, funderar på om de ”verkligen ska göra den där långresan till varmare breddgrader”. Nu ”ökar intresset för Sveriges alla sevärdheter”, får vi veta och vi blir dessutom upplysta av att det finns ”unika upplevelser” här i vårt lilla land.

”I en värld där betydligt fler svenskar simmat med delfiner än spårat svenska vilda vargar i skogsbygden är det svårt att förstå att vi inte reser mer på hemmaplan. Vi är överallt omgivna av fantastisk och storslagen natur och ändå har vi än så länge knappt utforskat vårt eget land. Hur många skåningar har exempelvis varit norr om polcirkeln och hur många norrbottningar har sett solen gå upp över Söderåsen? Medan svenskar över lag åker allt längre bort från den svenska vintern väljer britter, japaner och tyskar att uppleva vargavinterns exotism. Sverige är både vackert, äventyrligt och prisvärt.” står det i boken.

Det är mycket möjligt att det här är närmast ofattbara nyheter för dem som flugit kors och tvärs på semester och nu vaknat upp med ångest och skam, men för oss andra är det redan välkänt. Vi vet exakt hur vackert Sverige är, och hur äventyrligt det kan vara att bara vistas i en vemodig granskog, där skogsrået tycks lura bakom trädstammarna.

Däremot är det ju så att den som inte har råd att åka på en sista minuten till Mallorca knappast heller har råd att resa från Skåne till Norrbotten för att beskåda midnattssolen. För dem som svemestrar – eller hemestrar – på grund av en tunn plånbok är det snarare gratismuseer eller hembygdsgårdens fika till självkostnadspris som gäller. Men när de tidigare flygturisterna fått flygskam måste det naturligtvis till något alldeles speciellt för att gamla Svedala ska locka. Något som kan matcha vita stränder och dykning bland koraller, och som dessutom kan visas upp på Instagram så att alla ser hur hållbart och klimatsmart de reser.

Att det mest klimatsmarta är att inte resa alls – och att svensk kultur finns alldeles runt knuten – glömmer man helst bort. Sådant är alldeles för vardagligt och trist för dem som är privilegierade nog att känna flygskam.