Rubriken tillskrivs den grekiska tragediförfattaren Euripides. Han lär ha skrivit ett åttiotal dramer varav arton finns bevarade. Jag vet inte om rubrikens observation är något slags gemensam nämnare avseende de tragedier han satt på pränt, men formuleringen är nog så fantasieggande.

Tycker sig Euripides ha noterat att samhällen blir vansinniga just innan de går under?

Kanske är min fantasi alltför överhettad för att nyktert överväga starka saker som denna utsaga, men jag tycker den passar på pricken för Sverige idag. Utanför mitt fönster utspelar sig historien och genom att med vetenskapsmannens öppna blick kan jag dra slutsatser om dess drivkrafter och metoder. Min portugisiskafröken i Rio de Janeiro är en ovärderlig forskningsassistent ty hon är inte, som jag, part i målet och därför inte lagd åt fördomsfulla överdrifter och andra felbedömningar.

Jag tror att gudarna vill förgöra Sverige och därför har slagit oss med vansinne, säger jag med belåtenheten hos en som låtsas ha kommit på en bra formulering av sig själv och inte snott den från Euripides.

Är du säker på att ni är vansinniga? säger hon undrande.

Till exempel hörde jag vår inrikesminister, som heter Damberg, svarar jag, på radion häromdagen. Han skulle bemöta den växande oron över tilltagande brottslighet i utanförskapsområden bland svenskfödda boende som inte haft tid eller råd att flytta därifrån. Hans budskap var att utvecklingen nu hade vänt för om fem år ska det finnas ytterligare tiotusen poliser. Om man tror att det är en adekvat lösning så är man i alla fall på gränsen till vansinnig, avslutar jag.

Det är inte så säkert, säger fröken. På mig låter det mer som att han inte har en aning om vad han ska göra åt problemet och griper efter vilket halmstrå som helst för att i bästa fall se ut som om han vet vad han gör.

Hur kan du veta något om vad Sveriges inrikesminister begriper och inte begriper? invänder jag. Det är närapå att jag blir lite stött över kritiken å den svenska nationens vägnar. Man får ju tänka på sverigebilden.

Jag vet ingenting om er inrikesminister, ursäktar hon sig. Men jag vet vad brasilianska motsvarigheter säger och gör. Kom ihåg att Brasilien ligger kanske femton år före Sverige med kriminalitet, skjutningar och gängvåld i utanförskapsområden. Jag vet inte hur många gånger som det tagits krafttag och gjorts jätteinsatser i Brasilien. Men jag vet hur många gånger det misslyckats.

Hur många då? frågar jag nyfiket.

Lika många gånger som man gjort nya försök, svarar hon. Det misslyckas jämt.

Men det är väl för att ni är ett u-land! säger jag för att ge igen.

Delvis är det nog så, erkänner hon. Ibland får polisen ingen lön eftersom staten då och då är tillfälligt bankrutt och då säljer polisen sina vapen till buset för att kunna köpa mjölk till sina barn. Men å andra sidan är ni svenskar så uppmjukade i hjärnan av era stora framgångar genom årtiondena att ni tror att ni inte behöver tänka klart utan kommer att räddas av ett välvilligt öde som alltid står på er sida.

Kan du ge något exempel på att vi är så sorglösa? undrar jag.

Visst, säger hon, du sa det själv. Den som nöjer sig med det där svaret av inrikesministern måste ha lagt av med att tänka för länge sedan. Men folk lägger inte av med att tänka om de anser att problemen är på allvar. Uppenbarligen tar svenskarna inte situationen på allvar. Värst för er själva om ni inte tar hand om ert fina land.

Så du menar att Sveriges problem inte i första hand är dåliga politiker utan ett folk som inte tar ansvar för sitt öde? frågar jag på prov.

Så ser det i varje fall ut för mig, det lilla jag vet, svarar lärarinnan. Ni är säkert snälla men era normala mänskliga självförsvarsinstinkter verkar vara bortkopplade. Det kan inte bero på något annat än att ni lagt dem på hyllan efter att inte ha behövt dem på några generationer. Min gissning är att ni ganska snart kommer att bli som Brasilien. Som jag sa ligger Brasilien nog femton år före. Ni kan studera er framtid här. Brasilien har 30 mord per 100 000 invånare och år, Sverige har ett. Men det går jättebra att leva här också. Man vänjer sig vid nästan allt. Jag älskar mitt land men jag går inte ut med några smycken.

PS Mordstatistiken la jag in efter samtalet. Kolla här