Bitte Assarmo: Socialdemokraternas 1 maj-demonstrationer är ett spel för gallerierna

Bitte Assarmo1 maj närmar sig och som alltid känner jag någon sorts pirr i hjärtat vid tanken på denna röda vårdag. Det har mer att göra med mina upplevelser som barn än mina politiska åsikter, för socialdemokraterna har för längesen lämnat den ideologi som jag i viss mån kunde känna igen mig i. Men när jag var barn så var 1 maj en verklig högtidsdag för hela familjen. Pappa klädde upp sig i finkostymen och mamma i en nystruken vårklänning och sedan promenerade vi ”ner till stan”, som vi sa för att delta i sossetåget. Efteråt gick vi hem och åt söndagsmiddag (inte sällan kalvstek med potatis och gräddsås) och kaffe och tårta. Det var så det var att leva i en stad där en överväldigande majoritet av invånarna arbetade i fabrik och röstade socialdemokratiskt.

På den tiden föll det mig aldrig in hur märkligt det var att det regerande partiet var ute och demonstrerade. Jag ställde aldrig frågan vad det egentligen var de demonstrerade mot, eftersom de ju själva satt vid makten. Och det gjorde inte mina föräldrar heller. Som uppvuxna i ett fattig-Sverige med statsystem, vägglöss och sex dagars arbetsvecka vid fabriken såg de det socialdemokratiska partiet som arbetarklassens räddare. 1 maj var en större högtidsdag än julafton.

Jag klandrar dem inte. Jag har tvärtom full förståelse och all respekt för deras åsikter, liksom jag har respekt för hela den arbetarrörelse som växte fram under det tidiga 1900-talet. Män och kvinnor som slet hårt i sitt anletes svett och som fick kämpa till tänderna för att få igenom reformer som vi idag ser som självklara. Hur kan man inte respektera deras hårda arbete?

Samtidigt är det ju ytterst märkligt att socialdemokraterna, som suttit vid makten under större delen av 1900-talet och som regerat mellan 1994 och 2006 och därefter från 2014 och in till dags dato, är ute och demonstrerar. Vad demonstrerar de emot, när de själva har makten? Vad demonstrerar de för?

Varför i hela friden demonstrerar socialdemokraterna överhuvudtaget på 1 maj?

Av samma anledning som kommunisterna i det forna Sovjet demonstrerade på 1 maj. Fasaden ska hållas uppe, helt enkelt, även om varenda människa ser igenom den. Och lika viktigt som det var för kommunisterna i det (enda) valbara partiet i Sovjetunionen att visa sin folklighet, och sin förankring i arbetarrörelsen, lika viktigt är det för socialdemokraterna. Det marscheras i takt, till tonerna av Internationalen, det viftas rött och det ropas slagord. Men det är bara ett spel för gallerierna. Socialdemokraterna har inte längre några band kvar till sitt förflutna, hur mycket de än försöker ge sken av det.

På vinden hos min morfar fanns mängder med gamla tidningar, som vi tog hand om när morfar fick bort 1979. Årgångarna spände från sent 1800-tal och framåt och genom att bläddra i dem kan man se arbetarrörelsens utveckling över tid. Bilderna på de stolta arbetarna, som i sina slitna men rena och välstrukna finkläder, marscherade med sina krav på rättvisa fick mig alltid att känna en djup solidaritet med mitt förflutna, med dem som gick före och som byggde upp den välfärd som jag och min familj nu tog del av. Mina mor- och farföräldrar och deras samtida.

Det händer fortfarande att jag tar fram dem och tittar lite i dem ibland, inte minst när det drar ihop sig till 1 maj. Men numera blir jag mest beklämd när jag bläddrar i dem. För vad hände egentligen med det parti som fördes fram av arbetarklassens stolta samhällsbyggare? Var finns deras respekt för de hårt arbetande män och kvinnor som gick före och banade vägen? Var finns respekten för det egna kulturarvet?

Den respekten är förlorad. Under decennier har socialdemokraterna varit stolta företrädare för den pk-ism i vilken det ingår att förringa och förneka den svenska kulturen och det svenska kulturarvet – och därmed förringar och förnekar de även arvet från arbetarrörelsen. Socialdemokraterna kan med andra ord vifta hur mycket som helst med sina röda fanor på 1 maj, men sanningen är att de helt har tappat sina rötter. Och om mina mor- och farföräldrar vaknade upp ur sina gravar idag skulle de aldrig sälla sig till socialdemokraternas demonstrationståg. De skulle kräva bot och bättring och ett slut på hyckleriet.