”Jag har så svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga, med heder – bara som en falsk och usel ursäkt. Därför, kamrater, förväntar jag mig det av er: I varje landsting. I varje kommun. I varje skola. I varje läge. Se det. Hata det.”

Statsministerns egna ord vid S-kongressen häromveckan. Löfven har tydligen börjat hålla med oss ”islamofober” och ”rasister” och helt utan egenartade förbehåll av typ socio-ekonomiska orsaker eller vitt patriarkalt förtryck. Löven lägger inte skulden på vår sekulära och jämställda kultur eller på män i allmänhet. Och alltså inte på bristande integration hos svenskar och sekulära invandrare som vill leva västerländskt. Till skillnad mot de två unga gröna språkrören i Stockholm som formulerade sig så här i Expressen den 3 mars: ”Problemets början och slut ligger i svenskarnas nationalchauvinism.”

Att Löfven säger sådana här självklarheter är, vare sig han menar det eller bara försöker rädda sitt parti, faktiskt riktigt bra och stärker de demokratiska krafter som kämpar i motvind. Dessutom sår det tvivel bland många av dem som svalt mångkulturens propaganda rakt av. För en realistisk syn på verkligheten behövs en förstås en allmän tillnyktring i synen på invandringen, mångkultur och postmoderna idéer överhuvudtaget. Efter några årtionden i politiken vet jag hur viktig även tämligen banal signalpolitik är. Det gjorde stor skillnad när Löven, för några år sedan, sa att i Sverige tar vi varandra i hand. Kanske inte här på DGS men därute på barrikaderna!

För det är uppenbarligen så att alltför många, alltför länge har promenerat iväg från vardag och verklighet och hamnat i de utmarker och stinkande träsk där en postmodern människo- och samhällssyn trivs och gror. Där postmoderna och teoretiska utopier om mångkultur tros kunna samsas med identitetspolitik och shariasamhällen.

Vänsterliberaler i allmänhet verkar heller inte riktigt fatta att marxisternas tragiska och misslyckade klasskamp övergått i ett uttalat rashat mot ”vita” och då särskilt mot vita män. Den ”feministiska” rörelsen har därmed snabbt havererat och riktar all sin ”normkritik” mot vårt med möda uppbyggda och välfungerande meritokratiska samhälle. Därtill med användande av kvinnlig list, Dr Peterson använder förvisso andra ord, men de flesta begriper nog vad jag menar. I vart fall har dessa ”feminister” allierat sig med såväl islamister som kommunister.

Och det är också klart att det finns en lockelse för människor att få sina personliga misslyckanden och orealistiska förhoppningar bortförklarade med västerlandets skuld, den vite mannens maktspel, utplundring och förtryck. Kan säkert vara bekvämt!

Vänsterns utlovade paradis med fritt allting och allas-lika-värde och allt-åt-alla med bostäder, trevliga jobb, gratis studier och gratis allt annat med ett socialistiskt reglerat samhälle, sönderskattad rörlighet, en bytes- och avindustrialiserad ekonomi med alternativ hushållning som är det nya röd-gröna slutmålet uppmuntrar en kultur med den omöjliga kombinationen av rättigheter utan skyldigheter. Numera dessutom fullkomnad med hotet om en snar jordisk klimatundergång om vi inte gör som de vill.

Hursomhelst är det så att varje gång statsministern ”råkar” såga eller ifrågasätta en postmodern idé skälver det till inom den socialdemokrati som skapat starka band till nya grupper. Antingen så skakar man av sig dessa band eller så skakar man av gråsossarna. Oavsett utfall så tror jag att det är steg i rätt riktning.

Okontrollerad massinvandring, mångkultur och radikalfeminism är sättet eller taktiken den radikala vänstern använder för att riva ner demokratins makthavare, kulturbärare och det som bärs upp av ”samhällets stöttepelare”. Den radikala vänstern förstår att de i grunden måste förstöra vårt samhälle för att få möjlighet att genomföra sin utopi. Igen!

Mångfaldsstrateger i kommuner och företag är anställda för att fullborda denna progressiva attack på västerländskt tänkande. Ersättningar till föreningar och andra sammanslutningar som går islamismens ärenden har samma syfte. Klimathysterin har samma nedbrytande ambition och drivs av samma personer som gillar de postmoderna idéerna och utopierna.

Problemen är många och självförvållade och konsekvenserna allvarliga. Men vi ska kanske se på dagens oönskade utveckling med ett lite längre perspektiv. Det tog några hundra miljoner år av evolution med arter som kom och försvann innan människan trevade sig fram. Någonting avgörande hände i Egypten och kanske särskilt i Grekland för några tusen år sedan. Människorna i väst har med vetenskaplig metodik skapat en civilisation för hela planeten. Tider av elände och missmod har alltid följts av pånyttfödelse och framsteg. Segrat har sunt förnuft och beprövad erfarenhet. Det blir nog så igen.

Löfven lyckades häromveckan, trots allt, slå in ytterligare ett par spikar i postmodernismens kista. Inför en alltmer behövlig begravning. Gärna i en omärkt grav.

Rebwar Hassan är före detta riksdagsledamot, utesluten ur Miljöpartiet på grund av kritik mot partiledningen, idag politisk vilde.