Mohamed Omar: En grym april

Mohamed Omar

Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.

Månadens första dag får man narras: April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!. Man kan undra varifrån den seden kommer. Det är det ingen som vet. I Nordisk familjebok (Ugglan) nämns att det kan vara en kvarleva av en hednisk fest:

”Bruket att narra april, som är tämligen allmänt öfver hela Europa, tros vara en kvarlefva af en gammal hednisk fest, som stod i samband med vårens återkomst.”

Jag kan tänka mig att retsamheten har något med aprilvädrets karaktär att göra: våren kommer men kan gäckas. Det ligger så att säga en osäkerhet i luften som lämpar sig för ironi och skämt.

Luften darrar också av önskningar och längtan: om sommaren och allt vad den innebär. I Karin Boyes dikt ”Önskenatt” förknippar hon april med önskningar:

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna –
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover –
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

Dikten är hämtad ur Boyes debutbok Moln som kom ut 1922 då hon var 22 år gammal. Tio år senare publiceras hennes – och Erik Mestertons – översättning av T. S. Eliots dikt ”Det öde landet” som inleds med de berömda raderna:

April är grymmast av månaderna – driver
syrener fram ur de döda markerna, blandar
begär och minne, kittlar
dova rötter med vårregn.

De flesta önskningar förblir ouppfyllda. Det är grymt, men den grymheten gäller för alla månader och inte bara för april.

Boyes öde blev grymt. Hon begick självmord i april. Den 23 april 1941 gick hon ut med tub sömntabletter och en vichyvattensflaska. Natten mellan den 23 och 24 april var kall, man ska inte tro dess vårlöften. Hon efterlystes i radio och det ordnades skallgång. Först den 27 april återfanns hon, ihjälfrusen och ihopkrupen vid ett utkiksberg ovanför Alingsås.

Hjalmar Gullberg skrev en gravdikt över Boye där hon jämförs med en amazon, en kvinnlig krigare som strider med kung Leonidas vid Thermopyle.

Hitlers trupper hade precis nått det legendariska Thermopyle och Gullberg jämförde Boye med de tappra spartanerna och nazisterna med perserna.

DÖD AMAZON

Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.

Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt, när hon försvann.
Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset där Spartas hjältar
valde döden till sista man.

Ej har Nike med segerkransen
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag.
Hyllningkören skall evigt handla
om Leonidas’ nederlag.

För Thermopyle i vårt hjärta
måste några ge livet än.
Denna dag stiger ned till Hades,
följd av stolta hellenska män,
mycket mörk och med stora ögon
deras syster och döda vän.

Men Boyes liv var inte bara tragiskt, trots hennes mycket mörka och stora ögon. När debutboken Moln kom ut 1922 så bodde hon i Uppsala. I ett brev av den 9 maj det året skriver hon om en glad händelse i april, nämligen sista april: ”Vad vi hade livat på Valborgsmässoafton och första maj! Roligare kunde man knappt ha.”

10 reaktioner på ”Mohamed Omar: En grym april

  1. Göran Holmström skriver:

    Romerska högtiden Hilaria utspelade sig cirka en vecka före Aprils nymåne och modern av alla gudar hyllades då, med en rejäl fest. Hilaria översatt blir The Cheerful Ones, vilket löst kan tolkas som dom glada eller festande.
    Cybele, anatolisk Gudinna cirka 800 år före Kristus, ”Between 1961 and 1965 James Mellaart led a series of excavations at Çatalhöyük” där han hittade små knubbiga Cybele i form av lerfigurer.
    Då staden blomstrade mellan 7500-5700 BC, så lär firandet av slutet Mars början av April ha rätt gamla seder att luta sig tillbaka på.
    Skojandet kan jag inte ha någon åsikt om då jag saknar humor helt, men med källan från,” Chronicle of Celtic Folk Customs
    by Brian Day.” Så nämns cirka 2000 år och man firade Lod den keltiska guden för humor,
    samt vårens ankomst, ett sätt att göra det var att sända någon på ett Fools errand, på Irland så sändes någon iväg med budskapet skrivet på en lapp skicka token vidare.
    ”Don’t you laugh, and don’t you smile, send the gowk another mile.” Gowk betyder på keltiska mindre begåvad med snällare ord.
    Men det finns säkert massor av bra historier om hur, 1 April kom till,
    här hemma blir vi sillar lurade året om som dom snälla Gowk vi är.

    Gillad av 3 personer

  2. Dnam eksnad skriver:

    En av mina favoritdikter är Robert Frosts ”The road not taken”, som jag väl tycker beskriver mitt eget och svenskarnas öde, vi stod alla vid ett vägskäl i skogen, och de båda vägarna mot framtiden verkade inte vara så annorlunda, men man kan bara välja en, och aldrig gå tillbaks. Vi träffas aldrig igen, alla vi som valt olika vägar:

    Two roads diverged in a yellow wood,
    And sorry I could not travel both
    And be one traveler, long I stood
    And looked down one as far as I could
    To where it bent in the undergrowth;

    Then took the other, as just as fair,
    And having perhaps the better claim,
    Because it was grassy and wanted wear;
    Though as for that the passing there
    Had worn them really about the same,

    And both that morning equally lay
    In leaves no step had trodden black.
    Oh, I kept the first for another day!
    Yet knowing how way leads on to way,
    I doubted if I should ever come back.

    I shall be telling this with a sigh
    Somewhere ages and ages hence:
    Two roads diverged in a wood, and I—
    I took the one less traveled by,
    And that has made all the difference.

    Gillad av 5 personer

    • olle reimers skriver:

      För vissa har denna dikt tytts som ett slags självhyllning á la ”I did it my way”, men om man får tro Jordan Peterson (tror jag det var) är det inte så man ska uppfatta den. Snarare handlar den om att man ständigt ställs inför val och att man har ansvar för de val man gör; att valen får konsekvenser, att man får stå för dem och att göra det också gör dig starkare och kanske till och med lyckligare. Men man får aldrig veta vad som hade hänt om man valt på ett annat sätt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.