Gästskribent Rasmus Dahlstedt: Fan läser bibeln på Dramaten

Rasmus Dahlstedt

Rasmus Dahlstedt, skådespelare, manusförfattare, regissör och fri skribent, recenserar en aktuell föreställning på Dramaten: Guds olydiga revben. Pjäsen iscensätter en kombination av talad teater och cirkusföreställning. Ambitionen är att läsa Bibeln i ett feministiskt perspektiv och att gestalta ett långt och komplicerat förhållande mellan kristendom, kön och makt. Rasmus Dahlstedt är inte imponerad.

Jag erinrar mig barndomens glädje när cirkusen kom till stan. Doft av hö, sockervadd och elefanturin. Som jag minns det var det nästan alltid vår. En liknande förväntan när nycirkusen nu intar Dramatens stora scen. Före föreställningens början inskärper en röst med lite större allvar än vanligt att mobiltelefonerna måste stängas av. Störningsmoment i publiken kan innebära livsfara. Sinnena skärps inför förhoppningen om ett spännande möte mellan konstformerna.

Journalisten Gunilla Thorgren läser 2017 bibeln med feministiska glasögon. Hon blir mörkrädd av att ta del av allt kvinnohat som ryms mellan pärmarna och skriver ”Guds olydiga revben” som nu framförs i dramatisering av Martina Montelius och Lærke Reddersen.

Gunilla i Cecilia Lindqvists gestalt äntrar scenen, med ett charmigt tilltal till publiken. En odysse genom Bibeln tar sin början. Vi möter de förbisedda, hunsade och demoniserade kvinnorna. Maria Magdalena och Jesus sex övriga negligerade apostlar, den mångförslagna Hildegard av Bingen, religionsvetaren Karen L. King, den kyrkliga reformisten Katharina Zell samt den franska filosofen Christine de Pizan.

Därutöver får vi uppleva ett flertal utmärkta cirkusnummer. Utan tvekan är både Marilén Ribot och Fouzia Rakez starka kvinnor. Den förras trapetsnummer hade på en annan arbetsplats riskerat att slå i glastaket men här går det bra. Den senares munjonglering med pingisbollar är kvällens höjdpunkt. Skådespelaren Michael Jonsson väcker munterhet när han iklädd kardinaldräkt minicyklar och imponerar i balansakten över flaskhalsar. Cirkus Cirkör-grundaren och tillika regissören Tilde Björfors tar väl tillvara akrobaternas och dansarnas förmåga att skänka skönhet åt uppsättningen, och hennes känsla för visuell humor är utmärkt. Musiken ackompanjerar skeendena i luften väl, oavsett om det handlar om pop, hårdrock eller vespersång.

Thorgrens seminarium fortsätter på temat organisationsforskning. Hon lägger ut texten om hur män skapar hierarkiska organisationer, kvinnor platta. Kvinnorna utvecklar demokratiska nätverk, männen slutna. Kvinnornas resultat blir bättre, mer genomtänkt och behovsanpassat.

Scenens Gunilla redogör vidare för hur ”mannen känner skam, och lägger den på kvinnan. Kvinnan känner skam, men lägger den på sig själv.” Maria Magdalena slår fast att männen är rädda för den kvinnliga makten. ”Hederskulturen finns inte inom kristendomen”, framhåller Hamidi Khemiris mörkklädda mansfigur med illa dold sarkasm. Vilket får mig att vilja fråga hur många kvinnor som 2019 i hederns namn faller från de kristna balkongerna.

”Allt detta hat”, utbrister plötsligt Lindqvists Gunilla. ”Likadant på Twitter två tusen år senare.” Menar hon att Twitter primärt är ett forum för kvinnohat? Jag kommer spontant att tänka på Zarah Larsson, Mia Skäringer och Lady Dahmer och tycker mig se en likhet mellan
hur män pratade om kvinnor då och hur kvinnor pratar om män nu. En bit in i showen tycks de feministiska glasögonen ha blivit immiga.

Elin Klinga gjuter liv i Den Heliga Birgitta och Cecilia Lindqvist gör vad hon kan i den otacksamma rollen som Thorgrens alter ego. Skådespeleriet kännetecknas i övrigt inte av någon subtilitet men rollerna är i sanningens namn också grovt tillyxade. Påven, Luther och inkvisitionens herrar är alla likadana. Adam är till lika delar tyrann och tönt. Att Eva från födseln är olidligt behagsjuk har att göra med att hon fötts ur Adams revben och saknar självförtroende. Jesus sticker ut en aning som mild, manlig feminist som dessutom klarar repövningarna.

Med tanke på alla bortglömda kvinnoöden som refereras, varför inte nästa gång ta fasta på något av dessa. Låt Hildegard av Bingen träda fram, med frejdighet och agens snarare än som del av ett förtryckt kvinnokollektiv. Vad beträffar Thorgren kan man fråga sig hur förtryckt man är om man får sätta upp en pjäs på Dramaten. Karaktären Gunilla apostroferar sig själv i det att hon jämför sig med Vadstenahelgonet. Huvudpersonens konstaterande att Birgitta ”bröt mot samhällsnormen, precis som jag” måste väl uppfattas som förhävelse även av den mest sekulära suffragett.

I begynnelsen var ordet. I slutet av föreställningen, när genreblandningen är genomförd, inser man att ordet väger lätt i konkurrens med de övriga uttrycksmedlen. Texten har historiskt haft högst status på teatern. Kanske är det denna vördnad som gör att Björfors avhåller sig från de mer drastiska regigreppen. Det faktum att så gott som samtliga cirkusnummer är lite för långa indikerar att Björfors anar att manuset inte håller. Det är som om hon skulle vilja stanna i höjden men av teatertyngdlagen dras mot tiljan. Lika ekvilibristiska som luftartisterna är i sitt rätta element, lika platt tenderar deras repliker att falla. För min del hade man för att undvika dessa illusionsbrott samt för att dra formexperimentet till sin spets kunnat tänka sig showen som balettnycirkus. Strängt taget täcker cirkusartisterna och den förinspelade musiken de audiovisuella behoven. Texten saknar dramatik, vilket är besvärande på en dramatisk teater. En så genomgripande förändring av den teaterhierarkiska strukturen låter möjligen vänta på sig. Att Dramaten för en kväll förvandlas till Dansens Hus må vara hänt. Byggnaden kan dock aldrig tillåtas att bli ett föreläsningsinstitut.

Efter tre timmar är historielektionen över. Revbenet hänger då som ett damoklessvärd över en ensemble som står i begrepp att bygga den kvinnostad de Pizan skisserat redan år 1405. För denna stad som ska befolkas av kvinnor ur historien och mytologin planeras ”tjocka, höga ointagbara murar.” Blir den muren rentav tjockare och högre än muren mot Mexiko? Socialkonstruktivisterna kanske ändå inte har så fel. Benägenheten att bygga murar är måhända könsneutral. Men hur känner kvinnorna inför att använda cement och armeringsjärn, dessa den patriarkala vetenskapens frukter?

Nästa gång kan man med fördel nagelfara en annan religion, dess urkunder och patriarkat. När Gunilla Thorgren och hennes upphovskvinnokollegor skriver den samtidshistorien ska jag uttrycka min respekt. När det skyddsnätet spänns upp på nationalscenen kommer jag att vara den förste att applådera modet.

Ord utan tanke himlen aldrig når. Men trapetskonstnären kommer en bit.

Guds olydiga revben av Gunilla Thorgren spelas på Dramaten till och med 14 april.

33 reaktioner på ”Gästskribent Rasmus Dahlstedt: Fan läser bibeln på Dramaten

    • Jari Norvanto skriver:

      Nä-ä, ba’ massa jidder sörru.

      Men vad kan följande syfta på:

      ”Nästa gång kan man med fördel nagelfara en annan religion, dess urkunder och patriarkat.”

      Berätta, berätta, sjung ut, vad kan det handla om?? Det vore ett stort *host* avslöjande.

      Gillad av 3 personer

  1. Observatör skriver:

    Tre timmar låter väldigt mycket. Dramatens publik består till 3/4 av kvinnor, många av dem så kallade kulturtanter som går på teatern oberoende av vad som visas. Skall man kunna locka fler män krävs bekvämare stolar, bättre pjäser och, inte minst, kortare föreställningar.

    Gillad av 1 person

  2. Dnam eksnad skriver:

    Jag är glad att jag blev fysiker och undvek den svenska vidriga kulturvärlden, för som ovanstående visar, vad är den egentligen? Det är ju BARA politik och hat, det är BARA socialism och hat mot den kultur, historia och tradition som gör att dylikt trams kan uppföras och betalas. Alltså, det är ju ALLTID samma, man kan ju skriva varenda artikel om ”kultur” själv, det är så enormt förutsägbart. Jag undviker nästan all svensk kultur, all litteratur, all film, all målad konst, man får söka sig bakåt för att finna något av värde för att vara en gås som skall proppas med politisk propaganda, ja det ligger inte för mig. Jag rekommenderar glyptoteket i Köpenhamn, de har en fin uppsättning Gauguin: var kommer vi ifrån, vem är vi och vart fan är vi på väg?

    Så man ägnar hela dagen åt att kritisera en kultur och en ordning som 1975 gjorde att ca 400 kvinnor om året anmäldes våldtagna, och har sakta men säkert tagit makten så att nu 7500 kvinnor anmäls våldtagna. Man ägnar hela dagen åt att kritisera allt det som gör att man har latte på bordet och Alexander Bard på TV och hyllar kulturer där homosexuella hängs i lyktstolpar och våldtagna kvinnor stenas till döds. Så man kritiserar den bästa och tryggaste kultur, inte minst för kvinnor, som världen sett, och hyllar den värsta, detta gör man dag efter dag efter dag. Livet är för kort för detta.

    Det hela är enkelt, de vill ha det så här och de är våra fiender. Samtalet är över, men det har ju vänstern vetat från början, deras impuls är ju alltid att utrota det som de inte gillar.

    Gillad av 17 personer

    • Tina skriver:

      Att antalet anmälda våldtäkter 1975 var så lågt är en sanning med stor modifikation. Tre av fyra till mig närstående kvinnor blev våldtagna ungefär det året i storstan. Rejäla klassiska våldtäkter. Inga vittnen. Ingen av dessa då mycket unga kvinnor anmälde det till polisen. Det dröjde också flera år innan de ens berättade det i vänskapskretsen. Att polisanmäla fanns inte på kartan. Skulle tro att frysreaktionen satte in under själva akten, och ett åtal skulle på den tiden ha smulats sönder av försvarsadvokaten. Och förnedringen hade blivit ännu större. Dock är alla idag fullt fungerande kvinnor, de är inga offer.

      Gilla

      • Dnam skriver:

        Vad har dina anekdoter med detta att göra? Jag kände INGEN som blev våldtagen. Om du anser att man underskattade antalet våldtäkter då, varför skulle man inte göra samma idag? Anmälningsfrekvensen har uppskattats till 20%, och om något med att det invandrade våldet, så borde anmälningsfrekvensen går NER, tror du att det är lätt att anmäla idag, exempelvis i förorten, när rektorer låter våldtäktsmän gå fria och man skall möta hela gäng med våldtäktsmän i kvarteret där man bor? När nästan inga våldtäkter blir uppklarade, när ett helt etablissemang och folk som du relativiserar det invandrade våldet? Så 400 anmälda då, med 20% anmälningsfrekvens, det betyder 400*5=2000 begångna våldtäkter, idag 7500*5=37500 begångna våldtäkter, vad är det du vill säga?

        Dine resonemang är sjukliga, detta är ditt fel, hur kan man hyckla på detta vis, det är ju ju inte mänskligt.

        Gillad av 3 personer

  3. Anneli Hedener skriver:

    Exakt 👌
    Ord på min upplevelse ,den bästa rescension jag läst ever 😘
    I huset av Drama måste ordet härska men i starkt samspel med musiken,akrobatken,ljuset , färgerna ,kraften ligger i ” dansen” mellan dessa krafter som är själva människan och konsten ,alla lika starka men i en förenkng förändrar det världen , men först då 🧚‍♀️

    Gilla

  4. Göran Holmström skriver:

    Asso Bah för att, nej erkänner orkade inte läsa all text, gjorde ett försök till,
    men tråden for åt alla håll. Kanske för gammal, kanske för fyrkantig, kanske för tja likgiltig.
    Allt ska tydligen tolkas ur perspektiv numer, 52 nyanser av perspektiv.
    Gillar det enkla, grilla goda köttbitar, rockmusik, älska intensivt och köra motorcykel.

    Gillad av 2 personer

    • Dnam skriver:

      Du är inte ensam, det var ett kämp, man måste nästan låtsas att man är denna typ som jag ständigt får kritik för att kritisera, den som har ett ben i pk och vänstern och ett i ett uppvaknande till hur världen verkligen är. Låtsas man att man är en sådan person så är det lättare att finna den logiska tråden, men jag tappar allt oftare bort mig, jag kan nästan inte läsa en svensk dagstidning mer.

      Gillad av 2 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Låt tips Five Finger Death Punch , Wrong side of heaven,, du känner likheter med taxi chaffisen i Collateral. Rödskägget i Five videon känner jag igen känslan av.
        Mvh.

        Gilla

  5. Elisabeth skriver:

    Tack Rasmus, för rapporten om tillståndet inom svensk teater. Jag förstår inte vad cirkusen hade med historielektionen att göra. Men, suck, ständigt denna torftiga plakat-teater med vänstervinkel. Nog för att det finns mycket att fundera över angående Bibelns kvinnosyn men jag vill inte att sådana som Gunilla Thorgren – gift med kulturmannen PO Ehnqvist, f d redaktör för vänstertidningen R, f d statssekreterare i Kulturdepartementet- ska diktera diskussionen. Jag hänger också upp mig på Thorgrens påståenden om ”organisationsforskningen.” Hon påstår att kvinnor skapar platta, välfungerande sådana medan männen skapar herarkiska, dåliga sådana. Många kvinnor kan nog vittna om hur uselt enkönade arbetsplatser fungerar. Jag vill minnas att arbetsförhållandena på den enkönade Jämställdhetsmyndigheten var en enda stor grälsjuk hönsgård. Så någon sådan forskning tror jag inte existerar. Blandat är bäst. Svensk kultur är f n i katastrofläge. Om man inte delar överhetens påbjudna ”värdegrund” så är man utestängd. Så just nu är det ex olidligt mycket radikalfeminism överallt. Tacka vet jag Lars Vilks.

    Gillad av 6 personer

    • Dnam skriver:

      Ah, Vilks glömde jag! Sveriges enda bildkonstnär, och den enda som verkligen sysslar med, vad kallas det i kulturkretsar, kontextuell samtidskritik eller något. Vilks är hjälte och konstnär i ett.

      Gillad av 2 personer

      • Jari Norvanto skriver:

        Och ”gatukonstnären” Dan Park? Yttrandefriheten var inte stark nog för att medge yttrandefrihet eller ens friheten att röra sig fritt för vare sig Vilks eller Park. Och ve den viting som alltför mycket tar sig friheter med åberopande av yttrandefrihet.

        I framtiden kommer realtidsmonitorering av hjärnan och andra fysiologiska flöden se till att döma inte bara brottslingar som tar yttrandefriheten på alltför stort allvar, utan även tigande åsiktsbrottslingar som avslöjar sig med förbjudna tankar eller avskyvärd mimik (‘face crime’).

        Gillad av 4 personer

      • Elisabeth skriver:

        Å, Dan Park, jag glömde honom. Han är en fantastisk samhällskritiker. Jag läste om hans tal på Mynttorget i februari, det hade titeln ” Vad f-n är hets mot folkgrupp ? ” Otroligt underhållande och mitt i prick. Samhällskritik måste få trampa över , trampa fritt, trampa snett, annars duger den inte, enligt min mening. Men i slätkammade , ängsliga Sverige åker man i fängelse då. Herregud, vi behöver istället fler sådana rebeller som Vilks och Park . Park avslutar med följande: enligt Breivik kan det bevisas att häktningstiden är sinnesjukdomsframkallande eftersom han började titta på Paradise hotel och – gillade det.

        Gillad av 1 person

  6. Hovs_klipphällar skriver:

    Ja — ännu ett teaterstycke skrivet för att roa det kotteri jag räknar till fiendesidan (PK-sekten), och som jag ändå troligen är med och betalar för via skatten — liksom jag tvingas bidra med pengar till terroristerna i ”Palestina”.
    Kotteriet ska förstås underhållas.

    Nöjer mig i övrigt med en bit Shakespeare:

    ”…en stackars skådespelare, som larmar/och gör sig till, en timmes tid på scenen/och sedan ej hörs av./Det är en saga/berättad av en dåre./Låter stort,/betyder intet…”

    Gillad av 2 personer

  7. Yvonne Rosenthal skriver:

    Du beskriver så förbaskat på pricken bra. Jag står inte ut med propaganda och kampanjer dirigerad av fack och sanktionerade av ministrar. Först # metoo, nu pågår kampanjen ”stoppa män som begår våld mot kvinnor” . Vore bättre med fler poliser, kuratorer, skyddade boenden etc. om man skulle se till de misshandlades bästa. Och det vore bättre med bra teater på Dramaten om man tänkte på publiken. Många gillar cirkus på Dramaten. Jag gör det inte.

    Gillad av 1 person

    • Elisabeth skriver:

      Yvonne, ja, håller med, man bryr sig egentligen inte om de misshandlade, man törs ju inte ta sig an hedersvåld och liknande. Nej, Ramberg-drevet är en maktdemonstration. Man tar det man hittar och utnyttjar det. Man tycker tydligen att Ramberg är ett bra verktyg för att tillskansa sig mer makt inom kulturvärlden. Folkdomstolar och lynch-mentalitet är mycket obehagligt. Och så en minister, hon med håret, som utnyttjar alltihop för att få politiska poäng. Hur djupt kan man sjunka ? Dramaten har uppenbart ledningsproblem. Men det har många andra arbetsplatser också. Och det har exempelvis skolan. Man låter bråkstakar hållas och förstöra för andra. Jag tror att det framförallt är de skattefinansierade arbetsplatserna som har ledningsproblem eftersom kompetensen ofta inte avgör. Kan tänka mig att det är PK som avgör i många fall. Resultatet blir mesiga, konflikträdda chefer. Alternativt psykopater.

      Gillad av 1 person

  8. Anders F1 skriver:

    Vita cis-män kommer att förbjudas 2022.
    Av hänsyn till de som lider av leukofobisk misandri.
    Å andra sidan finns inget rättsväsende…

    Gillad av 1 person

  9. Errol skriver:

    Nu väntar vi med spänning på Stina Oscarsons dramatiska epos; Oscarson som beviljats kulturbidrag från Jämställdhetsmyndigheten för att göra teater av säkerhetspolitik från ett feministiskt, normkritiskt perspektiv.
    Oscarson som själv uttryckt kritik emot kulturpolitisk dirigism, men som naturligtvis inte är sen att eska kulturbidrag med rätt signalord för egen räkning.

    Gilla

  10. olle reimers skriver:

    Dramatik utan subtiliteter blir enbart outhärdlig.

    Propaganda blir det när man inte får utrymme att tänka själv. Allt ska köras ned i halsen. Efter några minuter tar luften slut. Då vet man att det bara återstår tortyr. förmodas att det är det som är meningen.

    Jag minns med välbehag en uppsättning av Aida på Folkoperan. Arames återvänder till Egypten till Triumfmarschen. Hans slavar har var sin korg framför sig. I dem bär de fiendens avhuggna händer (i verkligheten kanske det var huvuden men händer är ok). Slavarna kastar samfällt ut händerna på scengolvet och publiken drar efter andan.

    Om Gunilla Thorgren hade burit in ett kors med en uppspikad Jesusgestalt som de alla kastat sina blodiga bindor på hade vi förstått budskapet lika väl som när det mässas fram under flera timmar.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.