Det mest troskyldiga, det mest etablissemangsvänliga partiet, Liberalerna, straffas hårt av väljarna: De är på väg ut ur riksdagen. Det mest romantiska, men av sin historia som utanförskapsparti något mindre etablissemangstroende partiet – Mp – ligger på gränsen att åka ut. Följaktligen ligger, eller kommer också C att ligga, risigt till.

Det mest mot institutionerna kritiska partiet – SD – har inte straffats av väljarna för denna otrohet, snarare belönats. M och Kd är de därnäst mest kritiska partierna. De tre verkar vara närbesläktade.

Den som vill kan gå djupare in i Förtroendebarometern. Samma attityder återfinns på andra håll: statsradion och statstelevisionen älskas av framförallt Mp och vänstern, till exempel.

Slutsats: De PK-trogna lever farligt. Invandringspolitiken, som de så länge skyddat och stått bakom, tynger dem alltmer, oavsett den hjälp de får av statsradion och – televisionen. Miljöpolitiken, som etablissemangspartierna haft som livboj, punkteras av det nya intresset för mer kärnkraft.

Förändringen, som nu blivit allt tydligare i svensk politik, kommer att slå mot alla institutioner – också mot de gamla partierna.