Richard Sörman: Vi älskar vår frihet, men friheten kräver alltid kompromisser

Richard Sörman

Vi älskar enkla slagord i Sverige. Verkligheten är dock sällan enkel och endimensionell. Allt kräver kompromisser. Liberalismen har kunnat åberopa friheten som ett absolut värde, men även friheten behöver mått av ofrihet för att bli meningsfull. Dessutom tenderar vi att använda friheten för att skapa ordning och sammanhang.

Frihet! Frihet! Frihet till varje pris! Människan ska vara fri! Frihet är det ädlaste ting som sökas må all världen kring!

Liberaler och libertarianer har länge ostört fått predika sitt förenklade frihetsevangelium. Mattias Svensson skrev en ledare i DN 19/3 där han kritiserade det moderata kommunalrådet i Staffanstorp Christian Sonesson för att kompromissa med liberala värden genom att inte prioritera skattesänkningar och istället ägna sig åt symbolisk förbudspolitik i samarbete med SD. Att vilja motverka tiggeri, muslimska böneutrop och IS-terroristers återvändande till Sverige är inte liberalism och skadar moderaternas trovärdighet enligt Svensson. Undvik förbud alltså. Frihet åt alla!

Alla slagord förenklar. All kamp får oss att glömma bort det vi för tillfället inte kämpar för. Liberalismen som politisk och ideologisk rörelse föddes i ett Europa där historia och tradition fortfarande la sin blöta filt över människors liv. Sociala strukturer fick inte rubbas, de besuttna satt på sina privilegier, överheten var tillsatt av Gud. I det sammanhanget var kampen för frihet en rättfärdig kamp. Den västerländska människans öde var inte att leva i tvång och orörlighet. Och mycket har vi idag att tacka alla dem som gett sina liv för våra fri- och rättigheter. Må deras minne leva för evigt.

Men ändå är friheten inte allt. Vi älskar vår frihet, men även friheten kräver kompromisser.
Till att börja med är det en politisk fråga. Inom den politiska filosofin är det välbekant att friheten inte är oproblematisk. Om två individer ska kunna leva sida vid sida i samma samhälle som fria medborgare måste de acceptera den ofrihet som består i att inte få göra varandra illa och inte söka begränsa varandras frihet. Så länge det inte skadar någon annan får väl folk göra vad de vill, brukar vi tänka. Redan under franska revolutionen deklarerade man högtidligt att friheten består i att göra vad man vill utan att skada någon annan. Vi klarar alltså av att kompromissa med friheten när det gäller vad vi själva får göra mot varandra.

Vad vi däremot verkar ha svårare att hantera – och det beror antagligen på att vi har en ny historisk situation – är att friheten också kan kräva inskränkningar när det gäller andra kulturers närvaro i vår egen eftersom det är vår egen västerländska kulturs existens och dominans som gör vår frihet möjlig. Frågan kan ställas så här: ska människor vara fria att praktisera ofria kulturer i Sverige? För är det inte så att friheten biter sig själv i svansen när den förnekar de förutsättningar som gör den möjlig? Vi är fria att göra oss själva ofria, kan man säga, men då får vi också leva med vår egen ofrihet. Så egentligen har vi två former av ofrihet att välja mellan: ofriheten för den lilla flickan att inte behöva dölja sitt ansikte och bära slöja, eller ofriheten för flickans pappa och mamma att inte få sätta på sin dotter någon slöja vare sig hon vill eller inte. Hur vi än gör får vi kompromissa med den absoluta friheten. Vilket väljer vi?

Men frihetens begränsningar handlar inte bara om kulturkrockar. På ett djupare plan är det också en fråga om vad vi behöver i våra liv. Jag har själv tagit en del risker i livet och periodvis fått betala dyrt för att jag inte kompromissat med min frihetslängtan, men nu när jag till viss del kan åtnjuta frukterna av min frihet försöker jag paradoxalt nog använda den för att skapa ordning och sammanhang. Vi är ofta enkelspåriga i Sverige. Vi har svårt att hantera att motsatta principer förutsätter varandra. Varför skulle människans natur vara att bara längta efter frihet? Vi kan också längta efter riktning, mening och rutiner. Och vad är förresten friheten värd utan sammanhang att befria sig från? Vad ska vi göra med vår frihet om det inte finns några strukturer i vilka den kan förverkligas och komma till nytta? Och är det inte så att vi ofta använder vår frihet för att skapa nya sammanhang som någon annan i ett senare skede kan välja att befria sig från?

Vad många dessutom verkar vilja glömma bort är att vi knappast orkar göra våra liv till ett enda långt äventyr där våra liv och tillgångar ständigt riskerar att förloras. Det måste finnas ett samspel i livet mellan frihet och trygghet, ansträngning och vila. Människan är inte bara frihet och öppenhet mot det okända. Hon måste också få vila i en ordnad tillvaro med trygghet och sammanhang. Och ett sådant sammanhang kräver alltid regler, förordningar, riktning och gemenskap.

Vi älskar vår frihet och tänker inte frånhända oss den. Men vi måste också kunna acceptera att en meningsfull frihet kräver integritet och regler och att det mänskliga livet i allmänhet inte bara är frihet men också normer och kultur.

”Ingen har väl sagt något annat”, tänker kanske någon. Men så bra! Underbart! Försök i så fall att omsätta dessa insikter i praktisk argumentation och politik.

27 reaktioner på ”Richard Sörman: Vi älskar vår frihet, men friheten kräver alltid kompromisser

  1. Bo Svensson skriver:

    Det finns absolut frihet och den har begränsningar. – Det ser bara ut som en motsägelse.

    Rättsordningen sätter ramarna och innanför den är man fri.

    De liberala auktoriteterna hade inte det som krävdes av intelligens, stringens och konsekvens och jag har fyllt på med det som fattades.

    Liberalism kompatibel med verkligheten: https://www.flashback.org/t407579

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Liberalism kan hellre stavas normalitet. – Det finns ingen konkurrerande rimlig uppfattning om hur ett samhälle skall ordnas. – Att land skall med lag styras, är en gammal insikt men har aldrig tillämpats konsekvent.

      Planekonomi är idioti.

      Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    Just insikten att meningen med frihet är att skapa sig sin egen ordning är den centrala. Detta är det vi med Karl Marx ord kallar kapitalism. Var och en som har investerat i något: i sin karriär, i en relation, i aktier, byggt ett hus, planterat ett träd, vet att kapitalet i lika hög grad binder som det ger avkastning. Kanske var denna djupa insikt grunden för Karl Marx feberfantasier och svammel, vem vet. Men marxismen är i alla fall intellektuellt, politiskt och psykologiskt intressantare än den simpla och enfaldiga liberalismen, som från början till slut bara består av oupplösta självmotsägelser.

    Gillad av 4 personer

  3. lenam skriver:

    Tyvärr passar inte Liberalismen i det multikulti samhälle som vi har idag. Liberalismen är död. Nu måste vi kämpa för nationalism och demokrati. Vi måste få våra politiker att företräda sitt folk i stället för att suga ut sitt folk.

    Gillad av 4 personer

  4. Eva Danielsson skriver:

    Erich Fromm var en knasig socialist men i det klassiska verket ”Flykten från friheten” har han väl en poäng i att frihetssträvanden som går ut på att frigöra sig från auktoriteter och furstar också blottar den osäkerhet och ensamhet som människor känner inför att axla livets oförutsägbarhet som individer. Och att reaktionen på det kan ge grogrund för olika totalitära ismer, som Fromm ändå inte gillade utan menade att man skulle motarbeta med att ytterligare stärka den demokratiska ordningen och hjälpa folk att stå ut med självständigheten. I dagens läge behöver vi ju också komplettera den liberala demokratin med orubbliga regler för att hindra att demokratin monteras ner av just det demokratiska systemet. Att statens makt begränsas kraftigt och att olika friheter, t ex religionsfrihet, inte gäller för rörelser som inte också praktiserar motsvarande friheter.
    Alla människor har ju en inre konflikt mellan sin personliga integritet och behovet av kontakt med andra. Vi är ju däggdjur som lever i flock och som föder hjälplösa ungar, så livet startar i ett totalberoende av andra. Människor som väljer vänster sätter tillhörighet och kollektivet främst medan vi andra har individen som utgångspunkt inte bara för livet utan också för samhället. Och då blir den individuella friheten det viktigaste, fast som Richard Sörman påpekar så är gränser och normer och kultur, alltså gemensamma spelregler, behövs parallellt. Frihet förutsätter trygghet. Kanske man också bör titta närmare på s k negativ frihet när man ska formulera rättigheter och skyldigheter utifrån frihet i samhället, alltså titta på vad var och en och liksom kollektivet har rätt att slippa.

    Gillad av 6 personer

    • Claes-Göran Olsson skriver:

      Utdrag:
      ”Olika friheter, t ex religionsfrihet, gäller inte för rörelser som inte själva praktiserar motsvarande friheter”

      Ett principiellt ställningstagande för ömsesidighet, som borde vara kopplat inte bara till frihetsbegreppet.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Den eftersträvansvärda friheten ligger vi att själv kunna välja vilka ofriheter man ska underkasta sig.

      Redan som litet barn lär man sig (om man har vettiga föräldrar som sätter gränser; se Jordan Peterson) att friheten har gränser och att vad saken handlar om är att respektera andras gränser.

      Ju mindre vi försöker begränsa andras frihet desto mer frihet har samhället. Den som sätter friheten högst har svårast att tolerera att andra försöker sätta gränser för en själv, särskilt om dessa gränser har som huvudsakligt syfte att kontrollera.

      Gillad av 1 person

  5. Livets tärningskast skriver:

    Filosofer vill gärna tänka ut rena och väl utskurna sanningar och principer. Funktionellt oantastliga och alltid giltiga. Allt medan lagars regelsystem hopar sig i växande hyllmetrar. Fyllda med uttänkta konsekvenser om de inte följs. Därför fylls även våra fängelser. Och olika bötesbelopp utdelas. Vad den inlåsta fångens tankar om frihet består av är inte särskilt svårt att räkna ut. Och tvånget att betala sina böter möter nog även det önskningar om mer personlig frihet. Frihet för den ene kan vara ofrihet för den andre. Frihet är starkt kopplat till en valsituation. När väl valet är gjort så har ögonblickets tärningskast effektuerats. Och tärningen har slutat rulla. Och endast en av tärningens sidor visas upp. Hela vår kropp består och fungerar efter biokemiska regler. Hårt kontrollerade av DNA. Hormoner och nervimpulser modererar ständigt olika typer av balanser. Som automatik. Inget val här, bara rigiditet. Som underordning av strikta regelsystem. Den frihet som finns kvar för människan utgörs endast av en liten flämtande låga. Men nog så viktig eftersom världen inte utgör ett urverk av förutsägbarhet. I vissa ögonblick krävs det val ifrån oss. Om livet är oss kärt. Ett samhälle kan liknas vid en kropp. Vid döden upplöses denna kropp. Förruttnelsens regler tar vid. Även samhällen måste hållas ihop av gemensamma regler. Vi får inte förväxla frihet med regelupplösning. Frihet arbetar alltid på marginalen. När det kommer till kultur så fylls även den upp av regelsystem. Alla kulturer har en tillkomsthistoria. Med egna rötter och regler, framväxta under olikartade förhållanden. Lite som att jorden befolkas av olika djur- och växtarter. Var och en inlåsta i sina funktioner. En räv är en räv, och en bönsyrsa en bönsyrsa. Friheten uppenbarar sig aldrig i att räven blir en bönsyrsa. Eller tvärt om. Både samhällen och arter kan enbart förändras gradvis under lång tid. Som anpassningar till allt övrigt. Val i värderingar faller även de ut som tärningskast. Inga tärningar kan bli fritt hängande i luften. Alla tärningskast landar så småningom i faktiska utfall. Detta gäller även för kulturer. Sharialagar och västerländska lagsystem kan inte tillämpas samtidigt inom en och samma rättssal. Frihet består inte i att välja bort det som håller samhällen samman. Är samhällena och kulturerna olika följer det även med olika regelsystem och tillämpningar. Alla kulturer består i grunden av tidigare gjorda val invävda i varandra sedan lång tid. Filosofer kan i teorin tänka ut rena och väl utskurna principer. Men att få dem att fungera helt lika inom olika kulturer klara nog ingen. Funktionellt består kulturer av olika anpassningar, gjorda efter olikartade förhållanden. En ökenkultur och en arktisk kultur landar därför i olika val. Och när de möts finns där alltid latenta risker för värdekollisioner. Valfrihet fungerar aldrig retroaktivt. Däremot finns bondånger. Men vad hjälper den?

    Gillad av 3 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Ekvationen för det statsindividualistiska lyckoriket:

      [Frihet under ansvar] x [Själv är bäste dräng]

      Om ekvationen för lyckoriket inte satisfieras fullt ut, så måste det vara fel på perceptionerna och inte realiteterna. Alltså behövs den goda nomenklaturan som garanter, mot ”bildstörande” element.

      Gillad av 2 personer

  6. Flax och flax och flax, räv som kråka utan krax, märkligt land, minsann, så tänker danske mand, i tät palmdjungel tar sig fram, nej nu!? som i Kathmandu, i djungel många bakar föröver fram, bruna, stora som fan, tur skall man ha ibland skriver:

    Att få barn är ju den ultimata ofriheten man självmant väljer, plötsligt kommer ens eget liv i andra hand, man är villig att dö för sina barn, och styra hela sitt liv för att de själva senare skall sätta segel. Förutsägbart så angrips familjen ständigt av vårt amoraliska etablissemang, barnen skall INTE komma först, utan man skall sätta sig själv först, vissa använder till och med sina barn som barnsoldater, som Malena Ernman. Det är heller inte en tillfällighet att så många av Europas toppledare är barnlösa, Löfven, Merkel, Macron. De saknar de alldeles fundamentala insikterna som kommer med att få barn. Att inte skaffa barn kan vara ett val, men det är en självklar avvikelse som inte kan upphöjas till princip som man gjort idag.

    Poängen med att man om man lyckats skapa ett system där man kan leva i någorlunda frihet som vi hade i Europa, självklart inte kan hysa de som söker sprida ofrihet, annat än som marginalföreteelse är ju självklar, fast inte för Europas ledare förstås.

    Gillad av 13 personer

  7. Aha skriver:

    Krönikan beskriver väl rätt bra hur en hippie tänker som börjar längta till ett ordnat liv, som gärna vill bli en Svensson, som vill slippa sitt liv i halvmisär.

    Gillad av 3 personer

    • Flax och flax och flax skriver:

      Ingen har sagt detta, lär dig att läsa innantill, och än viktigare, läs inte in din eget fokus i allt vad andra skriver. Detta är ditt eviga mantra, men du preciserar dig aldrig och blir därmed irrelevant.

      Gillad av 3 personer

    • olle reimers skriver:

      Människor kan bara förhandla med människor. Det står i vår makt att kunna avgöra andra arters öde. Det är bara ett faktum. Vi har ett ansvar för dem. De har inget ansvar för oss. Tar vi inte det ansvaret gör vi fel.

      Din uppställning av frågan är helt felaktig, Tina!

      Gilla

  8. kolosserbrevetkap3 skriver:

    Den Sonen gör fri är verkligen fri. Min frid ger jag er, inte den som världen ger, sade Jesus.
    Utan frid (peace) i känslo- och tankeliv så är man ofri, hur fri man än är ifråga om handlingar och val. Den friheten njuter den som har frid.

    Samvetslagen har varje människa, men den kan dövas och den hörs allt mindre mer vi överträder den. Dock tar den ut sin ”lagliga” rätt – förr eller senare. När vi överträder den, så samlar vi också konsekvenserna inom oss själva. Det läggs i ditt inre. Det vet den som har träffat på människor som förbrutit sig mot samvetslagen och mot sin nästa.

    Förlåtelse finns för den som söker den, men de yttre konskvenserna finns oftast kvar. Dock får vi frid i vårt inre.

    Gilla

    • Klas Göran skriver:

      Skrev Paulus på engelska? Det var ju spännande. Häromdagen var det Marx tror jag. Hegel, Nietzsche och Kant skrev antagligen också på engelska. Voltaire med, för den delen, och Platon och Aristoteles. Så påpassligt att svenskarna är så bra på engelska att de kan läsa världslitteraturen på originalspråket!

      Gilla

  9. Göran Holmström skriver:

    Sagt det förr, säger det igen. Vi är fullständigt fria till våra val och handlingar.
    Sedan väljer vi, observera väljer vi att låta oss bli utsugna av lögnare till politiker, matade med lögner av press. Även att hålla käften när 9000 personer får stanna som ett resultat av fult politiskt spel.
    Första steget mot sann frigörelse, är som jag ser det att bli självförsörjande. Nästa är att inse den sanna kostnaden på alla val både medvetet valda och dom valda med det undermedvetna.
    Sedan kommer prislappen på manipulation, är det värt att dansa med, eller protestera för en icke lyssnande omvärld.
    Men står fast vi är alla fria, att gå ut genom dörren från Sverige denna dag.
    Jag står och väger, leksakerna är inte det som håller mig kvar, sjuk morsa och min lilla familj är pusselbiten i denna ekvation.
    Även så funderar jag lite på tanken att börja motarbeta skiten på allvar, flytta ut i skogen och planera för att jävlas med systemet. Men väl medveten om att det valet innebär total ensamhet, samt ett vägval utan återvändo.
    Så detta val måste analyseras från alla håll, även eventuell strategi, våldsfritt är det enda alternativet. Vilket innebär förlöjligande av systemet, men det är ett kraftfull ”vapen” anser jag ändå.
    Just alla val är det svåra med att vara människa, alla val ger följdverkningar och olika utfall.
    Vissa har den berömda fingertoppskänslan och absolut timing, för dom lyckligt lottade blir valen oftast gynnsamma och lyckade.
    För den stackaren som har varken det ena eller andra så är valen endast mer eller mindre kostsamma.
    Även ödet påverkar ens val tror jag, att födas med fallenheter man inte önskar är nog den största förbannelse en människa kan drabbas av. Dom gör det fria valet näst intill omöjligt.
    Just nu är valet att dricka en pilsner eller två gott, efter att klyvt över 2 kubikmeter ved åt svärfar, i en blåsig skärgård på förmiddagen. Men solen sken i alla fall.

    Gillad av 5 personer

  10. hypermakt skriver:

    Richard, TÄNK om Du i Ditt fria val av ord/begrepp i Din text till MarknadEN här på DGS, INTE väljer att i tid och rum producera det svenska laglösa pronomenet ”vi”, för ”vi” är EN laglös grupp som av det allmänna är lärd, tränad och betygsatt, att i tid och mentala rum LYDA den svenska modellEN av ENskild utvecklad och ägd mental KUNSKAP i tid och mentala rum.

    Glöm INTE att i rum och tid på denna rad kvalitetssäkra nytta, ansvar och risk i producerad text ovan, undertecknat med rättssäkert namn eller namnteckning, av den som producerat resultatet ovan.

    Gilla

  11. nilsdacke skriver:

    Låt mig påminna om vad Lars Gustafsson skrev i ett inlägg i Expressen år 2007:

    Tolerans mot intolerans frambringar intolerans.
    Intolerans mot intolerans frambringar tolerans.
    Vilket kan och bör uttydas som att liberalismen bör ha sina tydliga gränser.

    Gillad av 2 personer

  12. Lars skriver:

    Frihet som kapacitet att kunna välja och kunna handla där motstridiga tendenser finns och omöjligt att prioritera alla möjliga val och tillvägagångssätt istället för universella principer att stödja sig på ger en mer realistisk syn på vår förmåga att identifiera olika orättvisor kopplade till frihet. Frihet som kapacitet till utbildning, försörjning, trygghet, säkerhet, tillit mm.

    Välfärdsstaten ger frihet; kapacitet att utvecklas, att överleva, men välfärdsstaten kan samtidigt vara orealistisk eller orättvis eller ineffektiv eller att ägna sig åt saker som inskränker friheten för andra i väsentliga avseenden som ekonomiska t.ex. invandringspolitiken, överdriven och ineffektiv generositet för handikappade som kanske inte ens är human sett till alternativen, prioriteringar som ger för låga pensioner, utförsäkringar, föräldraledighet, underhållsbidrag mm. mm. Stat och kommun vid sidan av välfärdssystemen kan vara ineffektiv, kostsam, ersätta privat konsumtion med offentligt subventionerad (som miljöbilar) mm

    Frihet ges inte inom totalitära system.

    Gilla

  13. Misha skriver:

    Delvis är påståendet ”Friheten kräver alltid kompromisser” sannolikt en meningslös lek med ord och kanske ett effektsökeri för en stackars människa som förväntas leverera en väl i bästa fall läsvärd artikel.Man kan ytterligare fråga sig:Frihet för vem?Frihet för vilka?För EU-grundaren Monnet gällde:”Om vi möter hinder i våra ansträngningar att nå vårt slutgiltiga mål väntar vi tills tiden är mogen och tiden s a s på grund av sin inneboende kraft avlägsnat det hinder som står i vår väg.Eller så gör vi en kringgående rörelse förbi hindret.Vi tiger alltid om vår yttersta målsättning”.För Monnet och hans kollegor var det kanske sist och slutligen inte så att kompromissen sågs som det mest väsentliga utan fastmer den sluga beslutsamheten och detta att aldrig kompromissa om det slutgiltiga målet..Den friheten är en kompromisslös frihet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.