Nu har å ena sidan S och MP och å den andra C och L ingått ett avtal som stipulerar vad S och MP ska göra under innevarande mandatperiod för att erhålla fortsatt stöd från C och L. Avtalet är på elva tättskrivna sidor och omfattar 73 punkter (paragrafer hade man nog sagt om det varit på allvar).

Här är det bäddat för bråk. Överenskommelsen är nämligen inte, som om det hade gällt företag, skriven för att förutse alla tänkbara konflikter och försöka förebygga dem utan för att, som politiker gör, försöka ludda till, sopa under mattan och skjuta obehagliga konfrontationer på framtiden. Om jag har lärt mig något av livet så är det att sådant är som att bjuda fan på bal. Det blir garanterat gräl och rabalder.

Jag tror att det ligger i verksamhetens natur att politiker formulerar sig vagt. De vill bli valda och därför lovar de saker eller ställer saker i utsikt som eventuellt efter en valseger inte kan infrias. Då är det praktiskt att inte ha lovat något fast, definitivt och exakt. Eller också ska de börja förhandla med politiska motståndare efter ett val och även då är det dumt att ha bundit sig. Sådant får de alltid tillbaka i ansiktet. Se på Annie Lööfs oförsiktiga löfte om att hellre äta upp sin högersko än att agera ”stödhjul” åt socialdemokraterna.

Om man tränat sig ett helt liv, vilket framstående politiker har, på att i eget intresse vara vag och löftesrikt otydlig så klarar man inte att göra riktiga avtal och överenskommelser sådär som folk gör i affärslivet. När företag skriver avtal så är det i full vetskap om att avtalsparten, hur hjärtliga relationerna än må vara för tillfället i en framtid, som kan börja ganska snart om det vill sig illa, kan förvandlas till en bitter fiende. Det gäller för båda kontrahenterna att vara så genomtänkta och exakta det går vid själva avtalsskrivandet för att slippa råka illa ut vid ett försök till blåsning från avtalspartens sida. När man skriver avtal måste man för att slippa obehagliga överraskningar utgå från att affärsvännen har ont i sinnet och kommer att utnyttja varje blotta till sin egen fördel. Se vis pacem para bellum.

Det handlar alltså om två väsensskilda världar. Politiker blomstermålar och vill slippa vara distinkta och tydliga medan företagare till sitt eget skydd måste vara glasklara.

Jag har bara lyckats hitta något tjugotal punkter där överenskommelsen är så exakt att det inte finns något krångelutrymme för S och MP som ju i kraft av regering ska verkställa pakten. Typiskt krångelutrymme är sådant som att paragrafen handlar om att tillsätta utredningar (som ju kan förvandlas till vad som helst), att ”sträva” någonstans, att det saknas verkställighetsdatum eller att ”årtal ska utredas”. Till exempel stipuleras i tredje paragrafen att ”arbetsgivaravgifterna sänks”. Men det står inte när de ska sänkas och hur mycket. Då blir det lätt för regeringen att konstra. Eller att ”ett försök med gröna obligationer ska genomföras… och utvärderas”. Man vet inte vad en grön obligation är eller hur försöket ska utvärderas. Jag skulle åta mig att manipulera det åtagandet till oigenkännlighet utan att bryta mot det. Eller ett ”införande av etableringsjobb med lägre lön för nyanlända och långtidsarbetslösa”, oklart när och oklart hur mycket lägre lön. Förresten finns det redan ett stort antal sådana åtgärder.

Om S och MP visar sig så pass motvilliga mot överenskommelsen som man kan misstänka så är det inte mycket avtalet verkligen tvingar dem till. Och tvångspunkterna blir troligen inte särskilt betungande för regeringen. Här är några exempel:

• Värnskatten tas bort från 1 januari 2020. (Där kan det nog i och för sig skava.)
• Pensionärsskatten tas bort 2020 och pensionen höjs 2021.
• Inga vinstbegränsningar i välfärden.
• Tredubblat tak i RUT införs i budgetpropositionen 2021.
• Inga nya myndigheter lokaliseras till Stockholm under mandatperioden.
• ”Obligatorisk klimatdeklaration vid köp av flygresor” från 1 januari 2021.
• Skatt på farliga kemikalier i kläder och skor införs i budgetpropositionen 2021.
• Krav på pant för batterier, mobiltelefoner och annan elektronik införs 2022.
• Brott med hedersmotiv bestraffas hårdare från 1 januari 2022.
• Skolor som så önskar får införa betyg från årskurs fyra från 1 juli 2020.
• Vissa förändringar i LAS genomförs 2021.

Den stora massan av paragrafer i överenskommelsen består emellertid av sådant som lika gärna hade kunnat komma från S och MP som från C och L och som egentligen bara representerar nya steg i politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets taktfasta, långsiktiga avancemang. Till exempel ska det enligt andra paragrafen finnas ”beredskap” för att trygga, jobb, välfärd och statsfinanser. Vad kan det betyda annat än villighet att höja skatterna? Ett annat exempel är att statens bidrag till kommunerna ”fortsätter i jämn takt över mandatperioden”. Skulle det vara en blockskiljande fråga? Eller att ”nyanlända ska snabbare in på arbetsmarknaden”. Någon som har annan uppfattning?

Så vad handlar det om? Hur kan Sveriges framtid sättas på spel för den här typen av bråk som inte borde vara bråk? Jag spekulerar. En möjlighet är att det egentligen bara handlar om skilsmässan i Alliansen. C och L vill dra sig ur – eftersom de ledande inom de två partierna i hjärtat hör mer till PK-isterna inom S och MP än till ett troligen framväxande konservativt block – men vill samtidigt inte flagga alltför tydligt med detta för att inte tappa väljare. C och L låtsas därför att de tvingat S och MP till enorma eftergifter. Typ som att frun lämnar mannen och gör gester så att det ser ut som att den nye älskaren erlägger bot till den försmådde maken för att avgående fru i någon mån ska blidka honom och därmed få en chans att komma tillbaka om det nya förhållandet inte funkar. Jag är inte främmande för att tillskriva dessa lirare de lumpnaste motiv.