C. och jag.

Anders Leion

För ett drygt tiotal år sedan gjorde jag en ny bekantskap. Det var en man, knappt hälften så gammal som jag. Han har följt mig sedan dess.

Han kom till stan från en landsortsstad. Uppväxt var han i en framträdande familj med en far som förutom att han var förmögen också umgicks med de politiska makthavarna i huvudstaden.

Trots det – eller kanske just därför – råkade han illa ut. Han trodde väl att han skulle kunna fjädra sig som i hemstaden. Men hans öde, som han sedan öppenhjärtigt berättade om, blev färgrikt och fängslande.

Oftast dröjde han vid, och utmålade i detalj en fängslande kärlekshistoria med en societetskvinna, från det första mötet då han tyckte att hon kunde upphöja en man till något gudalikt till slutet, då han liknade henne vid en prostituerad som sålde sina tjänster billigt på gatan.

Lika färgrikt beskrev han de politiska makthavarna. Han liknade presidenten vid en bov och dennes premiärminister vid en bög.

Mannen jag beskriver är Catullus. Han levde för ungefär 2 000 år sedan, men han har överlevt i sina drygt 100 bevarade dikter. Att läsa honom är som att lyssna till snacket på Roms gator för två årtusenden sedan. Gör det!

Han levde under republikens sista årtionden. ”Presidenten” ovan var Caesar, som insåg att det allt större riket inte kunde styras som tidigare av en ”kommunalförsamling”, senaten, men som mördades innan han kunde göra det som Augustus sedan genomförde: en mer centraliserad maktapparat, i praktiken ett enväldigt kungarike, eller mer rakt på sak: en militärdiktatur. Denna reform innebar att adelns makt bröts. Sedan klarade sig Västrom 400 år till.

En liknande förändring genomgick Sverige i slutet av 1500-talet och i början på 1600-talet. Landet centraliserades och Oxenstiernas modernisering av förvaltningen flyttade makt från adeln till kungen. Denna ordning bibehölls i ett par hundra år- och egentligen finns den ännu kvar, kompletterad med allmänna val för att utvälja innehavarna av den högsta makten.

Nu har det gått drygt 400 år sedan vår centralisering och modernisering genomfördes. Så länge klarade sig också Västrom som kejsardöme. Rom gick under när landet inte längre förmådde eller ville stå emot det migrationstryck som riktades mot dess gränser.

Ett liknade tryck riktas nu mot Europas och Sveriges gränser.

Jämförelsen med Rom kan kanske tyckas våghalsig, men det finns påtagliga likheter. Rom gick inte under på en dag. Det var en långsam process. Germanska stammar tryckte på och krävde att få överskrida gränsen och etablera sig. Centralmakten hade svårt att värja sig och försökte klara sig genom att gå en balansgång: man släppte in vissa grupper och lät dem som delar av den romerska armén försvara gränsen mot andra. Efterhand fann dessa grupper att de hade gemensamma intressen att hävda sig gentemot centralmakten. De avskaffade kejsardömet tämligen odramatiskt. Den siste kejsaren pensionerades och hans mantel skickades till Östrom.

Sverige håller på samma sätt att förändras inifrån av den stora mängd invandrare som här etablerat sig. Denna invandring har tillåtits inte som en utväg ur ett dilemma utan som ett sätt för den styrande eliten att förhärliga sig själv. Det innebär i sin tur att processen heligförklarats. Kritik mot invandringen avvisas därför att det vore också en kritik mot eliten och dess ädla ambitioner.

Invandringen förändrar landets institutioner. Klarast syns det inom skolan, som brottas med svårigheterna att ta emot illa förberedda invandrarbarn. Inkluderingsfilosofin kräver att dessa får samma möjligheter som och behandlas som svenska barn. Den extra resursåtgången får förstås de svenska barnen och deras föräldrar betala – i form av ökat våld och ökade kostnader. Den största förändringen är den långsamma, glidande rörelse som innebar att den förändrade och förråade miljön accepteras – inte i ord men väl i praktiken.

Men alla institutioner påverkas, kanske synligast – vid sidan av skolan – rättsväsendet och sjukvården.

Den allra mest genomgående, och farligaste, förändringen är ändå det förändrade och alltmer förljugna samhällsklimatet. Skillnaden mellan önskat och verkligt tillstånd får å ena sidan de ansvariga att skjuta undan och förneka problem, å den andra folk i allmänhet att bli alltmer förbannade och alltmer misstrogna mot eliten. Samhället polariseras, som det heter. Denna process är mycket farlig. Landet kan bli – som vi ser idag – ostyrbart.

Exemplet Rom och Sverige visar att det är den långsamma förändringen inifrån som är farligast. Polen besegrades, ockuperades och styckades flera gånger, men landet lever vidare – därför att dess institutioner och värderingar levde kvar.

Den dikt med vilken Catullus beskriver sitt första möte med Lesbia (som antagligen hette Clodia. Lesbia syftar på Sapfo från Lesbos) är till tre fjärdedelar en parafras på Sapfos mest berömda dikt. Den sista fjärdedelen är helt skapad av Catullus själv. I den säger han att lugn och ro inte är bra, varken för honom själv eller för de kungar och riken som därigenom tidigare har fördärvats.

Denne är för mig som en gudars like,
ja hans lycka är kanske ännu större,
han som ständigt får sitta tätt intill dig,
se dig och höra
skrattets ljuva klang, det som rövar från mig
allt förnuft och vett, ty när jag får se dig
blir jag mållös, Lesbia; djupt i halsen stockar sig rösten,
tungan domnar bort och genom mitt inre
ilar lågor fram och i örat ringer
dova klockors klang medan nattligt mörker
ögat beslöjar.
Sysslolöshet blir ditt fördärv, Catullus,
sysslolöshet gör dig för vild och lössläppt,
sysslolöshet störtade förr i gruset
kungar och städer.

Är det lugn och ro vi har medan Polen stod emot krig och katastrofer?

Catullus?

Catullus finns i nyöversättning: Harding, Gunnar & Janson, Tore: Dikter om kärlek och hat (Wahlström & Widstrand, 2007)

24 reaktioner på ”C. och jag.

  1. svenne skriver:

    ”Exemplet Rom och Sverige visar att det är den långsamma förändringen inifrån som är farligast”.

    Detta tror jag faktiskt kan betraktas som en ”absolut sanning”. Det finns ju ett begrepp som benämns ”de små stegens tyranni”, och detta långsamma sätt att flytta fram positioner är i längden förödande för dem som successivt och kontinuerligt måste avstå från sitt livsutrymme.

    Då väl ett steg, som kan tyckas beskedligt, har tagits är detta en landvinning som efter en tid – av vissa ”välmenande” människor – kan uppfattas som en liten acceptabel uppoffring som inte behöver ifrågasättas. Men det finns även medborgare som anar oråd – och ogillar – denna smygande övergång mot något som är väsenfrämmande och som innebär ett uppluckrande av en tidigare väl fungerande nation, men dessa tystas ned.

    Förloppet kan, lite yvigt, liknas vid D-dagen. Efter ett första framgångsrikt anfall etablerades ett brohuvud, som sedan utgjorde utgångspunkten för fortsatt nedkämpande av motstånd, och därefter en successiv erövring av omgivande områden. De som var allierade i denna operation nådde efter ca. ett år sitt mål att knäcka motståndaren.

    D-dagen var ju ”en utifrån kommande förändring” och i Sverige har vi en ”inifrån kommande förändring”, men resultatet tror jag kommer att bli detsamma för oss som för Tyskland. En beslutsam motståndare som en gång väl har fått fäste har vind i seglen oavsett om han pressar på utifrån eller inifrån.

    Jag är inte längre optimistisk angående vår förmåga att klara av de ”utmaningar” som vi står inför och den kommande regeringsbildningen skingrar verkligen inte mina farhågor.

    Liked by 11 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är ett återkommande tema i riktig litteratur. T.ex. handlar Marcel Prousts 7000 sidor långa På spaning efter den tid som flytt just om detta: Man lägger all sin möda under sin barndom och ungdom på att lära sig ett visst socialt sammanhangs alla regler och besynnerligheter, men lämnar man detta sammanhang ett tag för att sedan återvända, så har alla regler ändrats och alla besynnerligheter bytts ut. Det som förut var faux pas är nu comme il faut, hög är låg och låg har blivit hög. Och alla ens gamla vänner, som genomlevt transformationen, förenkar bestämt att någonting alls har skett och hävdar stötta att det minsann alltid varit likadant, tsk, tsk.

      Liked by 3 people

      • Äntligen ur detta vand, se där, en and, har jag med detta ställe blodsband, långt från samarkand? Framåt! Över bank och åter bank av sand skriver:

        Ja, det är min erfarenhet, en mycket god vän som jag var alldeles säker på inte var pk (han avbröt en misshandel en gång, fick en pistol riktad mot sig, och grep,tag i den och i påföljande tumult bröt de armen av pistolmannen, polisen hade inget att anmärka på) han och jag pratade politik på fyllan nyligen, och han skulle rösta Mp! Jag dog lite där och då. Jag tittade runt mig och alla liksom lutade sig bort från ”diskussionen”. Han är inte smart med jag trodde han hade sunt förnuft. Deprimerande.

        Liked by 3 people

    • cmmk10 skriver:

      Ja, demografin är obeveklig och nu råder det väl inte längre någon tvekan om att det svenska folket kommer att förlora sitt land. Om 30 eller 100 år; det är bara en tidsfråga.

      Sedan kan man ju diskutera om det är bra eller dåligt!

      Liked by 2 people

  2. Eva Danielsson skriver:

    Just det. Den destruktiva politiken och framför allt då den huvudlösa migrationspolitiken bedrivs för att härskareliten vill förhärliga sig själv. Angreppet är avsiktligt skapat av maktlystna människor som med dagens teknik inte kan förbli anonyma.
    Det borde gå att stoppa detta som sker i framför allt Sverige, men även i Europa och Kanada.
    Kommer Polen att klara sig även denna gång? Det vore bra att veta vilket land de som har möjlighet att fly, bör fly till.
    Helst vill vi förstås inte fly utan få till en stark motrörelse inifrån som kan hejda detta förljugna maktövergrepp som pågår medan svenssons går till jobbet och låter politikerna käbbla ifred för att de, medelklassarna, tror att det kommer att ordna sig.
    Vi som inte tror det hoppas på en synvända och uppror.

    Liked by 9 people

  3. Lars Thylen skriver:

    Jag läste för ett antal år sedan delar av Edward Gibbons ”The History of the Decline and Fall of the Roman Empire” ( Totalt är den lite lång, minst sagt men fascinerande, inte minst i ett nutidsperspektiv) . Erinrar mig en utsaga bland alla andra: ”The new Romans were Romans by name but not by spirit” Det. blev svårt att upprätthålla ett stabilt och framgångsrikt välde med en dylik utveckling. I en liknande situation torde Sverige befinna sig i dag. Kanske ett nytt ”Östrom ” finns i Visegradländerna?

    Liked by 2 people

  4. Äntligen ur detta vand, se där, en and, har jag med detta ställe blodsband, långt från samarkand? Framåt! Över bank och åter bank av sand skriver:

    Jag jag gissar att det allra värsta som sker nu är det som ingen talar om, som aldrig nått offentlighetens ljus, som när man bakade ihop huslån från hushåll i USA, inte minst svarta hushåll, som aldrig kunde betalas tillbaka till CDOer som ibland blev CDO^2 och JP Morgan sålde också ett par CDO^3. Det är ett kontrakt som länkar hundratals kontrakt som var för sig länkar hundratals kontrakt som länkar hundratals kontrakt som var för sig länkar tusentals bolånekontrakt. De som påförde världen denna finanskris, och också spred dessa amerikanska förluster långt utanför USA har sin motsvarighet i FNs och EUs korridorer och på möten och i samtal vi aldrig hör om. (De räddade också sig själva med Obamas hjälp och sitter i orubbat bo). Så just nu sker nog mitt under våra näsor något som kommer att framstå som så självklart dåligt och möjligt att förhindra, men det vi kan se är ju nog, ett exempel: i nya filmer och TV-serier, vilken skurktyp har försvunnit? Jo, just den som legat bakom i stort sett alla terrordåd sedan 2001 och tidigare. Say no more.

    Liked by 6 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag såg Tintin på Netflix med ungarna. Koks i lasten handlar om att skurken Rastapoupolous säljer muselmanska pilgrimer på väg till Mecka till likaså muselmanska slavhandlare i stället för att, som utlovat, bara transportera dem över Röda havet. Den talade dialogen följde också detta manuskript, men undertexterna var en helt annan, uppenbarligen helt ny, översättning. Där var MENA-folket i lastrummet flyktingar som ville till USA!

      Det finns inget gott och sant som inte PK-isterna kan vända i dess motsats.

      Liked by 1 person

      • Äntligen ur detta vand, se där, en and, har jag med detta ställe blodsband, långt från samarkand? Framåt! Över bank och åter bank av sand skriver:

        Haha, ja inte ens dupontarna har rätt namn, eller den svarta ön. Albumen är bra, Johan och Lotta också, Kobrornas Dal och Karamakos Utbrott.

        Liked by 1 person

  5. Äntligen ur detta vand, se där, en and, har jag med detta ställe blodsband, långt från samarkand? Framåt! Över bank och åter bank av sand skriver:

    Kanske Polen kan rädda oss igen

    Liked by 3 people

  6. Ingeborg skriver:

    Kanske har jag lagt in detta tidigare på denna utmärkta blogg men det gör kanske inget.

    Cicero:En nation kan överleva sina dårar – och till och med sina hänsynslösa karriärister. Den kan emellertid inte överleva förräderi inifrån. En fiende vid den främre porten är inte så farlig då han är känd och leder sin flagga synlig för alla.

    Men förrädaren rör sig fritt innanför stadsmuren, hans diskreta viskning smyger igenom alla gränder och kan till och med kännas i regeringsbyggnaderna. Förrädaren visar sig inte som sådan. Han talar i förtroende, har ett trovärdigt ansikte, använder välkända argument och vädjar till avund som ligger djupt i varje människas hjärta.

    Förrädaren arbetar för att försvaga landets själ. Han smider ränkor om natten – i hemlighet och anonymt – tills grunden i nationen undergrävts. Han infekterar landets politiska organ tills de förlorar sin försvarskraft. Var inte rädd för en mördare. Frukta en förrädare. Han är den verkliga pesten! ” – Marcus Tullius Cicero, 106-43 före Kristus.

    Liked by 9 people

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Likheten med Roms undergång och dagens europeiska undergång är slående och som alltid är det förräderiet och den moraliska nedbrytningen inifrån som är det avgörande. Kanske är det bara tidens obevekliga gång. Antingen går man under i kaos som Romarriket eller också kommer en starkare makt som tar över. Frågan är: vem arbetar förrädarna för eller handlar de bara utifrån värderingar som obevekligt leder till ett sammanbrott?

    Liked by 7 people

  8. olle reimers skriver:

    Om vi inte själva kämpar för det vi predikar vara dyrt och heligt; vem ska då gör det? Bättre att stämma i bäcken tycker de flesta som kan; d.v.s. skaffa sig en position man kan leva av/med i en ny tid.

    Tyvärr kommer den tiden inte att bli särskilr lustig på ett bra tag.

    Liked by 1 person

  9. Jaxel skriver:

    Trodde när jag läste krönikans rubrik att den skulle handla om C som i centerpartiet.

    Maktens förfall eller vad man nu skall kalla det är ändå bitvis bisarrt.

    Annie Lööf pratar om hur viktigt det är att hålla extrempartierna, enligt hennes definition SD och V, borta från politiskt inflytande. Detta efter att hon under hela den gångna mandatperioden varit instrumentell i att ge V ett inflytande de aldrig varit i närheten av. Jag syftar givetvis på decemberöverenskommelsen som i praktiken levt kvar under hela mandatperioden.

    Vidare säger Lööf nu att hon vill fokusera på politikens sakinnehåll i samband sonderingar för en ny regering. Detta efter att hon fram till i förrgår helt och fullt ägnat sig åt poserande och positionerande och därmed hamrat in spiken i kistan för en regering som sakpolitiskt rimligtvis måste ha varit helt i hennes smak.

    Varför ställer ingen henne till svars?

    Liked by 3 people

  10. Trottpaorattvisaofeghet skriver:

    Jag hade lovat att aldrig någonsin posta någonting på denna sajt. Men efter att ha råkat läsa Leions briljanta artikel så kan jag inte låta bli. Särskilt inte med tanke på allt det ovett jag öst över Leions ytliga historiska pekoraler. Men ingenting sådant i den här texten. Jämförelsen mellan Gustav Vasa och Ceasar och centraliseringen och tidsaspekten är häpnadsväckande briljant. Och den övriga texten står stark den med.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.