Det har visat sig att islamister fått stort inflytande i SSU Skåne. Partiet har låtit det fortsätta utan att göra något. Förutom de vanliga islamfundisarna kommer flera medlemmar i SSU Skåne och S-politiker från Ahmadiyya, ett slags indiskt mormonliknande samfund. Mormonerna har sin profet i Joseph Smith medan ahmadierna tror att indiern Ghulam Mirza Ahmad (1835-1908) är messias och en ny profet efter Muhammed.

Jag har i flera inlägg här på Det Goda Samhället uppmärksammat en av samfundets ledare i Sverige: Kashif Virk. Han har i kölvattnet efter olika islamistiska terrorattacker i svenska medier ofta fått inta rollen av ”den gode imamen” som bekräftar att islam visst betyder fred. Ahmadiyya är liksom mormonismen en missionerande rörelse och tar självklart varje tillfälle att få sprida sitt budskap till nya proselyter.

Virk hävdar att ahmadiyya företräder ”det sanna islam”, trots att det finns fler jihadister i världen än ahmadier. Den före detta kalifen för Islamiska Staten i Syrien och Irak, Abu Bakr al-Baghdadi, hade större inflytande än ahmadiernas ledare, som också kallas kalif. Jag är ateist och tror inte på någon version av islam, men om jag måste välja så väljer trots det ahmadismen framför jiahdismen, helt enkelt för att ahmadismen är en fredligare version. Dock har ahmadierna haft en tuff uppgift med att övertyga muslimer om att Ghulam Mirza Ahmad är en ny profet, då en av islams centrala trossatser är att Muhammed är den siste profeten.

Rizwan Elahi representerar Mahmoodmoskén, ahmadiernas moské i Malmö. Han var också ordförande för SSU Skåne och nr 11 på riksdagslistan. Efter avslöjandena i medier har han hoppat av. ”Islam”, sa han, ”är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem som existerar idag”. Med islam menar han sannolikt inte vilken islam som helst, utan ahmadismen. För ahmadiernas mission är också riktad till vanliga muslimer. Man menar att deras tro inte är fullkomlig förrän de erkänt Ghulam Mirza Ahmad.

Men jag tänkte inte ägna detta inlägg åt att skärskåda ahmadiyernas trosuppfattningar. Jag vill helt enkelt konstatera att vi har fått ännu ett bevis på att mångkulturförespråkarna inte menar vad de säger. Socialdemokraterna säger utåt att de älskar mångkultur. Men när SSU nu har blivit mångkulturellt, så blir ledningen förvånad och upprörd. Hur tänker man?

Tänker man att kultur bara är maträtter? Du äter kebab, jag äter köttbullar. Enligt Wikipedia så betyder kultur dock mycket mer än så:

”Ordet kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär ‘bearbetning’, ‘odling’ och ‘bildning’ och som i sin tur härstammar från colo ‘odla’. Begreppet har fått en väldigt vid betydelse och avser i vid bemärkelse all mänsklig aktivitet. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.”

”Kultur definieras även som livsmönster till exempel språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats ’levnadssättet hos ett helt samhälle’. Som sådant inkluderar det beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna.”

Mångkultur betyder alltså många olika normer och moraliska system. Trodde Socialdemokraterna att de skulle göra Sverige mångkulturellt, men inte partiet? Skulle man bygga en mur runt partiet för att skydda det från mångkulturaliseringen? Aha, jag tror jag förstår. Sossarna vill bara att invandrarna ska rösta på dem, men invandrarnas värderingar ska inte få påverka partiets politik.

Sossarna säger att de står för vissa saker och att de ska förändra Sverige på ett visst sätt. Men i praktiken leder deras mångkulturalism och invandringspolitik till en förändring av Sverige på ett helt annat sätt. Det vi får är islamisering. Och sossarna kommer inte kunna isolera sig från följderna av sin egen politik.