Det enklaste svaret är att jag är skeptiker på alla andra områden också. Varför skulle jag inte vara det just i fråga om den påstått hotfulla människoskapade globala uppvärmningen? När det gäller Gud är jag agnostiker vilket betyder att jag inte vet om han finns eller inte. Så känner jag även inför klimathoten. Jag vet inte om de finns eller inte.

Nyligen kom en synnerligen trögläst skrift från IPCC, FN:s klimatpanel (som, om jag fattat rätt, är en församling som består av en himla massa statsfinansierade klimatorienterade forskare och institutioner med ett hyggligt inslag av byråkrater), där man förklarar hur illa det går med världen om temperaturen under de närmaste tolv till 34 åren – ja, tolv till 34, jag har också svårt att fatta – stiger med 1,5 grader över den uppskattade förindustriella nivån, något som anses sannolikt. Därutöver förklaras hur extra illa det går om temperaturen i stället stiger med två grader. Mellan 1,5 och två grader ligger en farlig brytpunkt, en ”tipping point”, efter vilken all räddning är förbi, förstår man.

Så kan det vara – likasom att Gud kanske finns eller inte finns. Mitt problem är att experternas tolkningar av läget är så olika (precis som inom det religiösa). Låt mig ge två konkreta exempel så du kan förstå min vilsenhet.

Mina problem börjar redan i första meningen av den trettiotresidiga sammanfattningen av IPCC-rapporten som rör ett basfaktum i frågan:

Som ett resultat av uppvärmningstrenden sedan den förindustriella tiden har den observerade genomsnittliga globala yttemperaturen under årtiondet 2006 – 2015 ökat med 0,87°C (sannolikhetsintervall mellan 0,75°C and 0,99°C).

Då går jag för faktajämförelse till klimatexperten Dr Roy Spencer som med hjälp av femton instrument i ett antal satelliter mäter temperaturen i den lägre troposfären, vilket av många anses vara ett mer tillförlitligt sätt att mäta än att gå och titta på termometrar på marken. Spencer jobbar för den amerikanska rymdmyndigheten NASA och är också statligt finansierad. Han uppdaterar ständigt satelliternas temperaturavläsningar på sin hemsida. Här är den senaste bilden:

Det kan vara lite svårt att läsa, men vad jag kan se ökade temperaturen 0,1 grad mellan 2006 och 2015, inte 0,87 som IPCC hävdar. Vem ska man tro på?

Där hade jag fel vilket en uppmärksam läsare påpekade. IPCC jämförde perioden 2006 – 2015 med perioden 1850 – 1900. Min påstådda skillnad mellan IPCC och Roy Spencer har därför inget stöd i dessa källor. Slarvigt av mig. Ber om ursäkt. Patrik

Det andra exemplet hittar jag bara något stycke ned i IPCC-rapporten:

Man har upptäckt trender i intensitet och frekvens när det gäller extremt väder under tidsperioder när 0,5 graders uppvärmning inträffat.

Det är inte glasklart vad detta betyder men en rimlig tolkning kan vara det som nästan alla människor verkar anse sig veta, nämligen att tropiska stormar typ Katrina och Florence blir hårdare och vanligare.

Jag går till National Oceanic and Atmospheric Administration, ett amerikanskt forskningsorgan underställt USA:s handelsdepartement. Där har man i 54 år räknat och mätt hur det blåser. Ja, det är sant att antalet observerade stormar av olika styrkegrader visar en stigande tendens, säger NOAA, men ”ökningen beror nästan helt och hållet på icke väderrelaterade trender som folkökning, ökad uppmärksamhet och mer tillförlitliga och avancerade mät- och rapporteringsteknik”. När NOAA ”inflationsjusterar” (man använder just det ordet) för att få bort sådana effekter blir det i stället så här:

Fråga mig inte hur inflationsjusteringen går till och ej heller varför NOAA slutar vid år 2007.
Hur mycket jag än borrar och bänder i den här frågan tycker jag mig aldrig hitta en fast kärna.

Det är lite som med Gud. Man kan inte forska sig fram till om Gud finns. Föreställningen om hans existens måste uppstå genom vad Kierkegaard kallar ett ”trons språng” förbi det rationella tänkandet. Kanske är det på samma vis med det apokalyptiska klimathotet.