Gästskribent Nemo Stultus: Kan det vara så här många politiker inom alliansen egentligen skulle vilja uttala sig om de vågade säga vad de förhoppningsvis insett?

Vi i Alliansen har utifrån röstsiffrorna i valet sonderat möjligheterna och förutsättningarna för att bilda regering. Vi har talat med många kloka och kunniga personer, bland andra representanter för statsrådsberedningen, riksdagens utredningstjänst, finansdepartementet, Sveriges kommuner och landsting samt olika medborgarorganisationer. Sammantaget har vi insett att den politik vi – alliansens fyra partier – har gått till val på inte kommer att kunna lösa de stora problem som vi står inför. Vi varit naiva, som en före detta statsminister också har sagt. Det behövs mycket mer kraftfulla och radikala åtgärder för att undvika att samhällsekonomin kollapsar på grund av skenande offentliga utgifter i kombination med ett vikande skatteunderlag.

I korta drag har Sveriges kommuner och landsting under många år lånat pengar för att betala löpande välfärdsutgifter, och skulden ökade från 300 till 576 miljarder kronor från 2003 till 2017 (Kommuninvest, 2018). Samtidigt är välfärds- och rättssystemen pressade till det yttersta på grund av ständigt ökande behov. Befolkningens hälsa blir sämre, framförallt den psykiska hälsan hos våra unga. Dem vi har talat med vittnar om att systemen inom sjukvården, socialtjänsten, polisen, rättsväsendet och många myndigheter är ineffektiva och överbelastade och är på gränsen till sammanbrott. Men vad som är värre är att medarbetarna själva upplever att de inte vill och orkar mer, och att många har givit upp hoppet om att situationen ska bli bättre. Samtidigt har vi förstått att väldigt många människor – inte bara SD:s väljare – tappat framtidstron och är frustrerade och arga ty de upplever att samhället sviker dem och att situationen blir värre för varje år.

Vi inser nu att dessa problem inte kan lösas genom att dela ut lite mer pengar. Vi har heller inget överskott att dela ut, och underlaget kommer att minska för varje år som vi fortsätter på den inslagna vägen. Det här betyder att vi inte kan ta ansvar för att regera Sverige under de omständigheter som föreligger. Vi vet inte exakt vad som behöver göras, men det handlar om att drastiskt minska statens utgifter. Men för att kunna göra det krävs omfattande lagändringar som minskar statens och kommunernas ansvar, som idag är orimligt långtgående, något som vi inte kan genomföra i minoritetsställning. I den andra ändan måste vi öka produktiviteten och effektiviteten i alla offentliga verksamheter, och ge näringslivet rimliga förutsättningar att driva och utveckla företag i Sverige så att fler kan få arbete och skattebasen ökar. Vi måste stoppa flykten av socialt kapital och lönsamma företag till andra länder genom att göra Sverige mer attraktivt, med bland annat enklare regelverk och lägre skatter.

I detta svåra läge tjänar det inget till att hyckla: Det är både meningslöst och otacksamt att styra ett skepp som håller på att sjunka, och vi kommer inte att göra det. Vi i Alliansen kan i detta läge välja mellan ett extraval och att låta Socialdemokraterna hålla i rodret när skutan sjunker. Vi är övertygade om att S kommer att ställa till det än värre. Av samma anledningar som vi har varit naiva har inte heller svenska folket haft den kunskap det borde ha haft för att rösta. Vi menar att valet därför har skett på fel premisser, och att det inte minst av det skälet måste göras om. Allt måste upp på bordet, så att vi kan välja en framkomlig väg in i framtiden. Om vi lyckas initiera ett extraval kommer vi att presentera våra nya förslag i den kommande valrörelsen, och hoppas att få tillräckligt mandat för att genomföra dem.

Vi ber uppriktigt om ursäkt för att vi brustit, men nu gör vi om och gör rätt. Som de flesta har märkt har situationen och polariseringen varit extrem, och vi har dragits med i positionerandet och förnekandet av fakta. Vi kan bara säga att vi lärt oss väldigt mycket, framförallt under veckorna efter valet, och det är därför vi nu med rent samvete kan ödmjukt och uppriktigt be om väljarnas förtroende.

Nemo Stultus är professor på ett av Sveriges större universitet, funderar på att emigrera dit politikerna inte direkt förstör sitt land, och heter egentligen något annat.