Politikerna representerar inte längre sina väljare utan har konstituerat sig som ett eget intresse. De klarar inte att styra de samhälleliga basfunktionerna såsom brandskydd, skydd mot främmande makt eller skydd mot kriminalitet. Medborgare kan enbart försöka rösta bort partier och deras politiker. Detta räcker inte.

Den enskilde medborgaren borde ha möjlighet att föra fram sin kritik mot politiker och få kritiken bedömd av en särskild domstol. Domstolen skall pröva om politikerna uppfyller det de enligt grundlagen är tillsatta att sköta. Vi måste göra Sverige till en konstitutionell demokrati och det kräver ändringar i grundlagen.

Den av våra grundlagar som lägger grunden för statens maktutövning, Regeringsformen, ses huvudsakligen som en arbetsordning för regering och riksdag. Här hittar man regler om hur riksdag och regering bildas, hur lagstiftning går till och hur internationella överenskommelser ingås. Men letar man efter vad det är som regering och riksdag faktiskt skall göra när det gäller den konkreta verksamheten som de skall sköta, finns inte förpliktelser för staten och dess företrädare angivna. Det står inget om statens ansvar att skydda medborgarna och deras egendom mot bränder eller att staten har ett ansvar för att skydda oss mot angrepp från främmande makt. Inte heller att staten ska ansvara för att brott blir utredda och skyldiga blir fällda. Sedan stater bildades har detta varit staternas basfunktioner. I Regeringsformen nämns inte dessa basfunktioner. Istället är det upp till riksdag och regering att, via lag, förordning och budget, utöva sin makt.

Välfärdsdelen av den statliga verksamheten har tillkommit betydligt senare, men den finns nämnd i Regeringsformen. Där stadgas att välfärd skall vara ett grundläggande mål för den offentliga verksamheten och att ”det allmänna” bland annat skall trygga rätten till utbildning och verka för social omsorg. Man kan undra varför sådana välfärdsfrågor där staten kan ge enskilda medborgare vissa rättigheter nämns, när inte de grundläggande skyldigheterna för staten, som rör skydd mot faror för medborgarna, omtalas. Förklaringen är att politikerna ansåg sig behöva grundlagsstöd för att kunna använda våra skattemedel till välfärden.

Förklaringen till att skyldigheterna beträffande basfunktionerna inte finns i regeringsformen är att de var självklara uppgifter för staten. Men med den utveckling vi sett är det uppenbart att basfunktioner för staten inte är tillräckligt garanterade vad gäller säkerhet och trygghet för medborgarna. Den stora frågan är vad medborgarna ska göra. Patrik Engellau skriver:

Att politikerväldet i bemärkelsen sjuklöverpartierna förverkat sitt förtroende känns uppenbart. Kan sverigedemokraterna erbjuda en trovärdig lösning? Det vet jag inte. Det stora problemet är att den enorma potentiella kraft som utgörs av landets rimligt skötsamma och ansvarsfulla medelklass saknar representation i partier, media, politik och över huvud taget i det offentliga samtalet. Det är den medelklassen – ”verklighetens folk” – som varje dag går till jobbet och gör sin insats som gör att Sverige över huvud taget fungerar. Den medelklass som representerar lösningen på Sveriges problem har ingen röst, inget inflytande, ingen makt. Det är vårt eget fel.

En medborgare kan lägga sin röst i val vart fjärde år. Många lägger sin röst på Sverigedemokraterna. En del gör det för att de tror eller hoppas på att SD erbjuder en trovärdig lösning, andra gör det för att de vill protestera mot det nuvarande politikerväldet. Men de som gjort det har hittills fått finna sig i mobbning och vägran från de andra partierna att samarbeta med deras valda ombud.

Men vi skulle kunna ge medborgarna en röst, ett inflytande och en makt om vi gör Sverige till en konstitutionell demokrati där möjligheter öppnas att ”lagpröva” politikers beslut och ageranden, såväl aktiva som passiva, i en särskild författningsdomstol. Det betyder en prövning av om politikerna följt Regeringsformen.

Idag finns följande möjlighet till lagprövning mot Regeringsformen: Domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra offentliga organ får inte tillämpa en föreskrift som strider mot en bestämmelse i någon grundlag (Sverige har fyra grundlagar). Men detta kan bara bli aktuellt vid rättstillämpning som gäller domar och beslut och som handlar om någons rätt i ett pågående domstolsmål eller förvaltningsärende. Vad vi behöver är en möjlighet att pröva Riksdags och Regerings ageranden. Det innebär att en särskild domstol måste överpröva politiska beslut. Strider ett politiskt beslut eller en brist på politiskt agerande mot Regeringsformen skall den särskilda domstolen fördöma beslutet eller bristen på agerande. Den särskilda domstolen skall vara skyldig att utförligt och sakligt motivera sitt beslut och skall även ha möjlighet att ogiltigförklara beslut. Även om domstolen avvisar en begäran om lagprövning mot Regeringsformen skall avvisningen vara utförligt motiverad. Det här är ingenting som politikerna vill ha. Tanken på att deras beslut eller brist på beslut nagelfars av jurister i en särskild domstol tilltalar dem knappast och det är därför Sverige inte har någon motsvarighet till författningsdomstol, vilket finns i många andra länder. Kravet på inrättandet av en sådan måste istället komma underifrån, från folket.

För att en sådan domstol skall få makt krävs det att Regeringsformen kompletteras med stadganden om statens konkreta skyldigheter när det gäller att skydda medborgarna. Där skall anges att staten har skyldighet att tillse att det finns snabb och effektiv brandbekämpning, snabbt och effektivt försvar samt snabbt och effektivt rättsväsende.

Här har vissa basfunktioner tagits upp men det finns många andra områden som på liknande sätt skulle kunna anges som en skyldighet för staten. Ett sådant område är upprätthållandet av fungerande infrastruktur (till exempel järnvägen).

Staten brister i uppfyllandet av viktiga basfunktioner. Våra valda företrädare, politikerna i riksdag och regering, har tappat sin legitimitet. Politikerföraktet, i form av bristande tilltro till politikernas förmåga att styra liksom till deras förmåga att uppfatta de verkligt stora samhällsfrågorna, är utbrett. En ändrad Regeringsform, när det gäller basala skyldigheter för staten och möjligheten för enskilda medborgare att begära lagprövning mot Regeringsformen av riksdags och regerings beslut respektive passivitet, skulle ge ”verklighetens folk” en chans att göra sig hörd. Folket skulle ges röst, inflytande och makt.

Gunilla Edelstam är juris doktor och docent. Huvudinriktningen är den offentliga rätten med dess regler om förvaltningsmyndigheters verksamhet och grundlagarna.  Edelstam har varit verksam som lektor och forskare och har i samarbete med universitetskollegor från andra EU-länder skrivit om EU-rätten och förhållandet till den nationella rätten i flera internationella publikationer. Edelstam har varit prorektor vid Södertörns högskola.