I ljuset av den senaste klimatdebatten är det flera journalister som ojar sig över vetenskapsfientliga, outbildade och expertföraktande svenskar som inte accepterar idén att vår planet står på ruinens brant och att elcykeln är mänsklighetens frälsning. Oavsett hur mycket sanning som ligger i denna idé, så är det dock ett faktum att det är media själva som odlat föraktet och skepticismen mot vetenskap.

Hur har man gjort detta? Först och främst genom att profitera på enskilda studier vars resultat man förvridit till oigenkännlighet. I princip varje vecka har kvällstidningarna en löpsedel i stil med ”Forskare varnar: Din huvudvärk kan vara dödlig sjukdom”. I den mån det nu ligger en studie till grund för löpsedeln, så är det uteslutande en studie som visar något i stil med att i ett på hundratusen fall så är huvudvärk ett symptom på en annan sjukdom som i ett på tiotusen fall slutar med döden. Men varför låta såna detaljer stå i vägen för en väldigt lönsam löpsedel?

Media undergräver också vetenskapen genom att publicera forskning utan att förtydliga vem som ligger bakom den. Har ni någonsin läst en artikel om hur nykterister lever farligt och ett glas vin om dagen faktiskt är bra för hälsan? I princip alla studier som påvisar positiva effekter av alkoholkonsumtion är sponsrade av alkoholindustrin. Om man endast tittar på oberoende studier så står det klart att det inte finns någon nyttig alkoholkonsumtion. Den strategi alkoholindustrin använder idag är så gott som identiskt med den som tobaksindustrin hade för 40 – 50 år sedan: Sponsra forskare, anställa effektiva PR-agenter som sprider forskningsresultaten och rekommendera ”måttlig” konsumtion som ett alternativ till ”extrema” lösningar som att helt sluta röka.

Hur många nyktra alkoholister har fallit för suget att dricka efter att ha läst artiklar om hur alkohol inte är så farligt ändå? Hur många förtvivlade hypokondriker har belastat vår akutsjukvård efter att ha inbillat sig att de drabbats av den senaste ”osynliga dödssmittan” de läste om i Expressen? Jag vet inte svaret, men jag vet en sak: Kvällstidningarna bryr sig inte.

Ännu värre blir detta av att en och samma kvällstidning ofta promotar rön som går tvärs emot de rön de rapporterade om förra veckan: Ena veckan är socker en livsfarlig drog, nästa vecka är socker ofarligt. En vecka har forskarna upptäckt att fett är farligt, nästa vecka tycks de ha ändrat sig och menar istället att kolhydrater är boven.

Nu kanske någon invänder att det väl är bra att tidningarna rapporterar olika synpunkter från olika forskare, men problemet är att vanligt folk inte har den utbildning som krävs för att bedöma vilken forskare som har rätt. Är det studien som skuldbelägger sockret som har rätt, eller den som skuldbelägger fett? De flesta av oss har inte studerat näringslivsvetenskap och forskningsmetodik för dietstudier, så vi kan helt enkelt inte avgöra detta. Det blir ju inte heller lättare av att media oftast inte berättar hur studien egentligen gått till. Var det ett experiment eller en observationsstudie? Hur många deltog? Hur lång tid observerades de? Och återigen, vem betalade studien?

Slutligen är media duktiga på att ge utrymme åt de forskare som säger det journalisterna vill att de ska säga, helt oavsett om dessa forskare är respekterade bland deras kollegor. Hur många av Sveriges historiker skulle röstat för att göra Henrik Arnstad till talesperson för deras yrkeskår? Antagligen inte så många, men hans tvivelaktiga forskning och extremt politiserade slutsatser passade perfekt när media och regeringen efter förra valet gick på motoffensiv mot Sverigedemokraterna och behövde en ”expert” som kunde intyga att SD var ett nyfascistiskt parti. Sedan svängde migrationspolitiken, och nuförtiden ges Arnstad inte alls samma utrymme i media. Jag saknar honom inte, men man kan ju fundera på om det är Arnstads expertis som minskat eller om han ignoreras för att han och hans forskning inte passar in med etablissemangets nya något skärpta linje och retorik kring invandringsfrågan.

Allt detta bidrar till vetenskapsförakt. Vanligt folk läser i tidningarna om att glaciärerna smälter och att forskarna förutspår kraftigt höjda havsnivåer, och tänker för sig själva att ”Jaja, forskarna dom säger ju så mycket – mitt magont skulle ju bero på en livsfarlig sjukdom sa dom, men jag lever minsann än. Å så sen så ändrar dom sig ju hela tiden, dom kan ju aldrig bestämma sig dom där ägghuvudena – för två veckor sen sa dom att min grogg var nyttig men nu idag så har dom bestämt att den blivit farlig igen. Dom ändrar sig nog om det här också med tiden – och förresten, vem är det som handplockat just dom där forskarna och utsett dom till experter?”. Att det rör sig om helt olika forskare inom helt olika områden och att det egentligen är kvällstidningarnas selektiva rapportering som ligger bakom förvirringen spelar ingen roll: Vetenskapens trovärdighet skadas.

Om Aftonbladet och de andra stora tidningarna menar allvar med sina klagovisor om vetenskapsförakt så borde de gemensamt komma överens om att justera de pressetiska reglerna för att skärpa rapporteringen om vetenskap och exempelvis aldrig skriva om en studie som finansierats av en partisk sponsor (som alkoholindustrin). På så vis kan allmänhetens förtroende för forskare över tid återuppbyggas, vilket ju är vad alla journalister mest av allt vill. Eller?

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.