Det råder idag en tämligen bred vetenskaplig konsensus om att utsläpp av koldioxid från fossila bränslen är på väg att orsaka en global uppvärmning. Fossila bränslen är också en ändlig naturresurs som inte kan förväntas räcka i all evighet. De flesta politiker, både i Sverige, och i andra länder, är överens om att användningen av fossila bränslen bör minskas och på sikt helst upphöra.

Alternativen till fossila bränslen som energikälla är kärnkraft och förnybara energikällor så som vattenkraft, vindkraft, vågkraft, solkraft, geotermisk energi, och biobränslen. Kärnkraften är behäftad med en hel del risker och problem, och det anses därför vara önskvärt att på sikt fasa ut denna. Förnybara energikällor har de stora nackdelarna att deras kapacitet är begränsad, och att de inte alltid är tillgängliga vid behov.

Ett lands utsläpp av koldioxid är en produkt av utsläppen per capita, och befolkningens storlek. Utsläppen per capita beror i sin tur av faktorer som teknik, tillgång till förnybar energi, levnadsstandard, och livsstil. I Sverige förväntas vi nu sänka vår levnadsstandard och lägga om vår livsstil för att minska utsläppen per capita. Vi ska åka mindre bil, flyga mindre, och äta mindre kött. Politikerna försöker medelst lagar, regler, skatter, och avgifter tvinga fram dessa förändringar.

Samtidigt som politikerna ålägger Sveriges befintliga invånare stora uppoffringar för att minska utsläppen av koldioxid per capita, förs en politik som gör att Sveriges befolkning ökar i mycket snabb takt. De senaste åren har Sverige haft en årlig befolkningstillväxt på drygt en procent. Tillväxten beror i stort sett helt på invandringen och på födelseöverskottet hos invandrarna. En befolkningstillväxt på en procent per år innebär att befolkningen fördubblas på 70 år. Om nuvarande utveckling fortsätter kommer således Sveriges befolkning att fördubblas på mindre än en mansålder.

En dubbelt så stor befolkning kommer, allt annat lika, att medföra dubbelt så stora utsläpp av koldioxid. I praktiken riskerar utsläppsökningen att bli större än så. Idag har vi i Sverige, eftersom vi är ett relativt stort land med en liten befolkning, en jämförelsevis hög andel förnybar energi. Med en större befolkning riskerar den andelen att sjunka, med ökade utsläpp per capita som följd.

Vi har i Sverige ambitionen att på sikt klara oss helt på förnybara energikällor. Vi kommer då att ha en viss energibudget att röra oss med. Ju större befolkningen är, desto mindre energi blir det per capita. En större befolkning kommer således att medföra en lägre levnadsstandard. Att få de förnybara energikällorna att räcka till dagens befolkning samtidigt som vi vidmakthåller en rimlig levnadsstandard kommer att bli mycket svårt. Med kraftigt ökad befolkning blir det givetvis etter värre.

Sveriges generösa invandringspolitik går stick i stäv mot våra ambitioner att minska koldioxidutsläppen, och kommer att leda till kraftigt sänkt levnadsstandard utifall vi i framtiden ska klara oss på enbart förnybara energikällor.

Trots att både invandringen och miljö- och klimatproblematiken idag diskuteras flitigt, är det mycket ovanligt att sambandet mellan dessa frågor över huvud taget nämns. De partier, Miljöpartiet och Centern, som profilerat sig hårdast vad gäller klimat och miljö, har också den mest generösa invandringspolitiken. Hittills har media låtit dem slippa kritiska frågor om hur detta egentligen går ihop.

I längden kan vi inte fortsätta att blunda för motsättningen mellan massinvandringen, och våra ambitioner rörande miljö, klimat, och resurshushållning. Det är hög tid att vi i Sverige börjar föra en seriös, faktabaserad diskussion om hur stor befolkning Sveriges förnybara energiresurser räcker till, och vilka åtgärder vi måste vidta för att se till att befolkningen håller sig inom dessa ramar. Tar vi inte tag i denna fråga nu, riskerar vi att om några årtionden att hamna i en mycket otrevlig situation.

Kaj Fredriksson är civilingenjör från Teknisk Fysik på KTH, och arbetar med mjukvaruutveckling inom försvarsindustrin. Privat har han ett brinnande intresse för fyrverkerier och pyroteknik, och har som första privatperson i modern tid i Sverige lyckats erhålla ett tillverkningstillstånd för explosiv vara. Efter 25 år som oförbätterlig ungkarl i Stockholm har han nyligen bildat familj med en kvinna från Thailand, och flyttat ut till en gård på landet.  Han har åsikter om det mesta, och tvekar inte att uttrycka dem, även om de går mot strömmen, och kan tänkas uppröra känsliga personer.