I delen ser du världen – i världen förstår du delen

Anders Leion

Retorik, eller vältalighetens konst, har blivit ett alltmer uppmärksammat medel för att göra ett tal mer njutbart, mer spännande och därmed också mer övertygande.

Jämfört med politiker i andra länder är de våra inte särskilt begåvade retoriker, men eftersom alla genomsnittligt är så dåliga, kan också medelmåttiga exemplar framstå som duktiga talare.

Men retorikens medel används inte bara inom talekonsten. De används också överallt där text skrivs och publiceras. De svenska dagstidningarna har blivet mycket drivna retoriker, även om de nästan uteslutande använder ett enda retoriskt verktyg.

Man använder sig av mikroskop, riktade mot någon detalj och får denna detalj att framstå som typisk, som betecknande för den värld i vilken den finns.

Det kan framstå som egendomligt att med denna metod beskriva världen: Hur kan man få överblick? Och kan inte nästa intressanta detalj få betydelsen av den första att minska?

Man kan nästan misstänka att den som på detta sätt beskriver världen hoppar hit och dit som en jumpare på isflak, utan någon större möjlighet att hålla riktningen.

Så illa är det dock inte. Valet av detaljer värda att uppmärksamma styrs av en förutbestämd uppfattning av vilket sammanhanget är, i vilken den uppträder. Man förutsätter alltså att omgivningen, sammanhanget, är känd för läsarna och därför kan belysningen av en detalj framkalla en hel bild.

Denna teknik används överallt, och oftast med god verkan. Ett exempel är metoo-rörelsen. Den lanserades eller – om man vill vara snällare – föddes i ett framträdande av några amerikanske skådespelerskor, som alla sade sig ha blivit sexuellt trakasserade av en och samma man. Alltså, metoo handlade om våldtäkt och andra övergrepp.

Därmed var bilden fastlagd och varje kvinna som ställde upp i ett metoo-sammanhang och sade sig ha varit utsatt för övergrepp blev trodd, även om hon bara fått en klapp på ryggen. Rörelsen var redan laddad med en given innebörd. Rörelsens framgång berodde till stor del på denna mekanism, detta samspel mellan helheten och det enskilda exemplet. Varje nytt exempel laddade rörelsen med ännu mer kraft och denna gav sedan i sin tur nästa exempel ännu starkare betydelse.

Denna teknik att låta en liten detalj, en liten del, ladda förståelsen av en hel bild, ett helt sammanhang används rutinmässigt i debatt och reportage om invandringspolitiken.

Ett mycket typiskt exempel återfanns i DN den åttonde augusti i år: ”Ahmad dör om han inte får ett nytt hjärta – nekas transplantation”. I detta reportage redogörs fört en ung Ahmads öde.

”2012 fick Ahmad en hjärtattack. Han bodde i Libanon, där han sökte vård och man konstaterade att han led av hjärtsvikt. När det stod klart att han inte skulle få den hjälp han behövde i landet beslutade han och hans anhöriga, som var i Sverige, att han skulle ta sig hit.”

Han tog sig till Sverige, men fick bara tillfälligt uppehållstillstånd, som alla andra. Med denna status har han inte rätt till den avancerade sjukvård som behövs: en transplantation. Denna förutsätter en lika avancerad eftervård livet ut. Om Ahmad inte kommer att få permanent uppehållstillstånd, kommer han att sändas hem och sannolikt inte kunna få denna vård. En transplantation bleve alltså ett slags slöseri. En annan patient kunde ha nytta av hjärtat längre tid.

Den lösning DN underförstått pläderar för är att ett undantag borde göras: Ahmad borde få permanent uppehållstillstånd och ett nytt hjärta.

Reportaget om Ahmad slutar med att han själv får utrycka sig om sin situation: ”Alla drabbas av det här, både jag och mina anhöriga. Överallt har jag bett om hjälp. I går bad jag för första gången Gud att om jag ändå ska dö, snälla ta mitt liv direkt.”

Reportaget ställer upp ett val: Det mellan att bryta med gällande regler eller följa dem och låta Ahmad dö. Det finns andra. Ahmad tog sig till Sverige för att få den vård han inte kunde få i sitt hemland. Det finns många fler hjärtpatienter där och ännu fler i länderna omkring och ytterligare ännu fler i resten av världen där inte avancerad sjukvård är tillgänglig för vanligt folk.

Det finns alltså också ett val mellan att skydda landets vårdresurser eller ställa dem till obegränsad förfogande för andra länders befolkningar. Det bekymrar inte reportern, redigeraren eller redaktionsledningen hos DN.

Men kanske gör DN här en felkalkyl? Kanske allt fler av deras läsare förstår att tidningen förenklar och vädjar med känslor istället för att resonera rationellt? Kanske är inte världen, helheten så enhetlig och så laddad med de betydelser som invandringsförespråkarna vill och utgår ifrån? I så fall kan detta exempel lika väl tolkas som ett försiktigt avståndstagande från en alltför kravlös invandringspolitik.

Nej, det avser inte tidningen. Den är säker på att dess mängder av liknande reportage och dess förtigande av alla invandringens kostnader skall göra dess läsare oförmögna att tänka klart och självständigt. Därför fortsätter tidningen oförtrutet med artiklar och reportage av detta slag, för att underhålla den stora bilden, den av ett rikt land som kan ta emot och bota och underhålla allt fler invandrare. Samtidigt pläderar man för att man inte skall ställa grupp mot grupp. Man skall alltså inte ställa till exempel svenska pensionärer och vårdbehövande mot invandrares behov. Fast tidningen verkar inte tro att några sådana behov finns. Få reportage om dessa grupper görs – och framförallt resonerar man inte om den ofrånkomliga motsättningen mellan deras och invandrarnas behov.

Men, som sagt, jag tror att tidningen gör en felkalkyl. Liksom för metoo-rörelsen har förförståelsen ändrats. Det kommer inte så många nya vittnesmål med metoo-hallstämpel, därför att den som står i beråd att vittna tänker sig för. Vittnesmålet skulle lika väl kunna tydas som ännu ett förtalsförsök.

På samma sätt har inställningen till invandringen och dess förespråkare ändrats. Det har alla uppmärksammat. Också de politiker vilka i årtionden drivit en politik på tvärs mot folkviljan. Nu är det inte längre möjligt. Den ensidighet, den känslostyrda påverkan och det döljande av besvärliga fakta som man hittills förlitat sig på är inte längre möjliga. Vad återstår då för invandringens förespråkare? Jo, att fortsätta producera exempel avsedda att påverka bilden och förståelsen av världen med reportage som försiktigtvis görs möjliga att också tolkas på motsatt sätt. I detta fall är DN så säkra på att många års bearbetning av läsekretsen skall leda till den önskade tolkningen, det vill säga en plädering för ökad invandring.

I delen ser man världen, i världen förstår man delen – men världen ändras, på tvärs också mot de mest utstuderade retoriska knep.

56 thoughts on “I delen ser du världen – i världen förstår du delen

  1. Observatör skriver:

    Enligt min erfarenhet överskattar journalister generellt sin betydelse och underskattar allmänhetens förmåga att dra egna slutsatser. Tyvärr har man lyckats sälja denna uppfattning till politiker och andra makthavare som numer kommunicerar med journalistkåren i stället för med allmänheten. Jag har själv genomgått flera ”medieträningar” vilkas syfte har varit att sprida journalisternas världsbild till olika chefer.

    Liked by 2 people

    • Jan Molin skriver:

      Jag anser inte att man ”lyckats sälja in”. I Sverige har medierna, skulle jag säga, alltid i huvudsak tjänat makten. Åtminstone under min livstid, 74år. Minns tex kärnkraftsförräderiet inför folkomröstningen 1980. Sossarna fixade till en egen linje 2, för att splittra och försvaga motståndet. De lurade sina egna sosseväljare, då många, att rösta på deras linje 2 istf linje 3, som krävde avveckling inom 10 år och ej laddning av de 6 nya som var på gång. Samtliga 3 linjer var avvecklingslinjer men på olika tidsrymder, dock senast 2010! Ni vet hur det gick!
      Detta är i ett nötskal hur sjukpartierna idag bedriver sin politik. Man strävar åt mer och mer invandring för att i grunden helt beröva svenskarna sin nation Sverige. Hela tiden målinriktat, men med tillfälliga reträtter, för att invagga folk i tron på dessa partier. Hela västerlandet gör detsamma, men Sverige går främst. Svenskarna är ganska auktoritetstroende, på samma sätt är Sveriges etablissemang mot FN och EU. De får ju som belöning fina välbetalda jobb i hierakierna.

      Liked by 7 people

  2. Jan Andersson skriver:

    Tidningarna tänker bara på en enda sak – snälla köp dagens lösnummer också. Vi lovar att du kommer att bli upprörd vilken åsikt du än har politiskt.

    Även tänkande människor går på det varje dag och har sedan mage att seriöst reflektera över innehållet och undra varför tidningen skriver som de gör.

    Tillbaka till ruta noll, idag är det en ny dag!

    Liked by 1 person

    • 5ven55on skriver:

      Nej, tidningarna tänker INTE bara på en sak. Deras främsta mål verkar vara att driva massinvandring (och några ytterligare PK-agendor). Sen försöker de tjäna lite pengar också. Men det verkar de i första hand göra genom statliga bidrag.

      Liked by 2 people

  3. Lars Strömberg skriver:

    Varför, alltså varför i grund och botten, förespråkar tidningar – nej, tidningars medarbetare (tidningarna skälva tycker såklart ingenting) invandringen och omhändertagandet?
    Är det en version av pur egoism?
    Det vill säga att tyckarna/tidningsmedarbetarna tillfredsställer sitt personliga välmående av att torgföra ”goda” attityder?
    Bryr de sig EGENTLIGEN om de människor de skriver om? Alltså bryr sig PÅ RIKTIGT?
    Eller bryr de sig – egentligen – endast om sitt eget behov av inre tillfredsställelse?

    Liked by 1 person

    • Min gamla klarinett skriver:

      Tror för många så är indoktrineringen så djup så att det är som att skita, visst känns det bra men det är inte något man styr över medvetet, skita måste man. Det krävs omskolningsläger eller våldsamma uppvaknanden och ren skräck för att få dem att vakna, det enda de duger till är att få sparken.

      Liked by 5 people

      • Karl Oskar skriver:

        Jag menar, att journalisterna (invandringsaktivister , vänsterliberaler och många andra PK-anstrukna ) drivs till stor del, av sin egen kamp mot självinsikt.
        Det skulle aldrig vara möjligt uppbåda den bisarra hysterri och energi som vi ser prov på varje dag om inte fundamental världsuppfattning och självbild låg i potten.
        Sen finns,såklart, ett antal figurer som för egen karriär och försörjning utnyttjar eller mot bättre vetande driver PK-ismens teser. Skulle vara intressant få grepp om hur stor denna andel är inom t.ex. massmedia och politik.
        Kanske någon här på DGS kan kasta ljus över det?

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Karl Oskar, Eyan Sayet gör en liknande uppdelning, t.ex. i den mycket lättlästa boken The Kindergarten of Eden: The true believer och The Mindless Foot Soldier, som han också nämner ideologerna och de hjärndöda.

        Han skiljer mellan de två typerna genom att hänvisa till ett citat av Howard Zinn: ”objektivitet är omöjlig och den är också ovälkommen, d.v.s. om den vore möjlig skulle den vara ovälkommen”. De tanklösa fotsoldaterna tror helt enkelt på satsens början, ”objektivitet är omöjlig”. De sant troende håller sig i stället till den andra delen, ”om objektivitet vore möjlig, så skulle den vara ovälkommen”. Han avstår från att betrakta sinnevärlden objektivt, eftersom ett sådant betraktande skulle vara ovälkommet. Detta förhållningssätt återspeglas en-entydigt i ett uttalande från Olof Lagerkranz från den tid han var chefredaktör för Dagens nyheter: ”Vi kan inte rapportera obejktivt, för då skulle vi ju vara konservativa”.

        Jag tror inte att många av de skrivande journalisterna är intellektuellt sofistikerade och samtidigt perverterade nog för att ingå i Olof Lagerkranz gäng av sant troende postmoderna ideologer. De allra, allra flesta är tanklösa fotsoldater.

        Gilla

    • 5ven55on skriver:

      Tidningars medarbetare förespråkar ”invandringen och omhändertagandet” för att de blivit itutade det på journalistutbildningen och för att tidningens ägare tycker agendan är viktig. Medarbetaren vill behålla jobbet och gärna få högre lön.

      Tidningar kan givetvis själva inte tycka någonting men tidningarnas ägare kan tycka något. Och det verkar de göra. De verkar vara besatta av att driva massinvandringsagendan.

      Liked by 3 people

      • Lars Strömberg skriver:

        Frågan är huruvida ens tidningars ägare tycker något. SvD och Aftonbladet har samma ägare men påstås (åtminstone) ha olika politisk intiktning.
        Å andra sidan är ju bara ”politiskt varumärke” en etikett och förpackning.
        Innehållet kan ju ändå vara hyfsat lika.

        Gilla

    • BjörnS skriver:

      Medievärlden är en ekokammare där bara några få vågar uttrycka en avvikande mening. Man blir inkluderad om man säger och tycker desamma som alla andra i den världen. Det ska vara mycket känslor och inga analyser. Resultatet blir en självförstärkande kollektiv dårskap.

      Liked by 3 people

  4. brrr skriver:

    ”…inställningen till invandringen och dess förespråkare ändrats. Det har alla uppmärksammat. Också de politiker vilka i årtionden drivit en politik på tvärs mot folkviljan. Nu är det inte längre möjligt…”

    Detta resonemang ser jag ofta, och jag förstår det inte, det känns mest som en besvärjelse. I förra valet röstade nästan 90% för fortsatt massinvandring, och nu verkar det som att ungefär 75% kommer att rösta för fortsatt massinvandring.

    Liked by 8 people

    • cmmk10 skriver:

      Det kommer säkert att bli som du säger. Det verkar saknas förståelse för vad som sker:

      http://www.gp.se/debatt/flyktingkrisen-%C3%B6ver-f%C3%B6r-sverige-1.7599008
      ——————-
      ”DEBATT Flyktingkrisen för Sverige är över. För att få integrationen att fungera behövs ett omtag av migrationspolitiken. Just nu hindrar den människor från att bli en del av samhället, skriver Henrik Edin (L).

      Antalet asylsökande som kommer till Sverige har minskat drastiskt de senaste åren. Flest flyktingar kom till Sverige år 2015. Det var då den så kallade flyktingkrisen inträffade som ledde till en panikartad lagstiftning för att avskräcka och förhindra ytterligare flyktingar att ta sig till Sverige. Då sökte 162 877 flyktingar asyl. Hittills i år ligger den siffran på 12 220. Den enda kris som kvarstår är i stort sett en politisk kris där upprätthållandet av hårda regler och illa utformade ventiler mer handlar om att tillfredsställa olika opinioner än att som man uppfattar finns med hänvisning till hur läget såg ut för tre år sedan.”

      Gilla

      • Elvin skriver:

        Vi har fått en serie illa genomtänkta ”visions”-reformer. Regimen mörkar kostnader och desinformerar, det primära är att det skall låta humanitärt. Propagandan går smidigt då traditionell media undviker att gräva, ja de hjälper till att osynliggöra problem med eufemistiska omskrivningar som ”utsatta områden” och ”utmaningar”.

        Kritikerna avfärdas genom att demoniseras. Vi får en politik som bäst beskrivs som destruktiv.

        Finns det någon effekt alls, så är det en placeboeffekt på väljarkåren. Kriminella döms till böter som de inte behöver betala.
        Ett nej på en asylansökan leder inte till att asylanten lämnar landet, utan som regel stannar han kvar som papperslös.
        Kriminella invandrare skall utvisas, men bara en av fem utländska våldtäktsmän utvisas.
        Invandring av anhöriga skulle betalas av de anhöriga inte av skattebetalarna, men endast en procent av de sökande kontrollerades och en halv procent fick ett nej.
        Ett symboliskt filter som släpper igenom nästan alla.

        Liked by 6 people

  5. Nyhetsurvalet skriver:

    Det finns två sätt människan förhåller sig till nyheter på. Den ena är ett äkta intresse för det som sticker ut. Av händelser i sig. Men så finns där en mer allmän koll på läget, att inget händer som stör mitt eget liv. Att få bekräftelse på att vardagslunken kan tuffa på som vanligt, tämligen ostörd. Båda sätten att kika på världen finns nog i oss alla. Men i olika proportioner.

    Vi får lätt intrycket av att nyheter dimper ned automatiskt från himlen och bara behöver beskrivas. Men media måste begränsa sig. Daglig utgivning utgör en smal flaskhals. Och tusentals olyckor och händelser sker var sekund. Därför sållar media gärna efter närhetsprincipen. En liten olycka slår med lätthet ut de större längre bort i världen. Såvida inte svenskar är inblandade. Så den emotionella anknytningen finns alltid med, även i nyhetsurvalet.

    Men så finns där även det som inte kan betecknas som nyheter eller händelser.
    En beskrivning av det elände som kan drabba var och en utav oss. Kanske som en del av vår uppväxt eller sociala situation. Även det fylls media av. Och då i form av berättelser. En typ av reportage som lärs ut på alla mediaskolor. Skapade för att beröra och emotionellt påverka läsare och tittare.

    Frapperas av hur pass ofta dessa typer av reportage får plats i nyhetssändningar som Aktuellt och Rapport, med sitt begränsade sändningsutrymme. Även i hur valen mellan inrikes och utrikes görs. Var man lägger prioriteringarna. I närmiljön eller längre bort. Särskilt i dessa valtider.

    Det är alltid någon som väljer åt oss. Sållar och sorterar. Och väljer ut och väljer bort. Och vart man gräver efter fakta eller enbart emotioner. Krasst uttryckt utgör varje nyhetssändning eller tidningssida i sig en iscensatt påverkansoperation, som ingen kommer undan – som tittare eller läsare.

    Det är i urvalet mönstren framträder. Det är i urval och i de mer subtila detaljerna påverkan ligger. Vad redaktioner väljer att presentera och gå på djupet med. Eller väljer bort.

    Detta har jag alltid i bakhuvudet var gång jag ser på en nyhetssändning eller bläddrar i en dagstidning. Var läggs ljuset och var återfinns mörkret? Hur väljer man att påverka mig? Och vilket utrymme får det ta? Fake news är bra mycket simplare. Där finns rätt och fel. Det är i de dagliga nyheterna potentialen att påverka medborgarna finns. Det som mer nöts in och därmed går på djupet.

    Liked by 5 people

    • Jan Andersson skriver:

      För att få folk reagera så drar SVT och SR hela tiden fram offer, som tydligen utan egen förskyllan drabbats av det ena eller andra som andra bara ser som risker som man borde ha begripit att gardera sig för. Offer för snöfall, torkan, regnet, blåsten, tågstopp och flygstrejker.

      Men sällan rapporteras om offer för knivbeväpnade rånare.

      Gilla

  6. Min gamla klarinett skriver:

    Jag tror vi ser den stora divergensen nu, där de mest politiskt medvetna är de som var minst medvetna tidigare. Vänstern och pk-ismen har vunnit slaget och fått över hela etablissemanget på sin sida, hela 7-klövern, alla journalister (inklusive Teodorescu och Arpi), domstolar, alla inom statlig service hela vägen till ÖB. Detta har fördummat dem, det har blivit dum, dummare och dummast och dummast av alla styr landet nu, kanske för att trumfas av Annie Lööf efter nästa val men sen går det inte mer, verkligheten är här, våldtäkterna är här, våldet är här, islamiseringen är här, kvinnoförtrycket är här, och pengarna är slut. De mest politiskt medvetna använder möjligen goda retoriska trick, men är idioter.

    Istället så såg jag igår ett imponerande exempel på politisk retorik hos en som vanligtvis nog inte ger sig på sådant, min unge matttvättare. Han försökte verkligen för mig formulera varför allt var fel, han var en bra ärlig arbetande kille, inte den smartaste men en långt bättre människa än alla de vi ser i babbelklasserna. Så nu bli mattvättarna politiskt medvetna och pk-isterna har lobotomerat sig själva. Jag tror på SD över 30% och över 40% 2022.

    Liked by 7 people

    • brrr skriver:

      Vi är väldigt lika britterna, men deras politiska utveckling ligger före oss. Därför försöker jag hänga med i vad som försiggår där.
      Deras opposition är enormt mycket mer intellektuell än vår, t.ex.:
      Vloggaren Politics UK pratar här med Sargon of Akkad, och det handlar i grunden mycket om gårdagens ämne tryck- och yttrandefrihet samt utrensningen av ”fel” åsikter. Sargon of Akkad debatterar dessa ämnen välgenomtänkt och med en lätthet som jag inte hört någon svensk komma i närheten av. Och UKIP har nu ändå bara 5% i opinionsundetsökningar, trots att de var de enda som drev brexit stött av majoriteten.

      Liked by 2 people

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    Låt Ahmad dö. Han har ingen rätt till svensk sjukvård. Utvisa hans släkt och familj; kan de resa till och från Libanon saknar de skyddsskäl och har därmed ingen rätt att leva i Sverige.

    Svensk välfärd är skapad av svenskar, för svenskar.

    Varje icke-svensk som ges hjälp är en svensk som blir utan.

    Välj.

    Väljer du att hjälpa en svensk eller en icke-svensk?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 12 people

  8. Hovs_hällar skriver:

    Jovisst, detta är ett grepp som nog använts i alla tider — men drivits till sin spets de senaste decennierna för att sälja massinvandringen.

    Man hittar någon invandrare X som det är ”synd om”. Så berättar man utförligt hur alldeles oerhört synd det är om just DEN personen! Men det finns hjälp att tillgå… OM vi rätt-tänkande medborgare ”tar vårt ansvar”!

    Tidningarna bara kryllar av den här sortens historier. Fast när historien uppenbart bygger på en LÖGN, så motverkar den sitt syfte. Som när det för ett par år sedan i flera fall handlade om såkallade ”ensamkommande baaaarn” — och där man tydligt kunde se att ”barnet” inte alls var något barn!
    Journalisten som låg bakom artikeln var väl så hjärntvättad att den inte fattade…. – men det gjorde däremot läsarna.

    Liked by 4 people

  9. Christer Hanefalk skriver:

    Hej Anders!
    Tack för texten som utgår från retoriken. Den teknik du beskriver heter på latin Pars pro toto – alltså ‘delen för allt’. Alternativt namn på latin är Subintellectio och på grekiska Synekdokhe. Tekniken har använts med framgång av kunniga inom retorik under cirka 2500 år.
    En del av det du skriver stämmer i stort – men jag är tveksam till om man kan säga att ”retoriken har blivit ett alltmer uppmärksammat medel…”. Hade du skrivit detta vid senaste sekelskiftet hade jag hållit med dig – då fanns en hel del mycket skickliga retoriker som genomförde utbildningar värda namnet. Idag är det väldigt mycket ”quick fix” som gäller och kunskapen hos de som ges namnet ”experter” i våra media är i det närmaste obefintlig. För egen del tror jag att du sjäv har otroligt mycket större kunskap i ämnet retorik än majoriteten av dagens ”experter”.

    PS. Ordet ”expert” kommer för övrigt från latinets ”expertus” som är bildat till verbet ”experiri” som betyder ”försöka” eller ”pröva”. Det finns många, som idag genomför så kallade ”utbildningar” i ämnet retorik, som skulle behöva försöka och pröva lite mer innan de ställer sig inför en publik eller ett antal förväntansfulla deltagare./DS

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Nog gjorde de gamble retorikerna skillnad på en sannfärdig pars pro toto, där en del får beteckna en helhet, medan resonemanget rör just helheten, och en förljugen ”pars pro toto” där delen får beteckna något helt annat som man inbillar sig eller påstår att den lilla delen är representativt för? Vad skall ”toto” betyda när ”pars” inte är en (representativ) del av det?

      Det det hela handlar om är ju att exploatera vår tendens att draga förhastade slutsatser (jumping to conclusions).

      Gilla

  10. Göran skriver:

    Retorik är ett farligt gift som omgärdar den fria människans stift!
    Vet jag snodde från Falstaff.
    Men retorik är manipulation som jag ser det. Sanningen är ofta enkel och rak,
    Medan lögnen målar och tar plats.

    Liked by 2 people

    • brrr skriver:

      Instämmer. God retorik är förmågan att säga sanningen kortfattat och avskalad alla värdeord. Då kan man se sanningen och utifrån det lägga på de värden man själv håller.

      Liked by 2 people

    • Min gamla klarinett skriver:

      Så tänker jag också, det talas väldigt mycket om retorik men man kan argumentera retoriskt fantastiskt både för och emot koncentratinsläger.

      Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Koncentrationsläger är i sig inget ont. Det är folkmordet som är ont, och det kan utföras även utan koncentrationsläger.

        I själva verket är det bruk av ordet ”koncentrationsläger” du här visar upp ett praktexempel på den retoriska lögn, om den nu heter synekdoke, som artikeln handlar om. En konkret del får symbolisera en större, abstrakt, helhet, fast den kanske inte alls har med den att göra.

        Gilla

  11. Leif Nilsson skriver:

    Denna teknik som du beskriver, ”att låta en liten detalj, en liten del, ladda förståelsen av en hel bild”, används rutinmässigt även här i Tyskland av PK-media. De fokuserar alltid på mammor med med små barn och aldrig på de unga män som helt dominerar migranthorderna.

    Även om jag sedan några år tillbaka, undviker svensk PK-media, förmodar jag att det är än värre i Sverige. Den patologiska altruismen tycks ju vara allmänt grasserande i Sverige. Speciellt tycks den drabba pubertala kvinnor. Att sedan PK-media gör sitt yttersta för hjälteförklara denna patologiska altruism, förstärker naturligtvis deras irrationella beteende.
    Ett talande och skrämmande exempel har uppmärksammats på många håll i utlandet:

    Liked by 5 people

    • Min gamla klarinett skriver:

      Jag önskar att man kunde dela en youtube-video som visar när afghanen som Elin ville ”rädda” piskar sin fru ch barn med en elsladd som han visst dömdes för, eller alla de andra gångerna han förgripit sig på folk som han inte blev dömd för. När skall man inse det, vi har fått hit jordens avskum, inte alla i Afghanistan är som de vi får hit, men genom det negativa urvalet så kommer folk att gå direkt från en rosaskimrande bild av att alla är lika till att avsky alla från dessa länder. En bättre grogrund för rå rasism och nazism är svår att tänka ut.

      Liked by 6 people

  12. BjörnS skriver:

    En uppgift som media försummat gravt är att sätta en nyhet i ett större sammanhang. MSM blir därmed grund och ointressant och det är inte för inte som allmänhetens förtroende för dem stadigt minskar.
    Det är naturligtvis synd om Ahmad och hans familj men ett land kan inte styras med godtycke – det måste finnas regler och dessa måste följas också när det är jobbigt. Svensk sjukvård, eller staten som helhet, kan jämföras med ett försäkringsbolag. Vi betalar våra premier för att få tillgång till sjukvård om och när vi behöver den. Vi vet inte i förväg hur mycket vi kommer att behöva men det känns tryggt att veta att den finns där. Det försäkringsbolag som betalar ut ersättning också till de som aldrig tecknat en försäkring kommer för eller senare att gå i konkurs och dess kunder att drabbas. Det är detta som DN vill att Sverige ska göra. Ahmad har ingen ”försäkring” och har aldrig betalat några premier. Alltså ska han inte heller ha någon ”ersättning”.

    P.S. DN berättade nog inte vilken annan patient som då inte hade fått ett hjärta. Det skulle kunna bli en riktig snyftare. Den kommer vi aldrig att få läsa i DN.

    Liked by 5 people

  13. Lena M skriver:

    Ett tydligt exempel på att ställa grupp mot grupp. Det finns många Svenskar som väntar på hjärttransplantation. Det framgick inte så tydligt av DN s artikel att det var just ett nytt hjärta som Svenska folket skulle leverera. Då kanske det skulle bli för tydligt att man avsåg ställa grupp mot grupp och inte heller ta hänsyn till Svensk lag i det Speciella fallet. Dålig och osaklig tidning DN. Hoppas den går i konkurs snart.

    Liked by 8 people

  14. Underdog skriver:

    Det är ju faktiskt så, vilket jag brukar påminna om vid tillfällen, att Libanon en gång var ett rikt välfungerande land som kallades mellanösterns Schweiz. Sedan kom palestinierna…

    Hade inte Ahmeds nationskamrater förstört Libanon hade han med största sannolikhet haft tillgång till lika bra vård där som den vi kan erbjuda. Varflr skall vi betala för deras barbari?

    Liked by 3 people

    • brrr skriver:

      Favorit i ytterligare en repris, men jag tycker att det inte kan sägas för många gånger. Likheten med dagens Sverige är så slående.

      Gilla

  15. Henric Ankarcrona skriver:

    Krönikan lyfter på ett utmärkt sätt fram ett journalistiskt grepp som de stora tidningarna använder i allt större omfattning.
    Det utnyttjas också av t ex New York Times.
    Det enskilda ödet ska få oss att glömma det stora perspektivet. Hoppas att detta trick missar målet.
    All politik handlar om prioriteringar alltså grupp mot grupp. Allt annat är icke sanningsenligt.
    Minns Migrationsverkets budget för 2016 som var 12 miljarder kr och våren 2017 enligt dess egen årsredovisning slutade på 73 miljarder kr.
    Var finns diskussionen om alternativ användning?
    Inte i ett reportage om Ahmed och hans hjärta, den saken är säker.

    Liked by 1 person

  16. schwedischkochen skriver:

    Som information om hur man kan göra: Åtminstone före 2015 minns jag att jag då och då läste i tyska tidningar om personer, ofta barn från det tidigare sovjetiska området, t ex Vitryssland, som blev opererade i Tyskland. Det gick till så att någon samlade in pengar privat och fixade visum till barnet och en person till, oftast inte en förälder, som hade flera barn i hemlandet att ta hand om. Ibland en läkare, tror jag, men en som var bekant med barnet och talade samma språk. Efter operation och en viss tid åkte barnet och den andra personen hem. Kostnader uppstod enbart för folk som frivilligt betalade – det finns nämligen överskottsresurser inom sjukvården i Tyskland för betalande sjukvårdsturister. Många rika araber t ex. Men de får betala själva (i förskott efter vissa erfarenheter). D v s en operation har ingenting med uppehållstillstånd att göra. Sjukhusen i Munchen tjänar t ex bra på denna verksamhet och har köpt lägenheter där patientsläktingar bor under behandlingen. Det förekommer dock en del klagomål från grannar, kan tilläggas.

    Liked by 2 people

  17. Bo Svensson skriver:

    Så länge den kristliga medkänsla som vi förväntas besitta måste ägnas hjälpkrävande andra väljer att sätta i vårt knä, är vi offer för fientliga makters godtycke. – Det måste anses vara mera kristligt medkännande och berömvärt att själv välja, så att ens dock begränsade empatiska välvilja kan satsas på de ändamål man finner angelägnast.

    Gilla

  18. Sixten Johansson skriver:

    Anders Leion och de 46 kommentarerna som jag kunnat läsa ger en fyllig bild och jag vill bara peka på att massmedia är tämligen odugliga som verklighetsbeskrivare, men ändå påverkar det kollektiva medvetandet på ett djupare och svåråtkomligare plan än vi vanligen uppfattar. Om man skalar bort de ganska små skillnaderna till följd av ägar- och partiintressen och journalisternas politiska sympatier och kategorin lokal- kontra rikstäckande, tabloid kontra dagstidning, eter- kontra pappersmedia, då är medieinnehållen i huvudsak resultat av själva det journalistiska hantverket, skråets axiom och mallar och av det så kallade ”formatet” i vid mening.

    I all text, allt tal, alla bilder kan den medvetne analysera fram ”undertexten”. Det är många decenniers massiva flöde av mallar med likartad och likriktad undertext, som har skapat den mediala självförstärkande ekokammaren, vilken numera är nästan identisk med PK-ismen. Den som skärskådar medieinnehållen på lite avstånd inser snart att mediekonglomeratet som verklighetsbeskrivare är lika kollektivpsykotiskt som PK-ismen.

    PK kan samhällsvetenskapligt kopplas till socialkonstruktionismen, men i praktiken är alltså PK i hög grad en produkt av ”mediakonstruktionismen”. När massinvandringen och den politiska polariseringen blev brännande uppfanns termen ”åsiktskorridoren”, men detta uttrycker bara en politiskt tidsbunden och smal del av medias likriktande, medvetna och omedvetna formande av det kollektiva medvetandet.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Snygg analys. Jag tror dock att ledningsstrukturen; ägare, redaktörer och ledningsstruktur har störst ansvar. Kulturen som du beskriver det har mycket stor betydelse i de flesta företag dvs hur man gör, vad man gör, vad man värderar, vem man lyfter fram, vad man belönar osv. Så chefer skapar eller vidmakthåller på sikt kulturen i ett företag. Affärsstrategin är ju också mycket väsentlig dvs vad ska man producera (typ av rapportering, åsiktsjournalistik, feel good journalistik, skandalreportage mm). Det har väl också utbildats ett slags skrå bland journalister dvs de har liknande utbildning (med korta ämnesstudier vid sidan av journalistiken), höga inträdesbarriärer, få möjliga arbetsgivare, särskilt vad gäller status (Bonniers eller SVT/SR) och chefer rekryteras ur de egna leden

      Gilla

  19. lookslikeanangel skriver:

    Fragment eller pusselbitar?

    Hej
    Tänkte inte att jag skulle skriva något. Intressant att istället läsa andras inlägg.

    Men, det har blivit svalare och normalare (utom förstås för klimatengagerade & consortes),
    så jag kände mig inte så echaufferad (dvs ”upphettsad”) så;

    ett par fragment;

    I
    Läste i Washington Post för något år sen om en afrikansk familj, som fått
    flyktingstatus i USA. Dom togs emot av en judisk församling (!). Familjen var muslimsk.
    Församlingen hade ordnat bostad (fanns tydligen), möbler och kontantstöd plus hjälp
    med att slussa till skolor etc etc. Mannen i familjen hade efter en månad jobb på en
    plastfabrik (fanns tydligen enklare jobb).

    II
    Chict café i Stockholmsförort. Några tjejer pratar om sitt engagemang för asylpojkar
    (ensamkommande). Man kör till fotbollsträning någon gång i veckan. Får ingen
    ersättning. Inga pengar direkt. Någon tusenlapp per månad bara – men en liten slant
    i alla fall!

    Gilla

  20. Lars skriver:

    https://www.adlibris.com/se/bok/mytologier-9789179242091
    Jag läste boken ovan av Roland Bartes för så länge sedan, så jag kommer inte ihåg den! Han gräver sig ned i och dissekerar olika myter som tar sig uttryck i populärkulturen. Det är ännu ett perspektiv på Lejons artikel, att det inte endast handlar om retorik utan om referenser till olika moderna myter t.ex. att kvinnor är undertryckta, företagsklimatet är dålig, offentlig sektor dålig osv. Lite som man vill och kan dissekera det. Viktigast är väl ändå att se hur reklam och reportage om hur man ska leva och vad mans ska tycka fyller media och hur svårt det är att ta det för vad det är. Myter. Moderna myter om Det Goda Samhället.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.