Kristdemokraterna kommer sannolikt att åka ur riksdagen i valet om sex veckor. Många tror att stödröster kommer att rädda partiet, men dessa stödröster skulle normalt sett komma från Moderaterna – och de konservativa Moderater som tidigare stödröstat på KD lär idag i mångt och mycket rösta på Sverigedemokraterna. Jag växte upp i pingströrelsen, omgiven av Kristdemokrater, och även om jag inte sympatiserar med partiet tycker jag dess förfall är sorgligt.

Desto sorgligare är dock varför Kristdemokraterna förfallit: Partiet var en gång en representant för Sveriges troende minoritet. När partiet var på sin topp i slutet av 1990-talet så röstade över 50 procent av Sveriges aktivt kristna (som idag utgör ungefär 14 procent av befolkningen) på KD. Men Kristdemokraterna var inte nöjda, och likt Icarus så brände de sig när de siktade mot solen – eller rättare sagt, mot de hedniska väljarna. Istället för att acceptera sin roll som ett litet-men-viktigt intresseparti för Sveriges troende, en motvikt mot extrem sekularisering och nyateism, så valde man att försöka bli ett kontinentalt kristdemokratiskt parti, likt det tyska som leds av Angela Merkel. Det finns flera kristdemokratiska partier i Europa som varit långt mer framgångsrika än KD i Sverige, så det är kanske inte så konstigt att partiet sneglade ditåt och tog efter sina europeiska kollegors politik: Kristendomen suddades ut, och ersattes av EU-vänlighet och allmän högerpolitik. Det Kristdemokraternas partistrateger inte verkade förstå var att det politiska utrymme man försökte gå in på här i Sverige redan var upptaget – av alla de andra borgerliga partier, och främst då Moderaterna.

Eller kanske var detta inte ens en strategi i ordets rätta bemärkelse, utan bara en konsekvens av att man skämdes: Man kan utan att överdriva säga att Kristdemokraternas ledning i över 20 års tid skämts för sina väljare och sitt ursprung. Man har aldrig velat låtsas om att ens väljare till största delen är den typen som går i kyrkan på söndagar, och i flera fall väckelsemöte på fredag och cellgruppsmöte på onsdag också. Ändå är det just där som partiet hjärta och historia finns. Inte bland EU-vänliga kosmopoliter, utan bland fromma nykterister som likt SD:s väljare idag såg hur Sverige höll på att förändras till oigenkännlighet. Då – på 1960-talet – var det avskaffandet av kristendomsundervisningen i skolan som ledde till uppror: två miljoner svenskar skrev under en namninsamling för att bevara kristendomen som separat ämne, men etablissemanget ignorerade dem med samma tondövhet som man i årtionden ignorerat den invandrarkritiska opinionen. Insikten hos Sveriges kristna om att man behövde ett eget parti ledde till skapandet av det parti som idag heter Kristdemokraterna.

Idag har Kristdemokraterna sedan länge gett upp kampen om kristendomsundervisningen, abortfrågan, homosexuella äktenskap, samvetsfrihet och nästan alla andra idéer som skulle varit självklara fundament för partiets grundare. På så vis har KD också gjort sig själva irrelevanta.

Nu kommer någon säkerligen hävda att det faktum att Kristdemokraterna rört sig bort från kristendomen ändå är lika bra, då politik ska vara baserat på vetenskap och inte religion, och politiska rörelser baserade på religion hotar så väl demokratin som vetenskapen. Men politik kan inte baseras på vetenskap. Politik baseras alltid på någon form av ideologi – en filosofi om hur världen ska vara – som gör antaganden om vad som är rätt och fel och vilket sorts samhälle som är önskvärt. Du kan inte vetenskapligt bevisa att jämlikhet, äganderätt eller något annat är bra; dessa är värderingsfrågor vetenskapen inte kan besvara. Att basera värderingar om hur samhället ska vara på en religion är alltså inte i sig självt mindre ”vetenskapligt” eller radikalt än att basera dem på andra antaganden om människans natur som andra ideologier gör.

Religion är inte heller något hot mot demokratin: När Sverige införde allmän och kvinnlig rösträtt för 100 år sedan var vi fortfarande ett land där kyrkbänkarna nöttes flitigt varje söndag. Det är faktiskt svårt att säga vilka förbättringar demokratin fått sedan Sverige sekulariserades på allvar på 1970-talet; det framstår för mig som att den mest har försvagats. Det är inget ”odemokratiskt” med politik som bygger på religiösa värderingar, så länge människor röstat på partier med de värderingarna och politiken ifråga inte inskränker demokratiska rättigheter (genom exempelvis blasfemi-lagar och dylik censur). Och slutligen så hade vetenskapen sannolikt inte existerat idag om det inte vore för kristendomen.

Sanningen är att Sverige faktiskt skulle kunna tjäna på att ha fler partier som bedriver verklig Zeitgeist-kritik: Partier som inte bara kritiserar och framför sakpolitik, utan som vågar attackera hela tidsandan. Men hade KD på allvar gått in för att företräda den kristna minoriteten så hade man säkerligen mött lika mycket hat och hot från media och extremvänstern som SD gjort, och med facit i hand kan vi konstatera att partiets företrädare inte hade den ryggrad som krävs för att klara sig som ”outsider” i svensk politik. Således vek man ner sig.

Så vad händer nu? Jag tror ärligt talat att Kristdemokraterna kommer att implodera efter utträdet ur Riksdagen när karriäristerna och deras resurser lämnar det sjunkande skeppet. Kristna Värdepartiet kommer säkerligen gå kraftigt framåt i valet 2022 när en röst på dem inte kommer vara mer ’bortkastad’ än en röst på KD (om partiet ens finns kvar då). Det finns som tidigare nämnt mer än nog med troende i Sverige för att ett parti som KVP skulle kunna nå Riksdagen, men så länge SD inte överger värdekonservatismen så får nog deras chanser anses små. För Sveriges Icarus-parti är det hur som helst för sent att byta kurs, och de förkolnade resterna av detta parti kommer garanterat att tvingas se på när SD och KVP gör upp om partiets forna väljare om fyra år.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.