Uppryckningen

Patrik Engellau

Jag försökte nyligen läsa Portugals nationalepos Os Lusíadas av Luís de Camões. Boken publicerade 1572 och kom snart att hyllas till den grad att författarens dödsdag, den 10 juni, blev Portugals nationaldag.

”Försökte” är ett mer träffande uttryck än ”läsa”. Diktverket består av mer än 1 100 åttaradiga likformiga strofer (som rimmar abababcc, om du vill veta). Dessutom är det konstigt skrivet som nästan alla gamla texter som inte moderniserats – och därvid troligen förvanskats – av hjälpsamma nydanare. Men det värsta är att man för att förstå berättelsen, som handlar om Vasco da Gamas upptäckt av sjövägen till Indien, dit han anlände i maj 1498, måste veta allt om grekisk och romersk historia, filosofi och religion, vilket jag inte gör.

Men jag lyckades begripa att eposet är en lysande hyllning till det portugisiska folket – ”luserna” – som under hela händelseförloppet har beskydd av gudinnan Venus. Hon lägger sig hela tiden i allt som sker ty hon inte gillar guden Bacchus, som står på lusernas motståndares – muslimernas – sida.

I början av 1400-talet var Portugal ett obemärkt land som ofta härjades av muslimska slavjägare. Muslimerna tillfångatog luser och sålde dem på slavmarknader i Nordafrika. Nu inträffar något mycket märkvärdigt. Jag tror inte att jag romantiserar. På mindre än hundra år reser sig Portugal från det kanske ynkligaste och mest eftersatta landet av alla till en världsmakt med besittningar över hela jorden. Det var inte så helt olikt den resa Sverige gjorde under nittonhundratalet där svenskarna i början tillhörde jordens fattigaste och vid slutet jordens rikaste.

Som vanligt förstår man inte vad sådant där beror på, men man kan peka på fakta som känns betydelsefulla. Den tjugoårige Henrique, sedermera känd som ”Sjöfararen”, tredje son till kung João I, övertalade år 1416 sin far att kriga mot slavrövarmorerna. Kungen och prinsen lyckades erövra staden Ceuta vid Gibraltar sund. Henrique blev imponerad av den mängd värdefulla varor, framför allt slavar, kryddor och guld, som muslimerna handlade med kors och tvärs över Nordafrika, Mellanöstern och ända bort till det rika Indien. Henrique bestämde sig för att ge sig in i leken.

Det började inte så bra. Han förlorade ett slag om staden Tanger, också vid Gibraltar sund, vilket slutade med att hans lillebror Fernando i elva år fick vittra bort som gisslan i morernas fängelsehålor eftersom Portugals stormän vägrade betala lösensumman. (Min cyniska portugisiskafröken säger att de säkert hade råd om de ville men att de nog inte ville eftersom det kan vara lägligt att hålla tronpretender i tryggt fängsligt förvar långt borta.)

I stället för att kriga mot muslimerna beslöt Henrique att utveckla tekniken. Om han disponerade riktiga, havsgående fartyg kunde han kanske nå sjövägen till Indiens rikedomar.

Hade han verkligen en så djärv och avancerad idé – oceanfartyg – eller är det något vi konstruerat i efterhand? Svårt att veta. Det finns en historieskrivning, numera övergiven, som går ut på att Henrique inrättade ett högteknologiskt marintekniskt centrum vid Sagres, Portugals sydvästra spets. Där skulle man ha experimenterat med navigationsinstrument, kartor, båtbyggnadsteknik och annat användbart för sjöfarten.

Men även om Henrique aldrig anlade något nautiskt forskningsinstitut i Sagres så gjorde han mycket annat. Han la grunden till det som blev universitetet i Lissabon. Han skickade en bror till Venedig för att hitta de bästa kartorna och kartritarna. Och framför allt lät han konstruera de tidiga oceanresornas arbetshäst, karavellen. Karavellen hade latinsegel, alltså trekantiga segel, och kunde därför kryssa, vilket inte var möjligt med gängse fyrkantiga segel. I och för sig hade latinsegel långt tidigare använts, inte minst i Indiska oceanen, men karavellen gjordes för att duga till långa havsseglingar. Dessutom var den grundgående så att man exempelvis kunde gå in i flodmynningar.

Under några årtionden sköt Portugal sedan av ett fyrverkeri av märkvärdiga nautiska bedrifter. År 1444 nådde expeditionschefen Dinis Dias Senegal vid Afrikas västligaste punkt. Därmed hade Portugal kringseglat muslimernas välde och kunde själva handla med södra Afrikas rikedomar. De närmaste åren gick mer än en karavell i månaden lastad med guld till Lissabon.

För varje år lyckades portugiserna segla en latitudgrad längre söderut. Bartolomeu Dias nådde Godahoppsudden 1488. Tio år senare fortsatte alltså Vasco da Gama ända till Indien. På vägen hade han seglat rakt över havet från Senegal till Sydafrika i stället för att förflytta sig längs kusten. Det var en modig innovation. Nästan 700 mil utan landkontakt.

Brasilien – portugiserna reste åt alla håll – upptäcktes och började koloniseras år 1500 av Pedro Álvares Cabral. Egentligen skulle han till Indien. Antingen seglade han fel eller också var han olydig. I vilket fall fortsatte han till Indien efter Brasilien. Portugiserna började känna världshaven som sin egen byxficka.

Efter dessa framgångar skojade man inte längre med Portugal. Det var slut med muslimernas slavjakt. Uppryckningen hade bara tagit lite mer än ett halvt sekel. För samtidens portugiser måste utvecklingen ha tett sig alldeles fantastisk. Hur skulle den förklaras?

Det är inte konstigt att Camões tog till ockulta förklaringar till framgångarna. Succén berodde på gudarnas ingripande. Uppsvinget ledde också till att portugiserna sedermera inte kunnat glömma vilka hjältar de är. (Min uppfattning är att deras tunga ögonlock beror på att de drömmer sig tillbaka till dessa rekordår.)

Camões höll på i minst ett årtionde med sitt verk. Enligt legenden ska han alltid ha haft de skrivna arken med sig på sina resor. En gång led han skeppsbrott i Fjärran Östern och kunde välja om han skulle rädda skriften eller sin kinesiska älskarinna. Han räddade skriften. Så här lyder de första tre stroferna i min tolkning och översättning:

De samlade vapnen och herremännen,
Som från Lusitaniens (Portugals) västra strand,
Över hav som aldrig tidigare befarits,
Nådde så långt som till Taprobana (vilket visar sig betyda Sri Lanka).
I faror och påtvingade krig,
Gjorde de mer än vad mänsklig kraft kunde lova,
Och bland avlägsna folk kunde de skapa,
Ett Nytt Kungarike av ädlaste slag.

Minnena är ärofulla,
Av dessa Kungar som spred,
Tron och Imperiet till onda trakter.
Från Afrika och Asien krossade de motstånd.
Om dem som genom modiga handlingar,
Befriat sig från tvånget att dö,
Ska jag sjunga över hela världen,
Om jag beviljas fliten och inspirationen.

Glöm bort de stora seglatser,
Som gjordes av greken och trojanen (syftar på Iliaden och Odyssén),
Tala tyst om äran som segrarna gav,
Åt Alexander (den store) och Trajano (?).
Jag sjunger om den modige Lusitanen (portugisen, alltså),
Som åtlyddes av Neptunus och Mars.
Bry dig inte om vad den åldriga Musan sjunger,
Ty här uppreser sig en högre ära.

Camões hade nog rätt. Portugisernas bragder var stora. Båtar som går över haven har blivit ett vinnarkoncept.

34 reaktioner på ”Uppryckningen

  1. Björn G skriver:

    Tack Patrik, det var två underbara epos om frihet. Både Camões och Ditt.
    Och vi vet att Sverige har gjort det förr,
    Rest sig från att vara Europas fattigaste slavland till att bli ett land där vi stolta kan leva fria.

    Liked by 2 people

  2. Aurora skriver:

    Härligt med bitar ur historia som aldrig får plats i vår svenska skola. Ja, muslimernas maktperiod i Aftika visade nog på en i Europa här ännu okänd utveckling och mängd av varor och handelstraditioner. Marco Polo fick ju se och lära en del av dessa när han reste till Kina. Men han blev ju inte trodd utan sattes i fängelse när han kom hem. En annan spännande historia är att kineserna seglade och handlade mycket. De var i Indien men framför allt kom de till östafrika. Långt före Livingstone. Det sägs att det finns kinesiska berättelser som vittnar om drottningen av Saba och de enorma rika samhällen som fanns längs afrikanska östkusten.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      De var på kusten. Där var även portugiserna tre hundra år före Livingstone. Livingstone var i inlandet. Där var han först. Sagor förmedlas för övrigt också utan ögonvittnen. Han-Kina och Rom kände också till varandras existens utan att behöva träffas. Vi vet att kineserna under vår medeltid hade större oceangående skepp än européerna, men kejsaren beslöt att inte använda dem. De hade heller inget behov av oceangående skepp, eftersom de kunde segla längs med kusten. Stilla havet var lite väl brett, medan Atlanten är ganska smal. Man kan förstå kejsarens beslut.

      För Kina, för Kinas kejsare, var utrikeshandel ända in på adertonhundratalet uteslutande ett sätt att samla silver i kejsarens skattkista. Kina är mittens rike, världens centrum, ett imperium. Handeln var inte till för att skapa en upprorisk och självständig borgarklass. Detta är en grundläggande skillnad mellan ett imperium och en maktbalans mellan nationalstater. Det är lätt för oss i vår tradition att betrakta handel som något i sig gott. Det är emellertid naivt — fråga Ludvig XVI.

      Vi måste sluta att nedvärdera vår egen civilisation och jämföra den med utmsmyckade, i grunden nedlåtande och rasistiska, myter om andra civilisationer. Vi måste inse att det är vår djupa kunskap om vår egen civilisation och grunda om den främmande civilisationen som ligger bakom att vår egen ser så mycket sämre ut. Verkligheten förlorar alltid mot fantasin och sagan. Grannens gräs är alltid grönare, eftersom vi ser det från sidan och på avstånd i stället för direkt under våra egna fötter.

      Liked by 7 people

    • Underdog skriver:

      Nja. Marco Polo reste landvägen på 1200-talet, före erövringen av Konstantinopel. Han blev krigsfånge i Genua långt efter hemkomsten och lät medfången Rustichello skriva ner berättelsen om hans resa och tiden i tjänst hos Kublai Khan. Den blev ifrågasatt på flera sätt men det påverkade inte Marco Polo på annat sätt än att han fick öknamnet ”Milione” för det som uppfattades som överdrifter i beskrivningen av Kinas rikedomar. Senare forskning bekräftar det mesta.

      Det som utlöste det febrila resandet söder och västerut var väl just att turkarna erövrade Bysans och därmed stängde landvägen österut och de lönsamma handelsresorna (Genua hade i och för sig tidigare gjort expeditioner mot södra afrika, men utan framgång).

      Liked by 3 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Aurora – Jovisst, kineserna kunde om de ville. Under en period byggdes det hela flottor av jättelika fartyg, många gånger större än portugisernas.
      Men man verkade aldrig ha insett vitsen med att segla över haven utan gjort det mera som en slags demonstration av sin makt.
      Och en mer krasst sinnad kejsare förbjöd helt enkelt dessa, som han såg det, meningslösa utsvävningar.

      Liked by 1 person

  3. oerdoeg skriver:

    Muito obrigado, Patriquinho! Conheces a tradução em sueco dos Lusiadas, mantendo a métrica original – mais o menos? Uma obra do Nils Lovén (1796-1858).

    https://books.google.fi/books?id=pXVfAAAAcAAJ
    https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon/artiklar/Nils_Lov%C3%A9n

    Om vapenmagt och männer segervana
    som långt från Lusitaniens vestra strand
    på ej förut besökta böljors bana
    nu trängde bortom Taprobanas land,
    som mera gjort, än skalden mägtar ana
    och menskokraft förmått, på Österns rand
    till nya riken sen med starka händer
    ha grunden lagt i solens fjerran länder;

    och äfvenväl de lagervärda dater
    af dessa konungar, som bredde vidt
    sin tro, sitt välde ut bland Asiater
    och Africaner, sedan käckt de stridt
    och härjning bredt och som i hedna stater
    från glömskans lag sitt hjeltenamn gjort fritt, –
    för alla folk min sång skall vidt förkunna,
    om snillekraft och konst mig det förunna.

    Muitas estrofas não são políticamente corretas!

    På kustens hvita sand nu Morer bida
    med listigt mod, med hot och trots I blick,
    och Lusitaner egga de att strida
    med svängda spjut och sköldar, trotsigt skick.
    Ej kunde hjelteskaran länge lida,
    att hundlikt tänder visande man gick;
    de störta upp och så att strida törsta,
    att ingen vet hvem var i land den första.

    Vill man ha en mer läsbar skildring av lusofånarnas fantastiska äventyr bland morer och gulingar, rekommenderar jag ”De seglade österut – Portugisiska resenärer och äventyrare 1498-1585” från 1961, en volym I serien Vindrosböckerna, redigerad av Göran Schildt. Finns just nu I flera ex på Bokbörsen.

    Liked by 3 people

  4. Lilla fröken P skriver:

    Så länge ”Allas-lika-ärde”-dogmen är överordnad allt förnuft, kommer vi ingenvart. Vi kan ju inte rangordna gangstern som sämre än offret, eller ställa krav på den som lever på andras pengar. De små justeringar som trots allt sker inom lag och straff håller inte jämna steg med en brottslighet och sahällsutveckling som snart inte går att reversersa.

    Liked by 4 people

    • Björn G skriver:

      Uppryckningen av ‘Allas-lika-värde’ – ur vår goda jord.

      I det nya Sverige håller slöddret på att helt ta över. Både det inhemska och det från utlandet importerade.
      Slöddret har under ett 40-tal år ökat lavinartat, mätt både i antal och utbredning. Det spelar ofta härskare – och finns givetvis överallt, i Rosenbad, i Rosengård, i Tensta, i Täby, i Södertälje och inom de politiska ungdomsförbunden. Ja hela samhället är impregnerat av slödderanda.

      Makten togs över.
      Slöddret har idogt strävat mot makten sedan slutet av 60-talet.
      Det satte på allvar igång att förverkliga sig efter 1968 genom att,
      standardiserade pedagogtanter för småbarnen ersatte föräldrarnas uppfostran,
      kunskapskraven i skolan och på universiteten försvann,
      den sociala ingenjörskonsten infördes (dvs. familjen avskaffades),
      rimlig påföljd på samhällsdestruktivt beteende togs bort,
      regellöshet och ansvarslöshet blev högsta ideal,
      byggandet av vad som 40 år senare skulle bli invandrarghetton igångsattes.

      och

      Moral och etik blev bristvaror.
      Blivande slödder produceras numera på löpande band på dagis och i skolan.
      Jämlikhetsvänstern har lyckats göra alla skolbarn är lika dåliga,
      skolan har blivit en statisk förvaringsanstalt där den undermåliga undervisningen hälls över alla,
      normindivider produceras, som alla skall vara redo att fortsätta sin studiegång genom, att på ett av de otaliga universiteten erhålla sin slutliga PK-marinering.

      Slöddret är oförmöget att uppleva skam och ånger, ty skulden är alltid någon annans och då behöver man inte heller vara självkritisk.
      Värst är oförmågan eller oviljan att tillämpa en för ett anständigt socialt liv nödvändig etisk hållning dvs. bidraga till att generera ett gott socialt kapital.

      Ja Sverige behöver en god trädgårdsmästare!

      Liked by 4 people

      • Jan Molin skriver:

        Väl skrivet Björn, jag tror du fick med det viktigaste. Efter valet vet vi om svenskarna har förstått att deras land har kommit en bra bit på väg att tas ifrån dem. Om SD får > 50 % kan arbetet börja att på lång sikt återta landet till oss själva, ställa de ansvariga inför rätta, utvisa och omedelbart verkställa detta oberoende av om mottagarlandet tar emot. Det är inte vårt problem! Upprätta avlägsnandeläger nära hamnar och flygplatser med endast hjälp till överlevnad! De utvisade som är oidentifierade är fria att välja vilket land som helst att åka till. För övriga gäller endast hemlandet.
        Svenskarna måste bibringas de historiska kunskaper som finns hur länder erövrats medelst invandring, ofta av oss vita i imperialistiska länder, som vi lär oss i den svenska skolan. Sverige har ju varit mycket oskyldigt ii detta sammanhang, men vänstern förstår inte detta, det är en del strategin för dess totalitära maktsträvande.

        Liked by 3 people

      • Lars skriver:

        Klassamhället bör inte återinföras, men krav på kunskap och kompetens och det måste börja med politiken, ledningen i landet. Åldersgräns på 40 år för riksdagen och utbildning och erfarenhet utanför politiken, att visa vad man kan, och återupprättande av partierna, för man måste veta vem man sätter som ledare.

        Björn: Observera att du mest för fram Moderat propaganda. En del är sant, men merparten skjuter vid sidan av.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jan Molin: > 50 % för SD? Sluta drömma. Viktigast att de andra partierna får en otvetydigt påminnelse om att de inte är i takt med folket och ändrar sin politik.

        Björn: Om slödder, det finns det gott om i borgerliga kretsar, var ser du de eftertänksamma där? Var ser du de som inte impregnerats med DNs resonemang? Var ser du de som har annat än det egna välbefinnandet i fokus? Det intressanta är att (bortsett från din bild av nivellering, som S stått för och där jag delar din uppfattning) ökade klyftor, ökat egenintresse tycks gå hand i hand med den utveckling du beskriver och jag tror inte det är en slump. Kraft åt ett håll föder en motkraft (om än destruktiv).

        Finns det någon som bättre personifierar den högadliga attityden mot ”slödder” än en moderata partiledningen genom tiderna? Det fungerar inte. Det möter motstånd. De vinner inga val.

        Gilla

  5. Kent Forssgren skriver:

    ”Camões hade nog rätt. Portugisernas bragder var stora. Båtar som går över haven har blivit ett vinnarkoncept.”

    Ödesmättad utsaga för de kristna européernas framtid.
    Med tanke på alla båtar, små och stora, som nu färdas över Medelhavet till Europa,
    lastade med muslimska invällare.

    Dessa invällares mål, är sannolikt detsamma som under århundraden tidigare,
    att göra de kristna européerna till sina slavar.

    Slavjägarna synes vara på god väg att lyckas i flera av Europas länder, inklusive den humanitära stormakten Sverige.
    God hjälp får de av kristna avfällingar från: den för samhället som vi tror goda politiken, som vi tror om allt sanningsenligt beskrivande mediat och som vi tror vår kristna kyrka.
    Men, är det kanske så att avfällingarna är smartare än vi andra, så de har, i hopp om ett gynnsammare öde, än att slippa bli slavar under ett muslimskt herreskap?
    Dock, för folket som får gå från ett förtryck till ett annat, kanske skillnaden inte blir så stor?

    Men varför chansa?
    UPPRYCKNINGEN – är en titel som uppmanar till kamp och icke underkastelse, inför våra egna och de utrikes ifrån kommande slavjägarna.

    Liked by 5 people

  6. Kea skriver:

    Det är ju både hoppingivande och skrämmande att förändringar kan komma så snabbt, jag kan inte denna historia alls, de portugiser jag känner är de vänligaste människor jag mött, men de höll också ihop ganska mycket i sin grupp, eller så var det bara vad man tyckte som atomiserad svensk. Man kunde inte se mycket jävlar anamma hos dem.

    Jag antar att Patrik vill inge hopp, att allt kan vända snabbt, och så är det kanske, men det skall nog till en stark ledare som vi inte sett i vår livstid, och inte väl på många hundra år. Det finns också i Patriks historia två faktorer som talar emot en lyckosam utgång nu, den ena är att en ledare nu skall besegra inte bara ett svenskt etablissemang utan en hel västvärlds, detta kan sägas ha börjat med Trump, Brexit, Orban och i länder som Österrike och Italien så man kan finna fler och fler allierade. Men också att morerna redan är här, överallt, och de agerar precis som en krigsstyrka skulle göra om de fick röra sig fritt, och sprider sig överallt.

    Liked by 8 people

  7. Magnus Rosensparr skriver:

    Sålunda uppfattat av den portugisiska förebilden, är det alltså en uppryckning med stort U som Sverige behöver för att vi ska kunna uppfylla nationalhymnens förpliktande rader:
    ”… Du tronar på minnen från fornstora dar,
    då ärat Ditt namn flög över jorden.
    Jag vet att Du är och Du blir vad Du var …”
    Kvar blir således bara frågan; Hur?

    Gilla

  8. johan utan land skriver:

    Sedlärande berättelse. Vad kan man lära sig av den? Världsmakten Portugal tappade successivt sin glans och så här ett halvt årtusende senare är imperiet borta men kärnlandet finns kvar portugisiska är fortfarande ett av de större språken.

    Hur mycket kommer det finnas kvar av Sverige om ett halvt årtusende?

    Vad kan vi göra för att vända läget och starta en ny storhetstid? Tja, först kan man göra upp en djärv plan. Sen kan man övertala våra härskare att sätta den i verket. Hur lätt är inte det. Någon som har numret till Rosenbad?

    Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      sveriges utveckling är enkelriktad. Det finns ingen politisk lösning på det som hänt i sverige. För att åstadkomma någonting alls måste du ha en generaton av annat medieklimat och opinionsbildning.
      Ta skolan till exempel. För att kavla ut en annan propaganda på bred front där istället för den propaganda som drivs nu. Måste du först omarbeta utbildningsprogrammet på lärarhögskolan, du måste trolla fram en kår av konservativa utbildare. Sen måste du mata ut en eller två generationer av av nya lärare och långsamt fasa ut de gamla. Sen måste du processa två generationer skolbarn genom den nya propagandan. Så om en femtio år är du redo att börja förändra saker och ting.

      Mitt förslag är att låta nuvarande förstörelse av samhälle och ekonomi fortsätta. Att eliminera skolan är snabbare än att reformera den. Verkligheten är höger och människans instinkter i hårda tider likaså. Där har vi goda lärare som står redo imorgon.

      Gilla

  9. olle reimers skriver:

    En av mina bästa vänner är gift med en portugisiska och är bosatt i Lissabon sedan mer än trettio år. Jag har själlv tillbringat några månader i Coimbra på universitetet.

    När jag har promenerat runt i Lissabon med min vän har han påpekat att centrum aldrig har renoverats. Där står en mängd vackra men halvt förfallna byggnader.

    Man möter på sin promenad då och då de portugisiska ädlingarna. De har sin ytterrock hängande över axlarna som tecknet på samhällsklassen.

    Ett av motiven för den bristande renoveringen är att det inte går att höja hyrorna (känns igen?). Ett annat motiv, som slår mig efter att ha läst Pariks ovanstående underbara skildring, är att ädlingarna vill bevara minnena från storhetstiden. I drömmen ingår fadosång och ideligt förtärande av portvin i olika förpackningar.

    I Sverige har ädlingarna inga sådana ambitioner. De flyr till Portugal i stället.

    Liked by 1 person

  10. Lars skriver:

    Mina historiekunskaper ur minnet räcker inte. 1400-talet var vad jag förstår en period med ökande handel där främst de italienska stadsstaterna spelade stor roll och handeln mot Brygge och Antwerpen (och Champange) och mot Östersjöstaterna via Hansan. En period då kommersiell handel och borgerskap började växa fram. Det är nog sannolikt att länderna kring Medelhavet och Portugal mot Atlanten började kopiera varandra, ingen slump att Christoffer Columbus, från Italien, fick stöd av Spanska hovet att söka en väg mot Indien. Den Italienska stadsstaternas rikedom kan vi beskåda än idag i den arkitektur man byggde och i renaissancens betydelse.

    Intressant med Spanien och Portugal och ländernas stora import av guld och silver, betalningsmedel för import, är ändå att det tycks ha förlamat länderna när det gäller att ta till sig industrialismen, man importerade vad man behövde, och likaså att inkomstklyftorna späddes på. 1800 talet och 1900 talet var fattiga. I Europa skapades inflation.

    Man ser ju också egenintresset, att skapa rikedom, gick ut över den egna befolkningen (umbäranden i flottan och hantverket och jordbruket) och för den befolkning som förslavades i Afrika.. Det skapade stora förändringar i den historiska utvecklingen, men det varade för Portugals del fram till början av 1800-talet, sedan var det slut med kolonierna. Först på 1960 talet var tog diktaturen slut (Salasar störtades av överstar) och de sista kolonierna i Afrika släpptes (Mozambique, Angola)

    En parallell idag (vilket man ska vara försiktig med) är USA och den övervärderade valutan (pga inflöden från länder med bytesbalansöverskott som Japan, Tyskland, Kina, Sverige) och utflyttningen av industri och teknologi till andra länder.

    Gilla

  11. MartinA skriver:

    Jämförelsen med svenskt nittonhundratal är helt fel. Mycket närmare till hands ligger en jämförelse med svenskt femton-sextonhundratal. Närmare i tiden, närmare i ekonomi och krigsstatus. sverige på nittonhundratalet är helt andra processer.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.