Annie Lööfs tal i Almedalen 4 juli 2018.

Sammanvägd bedömning/”retoriskt betyg” (10-skala):

A – Ambition (= budskap (röd tråd)     8    Bra röd tråd – väl sammanhållet tal.
K – Kunskap (bevismedlen)                    8    Annie Lööf har höjt sin nivå.
T – Teknik (d v s retorisk teknik)           8    Tekniken har förbättrats avsevärt.
A- Artistisk förmåga (språket)                8    Helt OK – dock ett förbättringsområde.

Sammanvägt betyg:                                 7,5 Annie Lööf höll sitt bästa Almedals-tal.

Övergripande kommentar: För fem-sex år sedan skrev jag – ganska elakt ska erkännas – följande kommentar som sammanfattning av ett av centerledarens framträdanden: ’Annie Lööf höll ett tal’. Därför känns det bra att i år kunna skriva ovanstående ord: ’Annie Lööf höll sitt bästa Almedals-tal’. Lööf har verkligen utvecklats som talare under åren som partiledare. Scennärvaron är utmärkt, felsägningarna är borta, manushanteringen är bra, taltempot är bra liksom pauseringarna. Engagemanget och inlevelsen skapar kontakt med åhörarna.

I början av Annie Lööfs partiledarkarriär liknade jag henne ibland med en ’kroppsspråks-’, ’må-bra-’ eller ’skratta-dig-frisk-talare’ eftersom de budskapsmässigt då hade jämförbara upplägg: budskap och nytta lika med noll. Men sedan 4-5 år har Annie Lööf lämnat den kategorin – med ackuratess!

Hon levererade igår – med självsäkerhet – ett väldigt bra tal, sammanhållet och med en tydlig röd tråd som var lätt för publiken att följa. En publik som dessutom samspelade starkt med Annie Lööf och bidrog till att förstärka budskapen än mer. Störningsmomenten i början av talet – där individer från mindre demokratiska organisationer försökte störa Annie – skötte hon fantastiskt bra och med stor pondus.

Kanske är det just pondusen och säkerheten hon visar på scenen som imponerar allra mest. För, formuleringarna är i sin konstruktion egentligen inte särskilt bra eller kreativa alla gånger. Men hon gör dem bra! Hon får dem att låta bra, och hon får sin publik med sig på ett fantastiskt sätt. Stämningen känns till och med i TV-fåtöljen hemma.

Annie Lööf – ideologi och värderingar stod i (c)entrum

(A) – Ambition – målet med talet – den röda tråden

Talet var starkt inriktat på värderingar och ideologi. Inriktat på ’kampen mot hatet’. Man såg på Annie Lööf att det var ’på riktigt’. Det är på allvar nu kan ju låta som en klyscha, men personligen tror jag att Annie Lööfs engagemang gjorde orden till ’allvar’ för de allra flesta som lyssnade. Uppläggningen av talet följde detta schema:

Först en beskrivning av en verklig händelse – om ett mordbrandsförsök (5,7 procent av taltiden). En introduktion till nästa del i talet, som var…

…ett långt avsnitt – 15 procent av talet – om värderingar och om vikten av att stå upp mot hatet.
Därefter övergick talet till att handla om vården (också stor del – 16,2 procent).

Från vården gick talets tema sedan över till att handla om psykisk ohälsa (15,2 procent) och därefter…

…tog Annie Lööf upp jämställdheten i vårt samhälle (6,0 procent).

Nästa stora tema i talet blev integrationen som fick 15,0 procent av utrymmet.

Sedan gjorde Annie Lööf en – i mitt tycke – elegant koppling mellan företagande och behovet av innovationer för att skapa en bättre miljö. Först hyllade hon företagandet i sig och gick sedan över till att tala om svåra miljöproblem för att därefter återvända till företagarna och deras viktiga roller i skapandet av framtidens tekniska lösningar för att förbättra miljön (14,8 procent av taltiden).

Annie Lööf avslutade med att tala om regeringsfrågan (6,6 procent) och att beskriva sitt eget partis viktiga roll i framtiden (4,1 procent).

(K) – Kunskap – bevismedlen – ämneskunskapen

Argumentationen i talet dominerades av bevismedlen ’exempel’ och ’egna reflektioner’ vilket återspeglar en ambition att samtidigt konkretisera och att bygga auktoritet.

(T) – Teknik – (exvis disposition, definitioner, argumentslag, statusläran, mm)

Annie Lööfs teknik var bra redan tidigare om man jämför med gemene man, men idag är hennes teknik bra även om man jämför med betydligt äldre och mer erfarna politiker. Dispositionen var bra utformad, hon växlade bra mellan de olika argumentslagen där känslor (pathos) och karaktär (ethos) självklart dominerade. Argumenten underbyggdes med väl valda bevis, det fanns beviskedjor och definitioner. Helt enkelt ett bra hantverk av Annie och hennes talskrivare.

(A) – Artistiskt – (intresseväckare, språkliga hjälpmedel)

Artistiskt har Annie Lööf höjt sig flera klasser. Men fortfarande dominerar enkla retoriska figurer som treklanger och andra rytmer, men Lööf har utvecklat sin förmåga att använda ’bilder’. Men att utveckla ’artisteriet’ – om det nu skulle vara ett mål (?) – är nog ändå Annie Lööfs största förbättringsområde. Men än en gång; hennes goda scennärvaro gör att även rätt enkla formuleringar låter bra.

Formuleringar man minns

Det finns en del – inga mängder dock – att hämta i Annie Lööfs tal inför sammanställningen av min topplista som kommer i om 8-10 dagar. Två citat jag vill ta med redan nu är dessa:
Bakom varje siffra i statistiken finns en människa. Banalt kanske – men samtidigt ändå tänkvärt.
En trasig höft går att laga. Men en sönderstressad själ prioriteras inte. Kanske också banalt – men också tydligt.

Anfall & försvar (…som inom retoriken tillhör något som kallas Statusläran…)

Attackerna var ganska få. Om man bortser från avsnitten i talet som handlade om ’hatet’. För de delarna var ju en enda lång attack mot alla dem som representerar hatet på olika sätt. Men jag tänker mer på tydliga attacker mot politiska motståndare när jag använder ordet ’attack’. Och här hade Annie Lööf egentligen inte särskilt många. Jag räknade till totalt åtta stycken varav 75 procent riktades mot Stefan Löfvén och S och resten mot SD. Personligen uppskattar jag talare som undviker attacker – föredrar att man lyfter fram den egna politiken istället.

Nytt för i år – en ’mätning’ av hur stor del av talet som bestod i KONKRETA FÖRSLAG

Andelen konkreta förslag i Annie Lööfs tal bedömer undertecknad till 69 ord vilket motsvarar ungefär 2,2 procent av den totala taltiden. Ingen stor andel alltså – men i slutändan handlar det ändå om hur mycket av det som var konkret i talet som också blev konkret – i verkligheten. Och – det är ju en annan mätning.