Gästskribent Torsten Sandström: Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

Gång efter annan hör vi politiker och skolbyråkratser säga att ”vi måste lyssna på forskningen”. Lyssnaren tänker nog på vad kloka experimentalister under senaste sekler uppnått rörande medicin, teknik, biologi och andra naturvetenskapliga ämnen. Och så godtar deltagaren i skoldebatten budskapet om att ”lyssna på forskningen”.

Jag har i tidigare bloggar pekat på distinktionen mellan natur- och samhällsvetenskaper (inklusive humanvetenskaper). Ämnena vilar på helt olika metoder för att skapa kunskap. Förenklat sysslar naturvetarna med experiment som kan upprepas, verifieras och falsifieras. Samhällsvetaren tolkar insamlade data, som består av beslut, uttalanden, intervjuer mm. Alla inser att i det förra fallet går det att tala om verklig kunskap. I det senare fallet står man inför mer eller mindre väl grundade tolkningar. Frånsett insamlade datas brister blir här tolkarens personliga värderingar en naturlig men allvarlig felkälla.

Jag skriver detta med tanke på den svenska skola som på senare år utsatts för stark kritik i internationella mätningar. Jag tänker nu på den pedagogik som kallas elevaktivt lärande. Svenska läroplaner vilar på detta arbetssätt. Fenomenet beskrivs så här på Wikipedia:


Elevaktivt arbetssätt har sin grund i konstruktivistisk teori om lärande. Kännetecknande för detta undervisningsmönster är att det tar sin utgångspunkt i elevernas föreställningar om, och förståelse av, verkligheten eller någon aspekt av den och inte i ämnets inre logiska struktur, vilket ofta är vanligt inom ramen för mera traditionell undervisning. 

Idén om denna studiemetod är inte ny. Effekten blir att fokus flyttas från lärarens roll i klassrummet till elevens egen bearbetning av fakta, en process som ska bibringa den unga människan nya kunskaper. Jag tror många inser att processen framför allt är beroende dels av den faktainformation eleven ges via läraråtgärder, böcker, internet mm, dels av elevens egen förmåga att ta till sig informationen och bearbeta den. Är mängden information fyllig och av lämplig kvalitet samt anpassad till elevens intresse och förmåga är förutsättningarna för inlärning goda. Båda förutsättningarna är ganska ofta uppfyllda för studenter vid landets universitet och högskolor. Men så är inte fallet på lägre skolnivåer. Är informationen bristfällig och eleven mindre mogen eller mindre motiverad riskerar det elevgenererade lärandet att slira. I värsta fall uteblir aktiviteter hos såväl lärare som elev. Följden blir givetvis att elever från studieovana hemmiljöer drabbas hårt. De saknar den hjälp många barn får från sina välutbildade föräldrar.

Den elevaktiva pedagogiken kan förefalla lockande. En kritisk och analyserande elevattityd till fakta är nämligen många lärares och föräldrars dröm. Men duktiga lärare och intresserade föräldrar har en god bild av sina ungdomars mognad och förmåga att själva söka, kritiskt analysera och välja väg genom ett snårigt material. De vet också att fria studier kräver ordnade förhållanden och disciplin hos eleverna. Och när de märker att ungdomarna inte klarar av de teoretiska prov som de ställs inför blir föräldrarna arga och besvikna på skolan Ofta tvingas föräldrarna lösa de analyserande problem som eleven tilldelats. Och många mammor och pappor har svårt att ge den hjälp som behövs. Föräldrarna känner inte igen problemen.

Varför har detta inlärningsfientliga system inplanterats i den svenska skolan? Det hjälper inte att svara att syftet med kritisk analys av ett delvis självvalt material är gott. Ideal är en sak. Verkligheten måste ändå vara styrande. Och här ger PISA negativa besked. Vem eller vilka är ansvariga för detta stolliga program med så allvarliga konsekvenser för elevernas inlärning av kunskaper och deras framtid i arbetslivet?

Ytterst ansvariga är förstås politikerna, som fastställt de planinstrument som gäller för skolan. Men de är normalt inga experter på hur kunskaper bäst inhämtas. Därför lyssnar de, som sagt, på forskningen.

Och nu kommer politik och åsikter in i bilden. Politikerna lyssnar på de forskare som lovar lösningar som bäst passar in i rådande politiska ideal. Så växer drömmar fram. Elev och lärare ska ges frihet i skolsalen. Och kritiska studier låter så skönt. Vem vill inte att det egna barnet ska lära sig analysera jobbiga problem. Och om en professor säger att resultatet i slutändan blir ökade kunskaper måste man väl satsa på denna pedagogs visdom. Låt vara att man tycker att idéerna verkar luftiga. Pedagogik väljs alltså inte efter det sunda förnuftet, utan efter en politisk drömplan om hur barn ska bibringas kunnande. Och så leder läroplanerna skolbarnen ut på ett gungfly. Vem kan vänta sig att ungdomarna ska få en positiv bild av sina studier?

Svensk skola är förmodligen världens mest genomreglerade. Jag tror att sydkoreaner – med barn som i PISA visar goda studieresultat – skulle förvånas över de tjocka regelluntor som skapats i vårt land för skolan. Vem bär ansvaret för Skolverket, Skolinspektionen och allt vad de heter? Än en gång hamnar politikerna i skottgluggen. De som har format den svenska skolmodell som inte fungerar särskilt bra. Men de är inte ensamt ansvariga. I den korporativa modellen för styrning av myndighetsverige deltar fackföreningar, arbetsgivare och andra intresseorganisationer av många slag. Här möter vi en viktig grupp av svenska politruker. Vad har de att göra med inlärning av kunskaper i skolan? Lärarnas fackliga krav rörande löner och arbetstider är en sak. Detta ska förstås fack och arbetsgivare sköta. Men en helt annan sak är skolverksamhetens innehåll. Misstroget undrar jag om fackliga krav finns bakom det elevaktiva lärandet. Läraren flyttas nämligen från en krävande roll som berättare i katedern till den mer flummiga och behagliga funktionen som handledare av fria elever.

Min paroll är mer makt åt rektorerna och lärarpersonalen i skolan. Jag vet att många duktiga lärare struntar i det nya systemet. De fortsätter som föreläsare och kontrollörer av de faktakunskaper, som den nya pedagogiken avskyr. Heder åt dessa kloka och modiga föredömen! Samtidigt måste jag uttrycka ilska över de grupper som nyss nämnts, som med goda syften – utan att analysera verkligheten – verkställt en skolpolitik som skadar den svenska ungdomen. De måste alla ta sin hand från skolan! Nya politiska krafter måste städa upp! Och lärdomen är: lita inte blint på all pedagogisk forskning. Tänk själv! Fram för faktakunskap i skolan!

Torsten Sandström är professor em i civilrätt vid Lunds universitet, samhällsdebattör och drivande kraft bakom http://www.anti-pk-bloggen.se

28 thoughts on “Gästskribent Torsten Sandström: Pedagogiskt hasardspel om ungdomars framtid

  1. Bo Svensson skriver:

    Alla som har något angeläget att förmedla till allmän kännedom, kan ju nu göra detta via nätet och finns det något skattebetalarna menar är viktigt att alla kan och vet, kan de ju kanalisera medel, så att det skapas ekonomiska incitament för folk att tillgodogöra sig detta kunnande.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      ”Katederundervisningen” – enkelriktad undervisning, – passar utmärkt att tillgodogöra sig via nätet då man lätt kan ta om det man inte begrep, tills det fastnat. – Och incitamenten för att man skall bry sig om att lära, skall vara ekonomiska. – Inte tvång och hot om våld.

      Det är säkert många föräldrar som väljer traditionell undervisning för sina barn, för att de behöver en trygg plats för dem när de själva arbetar men undervisningen kommer rimligtvis ändå att förmedlas via nätet. – Det finns ingen anledning att sitta och lyssna till dålig undervisning, när det finns extraordinär tillgänglig.

      Liked by 3 people

  2. Hwessinx skriver:

    Bra skrivet, och rutet. Skolan är ytterligare ett exempel på politikers förakt för kunskap, empiri och meritokrati dvs. ett sunt förnuft som medborgarna representerar. När akademiska forskare svarar på uppgifter givna till sina 14 åriga skolbarn och får ett D i betyg konstaterar jag att något måste vara mycket fel. Moderaterna börjar visst förstå att dagens situation är riskabel då de har föreslagit en återgång till ett system som slutar i klassisk studentexamen. Men vilken trovärdighet har de? Med sin tidigare politik och regeringsinnehav har de aktivt bidragit till denna situation. Att vända under galgen och skylla på att man varit ”naiv” duger inte. Vad skall man då rösta på? Kolla upp MED’s skolpolitiska program https://www.medborgerligsamling.se/var-politik/skola/.

    Liked by 1 person

  3. Dan Astrom skriver:

    Den ofantliga sektorn skapades av Olof Palme för att sänka arbetslösheten. Det en person utförde på den offentliga arbetsplatsen kunde fler personer utföra/göra och så sjönk arbetslösheten, såklart…
    Dessa ofantliga arbetsplatser fick på det sättet ett eget intresse att öka i omfång för att därigenom skapa högre pyramider med löner som förhöll sig till pyramidens höjd. Där startar Sveriges förfall. De offentliga utgifterna, ”de tärande”, fick helt plötsligt fri tillgång till skattkistan då kravet på effektivitet helt sattes ur spel. Nu bygger Sverige gigantiska organisationer för små arbetsuppgifter, där ibland skolsystemet, polisväsendet, arbetsförmedlingen och en massa andra konstiga organisationer inom biståndsvärlden.
    Är det månne så här högkulturer dör?!

    Liked by 8 people

  4. MartinA skriver:

    Märkligt, de lärare och rektorer som jag har träffat har snarast påmint mig om sovjetiska kommissarier. Och hur kompetenta kan de vara när det räckt med ett resultat på högskoleprovet som är lägre än slumpen för att komma in på lärarhögskolen?

    Liked by 4 people

    • Willy Lindqvist skriver:

      Det finns gott om lärare som är lojala med sina uppdragsgivare, samtidigt som de är kritiska till skolpolitik och inkompetenta skolpolitiker.
      Ja, det må vara lätt att komma in på lärarhögskolans utbildning, men majoriteten av dem med låga betyg eller som gissat sig fram på högskoleprovet klarar inte av utbildningen och hoppar av.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Skolpolitik? Jag talar om lärarna som indoktrinerare i radikal feminism och radikal antisvenskhet. De är de värsta fotsoldaterna i förstörelsen av sverige och svenskarna. Jag respekterar valfritt ungdomsgäng i utanförskapsområden mer än den svenska lärarkåren.

        Liked by 4 people

      • olle reimers skriver:

        Lärare journalister och socialarbetare stöps i samma form av samma kommunistiska fantasier. De utgör också grunden för politikerkollektivt. Det är en förödande häxbrygd!

        Liked by 1 person

  5. Hovs_hällar skriver:

    Författaren har helt rätt i sin kritik. Kort och koncist kan det sägas att idén om ”aktivt lärande” är enfaldigt extremvänster-flum som inte borde få förekomma i verkligheten.

    Många har fört fram nedgörande kritik mot vanvettet, se ex-vis:

    https://www.salaallehanda.com/artikel/opinion/ledare/kajsa-dovstad-lagg-ner-lararutbildningarna-och-starta-upp-nya

    Teorier som har förkastas av modern hjärnforskning – exempelvis att elever lär sig bäst genom att själva söka kunskap – lärs ut som sanningar.

    Ideologi sätts framför vetenskap. Såväl Vetenskapliga rådet som Socialstyrelsen har dömt ut svensk pedagogisk forskning.

    — Slutsats: Lägg ner lärarutbildningarna — och starta om på nytt!

    Liknande kritik framförs även bland annat i Dagens Industri, där representanter för Internationella Engelska Skolan för fram en radikal åtgärdslista:

    https://www.di.se/ledare/debatt-nej-engelska-skolan-har-inte-betygsinflation/

    Bl.a. nämns ”ett behov av nya kursplaner, som ska utformas /UTAN inflytande från/…de kretsar på dagens pedagogiska institutioner som har förstört skolan med sin kunskapssyn…”

    Observera formuleringen ”FÖRSTÖRT SKOLAN”! För detta är exakt vad det handlar om.
    En destruktiv i grunden kunskapsfientlig vänstersekts åsikter har fått bestämma något så viktigt som skolpolitiken.

    Liked by 3 people

    • Bo Svensson skriver:

      Jag har beskrivit metoden att slippa skolpolitik. – Det är planekonomin som är problemet. – Undervisning måste släppas ut i den friska sektorn där undermåliga metoder trängs ut av uromordentliga.

      Liked by 2 people

    • Bo Svensson skriver:

      Och om du skulle ha glömt: Skattemedel ägnade ändamålet undervisning skall man få del av i takt med att man tillgodogjort sig kunskap som man skaffar sig som man finner bäst.

      Gilla

    • rudmark skriver:

      >Hovshallar
      Vi har ju celler inom Skolverket som saboterar varje försök till förändring. Räcker inte helt att förändra lärarutbildningen. Även om mycket skulle kunna förbättras därigenom.

      Liked by 2 people

    • olle reimers skriver:

      Skolpolitikens viktigaste uppgift är att underlätta för den nya världsordning som Obama talade om på det senaste Bilderbergmötet. Ju mindre folk förstår desto lättare för propagandan.

      Gilla

  6. phnordin skriver:

    Lars-Olof Svensson skriver: Jag frågar bara:vad gör landets 120 professorer i pedagogik? Hade vår skola varit bättre eller sämre utan dem.

    Jag håller med om detta uttalande till 100%. Kan vi få lite mer engagemang från dessa experter! Vad gör Pedagogerna när skolan utvecklas på ett sätt som knappast tillfredställer majoriteten?

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Phnordin – Min gissning är att pedagogerna är fullt sysselsatta med att försvara och cementera sina destruktiva positioner, ungefär som de flesta politiker är på sitt håll.
      Det bästa vore att dra in deras tjänster — så fick de väl flippa hamburgare eller nåt.

      Gilla

    • fabricerad skriver:

      Om jag inte har helt fel för mig har Sverige fler professorer i pedagogik än aktiva trafikpoliser 🙂
      Dessvärre har i stort sett alla dessa professorer fastnat i gammal sovjetisk syn på skola och kunskap.

      Gilla

  7. Monica Eliasson skriver:

    ”Misstroget undrar jag om fackliga krav finns bakom det elevaktiva lärandet. Läraren flyttas nämligen från en krävande roll som berättare i katedern till den mer flummiga och behagliga funktionen som handledare av fria elever.”
    Jag delar åsikten att detta kan gälla SL (Sveriges Lärarförbund), som i huvudsak organiserar grundskolelärare, lägre stadier. Däremot håller jag inte med om att det skulle gälla LR, som huvudsakligen organiserar gymnasie- och högstadielärare. LR är ju den fackförening, den bastion, där man fortfarande kämpar för kunskap, kunskapsförmedling VIA LÄRARE, katederundervisning, om man så vill. Själv hör jag till den generation lärare som länge och envist har kämpat mot elevstyrd undervisning. Trots alla påbud uppifrån framhärdade vi äldre lärare i lärarledd undervisning, katederundervisning. Jag tror att svenska föräldrar ska vara väldigt tacksamma mot oss obstinata och olydiga lärare, som inte följde de nya ”styrdokumenten”. Om vi hade rättat oss efter dessa dokument rörande elevdemokrati, elevinflytande, elevens forskning mm, hade skolresultaten sannolikt varit ännu sämre än de nu är.

    Liked by 3 people

    • fabricerad skriver:

      Nåja, LR blir allt mer politiserat (och av den dåliga sortens politik). Nu senast tog ordförande ett tydligt steg till vänster i.o.m. att hon tagit ställning mot vinstdrivande skolor. De båda lärarfackens största problem är att de har glömt bort sitt kärnuppdrag (som de flesta fack i Sverige): att säkra så höga löner och så bekvämt arbete som möjligt åt medlemmarna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.