”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Thomas Thorilds klassiska ord från 1794, inristade i guld på aulan till Uppsala universitet är ständigt aktuella, nu senast här på DGS.

Lustigt nog är det citatets andra hälft som brukar väcka debatt, den om att tänka rätt. Egentligen är ju första delen långt mer kontroversiell. Alla ideologier jag känner till – kristendomen, kommunismen, feminismen, socialdemokratin eller PK-ismen – har någon idé om vad som är rätt tänkande, även om dessa idéer kan skilja sig åt ganska mycket. Både islam och ärkebiskopen är till exempel överens om att ”Gud är större”.

”Att tänka fritt” är däremot få som vågar rekommendera. Allra minst PK-ideologerna. Visst uppmuntrar man till normkritiskt tänkande, inom ramen för den rådande värdegrunden – men att tänka fritt ur hjärtat brukar lite föraktfullt kopplas ihop med Flashback. En sajt som tillåter otyglade åsikter av typen: feminister är idioter, 12-åringar borde få rösträtt, muslimer bör omskolas till någonting annat, visst heter det ”negerboll”, stäng gränserna, Hitler är vår tids störste politiker, Melodifestivalen bör läggas ner, det är coolt med sharialagar eller regeringen borde införa straffskatt på plockgodis.

Ändå säger Thomas Thorild att det fria tänkandet är stort – kanske inte lika stort som att tänka rätt, men stort likväl. Självklart var han medveten om att fria tankar inte alltid är goda eller förnuftiga, och att det därför är klokt att ge högre status åt dem som tänker rätt. Men varför då inte löpa linan ut och förbjuda det som är dåligt? Eller i vart fall varna människor för att tänka någonting annat än bra?

Det är precis den strategin man valt inom islam. Genom att ladda ner det rätta tänkesättet direkt från Gud, har Mohamed försäkrat sig om att inget dåligt inflytande kan komma från fri tankeverksamhet. Därför är det också logiskt att islam inte tillhandahåller några tankemässiga alternativ.

Thomas Thorild var däremot ett barn av upplysningen. För honom var det fria tänkandet en yngelkammare för nya idéer. Dessa idéer, goda som dåliga, tävlar med varandra och de som besitter högst förklaringsvärde klättrar i hierarkin. Det ”rätta” (som man så ofta ironiserar över) är alltså resultatet av en evolution, inte en uppenbarelse.

Hur förhåller det sig då med PK-ideologin? Är den resultatet av en evolution eller en uppenbarelse? Svaret kan ju verka givet. Självklart bygger vi vårt vetande på upplysningens principer, där idéer prövas i idéverkstan innan de får status av sanning, tills någon annan idé förklarar världen bättre och knuffar ner den första från prispallen. De forskare jag känner till jobbar enligt de principerna.

Samtidigt duggar allt tätare vittnesmål om hur ett annat tänkande vinner terräng på universiteten, med genusvetenskap som det mest flagranta exemplet. Istället för en hypotes, utgår man från en sanning som det är forskarens uppgift att försöka bekräfta, istället för att som tidigare försöka kullkasta hypotesen. Hur sanningen verifieras är mindre intressant, det viktigaste är att den stämmer.

Fenomenet är väl känt inom politiken. Den mycket korrekta idén om mångkulturens förtjänst är till exempel en sanning som aldrig bekräftats av vetenskapen, inte grundar sig på någon folklig opinion och inte funnit stöd i tidigare erfarenhet. Det är en sanning helt enkelt. Oklart hur den tillkommit, men eftersom den rankats högre än andra sanningar de senaste 30 åren ligger troligtvis någon typ av uppenbarelse i botten.

Kanske dags att uppdatera inskriptionen på Uppsala universitet.

TÄNKA FRITT ÄR STORT, TÄNKA RÄTT ÄR STÖRRE MEN TÄNKA KORREKT ÄR STÖRST