En vän till mig tycker frenetiskt illa om Fredrik Reinfeldt. Det är inte nog med, säger vännen, att Reinfeldt öppnade Sverige för en migrationsvåg vars konsekvenser för varje dag känns alltmer hotfulla samt att Reinfeldt raserade det svenska försvaret mer effektivt och med större precision än någon fiende troligen hade lyckats med.

Dessutom, och detta retar kanske vännen mer än något annat, har Reinfeldt förolämpat svenska folkets sunda förnuft med observationen att han, Reinfeldt alltså, flugit över Norrlands inland och själv kunnat konstatera vilka enorma tomma ytor det finns att husera migranter.

Hur kan man bara släppa ur sig något sådant? frågade min vän retoriskt och skakade med oförstående ilska på huvudet.

Vi begrundade detta mysterium under en kort stunds tystnad. Hur kunde Reinfeldt säga något sådant?

Men du, sa jag till vännen, han hade ju faktiskt rätt. Det finns enorma tomma ytor i Norrlands inland.

Men det är ju så enfaldigt! sa vännen och såg bestört på mig som om jag hade anslutit mig till Reinfeldts anhängare.

Det kanske det är, sa jag. Jag håller med om att det är något tokigt med resonemanget. Men vad?

Det är väl självklart! sa vännen. Om det hade varit på 1800-talet i USA så hade migranterna kunnat ge sig ut i obygden med en yxa och en spade för att bygga sig en framtid. Men här och nu? Så ser inte vår migrationspolitik ut. Om vi tänkte förlägga migranter i Norrlands inland så skulle välfärdsstaten först vara tvungen att rigga upp hela sin omhändertagandeapparat med socialkontor, bostäder, arbetsförmedling, tandvård och vårdcentraler och allt det andra. Plus bemanna apparaten med svensk personal för att kunna ge tillräckligt bra service. Och sedan skulle migranterna nog i alla fall fly därifrån med första bussförbindelse. Folk från MENA gillar inte snö, skog, fjäll och ensamhet om jag fattat rätt.

Jag sa att vännens resonemang gick att begripa. Sedan måste man ju också, sa jag, förstå varför det finns enorma tomma ytor i Norrlands inland. Om man flyger över Grönland ser man också enorma tomma ytor. Att folk inte bor i Norrlands inland eller mitt på Grönland eller på Nordpolen, för den delen, kan ha sina förklaringar. Livskvaliteten där är inte på topp.

Vännen sa att han inte kunde begripa hur Reinfeldt kunnat häva ur sig något så enfaldigt. Vi begrundade mysteriet en gång till under tystnad.

Efter en stund hade jag hittat på en teori. Om det är något jag är bra på så är det att hitta på teorier. Med mina teorier är det som Groucho Marx värderingar: om du inte gillar dem så har vi andra på lut.

Tänk efter hur svensk politik manifesterar sig inför väljarna, uppmanade jag pedagogiskt min vän, i debatter på TV till exempel. Det handlar inte om resonemang utan om korta käbbel som dueller i fäktning där strävan är att få motståndaren att tappa balansen eller i övrigt att verka bortkollrad. Vad politiker lär sig sedan ungdomsförbundet, föreslog jag, är att framgångsrikt göra sådana fintningar att motståndaren för några ögonblick tappar fattningen. Då har ekvilibristen vunnit duellen eftersom kamerorna redan sökt en annan duell.

Min vän funderade. Men det måste väl folk genomskåda? sa han. Är de så korkade?

Jag vet inte, sa jag. Själv tog det mig rätt lång tid att hitta en träffsäker och hållbar invändning på Reinfeldts påstående. Han hade nog golvat mig om jag varit hans motståndare och kamerorna varit på.

Vi har väldigt skickliga politiker, sa min vän med ett snett leende.