Idag är det 1 april och påskdagen. Påskfirandet i Sverige var tidigare väldigt kristet. Det handlade om långfredagen när Jesus korsfästes och då alla skulle vara ledsna och tysta. Och påskdagen då Jesus uppstod och man skulle vara glad. För många svenskar har berättelsen om Jesus fått ge vika för att klä ut sig till påskkäring, äta godis och festa i största allmänhet. För vissa blir det sill och nubbe.

Fromma muslimer firar inte påsk. Högtiden finns inte i deras skrifter. Profeten Muhammed firade inte påsk. Visserligen är både Jesus och Maria nämnda i Koranen. Men Jesus är inte Gud, som de kristna tror, och Maria är alltså inte Guds moder. Och hjärtat i den kristna påsken är Jesu lidande, död och uppståndelse. Tre saker som Koranen förnekar.

Den populära sajten Islamguiden (http://www.islamguiden.com) har producerat en broschyr för hur skolor ska anpassa sig till muslimers krav, som heter ”Råd och tips till svenska skolan vid mötet med muslimer”. Påsken är nämnd i följande stycke:

”Detta innebär också att man som muslim inte firar de högtider som till exempel finns här i Sverige, såsom jul, påsk, allhelgona, midsommar och så vidare. Dessa helger är kristna högtider (förutom midsommar som är hednisk). Vi muslimer respekterar alla de som firar dessa högtider men enligt vår tro så skall vi inte delta i dem. Vi har våra högtider som vi firar, bland andra ‘eid-ul-fitr som jag tidigare nämnde.”

Ingenstans i broschyren finns tanken att islam är en främmande religion i Sverige och att muslimerna finns här på grund av en sentida invandring. Det framställs som en självklarhet att islam ska ha samma status som kristendomen och den inhemska, svenska traditionen.

Muslimska föräldrar är ”oroliga” och detta måste vi bekymra oss över och ta hänsyn till. Men ingenting sägs om majoritetsbefolkningens oro över islamiseringen:

”Under årens lopp så har vi ofta mött muslimska skolungdomar som går i kommunala skolor. Och vi möter även oroliga föräldrar till dessa barn.”

Varför är deras oro viktigare än svennarnas oro för att skolorna blir allt mindre svenska? Oron för att man börjar känna sig som en främling i sitt eget land.

Broschyren skuldbelägger lärare i skolan som ifrågasätter om muslimska barn ska ha slöja. Dessa lärare saknar kunskap och förståelse, menar skribenterna:

”Se slöjan för vad den faktiskt är: En religiös plikt.”

Då så. Om det är en islamisk plikt har svennarna inget att göra förutom att tiga och vika sig. Skribenterna citerar ett yttrande av Muhammed och en vers i Koranen och kommer sedan med följande slutsats:

”Så enligt dessa verser i Koranen betyder det att en muslimsk tjej inte får visa mer än sina händer och sitt ansikte inför de män som inte hör till hennes närmsta släkt. En stor del av de lärda har även den åsikten att man även ska täcka ansiktet och händerna, så därför kan man stöta på någon som valt att följa den åsikten. Här är anledningen till varför de flesta unga tjejer som valt att praktisera Islam också väljer att ha slöja. De ser detta som en religiös plikt. Att bära slöja faller under kategorin FARD – Obligatoriskt inom Islam.

Att förbjuda denne individ att få bära sin slöja innebär att man förbjuder henne att få utöva sin religion. Man tar ifrån henne rätten att få vara muslim.”

Utan slöja kan man alltså inte vara helt och fullt muslim. Och att få vara det är en rättighet.

Broschyren har hela tiden muslimernas religiösa rättigheter i fokus. Muslimernas rätt att bevara och främja sin identitet. Ingen hänsyn tas till landet Sverige, den svenska kulturen och den svenska majoritetsbefolkningens känslor. Ingen hänsyn tas till att Sverige också har en historia, ett arv och en identitet. Dessa saker är helt ointressanta.

Kommunala skolor bör ordna ett bönerum åt de muslimska eleverna, fastställer broschyren:

”Att upplåta ett litet utrymme för den praktiserande muslimen i skolan där han/ hon kan dra sig undan för att utföra sin bön är något som alla skolor med muslimska elever skulle kunna ordna.”

Detta eftersom de fem dagliga bönerna är obligatoriska. Och ibland kan bönetiden infalla medan de muslimska eleverna befinner sig i skolan, då måste skolan betjäna dem så att de kan uppfylla sina religiösa plikter.

I fastemånaden ramadan kan det uppstå problem:

”Ett problem som ibland dyker upp är att vissa skolor kontaktar föräldrarna och kräver att den muslimska eleven skall avbryta sin fasta för att de anser att denne elev blir trött och att det påverkar elevens skolarbete negativt.”

Men att eleven är trött och inte kan delta i den skattefinansierade undervisningen och inte visar tillbörlig respekt mot läraren som försöker göra sitt jobb är inte problemet. Inte heller den bristande respekten mot alla som slitit och sliter för att våra skolor ska vara bra. Nej, problemet är att icke-muslimerna, svennarna, inte visar respekt mot islam:

”Det finns en risk att man som skola förlorar mer på att försöka förhindra en elev från att fasta, för då kan denne elev och hans/hennes föräldrar känna att man inte tar hänsyn till elevens rättighet att utöva sin religion, man stoppar elevens chans att vara delaktig i denna viktiga månad. Och genom detta riskerar man att förlora elevens och föräldrarnas respekt och vilja att samarbeta med skolan.”

Det är som sagt alltid den svenska skolan som ska visa hänsyn och respekt. Den svenska kulturen, de svenska värderingarna, och svennarnas känslor är ingenting man behöver bry sig så mycket om. Trots att det framför allt är de otrogna svennarna som byggt upp det här landet, med dess välfärd, dess skolor, dess sjukhus, dess teknik och vetenskap, dess demokratiska institutioner.

Är det inte snarare föräldrarna som visar förakt för lärarnas arbete, och för hela skolan, genom att skicka dit sina barn hungriga och törstiga så att de inte kan tillägna sig undervisningen? Och varför ska just islam ha denna privilegierade ställning i detta icke-islamiska land?

När det kommer till simundervisning föreslår broschyrens författare att skolan delar upp eleverna i en pojk- och flickgrupp:

”Lösningen här är kanske lättare än man tror. Istället för att ha en stor grupp med elever som har simundervisning samtidigt så kan ju skolan dela upp klassen i två grupper; en för pojkar med manlig lärare och en för flickor med kvinnlig lärare. Kanske även andra flickor och pojkar som inte är muslimer skulle känna sig mer bekväma på det sättet.”

Som sagt, mera arbete och större kostnader, för att göra denna grupp nöjd. Man kan undra varför de kom till Sverige om de är så ”oroliga” och deras barn riskerar en, som de skriver, så stor ”oro och ångest” av att delta i undervisningen i den skattefinansierade, svenska skolan? Är skolorna bättre i hemländerna Somalia, Syrien och Afghanistan?

”Ofta händer det att ledsna och oroliga muslimska skolelever säger att deras lärare tvingar dem att delta i luciatåg eller liknande.”

Jag har mycket svårt att tro att någon elev skulle bli tvingad att delta i luciatåg. Återigen ser broschyrens författare allt ur muslimernas perspektiv. De kanske i stället borde tänka på att svennarna förtjänar lite tacksamhet och respekt för att de öppnat upp sitt land för hundratusentals muslimer? Ett sätt kanske vore att visa lite intresse för svenska traditioner, inte bara fnysa åt dem. Islam är redan den religion som svenska folket tycker minst om.

Broschyrförfattarna hajar verkligen inte läget. De skriver att muslimer inte kan delta i skolavslutningar i kyrkan. I stället borde avslutningarna hållas på en neutral plats. Skulle svennarna kunna ha en skolavslutning i moskén? Nej, men varför ska vi då gå med på att vara i kyrkan?

Men det resonemanget håller inte. De måste begripa att en moské inte är samma sak som en kyrka i Sverige. Sverige har en tusenårig kristen tradition. En kyrka är en del av det svenska kulturarvet, vare sig man tror eller inte. En moské däremot har ingenting med svensk kultur att göra. Moskéerna angår bara muslimer.

År 1975 införde riksdagen mångkulturen i Sverige. Så här står det i proposition 1975:26:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar.”

Men den nykomna invandrarreligionen islam kan aldrig ha samma status som den kristna traditionen i Sverige. Den här flummiga formuleringen behöver tas bort.