Ursäkta, men även enkla frågor måste få ställas. Fram till för tvåhundra år sedan, när engelsmännen i imperialistisk anda bestämde sig för att förbjuda slaveriet i hela världen och engagera hela sin överlägsna krigsflotta i kampen mot den transatlantiska slavhandeln, så har slaveriet varit en självklar inrättning sedan skapelsen. Har mänskligheten fram till det att västerlandet, framför allt England, således tills helt nyligen började protestera mot slaveriet, haft fel? Och om England hade rätt i att opponera mot slaveriet, vad var då det fel med slaveriet som England hade upptäckt?

Om du är chockerad över frågeställningen är du välkommen att sluta läsa här. Om du i stället är lite förvånad och nyfiken kan du fortsätta.

Frågan uppstod hos mig när jag nyligen läste en bok av den brasilianske politikern, författaren och rike jordägaren Joaquim Nabuco (1849 – 1910):

Boken heter O abolicionismo, Anti-slaveriet, och publicerades år 1883. Slaveriet i Brasilien avskaffades fem år senare framför allt på grund av den engelska flottans men också av Nabucos insatser.

Det är inte så svårt att med liberal och marxistisk retorik propagera för slaveri. Antag att det i ett samhälle finns en grupp fattiga och hjälplösa människor som genom att de är utsugna i en grottekvarn – läs gärna Viktor Rydbergs dikt om denna mölla – genererar ett alldeles enormt ekonomiskt överskott som kan investeras produktivkrafternas vidareutveckling. Det är visserligen synd om dessa slavar, men deras lidanden kan tänkas vara försumbara i jämförelse med de materiella välsignelser för framtida generationer som investeringarna möjliggör. Vansinnig idé? Karl Marx förklarade vilken historiskt nyttig roll kapitalismen spelat genom att utsuga arbetarklassen och utveckla produktivkrafterna.

Vad är det för fel på det resonemanget om nyttan av slaveri? Det finns två fel (om vi struntar i de tröttsamma moralkakor som ändå aldrig tjänar mer än som kaffebröd till den mer substantiella andliga föda som håller oss vid intellektuellt liv).

Det första felet är att slaveriet, trots allt, medförde en trygghet för slavarna eftersom de ju representerade ett kapital. Den som straffade sina slavar straffade sitt eget kapital. Det skapade, hur märkvärdigt det än kan låta, en typ av rättighetstänkande – rätten att göra så lite som det bara går – hos slavar som efter frigörelsen fick konkurrera med fria arbetare som inte hade några rättigheter alls. Därför kunde italienska immigranter ta över arbetet på brasilianska kaffeplantager och göra mer nytta än de frigivna slavarna för lägre löner. (Här beskrev jag detta närmare .)

Låter det konstigt? Jämför med LOs försök att skydda svenska arbetare från konkurrens från flitigt folk från Polen, Litauen och Ukraina.

Det andra felet med slaveriet är det som påpekas av Joaquim Nabuco. Det handlar inte om att slavarna korrumperas av slaveriet, utan om att hela slavsamhället, slavägarna också, korrumperas av slaveriet. Slavägarens hustru låter dra ut tänderna på slavflickan som attraherar hennes man. Vem som helst som har råd att köpa en slav har laglig rätt att missbruka en annan människa hur mycket som helst. Människor i allmänhet klarar inte av att ha sådan makt över sin nästa. De missbrukar den makten. De djävlas med dem över vilka de har total makt. De kan inte ta på sig en skjorta eller göra en kopp té eller knyta sina skor göra något annat nyttigt på egen hand utan behöver hela tiden en slav. De förlorar all handlingskraft. Slaveriet gör även överklassen hjälplös. Det är Joaquim Nabucos tes.