Låt oss inte vara nedlåtande mot romer

Patrik Engellau

Vellinge kommun har med stöd av ordningslagen (1993:1617) beslutat att förbjuda tiggeri inom kommunens gränser. För att kommunens ordningsregler ska gälla måste de fastställas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen upphävde Vellinge kommuns tiggeriförbud. Vellinge kommun överklagade länsstyrelsens beslut hos förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten fastställde länsstyrelsens beslut. Kanske kommer Vellinge kommun att överklaga förvaltningsrättens dom till kammarrätten.

(Så mycket för det kommunala självbestämmandet i Sverige. Vellingeborna har inte ens rätt att i demokratiska former bestämma vad som eventuellt stör deras ordningssinne.)

På radio rapporterades att kommunalrådet i Vellinge kommun ofta blivit tillfrågad varför hon ogillar romer. Kommunalrådet har då, rapporterade reportern, förklarat att hon inte alls ogillar romer, tvärtom, hon gillar dem och det är därför hon vill införa tiggeriförbudet. Om de inte får tigga måste romerna nämligen försörja sig på något värdigare sätt.

Först skrattade jag för mig själv och tänkte att det var det skenheligaste jag hört på länge. Det fattar väl vem som helst att förbudet inte hade med romernas välfärd att göra utan enbart med att vellingeborna liksom de flesta andra svenskar retar sig på att det sitter en rom och tigger vid varenda ICA- och systembutik.

Sedan tänkte jag ett snäpp till och blev arg på kommunalrådet å romernas vägnar. Jag menar inte att tiggeriförbudet var fel, jag skulle själv ha stött det om jag bott i Vellinge, utan att motiveringen var kränkande för romerna. Innebörden av vad kommunalrådet hävdar är ju att romer inte begriper sitt eget bästa utan måste tvingas därtill av någon som bättre än de själva förstår deras bästa. Detta betyder egentligen att kommunalrådet inte anser romer vara fullvärdiga människor. Det är, enligt min uppfattning, stötande och nedlåtande.

Vi kan jämföra två hypotetiska uttalanden om romer:

(a) Romer vet inte sitt eget bästa.
(b) Romer är skitiga och tjuvaktiga.

Eller, för att avdramatisera saken en aning, vilket av följande uttalanden om mig själv skulle jag bli mest förnedrad av?

(a) Engellau vet inte sitt eget bästa.
(b) Engellau är skitig och tjuvaktig.

För mig är det ingen tvekan om att uttalande (a) är det mest skymfliga. Den som gör bedömningen har ju genom uttalandet förklarat att han inte anser mig vara en vuxen människa kapabel att ta ansvar för mina handlingar. Talaren jämställer mig med oansvariga barn, hundar och sinnesrubbade. Uttalandet (b) är inte alls förolämpande på samma sätt även om det vore sant. Jag kan ju ha valt att vara skitig och tjuvaktig utan att det på något sätt förtar mitt människovärde. Visst, väluppfostrade människor kanske inte vill umgås med mig, men det kanske är mig egalt eftersom inte heller jag har lust att umgås med dem.

Så vad borde kommunalrådet i Vellinge ha sagt? Min uppfattning är att sanningen kan vara en bra nödlösning om man har svårt att komma på något bättre. Romer är faktiskt människor som vi måste utgå från väljer de livsstrategier de uppfattar som överlägsna. De föredrar uppenbarligen att sitta inbyltade i den skånska vinterkylan och tigga i stället för att anpassa sig till ett svenskt eller rumänskt knegarliv. Om jag har läst rätt i böcker om romers kultur ger detta dem ett slags överlägsen frihetskänsla. Det är visserligen obegripligt för mig men det är så mycket som är obegripligt för mig, till exempel kvinnlig omskärelse, att jag så småningom har lärt mig att människor är olika men att detta inte förtar dem deras mänsklighet och människovärde.

Det konstigaste av allt är att uttalande (a) ovan, Romer vet inte sitt eget bästa, troligen av de flesta svenskar skulle anses betydligt mindre förolämpande än uttalande (b), Romer är skitiga och tjuvaktiga. Min uppfattning är alltså den motsatta. Uttalande (a) är definitivt rasistiskt medan uttalande (b) inte alls behöver vara det. Kanske är det detta som menas med den strukturella svenska rasismen.

Att förbjuda tiggeri under bevarad respekt för romernas lika mänskliga värdighet är i sanning att följa FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna.