Vilka tror dom att dom är?

Patrik Engellau

Eftersom jag till skillnad från tänkare som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt tror att det finns en alldeles distinkt svensk kultur som vi aldrig pratar om och därför har svårt att definiera ska jag besvära läsekretsen med ett aktuellt spörsmål i det ärendet.

Jag tror att det är svenskt att hålla sig på respektfullt avstånd från sin nästa om inte nästan tillhör den närmsta kretsen av släkt och vänner eller är vederbörligen presenterad av en person man högaktar. Redan det påståendet är fullt av sociala fällor. Vad menas till exempel med ”respektfullt avstånd” eller ”högaktar”? Men nu struntar jag i det och går till exemplen.

Mitt favoritexempel är natthamn i skärgården, där en lugn vik tidigare ansågs ”tagen” om någon annan båt hunnit före och parkerat. Då fick efterkommande båtar leta efter en annan, ”ledig” parkeringsvik. Numera, när det finns för många semesterbåtar, håller sig en senkommande lite skamset på respektavstånd. Han är trots allt en inträngling. (För den som föreställer sig att detta inte skulle vara ett kulturellt särdrag kan jag rekommendera ett besök i en tysk båthamn, där nytillkommande båtar med besättning bokstavligen välkomnas på kvällskvisten.)

Natthamnsexemplet är bara för att du ska förstå vad jag menar. Nu tar jag några andra nyligen inträffade exempel och min fråga till dig är om jag är svenskhet på spåren eller om jag bara är en tjurskalle. Är jag en misstänksam enstöring eller bara svensk?

Liksom så många andra människor i min bekantskapskrets fyller jag år en gång om året. Nyligen var det dags. Då fick jag födelsedagsgratulationer från åtminstone fyra företag som jag anlitat som leverantörer av någon tjänst. En var elleverantör, en annan var Tele2. Det gjorde mig missmodig. Jag anser inte att jag bjudit in Tele2 till den grad av intimitet som det innebär att skicka födelsedagsgratulationer. Tele2 skickar fakturor en gång i månaden som jag inte begriper och misstänker är saltade, men det faktum att jag betalar dem innebär inte att jag gett Tele2 rätt att ta sig friheter och börja bli personlig. Vem tror Tele2 att han är?

Ett annat exempel inträffade alldeles nyss. För någon vecka sedan fick jag en anmodan om att betala bilförsäkring. Jag tyckte det begärda beloppet var stötande högt så jag besökte några andra försäkringsbolags, till exempel Ifs, hemsidor för att få konkurrerande bud. Motvilligt fick jag konstatera att det inte fanns något att tjäna på att byta leverantör.

Döm om min förvåning och kränkthet – kränkthet! – när en person från försäkringsbolaget If ringer och stör mig på kvällen och frågar något med anledning av att jag besökt deras hemsida. Jag blev rasande och skällde ut personen. Vad är det som gör att de tror att de har rätt att snoka i mina internetbesök och besvära mig bara för att jag en kort stund övervägt att anlita deras tjänster?

Är det ett nationellt särdrag analogt med den genom ockupation annekterade och privatiserade natthamnen att ogilla telefonpåhälsningar från försäkringsbolaget If eller handlar det bara om att jag ogillar en ny sorts intimitet i en globaliserad värld?

Jag talade nyss med en kompis som har sommarställe på en skärgårdsö med handelsbod. Handelsboden förestods tidigare av en person med svensk känsla för närhet, nämligen att den ska hållas under respektfull kontroll. Så hade svensken sålt handelsboden till en invandrare med andra föreställningar, till exempel att det skulle gynna affärerna om handelsmannen visade ett intresse som min kompis bara uppfattade som närgånget, till exempel vad min kompis barn heter och var de går i skola. Har handelsmannen med det att göra?

Vi har långt kvar innan vi snackat igenom vilka vi är. Jag är inte säker på att jag gillar allt det här kindpussandet. Är det svenskt?

76 thoughts on “Vilka tror dom att dom är?

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Patriks beskrivning av en del av svensk kultur är rättvisande liksom de beskrivna förändringarna.

    Vill man ha någon att avreagera sig på av vilken anledning som helst kan man numera bara besöka ett par kommersiella hemsidor, gärna företag som man ogillar, och invänta att de hör av sig. Till glädje för dem i ens närmaste omgivning.

    Liked by 1 person

    • Göran Fredriksson skriver:

      En möjlighet när man blir missnöjd med försäljare som ringer och stör är att gå in på företagets hemsida, beställ en massa prylar som läggs i ”kassan” men avbryt sedan istället för att trycka på ”Beställ”. Då kommer det med säkerhet upp en mängd annonser från företaget på varje ställe som man går in på som företaget får betala för.

      Om många gör detta lär intresset för sådan annonsering avta.

      Liked by 1 person

  2. LORENTZ BRYDOLF skriver:

    Det svenska kindpussandet som väl närmast kan beskrivas som en klassmarkör kan delas in i två kategorier; det naturliga och det påklistrade. Pussas det lika mycket ute i riket som på Östermalm eller för att tala med Anna Kinberg Batra, är stockholmare mer kindpussbenägna än lantisar?

    Liked by 3 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Ut fra nevnte eksempler kunne Patrik like gjerne vært norsk! Jeg husker en venninne født på Sørlandet (Skagerrakskysten) – hun sa at ”man ville jo helst ha holmen for seg selv” (ikke bare viken altså)!

      På trikken setter folk seg på hvert sitt sete (ledige benk) så lenge det er mulig. Først når trikken begynner å bli full, setter man seg ved siden av fremmede.

      Når det gjelder klemming (kindpussande) tror jeg nok det kan være et generasjonsspørsmål. Klemming var i mitt yngre liv forbeholdt kun slekt og nære venner. Og menn klemte aldri, kan ikke huske det.

      Det er gjort undersøkelser i forskjellige land ang. hvor stor ‘omkrets’ folk trenger for å ikke føle seg psykisk invadert av fremmede. Det varierer sterkt.
      Har dessverre ikke noen lenke(r) til undersøkelsen(e).

      Gilla

  3. Aha skriver:

    Frånsett ett lands politiska system och naturtillgångar (vad annat?) bestäms landets framgång (självklart) av befolkningens uppförande. Ett flitigt och på utbildning inriktat folk når avsevärda framgångar före folk som inte uppvisar dessa kulturella drag.

    I ovanstående utmärks svensken av lugn rationalitet. Kombinerat med ingenjörsinriktning gav det Sverige avsevärda och världsunikt goda ekonomiska fördelar.
    En annan tidsanda mer inriktad på flärd och med stor inblandning av nya kulturer har nu växt till sig och har tagit Sverige på en tillbakaresa relativt andra länder. Vissa asiatiska länder har istället anammat Sveriges framgångsfaktorer.

    Denna till det sämre transformering har skett över folkets huvuden och mängden lugna rationella svenskar har också sakta men säkert blivit färre. Konstiga arbetstyper som genusvetare och kommunikatörer har sett dagens ljus.
    Transformeringen har utmålats som en framgångsfaktor, framförd av politiker och understöd av tredje statsmakten; media. Statslögnen har blivit en realitet.
    Därav har ett helt folk låtit sig förledas att överge sina framgångsfaktorer.

    Processen pågår för fullt.

    Liked by 9 people

  4. svenne skriver:

    ”Är jag en misstänksam enstöring eller bara svensk?”

    Är inte de flesta av oss svenskar sådana att vi emellanåt vill umgås med andra, men också vid vissa tillfällen vara ensamma och lite ”enstöriga” då vi pysslar med något litet projekt – som många gånger kan tyckas meningslöst i utomståendes ögon? Man märker många gånger om en person för tillfället vill vara ensam och detta tycker jag bör respekteras.

    Vi är ju också olika på så sätt att det finns överdrifter åt båda hållen. En del människor klarar ju överhuvudtaget inte av att vara ensamma någon längre stund utan måste hela tiden befinna sig i närheten av – och i samspråk – med andra. Det finns ju även sådana som visar ett utpräglat eremitbeteende och detta har kanske några bakomliggande psykologiska orsaker.

    Jag tror att det är ganska svenskt att vilja variera dosen av ensamhet och intensivt sällskapsliv. Många av mina grannar, med utländsk bakgrund, verkar ha ett större behov av att ofta umgås med sin släkt och sina bekanta än vad jag och mina svenska grannar har. Om detta är ett kulturellt fenomen eller inte kan jag givetvis inte med säkerhet uttala mig om men min erfarenhet säger mig att så är fallet.

    Liked by 1 person

  5. Raschan skriver:

    När kramen blev det nya ta i hand ca 1999! Hemskt,, har inte anpassat mig än. Det jobbiga är att alla verkar utgå från att extroverta seder är korrekta seder,, folk tycker det är jobbigt men anpassar sig snabbt för att inte framstå som töntiga. På samma sätt går det bra att anmärka att någon är för introvert men inte tvärtom.

    Liked by 5 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Et sted må jo aggresjonen få komme ut når man ellers trakasseres, undertrykkes og iføres munnkurv av politiske plageånder! Er selgere frekke og ringer folk hjem midt i middagshvilen eller om kvelden til tross for at vi står på Reservasjonslisten, syns jeg det er helt greit å frese til dem (kan selvfølgelig utføres på forskjellig vis).

      Vantrivsel og avmakt i ‘det nye’ samfunnet fører til kortere lunte, det merker vi her i landet også.

      Gilla

  6. richardlindlind5 skriver:

    Tips: Om man som jag , har ett vanligt efternamn och man vill kolla priser på t.e.x. värmepumpar ( som jag gjorde nyss ) kan man fylla i ett annat telefonnummer än sitt eget. Jag brukar använda Transportstyrelsens nummer 0771 14 15 16 .
    Dom tror dom är listiga när man inte kommer vidare i sin förfrågan utan telefonnummer.
    När dom inte kan ringa så får man prisuppgifterna via mejl.

    Liked by 2 people

    • uppstigersolen skriver:

      Än värre när de använder mitt första förnamn som jag visserligen har men inte kallar mig. Då fattar man att det är en dator/usel programmerare som varit framme.

      Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag har aldrig fått lära mig, eller har glömt bort, vad man borde skriva i stället. Försökte skriva ett email idag. Det blev ”hej”.

      Här i Österrike är det så enkelt, det är ”Sehr geehrte Damen und Herren”. En fattig, stum och bonnig kultur är den svenska. Inget Grüß Gott och Auf Wiedersehen i hissar och snabbköpskassor. Inte kan man skilja på ni och du. Jag känner mig alltid avig i Sverige.

      Gilla

      • Kritiker skriver:

        Det är bara att iaktta Svenskar utomlands. Då ser man tydligt att de har ett säreget sätt att tänka och förhålla sig. Mot en annorlunda omgivning framhäver de sig ungefär som det där färblindhetstestet hos optikern, där man ska skilja ut en siffra utav prickar från en annorlunda färgad pri kig bakgrund…

        Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Husker jeg skulle skrive en epost til et amerikansk firma i forbindelse med dataen. Fant frem lærebok fra handelsskolen – ”Dear Sir”, og avsluttet med Yours faithfully”.
        Svaret fra firmaet startet med ”Hi!” og endte med et fornavn.
        Ble nesten litt komisk kontrast – to forskjellige tider møttes.

        Gilla

  7. Moab skriver:

    Nej det är det inte, och inte kramandet heller. Vi gjorde det knappt inom familjen, men många traditioner har rykt. Jag tror heller inte att de flesta reagerar som du när företag ringer men vi har varit ganska noga med Nix, men varför skall det behövas? Tidigare om någon ringde på kvällen så var det samma med mig, de fick en rejäl utskällning, och samma sak om försäljare ringer på dörren, men jag tror att jag är ett undantag i min generation, svenskar är mycket känsliga för vad andra gör och om alla andra accepterar reklampåstötningar så gör man det själv också, som det japanska ordspråket säger: en spik som står ut blir ihamrad.

    Jag blev chockad på många sätt när jag flyttade hem till Sverige från England och inte allt handlade om vänsterliberalernas massinvandringsutopi. En annan chock var att jag lämnade Sverige då man lånade på banken eller sparade tills man hade råd, och det fanns något som hette ocker. Det Sverige jag kom hem till var lyxfällan, skumma lånefirmor med reklam på TV och ännu skummare indrivningsfirmor som blev storföretag och som i lägsta ledet använder kriminella att driva in pengar. Jag hade lärt min på certifieringskurser i London hur man absolut inte fick ringa upp folk (cold-calling) och göra reklam för finansiella tjänster och så vidare, men i Sverige så var allt visst tillåtet, till och med min gamla mamma blir utsatt. Man satt också och skrattade åt den obildade underklassen i Storbrittanien som användes i Ocean Finance reklamsnuttar, på bredaste Cockney satt ett överviktigt par i soffan och sa:

    -Ja vi hade inte råd att åka på semester men Ocean Finance hjälpte oss, visst är de bra frugan?
    -Jo, det var jättefintväder i Spanien.

    Så dumma var vi inte i Sverige, trodde jag.

    Allt är sämre nu, och skulden måste delas mellan vänstern och liberaler (här inkluderas förstås M, eller Mupparna). I England så har man åtminstone vaknat nu och röstat Brexit och där står demokratin nu på spel eftersom samma vänster och liberaler inte accepterar demokrati om det går dem emot. Mitt hopp står nu till Jacob Rees-Mogg, bara hans engelska är värd att lyssna på:

    Liked by 6 people

  8. Björn G skriver:

    Sverige är raskt på väg ifrån det påtvingade Socialistiska ”Kamrat” traumat (åren 1960-2018) till det mer artiga, respektfulla och äkta.
    Vi svenskar har ju levt ett avskilt familje-/byliv långt in på 1950-talet, innan 68-rörelsen tog över och ockuperade våra sinnen.

    Liked by 2 people

  9. Lennart Bengtsson skriver:

    Kan bekräfta detsamma trots att jag bott utomlands i drygt halva mitt liv. Beteendet skapas och cementeras i tidiga år och är allmänt förekommande. Det är kanske därför vi behöver något alkoholhaltigt då och då för att stärka det sociala modet. Så nog finns det en alldeles speciell svenskhet, ett slags djup försynthet där vi ibland känner mer gemensamt med naturen än med människorna. Det är väl därför vi så lätt hamnar i klorna på politiker och andra som tar sig friheter med oss. Ibland tror jag att det är genetiskt betingat.

    Liked by 9 people

  10. Tunnelbanan skriver:

    Känner väl igen mig i Patriks beskrivning. Kan fylla på med ytterligare ett exempel, i samma anda.

    Om man går in i en tom tunnelbanevagn känner åtminstone jag ett visst obehag om någon då skulle sätta sig helt nära mig.

    Vartefter allt fler människor fyller på tvingas man successivt acceptera att sitta nära en massa främlingar. Och då vill man sällan möta deras blickar. För i blickar finns alltid ett moment av inbjudan och även blottad nyfikenhet. Man går då hellre in i sin privata bubbla, för att få behålla sin egen integritet. Dessutom kan vissa av främlingarna ibland upplevas som ett visst hot. Det gäller då att spela fjärr.

    Samtidigt vill man upprätthålla en viss grad av koll på övriga passagerare. För mänskligheten består både av harmlösa och mindre harmlösa individer. Att sitta tätt sammanpackad med en massor främlingar kan tidvis upplevas som en ganska märklig situation.

    Men även glesheten kan bli lite konstig, speciellt på kvällskvisten. För visst finns där ett potentiellt hot. Kollen på läget sker gärna med skelande blickar mot olika reklamskyltar, eller via medvetet otydliga blickar in i speglingar i ett fönster.

    Vem vill förresten dagligen föra samtal med främlingar på väg till arbetet? Dessutom inför en massa stående människor, tätt sammanpackade, i en gungande tunnelbanevagn.

    Vid många andra tillfällen har jag nog varit den enda hemspråkstalande personen i vagnen. Detta bedömt efter utseende, språk talat till andra sittande bredvid, eller via språk talat i telefonen.

    Ett nytt fenomen är tiggeri inne i tunnelbanevagnen, där tiggarna delar ut inplastade lappar som läggs på lediga säten bredvid övriga passagerare.

    Där tiggarnas hemska trångmål beskrivs i stenografisk form på perfekt svenska. Och utdelningen går fort. För det handlar mest om raska unga män. Effektiviteten blir då extra påtaglig. Och pappmuggen hålls extra nära ansiktet vid insamlingen av pengar. Som en nektarsökande kolibri vid sin utvalda blomma.

    Ögonblicket senare kan man inte längre läsa sin tidning, för att en lite orkester drar igång för att stunden senare gå runt med den obligatoriska koppen.

    Är jag en del av den svenska kulturen – ja i allra högsta grad. För nu har jag lämnat huvudstaden – för gott. Vill helst inte besöka den. Ser hellre till att kvarvarande vänner kommer till mig, där fågelsången och susen i träden ger ro i själen.

    Liked by 5 people

    • larslindblog skriver:

      Så länge man sitter ner kan man ju titta i en tidning . Men…det värsta med T banan är alla bakterier och virus som sprids..folk hostar och nyser..ibland i handen….sedan håller dom i stänger och räcken.
      Sedan jag numera kan undvika T bana helt har jag klarat mig från säsongsinfluensa i 4 år.
      Så om man inte är tvungen att åka T bana för sitt jobb håller man sig friskare om man undviker den.

      Liked by 1 person

    • Lars* skriver:

      Jag lämnade också Stockholm. Att åka tunnelbana under jord med främlingar som stiger av och på känns som omänskligt i längden. Vet inte om man i alla tunnelbanor i världen känner så men tror det överlag. Senast nu i New York kändes det värre än i Stockholm med främlingsskapet mellan passagerarna..men kanske för det är vinter. I Barcelona har jag för mig det var klassisk musik i vagnen eller har jag drömt det? Men folk var tysta..och det i Spanien. Eller säger man..eller säger hen.. Katalonien numer? Så! om tunnelbanemiljön och särskild svenskhet vs andra nationer kan jag inget säga hur mycket som skiljer. Jo, däremot reagerade jag med aggresivitet mot tiggande romer och vet inte om det är svenskt..även mot att höra bladder på obegripliga språk gjorde mig jävligt irriterad om det var för högt babblat. Jag bad romer försvinna. Vill inte ha en mugg under näsan om den inte innehåller the jag bryggt själv eller någon jag litar på : ) Jag kommer från Dalarna och där är folk mer..p å.. räknar mig som svensk. Dalasvensk.

      Gilla

  11. oppti skriver:

    Vi är väl olika och tolererar det rätt bra.
    Att vi skulle sakna kulturella särarter är en myt som inte stämmer.
    Det finns en bild där vår särart sticker ut.

    Liked by 3 people

  12. Lilla fröken PK skriver:

    Att bli rasande och skälla ut en oönskad telefonör är väl inte heller särskilt svenskt, får jag hoppas. Bättre då att vänligt men bestämt tala om för vederbörande att man inte är intresserad. Jag brukar själv skänka en medlidsam tanke till dem, oftast unga människor, som för sin försörjning är tvungna att ringa säljsamtal.

    Liked by 4 people

  13. Hosianna skriver:

    Törs man gratulera i efterhand, Patrik? Du är härligt genomsvensk och alldeles rimligt tjurskallig, tycker jag, som själv är ytterst tveksam till nyttan av telefonförsäljning, krystat kindpussande och konstlade kramkalas.

    I Sverige tar vi varandra i hand och lämnar alla andra ifred. Så det så. 😉

    Liked by 4 people

  14. uppstigersolen skriver:

    Du inleder med att referera till tänkare som Sahlin och Reinfeldt. Jag utgår ifrån att det är ironi. Jag har aldrig uppfattat någon av dem som tänkare, snarare floskelspridare. Nåväl, resten av texten hamnar rätt, vi svenskar är lite speciella. Tyvärr lite bakom flötet, naiva, lättlurade. Men efter några slag mot huvudet så brukar även svensken vakna till.

    Liked by 1 person

  15. KristinaF. skriver:

    I detta avseende, som PE beskriver, är jag mycket svensk. När någon okänd ringer och frågar hur jag mår, brukar jag fråga varför de vill veta det. Och när folk som jag absolut inte känner skriver eller talar till mig med mitt förnamn, brukar jag förtydliga med både mitt förnamn och efternamn. Och när numera nästan samtliga butiker vill ha mitt personnummer för att jag ska få vara med i deras kundklubb blir jag upprörd. Men det känns som om min privata kamp mot detta beteende inte har någon verkan. Jag fortsätter dock, även om jag betraktas som en gnällig gammal kärring.

    Liked by 5 people

  16. Lassekniven skriver:

    Jag tror att det är kört för Sverige och svenskarna, min intuition, som sällan sviker, säger mig det. Point of no return.
    Det som kommer att välta landet över ända är ekonomin. Magdalena Andersson talar om härliga tider, strålande tider. Jag upplever inte henne som helt coco, hon har säkert pejl men måste då ljuga svenska folket rätt upp i ansiktet. Förmodligen medveten om att hon i oktober har ett mycket välbetalt arbete.
    Vi kommer att få det ekonomiskt sämre. Jag inte se någon annan lösning på ekvationen. Det är invandring,migration och asylmottagning som kostar. Hundra, två hundra eller trehundra miljarder per år? Är det någon som vet mer i detalj?
    Dessa pengar ligger i en vågskål. I den andra ligger det som kallas för alternativa kostnader, alltså allt det som vi kunde få för de pengarna men som vi då inte får. Skattepengar, våra pengar.
    Tyvärr är jag av olika skäl bunden till Sverige. Hade jag inte varit det hade jag dragit till Florida och ansökt om ett green card.
    Jag har en amerikansk släkting som bor i West Palm Beach och som då och då träffar President Donald Trump i deras gemensamma kyrka. Han är mycket imponerad av presidenten som tydligen är skarp och smart.
    Jag hade också gått med i President Trumps frivilligorganisation. Rent principiellt kan jag i och för sig också tänka mig att åka till Ryssland men då får det bli på Krimhalvön. Kyla har jag haft nog av. Nu är det så att jag inte har studerat ryska men talar och skriver flytande engelska.

    Liked by 4 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Lasse: Har bott i Florida några år, pga. jobb. Skulle inte bosätta mig där om jag fick välja; däremot kunde jag tänka mig att bo i norra Kalifornien — eller kanske längre uppåt den kusten. Kände sorg varje gång jag var tvungen att sätta mig i ett avgående flyg från San Francisco, men hade ingen sådan känsla då jag lämnade andra platser i USA…

      Gilla

      • Hovs_hällar skriver:

        MOAB: I norra Florida, universitetsstaden Gainesville. Utanför den akademiska världen kändes det rätt inskränkt i den delstaten, lite sådär ”redneck”. Och våldet fanns där i bakgrunden. Men, visst, bra folk finns det också överallt. Och detta var längesedan.
        I Kalifornien kände jag en helt annan atmosfär — då.

        PS: somrarna är kvävande heta. Utan a/c går det knappast att bo där.

        Gilla

      • Lassekniven skriver:

        HOV

        Jag har varit mycket, cirka 45 gånger, i USA och också sett det mesta av landet. San Fransisco är en underbar stad men jag är nog lite för feg att bo där på grund av risken för skalv. Florida är bättre för mig men risk för orkaner är ju alltid överhängande men då hinner man ju dra sig undan. Jag har haft några erbjudanden om att jobba på sjukhus i Miami men drog mig ur, familjen var inte med på noterna.
        Det finns ju några intressanta platser att bo på: Naples, The higlands, Tallahasee som är en nice liten gullig universitetsstad och tillika huvudstad. och till sist North Florida.
        Miami är för varmt och fuktigt och Farligt. Orlando är Mickey Mouse och Jacksonville en stor hamnstad. Det finns väldigt mycket att göra och titta på i Florida. Naturen är helt unik, The swamps, sinkholes and cypresses och en massa annat. Man måste ha en möjlighet att åka till Sverige under juli och augusti om inte sommarstugan redan är konfiskerad för asylboende. Cyniskt men inte orimligt på sikt.

        Gilla

  17. Elisabeth skriver:

    Intressanta iakttagelser. Jag tycker också att kindpussandet och kramandet gått till överdrift både i verkligheten och definitivt i TV. I varje program idag ska det pussas och kramas intill styggelse. Det känns så falskt men kan det vara en generationsfråga ? Jag ser ju vilka hälsningsceremonier ungdomar , i synnerhet flickor, har.
    Och så har vi det här med påflugenhet, definitivt icke-svenskt. Handelsmansexemplet var mycket träffande. Jag går långa omvägar runt utländska torghandlare, känner mig närmast trakasserad av rop och skrik . Eftersom utländsk prut-kultur kolliderar med svensk tillits-kultur så kan det lätt bli ansträngt. Och på tåg och buss vill jag sitta ifred ifall det finns andra lediga platser. Det är nog typiskt svenskt att vilja ha en rejäl fredad zon omkring sig och att göra allt för att inte störa andra. Men är det attityder på utdöende ? Har de yngre generationerna vant sig vid och till och med anammat ett annat beteende ?
    Jag blir mycket upprörd av att läsa att många bibliotek inte längre är en stillsam kulturell högborg utan en tummelplats för bråkiga ociviliserade invandrare. Ännu en bastion som fallit. Men, egentligen stör jag mig allra mest på att bibliotekarier och andra biblioteksgäster är så fruktansvärt mesiga att man inte kan slänga ut bråkstakarna och porta dem. ”Inte störa andra” attitydens fula lillasyster kan tyvärr vara konflikträdslan. Där får man gärna vara mer ”utländsk” och låta berättigad vrede ta sig handlingskraftiga uttryck.

    Liked by 8 people

    • larslindblog skriver:

      Innan jag flyttade ut i fritidshuset handlade jag ofta frukt på Hötorget. Men jag undvek dom utländska. ”.Hej Kompis !! XTRA söta , bra pris för dig min vän..” kändes enbart stressande.. — jag vill gå och titta i lugn och ro..

      Liked by 1 person

  18. kjellolof skriver:

    Ett annat exempel på svensk kultur under förändring. I vårt land tror jag med bestämdhet att majoriteten anser att manfolk skall ta av sig mössan inomhus. Alltså är det svensk kultur att manfolk inte ha huvudbonad inomhus. Men det är under snabb förändring. Tror jag. Snart tar majoriteten av manfolk inte av sig mössan inomhus och då får vi en ny svensk kulturyttring. Manfolk i Sverige bär huvudbonad inomhus.

    Liked by 1 person

  19. Hovs_hällar skriver:

    Jomenvisst — vi har en annan kultur här — eller HADE!
    Personligen uppskattar jag förstås när folk är mera som man är i USA, där jag bodde i fem år på 1980-talet.

    Det känns bra för min del när man har lite mer ‘social kompetens’ än de flesta har här i Sverige, kort sagt.
    I USA kan man växla några ord med vem som helst — man ska bara inte ha några illusioner om att ett sådant ytligt samtal betyder att man är ”vänner”!

    Däremot kan jag vara oerhört ”svensk” när det handlar om det fysiska rummet — som i exemplet med hur man väljer att sätta sig i en tågvagn. I andra kulturer har jag hört att man sätter sig nära varandra, för att grannen ”inte ska behöva sitta ensam”! Så fungerar inte jag — som regel…

    Liked by 1 person

    • Hans Jonsson skriver:

      Ja och ännu värre, människor som står och ”buffar” på mig i en fullsatt buss eller liknande.. Fysisk kontackt med för mig okända människor gör mig fullständigt sjuk.
      Ett tips till den gode Patrik E, skaffa en telefon med visning av den uppringandes nummer. Jag har en sådan, om nummret är okänt svarar jag inte. Det är ett sätt att bli av med oönskade telefonsamtal.

      Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Fins app’er til mobilen nå som varsler om det oppringende nummer kommer fra en telefonselger. Appen er sikkert koblet til en form for database.
        Veldig kjekt, anbefales!

        Gilla

  20. p kohlin skriver:

    Vad innebar Rexedtilltaget att vi i Sverige skulle säga du till varann? I Tyskland används fortfarande Sie som tilltal okända emellan och i franskan Vous. Vill vi vara du med vem som helst, inte jag i alla fall. Tilltal har med både respekt och distans att göra. Var det dåvarande folkhemstanke för mer än 50 år sen som gjorde detta till något typiskt svenskt, nästan unikt. Ja det är nog typiskt svenskt (tyvärr)

    Liked by 3 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Kommer från det anglosaxiska ”you”. Vi är ju lite amerikaniserade här i landet. Personligen anser jag att du-reformen var bra. Förenklade umgänget från en absurt komplicerad titel-ritual.

      Gilla

      • Å skriver:

        Hovs_hällar kanske skulle besvära sig med att dissekera följande tre ”anglosaxiska” meningar:

        1 Sir, would you just look at it.
        2 Mr Engellau, would you just look at it.
        3 Patrik, would you just look at it.

        Alla innehåller ”you”. Är de likvärdiga?

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Det har jag svårt att tro, eftersom ”you” motsvarar ”ni” (urprungligen ”I”), medan ”du” på engelska heter ”thou”. På engelska gör man också åtskillnad precis som på tyska och franska, bara inte med pronomina, utan med titlar och namn.

        Liked by 2 people

      • Hovs_hällar skriver:

        Kritiker: Jag vidhåller att reformen var bra. I USA märkte jag att det underlättade umgänget att alltid kunna använda ”you” vid tilltal. Sedan markerar man respekt osv. genom olika garneringar. Till obekanta män kan man säga ”sir!” – resp ”ma’am!” till kvinnor. Det som saknas i Sverige är väl dessa garneringar.
        I det gamla Sverige blev tilltalet onödigt komplicerat (bara en sådan sak som att inte kunna säga ”ni” annat än i speciella sammanhang) , men du-reformen gick kanske väl långt åt andra hållet.

        Gilla

    • Magnus Rosensparr skriver:

      Ämbetsmannen Bror Rexed har tillskrivits skapandet av den s. k. du-reformen år 1967, vilket är en sanning med modifikation. Dagens Nyheter hade under en längre tid innan aktivt arbetat för en tilltalsförändring. Själva introduktionen av du som tilltal utanför en trängre krets skedde dock betydligt tidigare, i en intervju med Tage Erlander på Kastrups flygplats år 1946.

      Liked by 1 person

    • cmmk10 skriver:

      Folk klarade inte riktigt av det där med ”du”. Företag/myndigheter hittade istället på det där lismande ”Du” med stor bokstav istället.

      Något som gör att vissa meningar blir helt oläsbara, då man febrilt letar efter punkten innan och satserna upplevs som ofullständiga.

      Gilla

  21. En skärva av svensk kultur - naturligtvis. skriver:

    Har fjällvandrat och tillbringar mycket av sommaren i skärgården, ända sedan barnsben.

    Visst fungerade de oskrivna reglerna, om den ensamma viken, rätt länge. Men när båtarna blev många krympte det möjliga utrymmet betänkligt. Speciellt när det handlade om segelbåt med djup köl.

    Kajak fanns länge att tillgå. Den gav frihet till mer grunda och ensligt skär och miljöer. Men nu har även kajak blivit populärt. Och då gärna i stora svärmar.

    Men på senhöst, vinter och tidig vår, finns fortfarande en viss känsla av jungfrulighet kvar. Med tystnad och en slags ödemarkskänsla, om än en bedräglig sådan.

    I fjällen fanns alltid vidderna, speciellt om man gick utanför lederna, och tältade. Vid möten med andra vandrare talade man förr aldrig om vilket yrke eller position man hade i samhället. Alla delade outtalat samma frihetskänsla. Och i den ingick att man fick vara anonym, att var avklippt från civilisationens mer hämmande plikter. Man ville helt enkelt få vila ut i naturen på dess egna villkor.

    Men plötsligt en dag möttes man av nyfikenhet även där. ” Vem var man – egentligen”. Mycket besvärande. Som att svära i kyrkan. Den jungfrulighet och omedelbarhet man sökte för sinne och själ hotades av dessa närgångna frågor.

    Man ville ju leva i enkelhet, fångad i ett här och nu. Inte som låst till vardagens alla måsten, förpliktelser och statusfixering. Bara vara få vara en liten, liten människa i stort landskap, utsatt för vädrets makter. Som med kalla valhänta händer försökte knyta upp våta knutar – Inte mera.

    Liked by 3 people

  22. olle reimers skriver:

    I Thailand där jag bor och där man har sju gånger så många människor på samma yta kan jag observera att respekten för den andres ”privacy” är av yttersta vikt. Man får på inga viilkors vis tränga sig in på andras territorier vare sig det är på tunnelbanan i rusningstid eller i hemmiljö. Störande säljförsök uppfattas som ohyfsade och leder adrig till affärer.

    Det vi uppfattar som så typiskt svenskt (det gör jag också) kan man i förvånansvärt stor utsträckning iaktta även här även om uttrycken är annorlunda.

    Liked by 1 person

  23. H Portell skriver:

    Kindpussande mm i s.m.s. fina kretsar har väl förekommit ett tag. Kanske är man förledd, förförd till att utföra ett skenbart hyckleri – Tartuffier. ( Dramaten ger Tartuffe fn)

    Gilla

  24. Svarta skogen skriver:

    Genuint svenskt att tycka att kindpussande är äckligt och även ett symptom på falskhet.För i världen ansågs fattigdom vara typiskt svenskt.Andra typiskt svenska ”markörer” att ständigt moralisera över andra människor.Att ständigt peka med pekpinnar och ägna sig åt att utdela näsknäppar.Att dekorera sina fönster med stämningsskapande detaljer för att skapa ett bedrägligt intryck för betraktare utifrån.Att aldrig erbjuda någon hjälp.Att aldrig umgås med någon utifrån.Att alltid snåla med allting.Att alltid anse sig ha rätt när det gäller allting alltid.Att tycka sig vara bäst i världen på allting alltid.Att alltid så att säga ”sätta sig på människor” och föreläsa för dem.Att alltid på ett besserwisseraktigt sätt moralisera över allt och alla.Att vara bäst på allting alltid.

    Liked by 1 person

  25. Svarta skogen skriver:

    TYPISKT SVENSKT:DEN ÄLDRE POSTMENSTRUELLA -I VERKLIGHETEN DOCK CHARLATANISKA- VET BÄST MATRIARKEN.ATT VID ANKOMSTEN TILL SVERIGE DRABBAS AV SVERIGE SOM ETT HÅRT BEDÖVANDE SLAG I SOLARPLEXUS.SVERIGE-ANKOMST DEPRESSIONEN-EN SVÅR KLINISK KOLGRUVELIKNANDE DEPRESSION.EN SLAGS BISARR BDSM-LIKNANDE FACESITTING UPPLEVELSE MED EN SVETTIG GUMRUMPA UPPKÖRD I ANSIKTET.SVARTA TÅRAR.KONFISKATIV SKATT PÅ 89% AV INKOMSTEN.”TRO-INTE-ATT-DU-ÄR-NÅGOT”.JANTELAG.BLEKFISIGA LÖNNFETA OFFENTLIGT ANSTÄLLDA TJÄNSTEKVINNOR.REGERINGSTJÄNSTEMÄN I RUTAN MED GULVITBLEKA BESSERWISSER PLYTEN.SVERIGE TÄNKTE JAG MIG SÅ.

    Gilla

  26. Ulrika skriver:

    ”Jag blev rasande och skällde ut personen”
    Det hade kallats ”rude” här i USA.
    Sätt en ”sticker” vid telefonen med ett artigt svar när någon påflugen person ringer så
    håller man blodtrycket nere:-) Själv lyfter jag inte på luren om det inte angår mig (kollar namn, tel nr på apparaten). Inget meddelande, inte viktigt. Det finns inget privatliv längre. Det är bara att vänja sig.

    Liked by 1 person

    • Gert B. skriver:

      Jag har samma förhållningssätt. Den som ringer är ofta en ung person med taskiga anställningsvillkor. Onödigt att vara ohyfsad
      Jag lyssnar noga efter personens namn och avbryter omedelbart genom att säga : tack för att du ringde, Fanny ex., men jag är nöjd som det är. Hej då!

      Liked by 1 person

  27. gratiks skriver:

    Kindpussandet är ett modernt och påklistrat oskick som inte passar svenskens kynne. En annan import som jag direkt avskyr är high five-andet i tid och otid. Gettofasoner från USA som känns helt främmande för mig som svensk.

    Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Hva er ‘high-five’?
      Jeg blir matt over all amerikaniseringen – am. popkultur og ditto trender overalt. Prøver å yte motstand så godt jeg kan for ikke å bli subliminalt kolonisert.

      Gilla

  28. olle reimers skriver:

    Rapport II från Thailand: bland unga människor och i reklamen framkommer tydligt att kulturen är på väg att svänga när det gäller offentliga intimiteter av olika slag. Det går sakta men är ändå tämligen uppenbart. Än så länge sker det med finess. Poängen är att under ytan är vi alla betydligt mer lika än vad man skulle kunna tro om man läser ovanstående kommentarer.

    Gilla

  29. Gunther Von Weinstein skriver:

    I live most of my time in the USA. Often, when called by a tele-marketer, and asked an intrusive ”How are you today?”, I answer ”My blood pressure was 115 over 62 this morning, my pulse was 57 …..bla.. Go on till they hang up. Another version, when the caller asks for me, Mr. Z, is to answer ”I am Gunther, the German butler in Dr. Z’s house. Mr. Z is very busy writing s speech for the President….” Try a Swedish version of it. It works.

    Gunther

    Gilla

    • Ulrika skriver:

      Kolla namn och/eller nummer och svara inte. ”thanks, we are all set” räcker också. Vi får inte glömma att vissa människor tjänar sitt levebröd på detta. Men din idé är kul:-)

      Gilla

  30. M Boberg skriver:

    Förr skakade man hand när affären var klar.
    Nu skakar man hand innan affär och tillägger ”kompis”
    Detta har även svenne tillämpat sedan ganska länge eftersom han måste göra som alla andra.
    Detta påpekade jag. Fel inte kompisar och demonstrativt drog handen över huvudet när handen kom hej du måste hjälpa mig. Måste vaddå? Men här hemma är det som f.d. hemma för 20-30 år sedan. Inga kramar knappt man tar i hand och sådana områden finns även i gamla Sverige.
    Bara man vet var man ska röra sig.

    Gilla

  31. Gert B. skriver:

    Kramandet i tid och otid bär mig emot. Det vill jag begränsa till familjekretsen, men jag är ju snart sextio. Inget att räkna med längre…
    Flera bolag ”uppvaktade” mig på födelsedagen i förra veckan. Det gör mig inte rasande, men nog blir jag putt. Skit ni i det, tänker jag. Likaså mejlar min telefonoperatör fakturan var månad.
    Mejlet inleds med ”Hej, hoppas allt är bra med dig”. Inte heller det gör mig rasande, men förbannat irriterad! Ni ska ge faan i hur jag har det! Se till så att mitt telefonerande flyter som det ska, är min reaktion. Ibland förbannar jag herr Rexed. Affärspersonal i Berlin har fortfarande namnskyltar med ex. Frau Schröder. Ett distanserande som jag uppskattar.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s