Gästskribent Marian Radetzki: Vinsttak

Jag känner stor sympati för Jonas Sjöstedts syn att skattepengar inte ska nyttjas för att göda ägarnas fickor i de statsfinansierade välfärdsföretagen. Metoden att kapa vinsterna resulterar dock inte i någon samhällsekonomisk effektivitet. De privata aktörerna har många möjligheter att kringgå ”vinstförbudet”, till exempel genom slösaktighet med anslagna medel, till egen fördel.

Med gedigen kvalitetskontroll av verksamheten är höga vinster ett uttryck för effektivitet. Det vore uppenbart fel att med hjälp av vinstbegränsningar minska incitamenten att vidmakthålla denna effektivitet. En hög vinstnivå hos flertalet privata välfärdsföretag är dock inte enbart en följd av ändamålsenlig drift och organisation – den är också ett uttryck för alltför omfattande offentliga bidrag till välfärdsproduktionen. Vid ändamålsenlig drift kostar det de privata företagen producerar mindre än den ersättning de får. Minskade bidrag skulle nedbringa vinstnivån utan att förta strävan mot effektivitet. Lägre bidrag till privatägda företag är därmed en effektiv metod att reducera samhällets kostnad för välfärdstjänsterna. Är du med, Jonas Sjöstedt?

Mitt val av en annorlunda infallsvinkel än den som dominerar debatten om vinsttaket blottar ett annat och mångfaldigt värre slöseri med skattemedel än de vinster som hamnar hos privata ägare. Det visar att en effektivt bedriven produktion av välfärdstjänster kostar mindre än de offentliga anslagen, och att dessa anslag kunde minskas också i den dominerande, offentligt ägda sektorn. När privata företag demonstrerat att det går att producera till en lägre kostnadsnivå, borde rimligen krav kunna ställas på de offentligt ägda att klara av motsvarande prestation! Konkurrens måste ske på lika villkor, det finns ingen anledning att gynna de offentligt ägda på bekostnad av de privata! Besparingen i skattebelastning blir betydande när de offentliga företagen presterar i nivå med de privata och existerande slöseri med skattemedel försvinner.

Jonas Sjöstedt, är du med på min effektivitetsresa? Utgångspunkten är en kontroll som borgar för att såväl de privata som de offentligt ägda välfärdsföretagen genererar godkänd kvalitet i sitt utbud. Jag har, liksom du, ingen lust att betala merskatt för att gynna de privata välfärdsföretagens ägare. Men jag har ännu mindre lust att betala en ännu större merskatt för det slöseri, till ingens nytta, som uppenbarligen karaktäriserar den offentliga välfärdsproduktionen då den får lika mycket stöd per producerad enhet men inte har krav på att generera något överskott. Säger du att jag har fel? Att den offentligt ägda välfärdssektorn drivs effektivt och inte slösar? I så fall skär du av den gren som hela vinsttakdebatten handlar om. Och det vill du väl inte, eller?

Marian Radetzki är nationalekonom.

47 reaktioner på ”Gästskribent Marian Radetzki: Vinsttak

  1. Brandvarnaren skriver:

    Landet står i lågor och folket inför sin förintelse, och du vill alltså slösa resurser på att diskutera rökridåfrågan vinster i välfärden? Man tar sig för pannan.

    Liked by 2 people

  2. MartinA skriver:

    Jag tycker att privat producerad offentlig verksamhet är en befängd ordning. Det blir oundvikligen endast ett sätt för kotterier och kabaler att överföra medborgarnas pengar till sina egna fickor genom svågerpolitik och korruption.

    Personligen tycker jag inte att staten skall producera någonting annat än militärt våld centralt. Och möjligen riksantikvarieämbetet och vissa generella lagar eller möjligen regelverk för hur olika lokala lagar skall förhålla sig till varandra.

    När människor som aldrig träffar varandra tvingas dela social risk så har man byggt ett ohållbart system som förr eller senare kommer kollapsa och som kommer förvrida människorna och verkligheten till det sämre. Visst är en familj för liten och bräcklig i livets hav för att klara sig helt själv. Men en socken är det inte. Därför bör all delning av social risk vara lokal mellan människor som träffar varandra varje vecka.

    Men om man nu skall tvinga människor att dela social risk centralt så bör detta produceras helt av staten. Privat producent statlig finansiär kan bara sluta i ett system för att de mest korrupta, illistigaste och manipulativa skall kunna suga ut de hederliga och rättskaffens.

    Liked by 3 people

  3. Bo Svensson skriver:

    Det är svårigheterna att mäta värdet av de tjänster som produceras, som är problemet.

    Det uppstår lätt misstankar, att de vinster man tar ut blir på bekostnad av kvalitén på vården och undervisningen.

    För undervisningen finns det ju en osökt lösning på problemet: Extern betygssättning och att alla skattemedel ägnade ändamålet betalas ut etappvis efter hand som man kan dokumentera införskaffat kunnande. – För pengarna skaffar man sin undervisning på en fri marknad.

    Men för vård och hemtjänst har jag inte hittat någon motsvarande lösning.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Skulle jag själv behöva hemtjänst en gång, skulle jag hellre köpa den för pengar jag sparat i goda tider.

      Den där delan av vår bruttolön (arbetsgivarens lönekostnad) som kallas arbetsgivaravgift, motiverades av behovet att finansiera arbetskraftens försörjning och vård vid frånvaro från arbetet och efter pensionering och hade man istället fått dessa medel placerade på sitt individuella trygghetskonto som ett obligatoriskt sparande, skulle problemet fått sin lösning.

      Liked by 1 person

      • Jaxel skriver:

        Nationalekonomer tror att kvalité alltid går att mäta och därmed indirekt effektivitet. Kanske går det, men till vilken kostnad. Förmodligen skulle en objektiv och god mätning av kvalité kosta så mycket att den äter upp alla eventuella besparingar till följd av privatiseringar.

        Kanske är enda möjligheten att låta subjektiv mätning av kvalité spela roll. Eller med andra ord försöka få till ett system där konsumenten också blir en kund! En kund med valfrihet. Hur det skall gå till i praktiken vet jag inte.

        Gilla

    • Jaxel skriver:

      Det är ju detta som är problemets kärna. Hur mäter man kvalité och effektivitet. Låt oss anta att vi har en grupp patienter/klienter/kunder (eller vad man nu väljer att kalla dem) inom omsorgen, vilka inte har en egen röst. Personer som är antingen dementa eller för kraftlösa för att höja sin egen röst.

      Skall man ha en halv kommunaltjänsteman per patient som kollar kvalitén?

      Jag har sett detta i verkligheten. Det är inte uppmuntrande. Anhöriga som kan komma att ställa krav betraktas som ett problem. Sådant stör givetvis ett ”effektivt” arbete.

      Det vore säkerligen bättre om den vårdbehövande eller dennes anhöriga betalade själv. Och då skulle troligen debatten om vinster bli överflödig.

      Liked by 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Min tänkta lösning med individuella trygghetskonton, kräver för att fungera som det är tänkt, någon sorts spärr mot att ge kredit mot låntagarnas framtida inkomster som säkerhet. – Utan en sådan spärr, kommer folk lik förbannat att spendera maximalt och sedan bli en belastning för sina medmänniskor när lyckan vänder.

        Gilla

      • uppstigersolen skriver:

        Om allt är privat organiserat fungerar det på samma sätt som det gör i privat verksamhet. Går du tillbaka till en livsmedelsbutik där grönsakerna är ofräscha, personalen sur och priset är högt. Skulle inte tro det? Samma sak med all verksamhet. Låt staten sköta det som staten borde sköta. Försvar och polis samt viss infrastruktur. Låt resten vara privat. All typ av ägande är OK, vinstdrivande, kooperativ, kyrkan osv. Låt alla blommor blomma. Sen kan vi ha ett försäkringssystem, givetvis också privat där vi försäkrar oss efter behag. Vad gör vi med de figurer (svenskar) som inte fattar hur det funkar och inte försäkrar sig? Tja hur ser det ut idag för vissa trashankar. Eller kanske för pappan i husvagnen i Helsingborg. Det verkar vara rätt stora hål i välfärden redan idag.

        Gilla

    • Jaxel skriver:

      Som anhörig till gammal mor som nu behöver heldygnsvård på ett boende drivet i privat regi, men betalt av kommunen, kan jag försäkra att man inte känner sig som kund.

      Liked by 3 people

  4. malmobon skriver:

    Att bara låta Reepalu göra en utredning, visar på inkompetens.

    Har själv arbetat med upphandlingar inom kommun och statliga företag.
    I upphandlingsunderlagen kan det stå visa krav måste kunna uppfyllas, det är i den endan som vinster i välfärden skall börjas. Styrningsinstrument helt enkelt. Kontroller. Kunna mista sina tillstånd om inte upphandlade krav efterföljs.
    Reepalu gjorde det enkelt. 7% i vinst på insatt kapital tror jag geniet kom fram till, efter ett års utredning.

    Liked by 1 person

  5. Aha skriver:

    Jag läste någon gång, i ett kommentarsfält tror jag att det var, att marknadsförutsättningarna är annorlunda för vinstuttag inom skola och omsorg. Organisationerna kan inte maximera intäkten per kund. Den är given såsom skolpeng (som Marian Radetzki vill pressa nedåt). För att maximera vinst återstår att få så många kunder/elever som möjligt (erbjuda Ipads eller motsvarande) samt sänka kostnaderna (lärarfria lektioner och motsvarande).

    Om jag förstått saken rätt har ovanstående fått de flesta länder att avstå från vinstuttag inom välfärdsverksamhet.

    Liked by 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Inget fel i rationaliseringar. – Som ledare för undervisningsföretag skulle jag satsa på inspelad katederundervisning på storskärm. – Då behövs bara de utomordentligt kvalificerade lärarnas insats under en begränsad tid och sedan kan de jobba med något annat. – Elever som har svårt att hänga med, kan då spela lektionerna i repris på sin ipad tills de fattar. – För resten som krävs, räcker de lärare som det finns gott om.

      Gilla

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Här tror jag att artikelförfattaren inte fattat ett dugg vad det hela handlar om. Det handlar definitivt inte om någon strävan efter effektivitet, det handlar om socialisering. Vänsterpartiet ger sossarna det stöd de behöver för att behålla makten och i gengäld måste man slänga åt kommunisterna ett köttben då och då för att undvika gruffande bland de egna.

    Personligen är jag hjärtligt trött på argumentationen avseende vinster i välfärden och har inte den minsta lust att stödja de aktörer det handlar om eftersom de enbart är ute i egna ärenden. Jag skulle svänga 180 grader om man någon gång kunde ana argumentation mot andra saker som handlar om hur välfärdssystemet utvecklas i fel riktning, men då är det tyst.

    Liked by 1 person

  7. worlpresscomsite skriver:

    Jonas Sjöstedt förstår inte vad du talar om. Han är troende socialist/ kommunist ( utom när det gäller de egna inkomsterna förstås ) så en högre kostnad i ett kommunalt system är önskvärt jämfört med en lägre kostnad, högre kvalitet och en vinst i ett privat bolag.

    Gilla

  8. uppstigersolen skriver:

    Nej detta kommer Jonas Sjöstedt aldrig att gå med på. Han har aldrig förstått ekonomi överhuvudtaget. Pengar är något som finns. De kommer ur ett ymnighetshorn. Alla pengar ska passera kommunisternas nålsöga och aldrig hamna i fel ficka är hans paroll.

    Liked by 1 person

  9. BjörnS skriver:

    V förstår säkert men kommer aldrig att medge det. Det finns flera anledningar till detta men de främsta är ideologi och att de tror att budskapet är mer lättsålt i den kommande valrörelsen. För detta är de beredda att låta medborgarna få det sämre. Makten framför allt.

    Gilla

  10. Thomas Ek skriver:

    Äntligen, – Riktigt Bra!
    Den bästa arbetskraften finns alltid i den privata sektorn. Den privata sektorn kan alltid göra arbetet bättre och billigare. Den privata sektorn har alltid gjort bättre ifrån sig än den statliga, alltid gjort samma arbete till en lägre kostnad och arbetet har i den privata sektorn också alltid utförts mer effektivt. Skälet till att sjukvården i Sverige under privat regi i ett antal medialt uppmärksammade ärenden misslyckats så kapitalt beror på att beställaren lämnat en bristfällig kravspecifikation som i förekommande fall märk väl, utformats av den offentliga sektorns stab.

    Thomas Ek

    Liked by 2 people

  11. Per-Anders skriver:

    Det går mycket lätt att reparera vården. Vi låter helt enkelt Jonas Sjöstedt ta över och bestämma över vården.

    Det mest löjliga i hela denna diskussion är att det går bra att fullständig ösa och slösa bort skattepengar och acceptera vinster om det företag som det offentliga anlitar ska utföra något som inte är vård, t.ex. att bygga ett hus eller en väg. Det går jättebra att flytta myndigheter hit och dit för hundratals miljoner varje gång.

    Det är även löjligt att tro att vinst i ett företag går till champagne, bilar eller resor. Ja, en del av vinsten går väl till det, om vinsten är tillräckligt stor. Men de flesta vinster kommer att återinvesteras i företaget. Företaget lägger till fler tjänster eller produkter och anställer folk.

    Sist. Att vara riksdagsledamot, är inte det en form av en vinst i jämförelse med de flesta andra jobb? Du behöver inte göra något och du slipper allt ansvar för alla problem du ställer till. Du producerar inget och du betalar ingen skatt.

    Liked by 2 people

  12. allan forsling skriver:

    Det går att skapa bra kvalitetskriterier för omsorgen. Ska gälla vid upphandling och ska gälla vid uppföljning. Behövs inga gigantiska kontrollapparater. Och engagera seniororganisationerna att medverka.

    Liked by 1 person

  13. Hovs_hällar skriver:

    Radetzkis teser faller på det faktum att det är omöjligt att mäta ”kvalitet” när man har att göra med människor och det handlar om omvårdnad i någon form.

    Ex-vis har man i Finland valt att INTE ta efter det svenska experimentet med ”skolpeng”.

    Läs förresten om hur den här karln ville avskaffa det svenska språket!:

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10755310.ab

    – Med argumentet att det skulle bli ”effektivare”.

    Gilla

  14. Lennart Göranson skriver:

    Helt rätt, Marian Radetzki, och ett mycket konstruktivt förslag. Och @Malmöbon vet uppenbarligen vad det handlar om, i motsats till alla dem som vädrar sina vanliga käpphästar oavsett vad inlägget handlar om. Bara för att förtydliga: för att få det system som i hög grad baseras på offentlig upphandling att fungera (vilket man inte kan säga att det gör i dag) krävs två saker. Dels att förfrågningsunderlaget preciserar vilken kvalitet man vill ha på det som upphandlas. Och dels kontroll att man i efterhand får den kvalitet som anbudsgivaren utlovat. Den DGS närstående Konkurrenskommissionen har för övrigt utvecklat den här saken på ett föredömligt sätt i remissyttrande över Reepalus utredning.

    Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        @Fredrik Östman Min kommentar är min och inte Medborgerlig samlings. Om du anser att jag är en del av problemet, och är intresserad av debatt och inte bara ”statements”, vore det bra om du förklarar dels vilket problem du syftar på, dels på vilket sätt jag är en del av det.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag försöker hålla mig till ämnet för respektive artikel, men visst. För all del.

      Felet du begår är sedvanlig hybris, sedvanlig kommandoplaneekonomi. Staten kan inte bedöma vad den enskilde vårdkunden tycker är hög eller låg kvalitet. Det spelar ingen roll hur många miljoner kadrer och kommissarier man sätter in, hur mycket statistik man samlar in, hur många regler man skriver, hur mycket omotiverat våld man sätter in mot hederliga människor som försöker göra sitt bästa. Det är inte attraktivt, det är inte önskvärt och det fungerar inte ens. Det kan inte ens betraktas som ett alternativ som man skulle kunna jämföra med och sedan avfärda. Det är ännu sämre än så.

      Kommandoplaneekonomi är inte en framkomlig väg och den leder dessutom fel.

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        OK, då förstår jag lite bättre. Min grundinställning är att när staten betalar för något som ställs till medborgarnas förfogande så bör staten ha en viss koll på vad den får för pengarna, både i form av krav på förhand och genom att man i efterhand ser om man fick det man blev utlovad. Så gör vi ju alla när vi köper något som är mer än rena småsaker. Om det skulle klassas som kommandoplanekonomi så tycker vi olika på den punkten. Bortsett från den delen är jag i de flesta sammanhang för att kunden ska kunna bestämma vilken kvalitet den vill ha, t.ex. genom att det finns ett val mellan olika utförare som konkurrerar med varandra. Men det förutsätter att kunden betalar, om det är någon annan som betalar så väljer man naturligtvis alltid det dyraste.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jo, det är självklart, men måste förtigas för att inte lockelsen att det tro att man har löst problemet om man bara har lite kvalitetskontroll skall infinna sig och ta överhanden. Exempel på detta senare saknas ju inte.

        Liked by 1 person

  15. Lars skriver:

    Det var bra att se en nationalekonom konstatera det väsentliga, att vinsten är en drivkraft som är positiv och att kvalitet måste mätas och upprätthållas, men hur? Joans S angriper fel problem med fel hammare. Jag ser det snarare så att det är frågan om hur man kan säkerställa kvalitet när man lägger ut verksamhet? Det är samma problematik som när Scania väljer behålla och investera i ett nytt gjuteri inom det egna företaget för att därmed lättare kunna säkerställa adekvat kvalitet. Problemet blir än svårare vid tjänsteproduktion då produktion och konsumtion sker momentant i interaktionen mellan konsument och producent, Så vart, som Marian skriver om, tog kostnadspressen vägen inom offentlig sektor?

    Liked by 1 person

  16. Willy Lindqvist skriver:

    Hur stora är vinsterna i procent i dag på insatt respektive arbetande kapital i välfärdsföretag? I kommunal verksamhet regleras kostnader i en del fall genom hyressättning på kommunägda skollokaler så att en del av kostnaderna därigenom går tillbaka till kommunen.

    Gilla

  17. UlfH skriver:

    Varför inte utsätta andra sektorer än skolan? Varför inte fångvården, SÄPO eller det så kallade försvaret? Men låt skolan vara en fri zon som håller ”riskkapitalisterna” med sina värderingar borta från kunskapens värld.

    Gilla

  18. Hedvig skriver:

    Om national- och företagsekonomi vet jag ingenting förutom det som jag har läst mig till i dagspressen.

    Trots att jag aldrig varit vänstersympatisör, tycker jag att Jonas Sjöstedt har en poäng i att riskkapitalister och andra giriga välfärdsföretagare ska få tillgång till våra gemensamt inbetalda skattemedel. Enligt min mening för varje skattekrona användas optimalt – och inte slösas bort.

    I Britt-Marie Mattssons SVT-serie ”Den svenska välfärden” intervjuas en amerikansk skolexpert som också känner till den svenska skolan. Han tar upp att privata skolor i USA ges betydligt mindre offentliga medel än svenska friskolor. Att minska bidragen till privatägda välfärdsföretag är ju något som Marian Radetzki lyfter fram.

    ”Minskade bidrag skulle nedbringa vinstnivån utan att förta strävan mot effektivitet. Lägre bidrag till privatägda företag är därmed en effektiv metod att reducera samhällets kostnad för välfärdstjänsterna.”…

    När privata företag demonstrerat att det går att producera till en lägre kostnadsnivå, borde rimligen krav kunna ställas på de offentligt ägda att klara av motsvarande prestation! Konkurrens måste ske på lika villkor, det finns ingen anledning att gynna de offentligt ägda på bekostnad av de privata! Besparingen i skattebelastning blir betydande när de offentliga företagen presterar i nivå med de privata och existerande slöseri med skattemedel försvinner.”

    Det låter som en utmärkt idé.

    https://www.svtplay.se/video/16723273/den-svenska-valfarden/den-svenska-valfarden-skolan-1?start=auto

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ Hedvig 29 januari, 2018 at 20:59

      Några skrivfel i min kommentar ovan:

      I andra stycket står …”giriga välfärdsföretagare ska få tillgång till”…
      Det ska förstås vara att ”välfärdsföretagare INTE ska få tillgång till”…

      Och ”Enligt min mening (för) SKA varje skattekrona” …

      Gilla

    • Lars skriver:

      En mycket stor fördel med det svenska skolsystemet är att det betalas via skatten med en skolpeng, det är helt annorlunda i USA eller Latin Amerika där man tar ut en avgift per elev, vilket gör att mindre bemedlade föräldrar inte har råd med bra skola. Effekten blir också en segregering, men så blir det i praktiken även här dvs föräldrar i högre socialgrupp som är mer kunniga och intresserade får in sina elever i bättre skolor, betygsskillnader spelar också roll, och lärare är inte dummare än att de bästa söker sig till de bättre skolorna. Enligt min bok om Latin Amerika jag läser nu så var det IMF under skuldkrisen på 80-talet som fått för sig att privatisering och kommunalisering av skolor skapade effektivitet och därför krävde man det för att ge lån och 2010 gick ca 15 % av skoleleverna i privata skolor, däremot var resultaten sämre i spanska och matematik bland eleverna. I den industrialiserade världen var det samtidigt ungefär 4 % som gick i privata skolor. Situationen i Latin Amerika förvärrades av skuldproblemen och åtstramningarna och det ser dessutom väldigt olika ut i olika länder med ekonomi, läskunnighet osv. I dagens Chile strejkar skolelever med jämna mellanrum eftersom utbildningskostnaderna ger stora svårigheter för de mer fattiga att få utbildning och lägre kvalitet i vad som är kvar av offentlig utbildning. Det svenska systemet är bättre genom att skolpeng, lika för alla, utgår och inga privata avgifter tas ut. Däremot står det väl väldigt klart vid det här laget att effektivitetshöjningen man hoppats på inte slagit in och vi har problem med betygsinflation och segregering. Genom migrationen har ju Sverige dessutom skapat tredje världen problematik här med olika utanförskapsområden, brist på kunskap och insikt hos föräldrar och segregering och usla skolresultat.

      Gilla

  19. malmobon skriver:

    När det gäller privata skolor i Malmö, så har vi en privat som heter Bladins. Har nu växt till internationell skola också. Mycket svårt få in sina barn på denna skola. Var förr i alla fall.
    Tillsammans med 3 andra privat skolor får barnen-ungdomarna lunchkuponger där dessa kan äta på Kronprinsens alla rest. Finns allt från vegetariskt, svensk husmanskost, pizza, hamburgare, sushi m.m. På detta sätt sparar dessa privata skolor in personal som annars skulle haft eget kök och personal.
    Det är nytänkande inom alla sektorer som behövs och det skapas definitivt av kommunister.

    Sen har vi alla överstatliga myndigheter som borde bli en. Sparar vi ännu mer.

    Tror ni borde läsa på mer om SD skolpolitik. HELT överlägsen.

    Har en annan idé. Fängelser finns det gått om. Varför inte låta deras kök leverera mat till äldreboende? Bara en tanke. Tygelsjö har gått om odlingsmark. Låt interner odla grönsaker, i stället för odla blommor i deras växthus. Hade i vilket fall fungerat i Skåne som har Europas bördigaste jord tillsammans med något italienskt distrikt. I stället skall det byggas bostäder och köpcentra på denna mark. Helt sjukt.

    NYTÄNKANDE.

    Gilla

  20. Lars Strömberg skriver:

    Vänsterns utgångspunkt är kanske inte primärt effektivisering och kostnadssänkning.
    Utan att veta, så utesluter jag emellertid inte att den grundläggande utgångspunkten snarare är konflikten mellan ”rik” och ”fattig”, uttryckt i attityden ”Om inte vi får glass så ska dom där inte heller ha!”

    Gilla

    • Lars skriver:

      Ja så är det väl på mer primitiv nivå, men å andra sidan så är det likadant på andra sidan ”Jag ska ha min glass kvar och tänker inte låta någon annan få” parat med ”Jag är förtjänt av den största glassen för jag….”

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.