JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 16: SVD KULTUR OCH SKULDFRÅGAN

Ulf Larsson

Som bekant så pågår sedan en tid en diskussion på några av Sveriges kultursidor om vilka män (eller möjligen vilka slags män) som ligger bakom alla sexuella övergrepp som kommit fram i rampljuset i samband med #metoo- och #tystnadtagning-uppropen. För att göra en lång historia kort så kan man skönja två huvudlinjer på kultursidorna, nämligen 1) bara vissa män är förövare, och 2) alla män är förövare.

För den som funderar över dessa frågor kan jag rekommendera en på många vis originell krönika av John Sjögren, publicerad på kultursidan i SvD den 13 november. Sjögren har tidigare gjort sig känd som en djärv och egensinnig kulturdebattör genom bland annat en SvD-artikel betitlad ”Porren gör att män beter sig som svin” – ett påstående som gav upphov till en liten specialdebatt i densamma tidningen.

I sin senaste krönika kopplar Sjögren ett avsevärt större grepp på hela problematiken med sexuella ofredanden och den därmed sammanhängande skuldfrågan. Ett första avstamp tas i en text av DN:s skarpögde kulturchef Björn Wiman som tycks ha kommit fram till följande skuldteori (återgiven av Sjögren):

Jag tror att Wiman är inne på rätt linje. Det går inte att avfärda den enorma mängd vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp som nu kommit upp till ytan som ett resultat av ett fåtal individer.

Sjögren fördjupar sig ytterligare i Wimans funderingar och drar slutsatsen att:

Det är givetvis ett strukturellt problem som här har blottlagts. Wiman har en god poäng när han skriver att ”skuld kräver en tydlig och direkt inblandning”, men att inte bära skuld ”är inte samma sak som att slippa ta ansvar”

Det gamla vanliga halv- eller heldunkla kulturredaktionsbluddret, alltså. Men här tar plötsligt krönikan en lite otippad vändning:

Samtidigt finns det något i mig som vill dra tanken ännu längre. Kan man verkligen frikoppla ansvar från skuld? Förutsätter inte ansvarstagande ett visst mått av skuld?

Och vilken storslägga kan vara mer passande att dra in på scenen nu om inte en av världslitteraturens absoluta giganter ifråga om skuldmotivet, nämligen Dostojevskij? I en personligt färgad inbäddning får vi veta att:

Den här hösten har jag ägnat mig åt att läsa om ett av världslitteraturens stora mästerverk, som jag inte läst sedan tonåren, nämligen Fjodor Dostojevskijs jätteroman ”Bröderna Karamazov”. Den bärande idén i romanen är att ”alla har skuld inför alla och för allting”. Det låter som en överspänd och överdriven tanke. Men jag misstänker att den är sann.

Från skönlitteraturens fiktiva universum till sanningsanspråk i den utomlitterära verkligheten – här går det undan. Och slutsatsen är given:

Men Dostojevskij gestaltar i sin roman vilket invecklat sammelsurium den existentiella skuldfrågan är – i någon mån är alla skyldiga.

Invecklat sammelsurium? Ja i skönlitteraturens solsystem kan vad som helst hända, som bekant. Men vänta bara – i Sjögrens sällskap tar vi nu definitivt steget från fiktionens motiv och tematik till vår icke-fiktiva samtid:

I ljuset av Dostojevskij anser jag det alltså högst rimligt att säga att alla män faktiskt bär skuld i de fruktansvärda händelser som nu äntligen avslöjats. Problemet är strukturellt, skulden således också kollektiv. Men resonemanget kan föras ännu längre, till att inkludera alla människor. Hela mänskligheten är ett strukturellt problem.

Hela mänskligheten ett strukturellt problem – ja kanske det. Att Sjögren ”alltså” tycker det är rimligt att ”alla män faktiskt bär skuld i de fruktansvärda händelser som nu äntligen avslöjats” må vara en sak. Men riktigt hur resonemanget leder från hans personliga och subjektiva läsning av Dostojevskij fram till den logiska relationsmarkören ”således” är minst sagt oklart. Exakt hur gick det egentligen till när skulden blev kollektiv utanför Dostojevskijs textuniversum, undrar åtminstone jag. Gunnar Ekelöfs ”En Mölna-Elegi” är förvisso ett storslaget diktverk, men jag skulle inte rekommendera texten som reseguide till Lidingö, apropå sambandet mellan dikt och verklighet.

Men det här är bara början – nu växlar Sjögren upp till rejäla missiler:

Är det något som historien har visat oss så är det att alla människor, under fel omständigheter, är kapabla till vilka jävligheter som helst. Jag tror att vi bedrar oss själva om vi tror att just vi, just jag, skulle vara bättre eller mindre benägen till svinaktigt beteende än någon annan.

Utifrån detta resonemang drar Sjögren följande slutsats – håll i er nu:

Vi bär alla inom oss en fundamental brustenhet, en potential till det allra värsta. Vi föds skyldiga. Därför kan jag aldrig med rent samvete säga: det var inte mitt fel. Jag har personlig skuld till såväl de svinerier som utspelats på våra svenska teatrar som till Auschwitz, Hiroshima och IS. Det är rent juridiskt så klart en orimlig hållning. Men existentiellt den enda möjliga.

Juridiskt sett ”en orimlig hållning”, ja här kan jag inte göra annat än att hålla med. Riktigt hur Sjögren menar med att en sådan skuldidé däremot är ”existentiellt den enda möjliga” begriper jag överhuvudtaget inte. Nu vet jag inte exakt hur gammal Sjögren är, men av bildbylinen förefaller han vara lite över 30 år. Hur skuldfrågan gällande Auschwitz och Hiroshima ser ut för hans del kan jag alltså inte helt och hållet – eller snarare inte alls – begripa, om han nu inte skulle ha något slags komplicerad hinduisk återfödelseprocess i tankarna.

Men kulturskribenter kan ju vara lite dunkla och expressiva emellanåt; Sjögren kanske bara försöker uttrycka sin egen Weltschmerz? Nej, tyvärr tycks så inte vara fallet – i ett stycke späckat med olika former av ”vi” slår Sjögren fast riktlinjerna inför det som komma skall:

Så låt oss sluta med att skylla ifrån oss och istället erkänna vår skuld, så att vi på allvar kan axla vårt medmänskliga ansvar.

Här anländer rätt snart åtskilliga frågor till funderingarnas kaotiska vänthall. Har alltså alla människor på jorden – döda, nu levande och ännu ej födda – en kollektiv skuld till exempelvis Auschwitz? Har ett nyfött barn skuld till sextrakasserier på Dramaten, Auschwitz massmord och några eoner till med hemskheter? Ja, det verkar tyvärr inte bättre. För bortsett från att det är oklart huruvida denna kollektiva skuld bara skulle gälla män så ligger det ju enligt Sjögren till på det viset att:

Vi föds skyldiga. Därför kan jag aldrig med rent samvete säga: det var inte mitt fel. Jag har personlig skuld till såväl de svinerier som utspelats på våra svenska teatrar som till Auschwitz, Hiroshima och IS.

Ridå från SvD Kultur.

Skuldfrågan ifråga om sexuellt våld – och allt annat våld, tortyr, massmord och allehanda vidriga fasor – är därmed på ett tydligt, övertygande och förtjänstfullt vis utredd en gång för alla.

84 thoughts on “JOURNALISTIK I VÄRLDSKLASS DEL 16: SVD KULTUR OCH SKULDFRÅGAN

  1. Bo Svensson skriver:

    Massvåldtäkterna riktade mot nordiska flickor av män som inte hör hemma här, är alltså något vi måste acceptera tills någon gång i en avlägsen framtid man lyckas få till en androgyn ordning med jämlik sex över hela fältet? – Eller vad var budskapet?

    Det finns ju mera osökta lösningar, om man brydde sig om att leta.

    Liked by 8 people

    • EMIL DEN GAMLE skriver:

      Uppenbarligen är alla män skyldiga till alla våldtäkter eftersom dom föds skyldiga. Lösningen på sikt som du antyder blir kanske att avskaffa män som kön och i stället definiera alla som kvinnor med endast vissa smärre anatomiska skillnader mellan individer. Då blir det förstås kvinnor som våldtar andra kvinnor, men det skulle ju vara en helt annan sak. Dessutom skulle vi ju även lösa jämställdhetsproblemet en gång för alla. Elegant.

      Liked by 1 person

  2. Moab skriver:

    Alexander Z tipsade om detta föredrag av Jordan Peterson där han tar upp bland annat skuld. Hans vinkel är dock annorlunda, vad är det med dagens etablissemang, de, hur lyckas de missförstå precis allt? Svaret är väl att de vill ha det så här. Den vinkel på skuld som JP har är den omvända kan man säga, den är att när vi blev utpuffade ur paradiset och fick bördan av att vara medvetna om att vi är oskyddade och dödliga, så förstod vi också hur vi bäst kunde skada andra människor, därmed handlar det om att inse detta men inte på det infantila sätt som nu görs, att vi alla i vuxen ålder går runt med lika skuldbörda. Istället så är vi individer som just gör olika insats för att vara goda, och är olika goda i grunden, och det verkar uppenbart att just kulturskribenter misslyckats gravt. Är det inte just i denna gren vänsterliberaler excellerar, och som vakna människor instinktivt ryggar för vi vet var det har fört oss förr, Hitler, Stalin, Mao, PolPot osv. JP sätter även fingret på något jag själv tycker är uppenbart, nämligen vad är det som driver kulturskribenter som den ovan och vänsterliberaler i allmänhet, är det godhet? Så klart inte, precis som kommunister så drivs de främst av ondska, av hat, de är främst MOT oss, inte FÖR fattiga eller migranter, och hade säkert redan, innerst inne, sett oss inspärrade i läger. Vilka artiklar hade kulturskribenten ovan skrivit under Stalin? Det är statisktiskt mycket sannolikt att artiklarna hade handlat om att fler skulle till Gulag, för att de ALLA HAR SKULD. Rent mänskligt så tycker jag personligen det också är tämligen uppenbart vilken sida etablissemanget, och kanske främst kulturskribenter, skulle stått under dessa regimer.

    Liked by 5 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      ‘Svovelpredikanter’ i ny pakning! Vänstern er ofte religiøs på et utrivelig sett. Det er jo arvesynden (i Luthers dystre utgave) det handler om her! Og svovelpredikantene var primært opptatt av å få andre til å føle skyld og underlegenhet – altså et maktspill.

      At mennesker som art har potensiale for ikke bare å gjøre godt, er likevel nokså klart. Men det gir ikke svovelpredikantene noen carte blanche til å klandre andre – jfr Bibelen: ”se splinten i sin brors øye, men bjelken i sitt eget blir man ikke var”.

      Gilla

  3. Moab skriver:

    Vidare om skatter och bidrag så tänker jag att vi är så defaitiska, Fredrik Östman har istället rätt inställning med sitt miljonprogram. Kanske, kanske så skall vi se VIK och de myckna bidragen till invandrarna som en välsignelse för det slog mig då jag precis läste att hälften av Norges bidrag går till invandrare att man då åtminstone har en kran att skruva på. Tänk om alla dessa människor hade haft jobb, hur hade man då kunnat minska mängden och inflödet? Nu kan man, om man får makten, istället sänka bidragen, låt oss säga i steg om 30%, så att folk åker hem. Det gäller bara att ta makten över försäkringskassan, migrationsverket etc.

    Liked by 2 people

  4. Pelle skriver:

    Är det inte fascinerande hur den läsande allmänheten i realtid kan bevittna när SvD begår självmord ? Uppenbarligen har de 50 miljonerna som tidningen erhåller i statligt presstöd fått ledningen att helt ge upp tanken på betalande prenumeranter. SvD är numera ett av landets främsta pekoralfeministiska kamporgan och naturligtvis går kulturredaktionen pliktroget i spetsen. Kulturjournalistik, har vi ju alla vi det här laget lärt oss, är i Sverige lika med yttersta extremvänster – oavsett vilken politisk ståndpunt tidningen i övrigt säger sig inta.

    Liked by 13 people

    • Jonas skriver:

      Jag slutade gå in på DN.se 2015 någon gång, men SvD.se kan jag inte hålla mig ifrån just för att den bjuder på en sådan surrealistisk upplevelse; jag surfar in, skummar igenom rubrikerna, fnissar åt de malliga skribenterna och deras värdelösa alster, och surfar vidare någon annanstans.

      Liked by 3 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Jepp – vi har tenkt samme tanker (så ikke ditt innlegg før jeg skrev mitt).
        Lutheralismen med sitt ofte tunge menneskesyn eksisterer fortsatt under overflaten, gjerne ubevisst for det aktivististiske venstremenneske.

        Husker en psykiatrisk overlege på 70-tallet fortelle om alle de beinharde AKP’erne (ytterste venstre) på avdelingen. I psykose ble de SÅ religiøse. ”Nå har vi seks stykker på avdelingen her som tror de er Jesus”, sa overlege Jørstad. (!)

        Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ Pelle 16 november, 2017 at 06:54

      Det ante mig att det var något lurt med John Sjögren. Han är en nyfräst kristen och vill pracka på alla oss andra sin tunga kristna skuldbörda. Att den tidigare kvalitetsstämplade SvD Kultur tar in sådan dynga, är idag den nuvarande kulturchefen Lisa Irenius ansvarig för.
      Det var hon som t ex försvarade Viola Baos upphaussade recension av Athena Farrokhzads Sommarprogram i SR P1 och halshuggning av efterföljaren Alice Teorodescus.

      http://www.dagen.se/kultur/john-sjogren-fann-sin-kristna-tro-via-kulturen-1.1050313

      I stället för att svepa in sig själv och omgivningen i en marterande skuldmantel, är det naturligtvis bättre att ta till sig Ludvig Igras kloka ord om människors utsatthet i boken ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet”

      https://www.adlibris.com/se/bok/den-tunna-hinnan-mellan-omsorg-och-grymhet-9789127131026

      Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        En litterat i det norske Dagbladet var for en mannsalder siden svært opptatt av den norske kirkes mørkemenn, og skrev flere bøker om dette. Det fremkom tydelig av hans undersøkelser at Den danske folkekirke hadde mye lysere og konstruktive holdninger samt bibeltolkninger uten at de dermed svek evangeliet).

        Ser visst ut til at svensker og nordmenn er nokså like psykisk , mens danskene kjører sitt eget, friere løp – både i kirke- og i innvandringssaker.

        Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Prøver jeg å gå inn på SvD fra min mobil her i Norge, er samtlige artikler skjermet – dvs. teksten går over få linjer, deretter fader den ut og blir uleselig. Er det slik i Sverige også?

      I så fall får man vel ikke lyst til å abonnere på en avis som ikke lar deg lese en eneste j* artikkel! De fleste digitale aviser lar jo kunden lese noen artikler i måneden. Om man synes det er verdt det, kan man eventuelt koste på seg et abonnement.

      Jeg har selv meldt meg helt ut av Schibstedsgruppens produkter – i særdeleshet Aftenposten.no (en gang i tiden en bra avis).
      I Stockholm for å hente en hjem en hamster fra svensk uppfödare ble jeg budt Aftonbladet på hotellet. Jeg klaget høyt og sa de burde ha noe bedre avis å by kundene.

      (PS og OT: svenske hamstrar från uppfödare i Svenska hamsterföreningen har i mange år vært en eksportartikkel, både til Norge, Sverige og Finland) 🙂

      Liked by 1 person

  5. Göran Fredriksson skriver:

    Solidariskt lika fördelning av moraliska skulder och förtjänster är väl inte konstigare än solidariskt lika fördelning av ekonomiska skulder och tillgångar. Oavsett om fattigdomen är moralisk eller ekonomisk kan den väl fördras bäst om den delas av alla.

    Liked by 1 person

    • Hovs_hällar skriver:

      Visst — är man kommunist ska man såklart vara det konsekvent. Inga småborgerliga nyanser och uppdelningar här inte! Om nu all privat förmögenhet ska expropieras av Revolutionen, så kan man lika gärna besluta, enhälligt i Politbyrån, att alla människor är skyldiga till allt. Och följaktligen borde sändas till tvångsarbete i Sibirien.

      Liked by 2 people

  6. Fredrik Östman skriver:

    Dostojevskij beskriver det psykologiska socialistiska fenomenet. Sjögren uppvisar det. Han tittar i skrattspegeln och känner igen sig. Till råga på allt hänger han sig åt det slags socialism som intresserar sig för biologiskt definierade gruppers inneboende undermåliga egenskaper. Den partikulära socialismen. National-socialismen. Ett otäckt spektakel.

    Liked by 3 people

  7. Rutger skriver:

    Sjögren anser sig benägen till svinaktigt beteende under ” fel
    ” omständigheter. Vilken läskig en ! Alla kvinnor därmed officiellt varnade. Självklara omständigheter att undvika måste vara att träffa på honom ute en mörk natt samt att uppehålla sig tillsammans ensamma och särskilt i samband med alkoholintag.

    Liked by 2 people

  8. larslindblog skriver:

    Tänk vilken tjänst DN & SvD skulle göra mänskligheten om dom sampublicerade krönikerna på DGS .
    Att SvD publicerade Sjögrens alster är ju lyteskomik. Sjögren framstår ju som skvatt galen.
    Jag slutade prenumerera på SvD för några år sedan men hoppar ibland på rabatterbjudande , just nu får jag tidningen 5 veckor för 50 :- .
    ( jag misstänker att man driver upp upplagesiffrorna med den typen av erbjudanden )

    Liked by 2 people

  9. malmobon skriver:

    Allt verkar vara männens fel i denna värld.
    Jag är tillsammans med en polsk vacker kvinna. Vid ett tillfälle var det en man som tog henne i baken. Hon vände sig om och gav honom en rak höger, så han for in bland borden på rest.
    Slapp jag göra det.

    Kvinnor måste reagera, så fort sådant händer. Inte 20 år senare.

    Kvinnor får inte tigga i församlingen. Är jobbet möjligen viktigare än din egen trygghet, din själ, din kropp?

    Tycker det är bra att denna #MeToo rörelse kommit igång, för när kultureliten är klara med sitt, kanske vi kan gå vidare till de kvinnor, flickor i muslimska världen som verkligen inte kan göra något åt sin situation.

    Börja med att få bort feministisk regering som förankrar denna kultur i Sverige, genom byggande av moskéer där kvinnor inte får vara. Var är deras röster? SD-2018

    Liked by 3 people

    • cmmk10 skriver:

      ”Tycker det är bra att denna #MeToo rörelse kommit igång, för när kultureliten är klara med sitt, kanske vi kan gå vidare till de kvinnor, flickor i muslimska världen som verkligen inte kan göra något åt sin situation.”

      Det här har redan vandrat utanför ”kultureliten”. Feministerna ser sin stora chans att ytterligare förminska männen och ta ännu mer makt. Misstänker att de struntar blankt i kvinnorna i den muslimska världen.

      Att det enbart handlar om makt framstår som allt mer tydligt, då man inte bryr sig det minsta om den enorma ökningen av sexualbrott; då ett bekämpande av dessa inte ger feministeliten några kvoterade smörjobb eller genvägar till höga, välbetalda positioner.

      Nuvarande häxprocesser kommer att skrämma upp alla manliga makthavare så till den milda grad att det blir en barnlek för feministerna att ta för sig av vad de behagar.

      Liked by 3 people

  10. olle holmqvist skriver:

    Jodå
    PK-påpekades på Dagens P(e)-K häromdagen, upprepat varje timme att USAs president
    ”av vissa” misstänktes för att ha gjort sin stora Asienresa för att dra uppmärksamhet från pågående utredning om rysk manipluering av USA-valet. Fiffigt va ? Det går tydligen inte att hitta direkt brottsligt eller svårligen ens olämplighet på presidenten, då har man den här geniala algoritmen:
    ”Någon” (icke namngiven) ”misstänker” presidenten för…(fyll i med vad som helst),
    ”teknisk bevisning” (s k ”research” på journalistjargong) behövs ej.

    Världsa-bra va !

    Nu herr Elit-Ideologen Sjögren givit oss den alltförklarande Sanningen, orsak-verkan:
    ”Vi föds skyldiga. …Jag har personlig skuld till såväl de svinerier som utspelats på våra svenska teatrar som till Auschwitz, Hiroshima och IS.” Hur är det med USAs president ?
    Han har väl inspirerat svenska teaterfarbrödernas fingriga grabbande med ett något han sagt till kompisar för 12 år sedan ?

    Nu vet vi, tack vare svavelpastor Sjögren: Alla svenska män är fula farbröder. Så det så.

    Liked by 2 people

  11. Hortensia skriver:

    Rent nonsens från ännu en intellektuell dvärg med tillstånd att sprida sitt förvirrade budskap i MSM, Ulf, men det allra sorgligaste är, enligt min mening, att i dagens förment feministiskt regerade Sverige måste ALLA ANDRA än just de skyldiga till allehanda otrevligheter, som exempelvis gruppvåldtäkter, gängmord, kamphundattacker och jihadistresor, ”axla” ett ofattbart långtgående ”medmänskligt ansvar” samtidigt som värnlösa offers rörelsefrihet krymper i takt med våldsmonopolets räckvidd.

    Liked by 5 people

  12. Peter skriver:

    Sjögren tar ett mycket djärvt grepp då han implicit antyder att även kvinnor har skuld, ett första mikroskopiskt steg i riktning mittåt.

    Gilla

  13. weasel skriver:

    Tja, det är mycket möjligt att nämnda SvD-journalist anser sig ha en personlig skuld och ansvar för våldtäkter och Auschwitz , men jag gör det definitivt inte.

    Jag tror att för mycket studier på Södertörns Högskola kan vara skadligt.

    Liked by 6 people

  14. Sixten skriver:

    Här ett liten notering i marginalen.

    Sedan länge har jag utvecklat en personlig allergi mot orden strukturell och strukturer.

    Samhället sägs vara uppbyggt av patriarkala strukturer. Vi omges ständigt av strukturell rasism. Plågas av strukturell diskriminering. Strukturella löneskillnader smärtar arbetslivet. Orgasm omges rentav av en strukturell orättvisa. Och Centerkvinnor har uppnått en strukturell frihet. Strukturellt förtryck i alla dess former tycks plåga mänskligheten. Sedan länge ligger begreppet strukturellt mycket högt upp på ordens topplista, och fortsätter att klättra. #metoo-uppropet sätter fingret på strukturella problem. Männens sexuella klåfingrighet måste nu angripas med strukturella metoder. Ordet strukturell har utvecklats till det nya floskelordet, det som redan hänt med ordet utmaning. Begreppet strukturell kan klistras på snart sagt vilken företeelse som helst. Och ge sken av ett strukturellt djup. Antagligen lider vissa ledarskribenter av en inre strukturell plåga. Som på sikt kan utvecklas till en strukturell utmaning. Likt den Edvard Munch så berömt fångade i tavlan Skriet. Skuldfrågan har blivit strukturell.

    Liked by 7 people

    • Rune skriver:

      ”I diskursen en strukturell utmaning av kontexten.”
      Om man nu skall rasta de akademiska floskelhundarna?
      Själv har jag svårt för ”Diskurs” och ”Kontext”. Kommer jag ihåg det ena ordet så minns jag inte det andra.

      Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Edvard Munch: ”Ich fühlte das Geschrei der Natur”.
      For dem som er kjent i Oslo, er bildet malt fra et utsiktspunkt i Ekebergsåsen. Noen mener at den knallrøde himmelen skyldtes vulkanutbrudd i Indonesia (Krakatoa?)

      Gilla

  15. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo så kan det se ut när man lyfter på täcket till kulturen. För den oinvigde uppstår givetvis frågan om detta är normalt och något vi blir medvetna om bara på grund av att täcket lyfts – eller om vi bevittnat en kulturepoks sammanbrott. Någon kanske undrar om ”att lyfta täcket” är rätt ord i sammanhanget – det hela utspelas ju inför öppen ridå. Jo visserligen, men hur många läser i normalfallet dessa sidor?

    Jag kan tänka mig några olika tolkningar av det vi ser under täcket:

    • Här har vi en samling grabbar som bröstar upp sig mot varandra i kampen om att vara värst i en gren som få av oss ens inser spelreglerna för.
    • Här har vi en samling grabbar med en utstuderad politisk agenda där det hela går ut på att få människor att känna sig skamsna och misslyckade för att därigenom bli enklare att manipulera för makten.

    Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Og mennesker med narsissistiske störninger søker til yrker der de kan bli sett og beundret, og intillegg få makt og rikdom for det.

      ‘Narsissist-kvotienten’ (om noe sånt ord finnes) er nok temmelig forskjellig i de forskjellige yrkesgrupper…!

      Gilla

  16. Kungskobran skriver:

    Vad tog de muslimska kvinnorna vägen i debatten?
    Det klankas ständigt på den muslimska mannen.
    Men en sak klarar han av, skydda sina kvinnor från kladdande.
    Gud nåde den som kladdar på min fru eller dotter.
    Polisanmälan vilket skämt, den mannen får det inte nådigt,
    skott genom bilrutan i värsta fall.

    Liked by 1 person

  17. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag tror nog att John Sjögren har en skruv lös eller har läst en massa som han inte begripit. Det är precis detta slag av rappakalja som postmodernismen har försett oss med. Skuld är till sin natur individuell vilket även inkluderar aktivt medlöperi. Konstigare än så är det faktiskt inte. Även om jag föddes före andra världskriget så anser jag inte att jag har skuld till kriget och inte ens de svenska 68-orna har skuld till Maos illdåd till det kinesiska folket. Inte heller anser jag nu att jag har skuld till Sveriges höga skatter eller till migrationen under 2015 eller till de våldtagna kvinnorna på Dramaten och Operan.

    Liked by 9 people

  18. Sture skriver:

    @ Ulf Larsson,
    som alltid strålande skrivet.
    När alla blir lika skyldiga – så är ingen skyldig. När 5 eller 15 individer på ett extremt brutalt och bestialiskt sätt grupp-våldtar en kvinna i en trappuppgång, så är det inte de som är skyldiga – utan vi andra, som inte ens var på plats. Makalöst dravel.
    Men det får mig att reflektera över kulturjournalisters roll – behövs de överhuvudtaget? Varför skall jag behöva läsa vad en på tidningen utsedd kulturjournalist tycker om något verk och låta detta vara vägledande för mig? När jag läser bokrecensioner på t. ex. amazon.com så inser jag genom de ibland hundratals olika läsarrecensionerna att – om denna specifika bok kan det tyckas till på många olika sätt. Så varför skall då en tidning hålla sig med bara en ”tyckare”.
    Min slutsats är att kulturjournalister inte behövs (och inte medie-journalister heller). Vad vi behöver är den mängd av olika åsikter som man t. ex möter i review-fältet på amazon.com. samt mängder av olika medborgar-journalister, sådana som man möter på denna sajt.

    Liked by 4 people

    • Björn skriver:

      Uf som när SVT går ut och frågar EN(noga utvald!) på gatan i t.ex New York, vad ”amerikanarna” tycker om valutgången!! Eller att kalla några enstaka dårar med plakat plus kanske ett Twitter-inlägg från nån avdankad ”B-kändis”, för ”massiva protester” mot nåt!

      Liked by 1 person

  19. uppstigersolen skriver:

    Alla kulturmänniskor samt även andra som känner att de har sådana skuldkänslor som John Sjögren och Björn Wiman har borde omgående ta konsekvensen av detta och göra oss andra tjänsten att ta sig själva av daga. Då kan vi som inte känner skuld för andras tillkortakommanden gå vidare med våra liv och fortsätta att älska våra kvinnor.

    Liked by 2 people

  20. Erik Sandewall skriver:

    Hellre än att fastna på Dostojevskij borde denne Sjögren gå tillbaka till den ursprungliga källan till tanken om arvssynden, alltså Bibeln i den dominerande (paulinska) tolkningen. ”Jag fattig syndig människa som, i synd född, i alla mina livsdagar på mångfaldigt sätt har syndat emot dig…” osv. Århundraden av religiösa skrifter ger hur mycket stoff som helst till den som vill grubbla över de komplicerade frågorna om synd, skuld och ansvar. Däremot osagt om de kan ge någon hållbar lösning, men det kan kanske ingen annan heller.

    Liked by 1 person

  21. Hovs_hällar skriver:

    Som sagt: genialt skrivet av den här kulturelle individen.
    Om alla är skyldiga, så är ju INGEN skyldig!

    Och därmed kan vi slå oss till ro och låta allt rulla på som förut. Fast vi samvetsömma som varit naiva nog att läsa tidningsartikeln, vi känner oss lite extra nertryckta i skoskaften. Vilket också är syftet: vi ska alla känna oss så skuldfyllda att vi inte ens försöker ta itu med det som behöver göras.

    Som att ex-vis utvisa alla dessa migranter från vårt land om de inte kan uppföra sig.

    Liked by 1 person

    • Jaxel skriver:

      Exakt! Om alla är skyldiga så kan givetvis inte peka ut någon speciell. Helt i enlighet med Morgan Johansson svar på moderaternas förslag att låta BRÅ utreda vilka det är som begår våldtäkt. Enligt Johansson är det män – punkt. Inga detaljer behöver klarläggas. Alla män är lika skyldiga. Detta trots att BRÅ rapport från 2005 (2005:17) mycket tydligt visar att det finns skillnader mellan män och män.

      Den som är intresserad må också studera den senaste statistiken från Nationella Trygghetsundersökning. Denna visar en förskräckande utveckling under de senaste åren (1). Den som hyser ett äkta intresse för kvinnors och flickord trygghet kan rimligen inte gå förbi detta. Fast för sådana som Sjögren och Johansson finns det viktigare saker än kvinnors trygghet.

      Det är svårt att låta bli att dra slutsatser om syftet med föreliggande kampanj och påståenden om att alla män är skyldiga.

      https://www.bra.se/brott-och-statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Det värsta för mig är att jag inte längre tror på media och inte på #metoo. Om nu media skulle fungera så skulle de väl lyfta de grövsta fallen som rapporteras, men vad man lyfter är typ en juridikstuderande som mötts av en sarkastisk harang om att man utbildar världens bästa svenska jurister och de mest välutbildade hemmafruarna. Jaha, kanske det var en satir kring hur arbetsmarknaden för jurister fungerar, flertalet får ju aldrig tingsmeritering och gör den stora karriären.

        Resultatet är mediadrev och alla går i samma flock. Så vad tro på?

        Hur är det med den nya statistiken om sexualbrott? Hur har man mätt? Handlar det om grova brott eller om upplevd kränkning i detta lättkränkta samhälle?

        Jag är som de flesta jag känner inkapabel att begå den typen av handlingar, men jag blir ju konsternerad av att omgivningen tydligen är full av konstiga typer som till varje pris vill sätta på allt som rör sig oavsett konsekvenser. Det är märkligt.

        Vad ska man tro på? Ska vi ha burka på kvinnorna så vi slipper se dem och kanske även på männen så vi slipper dem också? Skämt åsido så blir jag bedrövad över min egen inställning att inte längre tro på media och inte heller tro på BRÅ, som undanhållit statistik om invandrares kriminalitet sedan 2005. Jag kan inte komma ifrån att lättkränkthet i olika sammanhang tycks ha blivit en svensk sjuka tillsammans med kontroll på andra att de inte avviker i åsikter från andra.

        Förövrigt tar jag helt och fullt avstånd från sexuella kränkningar.

        Liked by 1 person

  22. olle holmqvist skriver:

    OT: Berlinmuren finns här o var. senast vid försök att se till så att jag kan ”gilla” här på sidan.
    Mission impossible.

    Gilla

  23. Elisabeth skriver:

    Ja Jösses, denne Sjögren verkar ha tomtar på loftet. Dessutom, att plantera sådant här stolleri i huvudet på yngre instabila personer ( som det verkar finns gott om idag) kan få allvarliga följder.
    Tänk om sådana som Sjögren, istället för att låtsas axla skulden för alla världsproblem, började ta verkligt ansvar för mer realistiska projekt. Fråga åldriga grannar om de behöver hjälp med skjuts eller varuinköp, ställ upp och håll rent i parken, gå ut på stan med Nattvandrare för att hjälpa ungdomar att freda sig mot buset osv osv. Vanlig enkel, hygglighet, vänlighet, personligt ansvar i det lilla. Alltså, väx upp ! Denne Sjögren verkar olidligt pretentiös, varför annars svepa in sitt svammel i Dostojevskis kappa. Och att kalla de här övergreppen som nu kommit upp till ytan för ”fruktansvärda händelser” låter obalanserat. De gruppvåldtäkter som blir notiser i tidningen med jämna mellanrum, de är vad jag kallar fruktansvärda händelser som förtjänar långt större uppmärksamhet.. Tanken slår mig, kanske Sjögren har något att dölja eftersom han fläskar på ? Tja, vi lever ju i paranojans tidevarv.

    Liked by 3 people

  24. KristinaF. skriver:

    Bra och livsviktigt att vi diskuterar skuld och ansvar. Det finns hur många frågor som helst inom detta område och jag tror som Katarina Barrling, att man måste vara petig. Exempel; Vem bär skuld och ansvar för övergrepp som begås av kvinnor? Tjänstemannaansvaret är ju borttaget, vem har då skuld och ansvar för felaktiga beslut som kan få ödesdigra konsekvenser? Hänger skuld och ansvar alltid ihop? Mm mm …

    Gilla

  25. Olle Reimers skriver:

    Jag har en känsla av att vi i Sjögrens artikel ser fröet till dagens vänsternihilism. Deras lösning är ju att vi ska underkasta oss det globala primatet vare sig det nu består i en New World Order á la George Soros eller Kalifatet.

    Varför ska v kunna historia? Varför ska vi erkänna att det finns två kön och inte lika gärna etthundrafemtio? Varför ska vi tro på vetenskap?

    Eftersom vi alla har skuld måste vi underkasta oss och hoppas på katarsis.

    Sjögren är nog husgud uppe på Rosenbad och flera partikanslier; kan man misstänka.

    Gilla

  26. EvaBritt skriver:

    Ja, om alla skulle ha skuld i allt behöver ju ingen vare sig känna skuld eller ansvar, då skyller man på varandra och så är det löst! Dessutom instämmer jag ännu en gång med Lennart Bengtssons kommentar.

    Liked by 1 person

  27. Lars skriver:

    Ja om karln nu hade levt och upplevt skuldfrågan drabba honom själv på ett personligt plan där svårigheterna att reda ut ansvar, gränser, möjligheter, utfall varit väsentliga så hade han dragit sig för att svamla på ett sätt som endast den som aldrig varit med att ta ansvar kan göra.

    Liked by 1 person

  28. Tina skriver:

    Sedan 1970-talet har de vilda djuren i världen minskat med 75 %. Antalet insekter, som bl. a. är nödvändiga för pollinering har minskat lika mycket. Vi använder alla mobiltelefoner som innehåller komponenter från gruvor som förstör stora områden. Vi använder fleece som släpper ut mikroplaster i haven. Att vi alla är skyldiga till detta är en självklarhet. Även ett nyfött barn är skyldigt då det från födelsen börjar använda dessa och andra produkter direkt eller indirekt. Detta är en självklar anledning till att inte sätta barn till världen. Det är den enda gåva vi kan ge till denna blå planet som genom evolutionen gett det bästa och vackraste vi har, nämligen biodiversiteten. Vi är orsaken till en massiv utrotning som pågår nu. Vi människor förstör allt genom vår blotta mängd, och alla är vi skyldiga.

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Ja låt oss se till att det blir globalt krig, som helst utrotar oss alla. En bra början är att se till så islam ta över.

      Kanske detta är PK-sektens egentliga agenda?

      Gilla

  29. Karl Oskar skriver:

    Under senaste veckorna har vi fått klarlagt att det finns fula fiskar som simmar bakom fin MSM PK-fasad. I ljuset av det blir Sjögrens krönika begriplig. Ett försök rädda självbilden genom att
    dra ner alla till egen nivå!

    Liked by 2 people

  30. Ulf Hermansson skriver:

    Tack för analysen. Jag hade tidigare försökt läsa artikeln men inte begripet någonting. Nu förstår jag varför och kan andas litet lättare

    Gilla

  31. V for Vendetta skriver:

    Så klart att alla har skuld när det kommer till PKism. skulden är lättare att bära om man utgår från att det mesta som representerar något annat än ens egna ståndpunkt oavsett om man själv ingår i denna eller ej. Skuld kräver inte heller eftertanke eller en resonemang utan enbart handling i någon form och då gärna i utkrävande sådan. Friar man en person från skuld är det mycket svårt att ställa den i skuldfråga igen. Detta torde vara som välsignelse för godhetsapostlarna då man kan kasta dömande ord runt sig och dessutom i många fall rättfärdiga deras värde med att man själv tillhör de skyldiga om än lite mindre då man är medveten. Kyrkan körde med sin arvssynd för att stävja människors missnöjdhet och postmodernistiska PK samhället har tagit över konceptet för att två händer som egentligen är rena. Medan debatten om vilka som är skyldiga till det ena eller andra på kollektiv grund rasar bygger de som fortfarande inte tänker på den nya städer, nya regler och ett nytt samhälle för att förmodligen på ett bryskt sätt väcka debattörerna och föra dem till schavotten.

    Liked by 1 person

  32. Sixten Johansson skriver:

    Här har John Sjögren blottat sitt psyke för världen. En psykiater skulle snart få ihop kriterier för en knippe diagnoser. Men intressantast här är de tydliga beläggen för narcissismspektrets starka koppling till dagens PK-fanatism, mobbfeminism och de här männens bekännelseliturgi.

    Ett spädbarn uppfattar sig som allsmäktigt och har inga gränser. Allt är likhet, skillnader existerar inte, eftersom psyket är ett med moderns kropp och hela världen. Gradvis kommer olikhet, avskiljning, gränser, besvikelse, existensen av andra individer och motstridiga viljor in i spädbarnets psyke. Dess personlighet mognar under växelverkan i första hand med modern.

    Extremt hävdande av likhet, gränslöshet, personlig universell skuld, uttrycker att man tror sig vara omnipotent, allsmäktig. Det brister i förmågan att avskilja sig, dra gränser mot andra och leva som självständig individ. Man har inte viljan och kapaciteten att söka realistiska orsakssamband och gradskillnader i världen. För psyket hänger allt ihop med allt annat i ett flytande, gränslöst tillstånd som i livmodern.

    John Sjögrens text uttrycker såväl total jagcentrering och grandios självhävdelse som en stark självdestruktivitet och destruktivitet, vilket liknar spädbarnets reaktion på den första intensiva besvikelsen och gudens besvikelse över sitt misslyckade försök att skapa perfekta människor. Johns inre spädbarn och gud vill utplåna skillnaden mellan män och kvinnor, skillnaden mellan förövare och offer, utplåna sig och sitt verk.

    Liked by 3 people

    • Lars skriver:

      Sorry, du har fastnat i den gamla psykologiska teorin med Margaret Maler som bygger vidare på Freud dvs den psykoanalytiska teoribildningen. Om du t.ex. läser Daniel Stern som representant för modern spädbarnsforskning så framhäver han att barnet från början är aktivt och separerat om än avgränsningarna är mindre klara och tydliga från början. Som du förstår ger det då även en annan bild kring bakgrunden för narcissism.

      Själv tror jag skribenten helt enkelt är okunnig. Alltför litet av logiskt – matematiskt och hypotetiskt-deduktivt tänkande. Han är ju inte heller otypisk utan snarare tvärtom om vi ser journalistiska alster som avser tyckande och åsikter, en slags postmodernism där det är viktigare ha en åsikt än att spegla verkligheten.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Ja, av utrymmesskäl och lite elakt körde jag med en klassisk variant. Jag är inte anhängare av de psykoanalytiska teorierna och försöker i stället som grundmodell plocka ihop något maximalt enkelt som passar vår tid, lite åt Jung-hållet, men mycket konkret. Både narcissismens kännetecken och teorier spretar åt olika håll, inte minst beroende på kön, men utan tvivel beskriver de helt centrala och mycket vanliga brister i personlighetsutvecklingen. De måste ha sitt ursprung inte enbart i spädbarnsåldern, utan i hela uppväxten och ända upp i vuxenåren. Interaktionen med föräldrarna och andra vuxna är nu så radikalt mycket sämre och omognare än förr i tiden. Analyser av de fria texterna i massmedia de senaste åren avslöjar så mycket om t ex kolumnisternas och kulturskribenternas psyke och verklighetsbild att de flesta framstår som både okunniga och narcissistiskt personlighetsstörda.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Vad säger du om den här videon av en av de främsta förespråkarna av socialkonstruktivism (postmodernism i akademisk tappning)? Kenneth Gergen.

        Min spontana kritik enligt nedan:

        1. Ja, vad vi vet och lär oss gör vi i sociala sammanhang. Kunskapen är social till sin natur.
        2. Värderingar ändrar inte vår beskrivning av ett objekt (socialt sammanhang eller fysiskt). Det finns och vi tolkar hur det är uppbyggt och fungerar. En värdering är ett avgörande om något är bra eller dåligt, socialt eller individuellt till karaktären. Atombomben fungerar oavsett hur vi värderar det.
        3. Sanning uppnås via konceptuell teori (social), hypotes (social), åtgärd-feedback (real)
        4. Han blandar samma konstruktion med scenariobyggande (fantasi) dvs vårt sätt att sammanföra element till konstruktioner. De flesta av oss vet att vi inte påverkar vår omgivningen då.
        5. Värderingar är inte universella utan giltiga inom ett socialt system t.ex. familj, lokalsamhälle, företag, religion
        6. Ett biologiskt mentalt tillstånd förändras inte av vad vi kallar det. Ett begrepp som depression styr inte tillståndet.
        7. Minnet är inte enbart en konstruktion i nuet
        8. Konstruktion är subjektivt scenariobyggande (fantasi) och objektivt en teori, en tes, en hypotes eller en gemensam övertygelse. Sanningshalten ges av förklaringsvärde dvs kan vi prognosticera vad som kommer att ske med hjälp av vår teori
        9. Paradigm är social till karaktären men socialkonstruktivism ger oss inte möjlighet byta paradigm utan för det fordras nya konceptuella teorier, hypoteser och åtgärd-feedback

        Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Mycket intressant, Lars! (Och tack för tipset om Daniel Stern, som också ledde mig till den utmärkta Wikipedia-artikeln ”True self and false self”).

      Ken Gergen har i princip rätt om allt han säger i videon, men budskapet kommer obönhörligen alltid att övergå i någon sorts lära som är spritt språngande galen och vidöppen för missbruk.

      Kärnfrågan är dels individens tolkning av verkligheten, dels individens möjlighet att kommunicera med andra om innehållet i sitt medvetande och om verkligheten. I förlängningen av resonemangen finns bara total solipsism och existentiell ensamhet, därför att ingenting går att kommunicera ”sant”. Individen måste i princip uppfinna varje ord och ingen annan kan ändå förstå det exakt lika.

      I postmodernistisk och narcissistisk tillämpning (en bra bit på väg mot solipsism) innebär det exempelvis att den som lider av psykiska problem i stället för att gå i terapi kan skaffa sig en ny berättelse, ett narrativ, som ger en positivare tolkning av problemen. I förlängningen innebär det att man aldrig behöver bli ”frisk”, aldrig behöver ”utvecklas”, aldrig behöver bli ”bättre”. Allt kan sättas inom ens egna privata citationstecken. Man behöver aldrig bli ense om något eller tvingas arbeta mot gemensamma mål, eftersom antalet möjliga narrativ är oändligt.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jag tänker att våra språksystem är skilda från oss individer och är skilda från verkligheten. De byggs genom sociala överenskommelser, men de är inte detsamma som den sociala verkligheten. Vi har som individer funktionella gränssnitt mot språket. Vi står i relation till språket och lär oss kommunicera först med andra och sedan med oss själva. Jag tror det handlar om en aritmetiskt/logisk/språklig funktion, där var tanke avser att göra och vi måste planera våra åtgärder, vad vi ska göra och här ingår kommunicering med andra. Vi använder språket i denna planering, formulerar oss både inför andra och oss själva, men jag tror det är behovet att kommunicera som styr, jag tror vår snabba, halv omedvetna tänkande, vår mönsterigenkänning, vårt minne och fantasi i förväg tänker innan det långsamma planerandet och kommunicerandet tar vid.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Winnicotts begrepp sant och falsk själv är jag lite undrande till. Först måste man ju beskriva vad ett Själv är och vad jag kan se så beskriver personer oftast sig själva genom att ange de roller de har gentemot andra; man är son, dotter, far, mor, studerande, snäll, tuff, omtänksam etc. Med den beskrivningen är ju ett falsk själv helt enkelt att man tar på sig vissa roller gentemot andra och trycker undan andra roller och i Winnicotts mening att det görs tidigt i barndomen. Vad jag kan se så skulle det kunna bero på frustrerad social motivation dvs en anpassning av barnet till en situation där t.ex. självhävdande avvisas eller värme eller anknytning. Winnicott ser det mer ur aspekten autentiskt eller känslomässigt frånkopplat och så kan man väl tolka en reaktion från ett barn som inte får vara sig själv och får utlopp för sin sociala motivation.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        En fantastiskt bra beskrivning av språksystem (21:45)! Du tecknar då alltså den ytterst avancerade och ärvda plattform som varje barn kan börja klättra upp till, utnyttja och utveckla. Men den solipsism som på riktigt finns i socialkonstruktivismens / postmodernismens förlängning reducerar allt till något slags urstadium, där jagmedvetandet nyss har vaknat och så småningom inser att det egentligen inte går att kommunicera ”sant” med något annat jag.

        Att vår samtid faktiskt nu påverkas av så djupa existentiella, filosofiska och djuppsykologiska medvetandeinnehåll att de kan hålla miljoner vuxna kvar på barnstadiet blir en bedövande och skrämmande insikt för oss med en stabil verklighetskontakt. Det förklarar också varför det är lönlöst att argumentera mot postmodernister. För i sin egen argumentation har de djupast sett alldeles rätt: Eftersom människan är en social varelse, så ÄR allt medvetandeanknutet mänskligt ofrånkomligen socialt konstruerat. Den individ eller de grupper som så vill kan konstruera sitt eget medvetandeinnehåll och sin egen verklighetsbild. Det enda som kan spräcka den verklighetsbilden är att den materiella verkligheten själv eller andras ”konstruerade verklighet”smassor krockar med den.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Ohyggligt mycket pengar och psykisk energi satsas nu och i framtiden på individers önskan att skapa bättre versioner både av sin egen kropp och av sin upplevda verklighet. Det mesta sker via språket och tänkandet och allt förstärks via grupptryck. Massor av människor är villiga att programmera sig själva och sina barn med detta mål för ögonen. Den psykologiska grunden är vår tids självförgudning, narcissism, och inriktningen är också helt i samklang med de allt mer inflytelserika kvinnornas utseendefixering och gruppmedvetenhet, gruppnarcissism. För att uppnå en perfekt social värld måste man ha makten över media, utbildningen och politiken och därigenom lära och tvinga andra att tänka lika ”rätt” och ”gott”. När alla tänker lika försvinner alla inre olikheter och konflikter och så skapas fullkomliga individer i en fullkomlig värld.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jag läste ett par böcker av honom och det är ingen tvekan, tycker jag, att det sociala sammanhanget saknas från mycket teori av olika slag t.ex. psykodynamisk, psykoanalytisk, national ekonomins micro teori, public choice, liberalismens individcentrering och vi överöses ju av reklam och ideal som hela tiden hävdar det individuella credot, bygg din identitet med våra produkter, köp det här huset, sträva bli övre medelklass osv. Det är någon slags brist i dett, som gett upphov till motreaktioner t.ex. i skolan där man tydligen hävdar självständighet och eget tyckande, men samtidigt paradoxalt nog underminerar den sociala miljön – man ger frihet barnen inte kan behärska för de är barn – och i grunden blir individualistisk dvs man tar inte vara på att ämnen som ska läras ut är en socialt vedertaget faktum
        För att som jag tycker lösa knuten så måste man, tror jag, se hur orden definierar ett objektivt förhållande, ett faktum, något vi vill ha gemensam kunskap om. En sten är solid och tung, en del så stora att vi inte kan flytta på dem, de är grå, kan vara svarta, oformliga. Tittar vi med kemisk och fysikalisk utrustning urskiljer vi mer, men stenen är fortfarande en avgränsad entitet och på den vanliga abstraktionsnivån just en sten. De gränserna bryts inte beroende på mätteknik, det är fortfarande en avgränsad entitet. Det är väl också sant som han framför att vi ser stenen i relation med andra entiteter hela tiden, med människor, växter, räd, buskar, jord, sol, vind, vatten.
        Så vad är fel med resonemangen? Som jag ser det en slags relativisering av objektiva entiteter, att det endast och allenast är en fråga om ord, om perspektiv. Likaså att sanningen som begrepp flyter och personligen tycker jag Poppers hypotetiskt-deduktiva approach med prognosvärde och falsifiering är en klok ansats, men hur, även i hans filosofi om vetenskap, kan vi avgöra i grunden om något av allt vi tror oss veta är sant? Genom experiment, det är vad vetenskapen anför, och på det personliga och i det sociala sammanhanget tror jag vi gör detsamma dvs vi agerar och försöker påverka och erhåller feedback. Vi bankar på stenen och den ändrar inte form. Vi sluter oss till att den är solid. Men teorin ligger inte still. I nästa skede har diverse kloka människor skilt sten från sten och t.ex. konstaterat att järnmalmshaltig sten är av annat slag än gråstenen och om man hettar upp den så avskiljs järnet från stenen! Järnmalmsframställning innebar ett paradigmskifte vad jag förstår och begreppet sten var inte längre så självklart, men bevarades som abstraktion och gemensamt begrepp med värde även för att förstå att sten kan bestå av olika ämnen, men fortfarande vara en sten.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Som jag uppfattat det så har Gergen alldeles rätt i att det är ett annat synsätt än det gängse västerländska filosoferandet som utgår från den observerande individen (som Bertallanfy uttryckte det) och en betoning av sociala relationer, men som jag uppfattar Wittgenstein så påpekar han med sina språkspel något ganska enkelt och fundamentalt, att orden måste förstås av alla i en grupp och att orden skiftar i betydelse beroende av kontexten. De regler han tror sig se kan han inte visa och det beror, tror jag på att det inte finns logiska regler, någon grammatik, för orden utan vi uppfattar dem och dess betydelse genom mönsterigenkänning och ingen har hittills visat hur det går till. Det är troligen inte en gemensam grammatik under (Chomsky) utan jag gissar det handlar om en kombination av olika mönster som bygger på ljud, rytm, melodi, handling, konsekvenser mm. Så jag frågade mig, vem bestämmer reglerna? Och det görs naturligtvis i sociala sammanhang genom tematisk kommunikation som centreras kring funktioner i sociala system t.ex. kring födoanskaffning, styrning, värderingar osv.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars, jag är imponerad av din beläsenhet, som vida överstiger min, och av djupet i ditt sökande. Men kanske söker och ser du ibland djup, där det bara ekar tomt. Visserligen har min dator burkigt ljud, men det förklarar nog inte varför jag inte kunde höra Ken Gergen säga något djupt eller problematiskt alls. Han gick igenom område efter område och motiverade vardagligt och ytligt varför allt kunde betraktas som socialt konstruerat – och ”inifrån” ett extremt subjektivt, solipsistiskt synsätt stämmer det, åtminstone ytligt. Han talade om ökad förståelse mellan olika sätt att beskriva verkligheten, men varje sådan värld blir i sig stängd och oåtkomlig för kritik. Han berörde inte alls dilemmat att medvetandesidan av verkligheten inte är detsamma som verkligheten själv och inte heller dilemmat med slutna världar och oändligt många möjliga narrativ. Det han sa om språket var bara självklarheter, fast var och en som tänker efter kan inse vilka dilemman frågorna kring semantik och språkgemenskap rymmer.

        Apropå mönsterigenkänning läste jag ett spännande resonemang om att det västerländska tänkandet kanske är unikt även jämfört med t ex kinesernas. De har ett mycket utvecklat ”linjärlogiskt” tänkande, som är effektivt på många sätt, resultatinriktat. Västerlänningarnas genialitet och kreativitet kan vara resultatet av ett oupphörligt intuitivt sökande efter förklarande mönster bakom allt i kombination med ständig testning mot verkligheten.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Det är väl som du säger att den tillsynes enkla föreläsningen inte är fullt så enkel och självklar om man skärskådar vad professorn har att säga på djupet, vart Wittgensteins tankar leder. Det är ju som du säger och identifierar solipsism som det utformat och det är ju stick i stäv med vad man vill nämligen fokusera på att vi de facto omges av sociala konstruktioner i form av alla system som utgör samhället. Man glider tillbaka till västerländsk individualism.

        Det är ju inte heller någon ofarlig teori eftersom det lärs ut på högskolor i alla sociala och journalistiska yrkesutbildningar och då ytligt och då tillsammans med böcker om genus mm dvs teorier som bygger på socialkonstruktivism.

        Det är också vad Ingrid Enkvist, Martin Ingvar och Magnus Henreksen tar som bas för sin kritik av svensk skola i Kunskapssynen och pedagogiken, men samtidigt förefaller de ha missuppfattat. Man ser det i de litteraturlistor de kritiserar för att vara socialkonstruktivistiska utan att vara det, man ser det i deras slutsatser där man går motsatt väg och förespråkar katederundervisning och ‘överföring’ av kunskap.

        Det är väl också så att en förenklad och primitiv form dominerar media i dagens Sverige och Södertörns högskola i mångt och mycket, denna betoning av subjektiva åsikter och gemensamt tyckande och brist på objektivitet och rapportering av förhållanden.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Om jag nu förstår rätt så är det själva sanningsbegreppet som är problemet med socialkonstruktivismen, hur vet man att något fungerar? Om man inte har kriterier för att avgöra sanningshalten så blir bilden av samhället subjektiv på individplanet eller för vissa grupper eller delsystem. Politikernas sanning är inte vår sanning. För att analysera samhället måste vi identifiera naturliga sociala system och dess gränser och relationer med andra system och vilka uppgifter de har.

        Jag medger jag känner mig osäker på vad som är sanning, men jag inbillar mig att alla begrepp vi använder i grunden, i de element de är uppbyggda av, och därmed härledda begrepp är skapade genom teori om kausala samband och prövade, men självklart är det inte fullständigt och felaktig teorier smyger sig in (teori som begrepp är ju egentligen detsamma som mening dvs subjekt och predikat, hur något hänger samman).

        Det är svårt med sådant som socialkonstruktivism då det innehåller så mycket väsentliga synpunkter och samtidigt tycks styra fel. Vad i socialkonstruktivismen leder exempelvis till att vi skulle födas som tomma blad som formas socialt? Vad leder till radikal kritik och nyorientering? Varför skulle språket innehålla maktrelationer som vi inte är medvetna om? Varför skulle en klassificering av sjukdomssymptom innebära makt? Onekligen en låsning av vårt tänkande i dessa kategorier, men varför makt? Den sjuke mår ju inte bra om han får säga dt själv.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Linjärlogiskt tänkande? Jag inbillar mig att det utvecklas genom övning och målmedvetenhet? Man brukar se Asien som mer kollektivistiskt sett till gruppdynamik, men jag tror inte mans ser någon inneboende skillnad vad gäller logisk – aritmetisk förmåga. Titta på Japan, Kina, Korea, Taiwan och hur de industrialiserats. Se på finansiella centra i Hong Kong och Singapore, som lyft de delarna.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Du är intresserad av Jung skrev du. Jag förstod inte mycket av vad han skrev och vad det skulle ha för betydelse för psykiska problem. Minns flyktigt ”Människan och hennes symboler” där han tittade på mönster i konst och religion och ville se dem som symboler för själsliga processer, men kan rakt inte förstå hur människans förkärlek för att identifiera och skapa mönster skulle ha direkt koppling till själsliga djup och problem. Jag släppte honom. Han var ju samtida med Freud och jag tror väl båda herrarna kan lämnas därhän.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Precis det som du och jag här har skrivit om är kärnan i det som har pågått nu under ytan i decennier utan att vi egentligen har förstått djupet och farorna i det. Jag har skrivit ett längre gästinlägg för DGS, som väl läggs ut framöver. Där försöker jag anlägga ett helhetsperspektiv med tyngdpunkten på psykologiska faktorer. Vi får tillfälle att diskutera mera framöver. Måste bara nämna att jag just läste en kritisk analys av hur moderna romaner (i USA) skiljer sig från tidigare skönlitteratur: Klassiska romaner har ofta handlat om personlig utveckling, om att brottas med svårigheter och övervinna dem, förändras. Moderna romaner innehåller ett evinnerligt ältande och navelskåderi kring något personlig problem eller generellt livsdilemma, men de slutar med att navelskådaren kommer på något narrativ, som gör att han/hon kan kläcka ur sig några plattityder och leva vidare med det hela. Rationalisering eller ursäkter och bortförklaringar kan det väl kallas. Eller det postmodernistiska valet att stanna i växten.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Det ska bli kul läsa din text som gäst på DGS.

        Språket är en märklig företeelse. Uppenbarligen utvecklad för kommunikation och samtidigt påverkar det oss rekursivt så vi får bättre möjligheter att tänka igenom logiskt/aritmetiskt, formulera och göra oss förstådda, men jag gissar att logik är något som ligger bakom språket, inte tvärtom, att språket ligger ovanpå tanken och tvingar oss använda gemensamt förstådda begrepp. Samtidigt möjliggörs planering och kommunikation och vi kan i dialog med andra och via text och media nå långt över vad vi som individer förmår och vi kan nå in i abstraktioner och klargöra dem, så att logiken leder oss vidare till än högre abstraktionsnivåer och vi kan börja tänka och fundera på dessa abstraktionsnivåer utan att härleda detaljerna hela tiden utan vi vet i vilken kontext de är giltiga och vi vet vilka relationer de är förbundna med. Men vi gör också fel den vägen och det är synnerligen väsentligt tror jag att se på våra svårigheter formulera en stringent text och se hur vi allt som oftast blandar samman och glömmer samband. Det låter bra (musik) men kan vara tomt.

        Mycket teori faller samman som ‘litteratur’ när man skärskådar och orden definieras ju av andra ord och ofta cirkulärt och är beroende av sammanhang för att tokas.

        Ha det bra, vi hörs framöver.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Resonemanget som jag läste utgick från att Västerlandets vetenskap och konst har utvecklats världsunikt djupt och brett, vilket sydöstasiaterna i vår tid har kunnat bygga vidare på tack vare sin målmedvetenhet, höga intelligens och kollektiva inriktning. Det nyskapande i Västerlandet skulle kunna bero mer på äkta individualitet och intuitivt sökande efter mönstren bakom allt. Jag associerar detta till en fruktbar förening av manligt och kvinnligt tänkande och testande. I så fall är det nog på väg att gå förlorat i väst genom nedtryckandet av det manliga och ideologiseringen av utbildning, vetenskap och konst – postmodernismens förgiftande påverkan.

        Jung var påtänkt som Fromms efterträdare, men vänskapen bröts när han ville reducera sexualitetens roll och intresserade sig mer för utvecklings- och kulturaspekterna. Jungs tankar kring civilisatoriska arketyper och mystik (det kollektiva omedvetna) är inte särskilt användbart, däremot hans basala tankar kring individens omedvetna och kring personlighetsutvecklingen. Daniel Stern verkar där delvis bygga på Jung och hans modeller ger användbara synsätt. Fromms lärjungar (inkl Mahler) har fortsatt att se barnets utveckling som en rak serie ganska distinkta faser. Stern ser det som olika lager och olika domäner, som fortsätter att växelverka och kan utvecklas eller förbli lågutvecklade livet igenom. Mycket fruktbart för att börja förstå narcissism och det ger en strimma hopp om möjligheterna att få även vuxenbarn att bli vuxna.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars, jag menade förstås Freud, fast jag skrev Fromm, som omnämndes i en text jag läste i går kväll – lustigt hur skiktat och parallellt medvetandet kan fungera!

        Jag instämmer helhjärtat i din kärleksförklaring till och analys av språket. Jag läser med intresse dina kommentarer, även om ekonomin, där min okunnighet är djuphavsdjup. Ha det gott!

        Gilla

  33. Lassekniven skriver:

    Jag kan se framför mig John Sjögren sitta på ett långtradarhak på E-fyran tillsammans med ett gäng långtradarchaffisar. Sjögren försöker förklara sin skuldkrönika för gänget som plötsligt slutar äta.Det blir alldeles tyst. Plötsligt bestämmer sig en av gubbarna för att täppa till truten på J.S. Inte medelst en kraftig arbetarnäve utan han kör in resten av sin köttbullemacka i käften på J.S. så att rödbetssalladen tränger ut ur näsborrarna och säger: vad f-n vet du om kollektiv skuld och vad vet du om Dostojevskij. Inte ett skit.Barnrumpa.

    Gilla

  34. Johan skriver:

    Det här med kollektiv skuld är ju helt horribelt skruvat. Om jag ska ta på mig skuld för vad andra gjort – kan jag då i utbyte bete mig som ett svin och lämpa över skulden – på vem?
    Wayne Dyer, R.I.P. : Det mest meningslösa man kan ägna sig åt är att oroa sig för framtiden eller känna skuld för något som inte kan göras ogjort. Lev i nuet. Det enda rimliga är väl ändå att vi gör vårt bästa för att leva som goda individer och medmänniskor som respekterar varandra och tar naturligtvis ansvar för våra handlingar. Det får snart räcka med postmodernistiska galenskaper.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.