En läsarfråga

Patrik Engellau

Häromdagen fick jag en bra fråga av en läsare. Frågan löd så här: Hur kommer det sig egentligen att vanliga medborgare i Sverige fortfarande går på myten om att höga skatter ger bättre välfärd, när det själva verket inte gör det?

Att frågan är bra beror, enligt min uppfattning, på att den är till synes enkel men har många trovärdiga men sinsemellan olika svar (och nu utgår jag från att de påstådda sakförhållandena är sanna, alltså att svenskar tror att ökade offentliga intäkter ger bättre välfärd medan det i verkligheten inte är så).

Ett första svar är väl att ökade offentliga intäkter under en lång rad år, kanske fram till 1970–talet, faktiskt gett bättre välfärd. Men det svaret gör frågan faktiskt mer komplicerad, ty det innebär att medborgarna inte skulle ha noterat att mer pengar till välfärdsstaten under de senaste snart femtio åren inte lett till mer välfärd för vanliga svenska skattebetalare. Kan det vara möjligt att medborgarna inte lagt märke till det? Jag tror det. Eller rättare sagt: vi har liksom inte brytt oss utan skakat av oss problemet som ett lätt duggregn. Hur kan denna reaktion i så fall ha kommit sig?

För det första är det politiskt inkorrekt att hävda att ökade skatter inte leder till ökad välfärd. Låtsas inte att du inte förstår vad jag menar! Att påstå att skattehöjningar skulle vara verkningslösa är kontroversiellt. Sådant säger man inte bland väluppfostrade människor. Om man däremot säger att något visst problem kräver politiska insatser eller reformer som såklart kostar pengar så smälter det in i bakgrundsbruset. Detta beror, enligt min mening, på att makten, som ska använda de ökade skattemedlen, gillar att få mer pengar vare sig skattebetalarna får någon valuta för skattepengarna eller inte. Att säga sådant som makten gillar går alltid hem. Det är bekvämt att sjunga med änglarna.

För det andra har det inte kostat så mycket att stämma in i hyllningskören till makten och dess maktutövning. Vi har tvärtom fått det så mycket bättre ekonomiskt sett sedan 1970 att det liksom inte varit värt besväret att bråka. BNP per capita år 1970 var 207 000 kronor medan det år 2016 i fast pris var 443 900 kronor vilket är mer än dubbelt så mycket. Denna fördubbling har fördelats i två högar: dels de förbättringar skattebetalaren själv åtnjutit, dels de förbättringar i form av ökade bidrag och annat som han bjudit andra på. Känns det som dubblerad levnadsstandard sedan 1970?

När man funderar över hur mycket bättre det blivit med tiden måste man ta med i beräkningen att man själv blivit äldre och därför normalt flyttat upp i högre levnadsstandard, men om man jämför sina barns standard idag mot hur man själv hade det i deras ålder så tror jag förbättringen är påtaglig. Min poäng är att vi fått det så mycket bättre att skattebetalarna inte bråkat även om de misstänkt att pengarna till välfärdsstaten inte ökat välfärden.

Men det finns en tredje förklaring – vid sidan av propagandan och den generositet som följer på ökad allmän rikedom – som gör att medborgarna väljer att tro på myten om att mer skatt ger mer välfärd. Den ”förklaringen” utgår från föreställningen – min föreställning! – att det ligger i människans natur att vilja tro att det finns en mening i livet som förvaltas av en högre makt, ett slags god vilja som, om den vill, kan ställa allt till rätta och göra jordelivet drägligt.

Detta är såklart en religiös föreställning. Jag säger det utan minsta ironi eller avståndstagande. Jag tror att vi människor är sådana. Vi vill tro på något gott, en högre makt som vill oss väl.

Förr i tiden trodde folk på Gud. Han var god och allsmäktig. Med bön och i särskilda fall med avlat kunde han bevekas och förmås att låta sin nåds sol lysa över den som bad varmast och mest korrekt eller gjorde de största uppoffringarna till hans ära, till exempel byggde de största katedralerna.

Vi, fångar som i är i vårt nu och vårt nus mentala föreställningar, tror att religionen är ett passerat stadium. Vi tror att vår tid nått en högre form av medvetande, ett vetenskapligt snarare än religiöst medvetande. Men så är det inte. Vår tids gud är välfärdsstaten som vi tror kommer att lösa alla problem bara våra offer är tillräckligt generösa. Med vår tids språkbruk heter detta att högre skatter ger bättre välfärd.

44 thoughts on “En läsarfråga

  1. Björn G skriver:

    Kanske hänger denna fråga ihop med jämlikhetsmyten som Per Albin placerade in i de godtrogna Svenskarnas hjärnor.
    Dvs så länge ”alla” har det lika (dåligt) blir det ingen revolution mot de styrande (för de ser inte hur makten Roffar).
    Folk vill ju gärna ha något att tro på, så då passade denna myt bra.

    Gilla

  2. A skriver:

    Jag tror i vilket fall inte detta kommer att gå att bryta så länge ekonomin funkar. De gammla DDR funktionärerna måste vara förundrade. Så oerhört mycket mer raffinerat än deras försök.

    Mvh A

    Gilla

  3. 77711n skriver:

    Vilka tror idag på att högre skatter ger bättre välfärd, dvs bättre skolor, sjukvård, äldreomsorg och säkrare samhälle?

    Främst kan de flesta konstatera sämre skolor, långa väntetider för läkare och vård, äldre tvingas bo hemma trots att de är omtöcknade och förvirrade och polisen kommer inte vid brott och allvarliga brott läggs ner samma dag de anmäls.

    För det andra ser vi att vi har en regering och politiker utan framtidsvisioner och som inte kan prioritera för de åtgärder som måste vidtas för att ändra utvecklingen. Skattepengar slösas på meningslösa projekt och vi har politiskt styrda institutioner som Polisen, AF, FK, Transportstyrelsen m fl som inte klarar sina uppgifter.

    Vi vet dessutom redan att de flesta kommuner måste höja skatten för att klara alla invandrare och de extraresurser de behöver för att inte vara anställningsbara p g a sin religion, sin okunnighet och arbetsovilja för att det inte lönar sig att arbeta med de generösa bidrag de får med en skock på 3-4 ungar, som ger högre inkomster.

    Liked by 4 people

  4. Moab skriver:

    Jo nog minns man vad en svensk krona var värd i Spanien eller Österrike på 70-talet. Att den inte är det längre är så klart VIKs och invandrarnas fel. Jag minns den eviga debatten, den lever än, moderaterna försöker förklara det komplexa sambandet att folk slutar vara produktiva om de inte får behålla sin lön, eller att folk är mer kreativa i egna företag. Den stora paradoxen är at M ändå, under 8 års maktinnehav bara sänkte skatterna med löjliga belopp, som dessutom utgick från att staten på något sätt gav tillbaka det som redan var mitt. Men även ”högern” är ju postmodern idag så man avkräver sig inte logik. Denna debatt mellan moderater och socialister har dock dolt det som egentligen pågick, en allt ökande transferering mellan svenskar som jobbar till invandrare som inte gör det, eller åtminstone inte betalar skatt i samma grad, och i lägre betalda yrken. Denna transferering håller nu på att haverera totalt och är kanske det bästa hoppet man har om en förändring, en kollaps. Senast igår hörde jag om hur försäkringskassan aktivt INTE undersöker utbetalningar till invandrare som bor utomlands (vad kallas dessa?). Det talas om miljoner, jag gissar att det rör sig om miljarder. Det finns idag ingen anledning att betala skatt, skatten används för att göra allt värre. Vilken lägenhet som vi betalt för 16/3 miljoner ligger den polygama invandraren och sover i just nu? Eller är han tillbaks i Syrien?

    Liked by 6 people

  5. Fredrik Östman skriver:

    Visst, vanliga människor är lätta att manipulera. Den fråga som inte ställs är alltså varför ingen som vet bättre än dem som tror på skattesagan har brytt sig om att övertyga dem om denna sin sannare och bättre uppfattning. Fram till Kalla krigets slut försökte några, men sedan hoppade alla på det opportunistiska högskattetåget eller försökte vända på liturgin utan att ifrågasätta den.

    Liked by 1 person

  6. Thomas Nilsson-Backe skriver:

    ” … men om man jämför sina barns standard idag mot hur man själv hade det i deras ålder så tror jag förbättringen är påtaglig. ”
    Hur då? Jag kan inte se det. Att räkna antalet iPods och pads o liknande per invånare, gills inte.
    Frågan är inte vad man får och om det blir bättre eller sämre över tid, utan vad man får i relation till som är bäst möjligt för den tid man analyserar. Således:
    Om skatten är påtagligt högre idag än för 50 år sedan, som en procent av inkomsten, borde även service inom nattväktarstaten, skolan, sjukvården, äldrevården, infrastrukturen, socialtjänsten, etc. för de som betalar, vara påtagligt bättre i relation till vad som är bästa möjliga service.
    Detta är knappast fallet, och dagens ungdomar har det därför påtagligt sämre idag – sett till vad som är möjligt – än vad ungdomarna hade för femtio år sedan.

    Liked by 3 people

  7. larslindblog skriver:

    Tyvärr är människor väldigt okunniga. När 5 slumpvis utvalda får frågan ; ” Tycker du det är OK med en skattehöjning med 0.75 öre för att tillskjuta mer till vård och omsorg ” ??
    Då svarar nästan alla : Ja !! ( BLT , KB , SÖ ,Lokalbladet m.fl. )

    Ingen tillfrågad säger att kommunen först måste sluta med sitt vettlösa slöseri.
    Lokala tidningar berättar ofta om rena vansinnet med skattemedel . T.ex. ( hyra av julgran på årsbasis 1800:-/m /5 år eller föredragshållare för kommunanställda som kostat ca 900 000 :-/st. ( rasism i vården + miljötänk ) Osv i all oändlighet.
    Men informationen verkar rinna av läsarna som vatten på en gås. I alla fall drar väljarna inte rätt slutsatser.

    Liked by 6 people

  8. svenne skriver:

    ”Ett första svar är väl att ökade offentliga intäkter under en lång rad år, kanske fram till 1970–talet, faktiskt gett bättre välfärd”.

    Såvitt jag förstår så kunde välfärden tidigare förbättras tack vare att det fanns en viss balans mellan skatteuttag, de som behövde hjälp från samhället och utbetalda ersättningar för att motverka onödig misär.

    I nuläget har ju detta helt välts över ända då vi tar emot ”nyanlända” som inte ger ett nettobidrag till välfärdens kostnader utan i stället belastar praktiskt taget samtliga de faciliteter som välfärdsbygget består av. Och inflödet sker i volymer som har visat sig fullständigt ohanterligt vilket ytterligare förvärrar situationen.

    De styrande försöker sig på konststycket att skapa en balans i kaoset genom att ställa olika behov mot varandra, trots påståendet att ”man inte skall ställa grupp mot grupp”. Fortsätter detta så kommer man aldrig att uppnå den storlek på de offentliga intäkterna som krävs för att ”säkra välfärden” för alla som nu bor i landet och de som finns i statistiken som potentiella ”nyanlända”.

    Liked by 2 people

  9. weasel skriver:

    ”Hur kommer det sig egentligen att vanliga medborgare i Sverige fortfarande går på myten om att höga skatter ger bättre välfärd, när det själva verket inte gör det?”

    Det beror väl lite på vad man menar med ”höga” skatter ?
    Personligen är jag relativt övertygad om att avskaffandet av alla skatter skulle resultera i en sämre generell välfärd än dagens .
    Och om detta skulle visa sig stämma så finns det en korrelation mellan skatter och välfärd.

    Därmed inte sagt att välfärden per automatik blir 2 % bättre om man höjer skatten med 2 %.
    Precis som min privata ekonomi inte nödvändigtvis blir bättre bara för att jag får en löneförhöjning. Särskilt inte om jag envisas med att spendera hela lönen på skit….

    Gilla

  10. Jan Ivarson skriver:

    – Hur kommer det sig egentligen att vanliga medborgare i Sverige fortfarande går på myten om att höga skatter ger bättre välfärd, när det själva verket inte gör det?

    Svaret är indoktrinering genom media och socialt tryck att inte uttala kritik om massinvandring. Inför varje val låter sig en stor del av väljarna övertygas om löften av högre bidrag, skattesänkningar eller reformer man tror gynnar egna gruppen. Väljarna klarar inte inse samband mellan invandringens kostnader och nerdragningar i välfärden. Samhällets kassor är för stora och för långt bort från egna plånboken för att folk skall fatta att de lyder under samma villkor om inkomster och utgifter.

    Ett annat exempel är kvinnor. De utsätts för kraftigt ökade våldtäkter men färre kvinnor än män röstar på det enda parti, SD, som på allvar vill få till en förändring.
    Med denna dystra insikt är får de gilla läget som vant sig vid att kallas främlingsfientliga.

    Liked by 4 people

  11. Hovs_hällar skriver:

    I Sverige idag är det PK-sekten som styr samhället.

    Den sekten påstår, likt Anne Ramberg, att vi måste göra uppoffringar för att de stackars ”flyktingarna” ska få det bättre. Därför är det helt normalt om de ökande skatteutgifterna inte leder till någon förbättrad offentlig service för oss infödingar — huvudsaken är att ”flyktingarna” får allt de pekar på.

    – Att sjukvården är nära att kollapsa under trycket från en snabbt ökande skara av vårdkrävande klienter, och

    – Att polisen inte längre klarar sina arbetsuppgifter utan låter grova brott förbli outredda …

    allt detta får vi se som helt normalt, i ett samhälle där PK-sekten har makten.

    Liked by 5 people

  12. Lennart Bengtsson skriver:

    Till skillnad från den välgörenhet som makarna Gates bedriver så ombesörjer svenska staten global välgörenhet med medborgarnas tillgångar som den anser sig ha rätt till. Det är i princip inget som hindrar landets maktfullkomliga politiker att beröva medborgarna allt de har och sedan som allmosor ge dem tillbaka precis det som de anser att de behöver. I själva verket är det en vägledande princip. Att en svensk medborgare kan bestämma över sitt eget liv är till sin natur förhatligt för de maktmänniskor som är fostrats i den socialistiska staten. Den enkle undersåten anses nämligen inte kapabel att på något sätt klara sig själv och det är precis detta som ger välfärdsstaten dess existensberättigande.

    Liked by 6 people

  13. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jag tror så här: Det ligger nog en del i PEs förmodan om människors tro på godhet, något som dessutom propagandamässigt tutas i oss dagligen. Vi har en finansminister som ofta får uppträda i statstelevisionen för få oss alla känna att oss som skattesmitare. Vi har dagligen snyftreportage om några som behöver mera skattepengar men ytterst sällan reportage om fusket. Ta t ex den nu aktuella frågan om assistansersättning, det vimlar av ömmande fall men det omfattande fusket, inte minst bland invandrare, mörkas.

    Vänstersidan är väldigt skicklig på att ge en bild av att det är de ”rika” man sätter åt när det egentligen är den skötsamma medelklassen som bär lasset. Medelklassen har inga vänner inom politiken. Nu har moderaterna havererat i skattefrågor. Helt obegripligt att moderaterna inte fattar hur galen överenskommelse om lönesubventioner är. Alternativt förbereder man en samlingsregering med sossarna.

    Överenskommelsen innebär: Den anställde får ut motsvarande en bruttolön på cirka 20000 per månad, arbetsgivaren betalar 8000 kr och staten 18000 kr, den anställde betalar ingen skatt. Om vi antar att 500 000 skulle få jobb enligt detta system så blir kostnaden drygt dubbla försvarsbudgeten. Till det ska läggas kostnader för bostäder och mycket annat.

    En dimridå som läggs ut är att all debatt i media handlar om statens ekonomi medan de verkliga krisfrågorna finns inom kommunernas och landstingens ekonomi.

    Liked by 5 people

  14. Aha skriver:

    När det gäller ”vår tids Gud är välfärdsstaten” är jag övertygad om att där flockas vänstermänniskor, exempelvis baktiktanter som hävdar att vi har råd med att både ta emot horder av ensamkommande med en nota som nu ligger kring 50 miljarder och samtidigt ge substantiell lokal hjälp. Detta sägs samtidigt som de som klagar över låga pensioner vilket i högre grad drabbar kvinnor.
    Vänstermänniskor är motvilliga till prioriteringar, de ser välfärden mer som ett ymnighetshorn.

    Vad gäller välfärden framöver blir det svårt att höja skatterna, vi är trots allt en av världens, om inte världens mest beskattade land. Avgifter kommer man däremot att försöka höja för sjukbesök etc.
    Vad som återstår är en utspädd välfärd, dvs samma välfärd till fler människor. Fler människor består då av decenniers invandring, en iinvandring som långt ifrån förmår stå för sin egna välfärd. Detta är pudelns kärna och det är manifesterat i dagens långa köer för dagis, äldreomsorg och skola. Även polisen köar med samma resurser men med betydligt fler ”brukare”.
    Folk dör i cancerköerna, gamla föräldrar plågas över att vara hemma, medelklassens barns mopeder blir beslagtagna av invandrargäng, man flyttar för att barnen ska komma i de rätta skolorna och polisen kortar köerna genom att skriva av brotten.
    Räcker ovanstående för att medelklassen reagerar? Nja, det måste nog bli snäppet värre.

    Medelklassen i Sverige är ett tåligt och lättmanipulerat släkte vilket är en förutsättning för det välfärdsindustriella komplexets tillväxt.

    Liked by 3 people

  15. Per-Anders skriver:

    Det är ett ytterst okunnigt påstående att har fått en välfärd via skatter. Det är helt enkelt så enkelt att vi faktiskt inte har något att jämföra med. Hur hade t.ex. vården och skolan sett ut om de inte vore skattefinansierade? Hade de varit sämre eller bättre än skräpet vi har idag.

    Faktiskt är det så att de pengar som tas från arbetarna i forma av skatter går till en samling personer som ska ta hand om dessa pengar och dessa personer är inte speciellt begåvade.

    Om man vill investera sina sparslantar och vill ha råd då vänder man sig förmodligen till någon som är duktig på det och inte till någon som aldrig har sysslat med det. Men när det gäller våra skattepengar då accepterar vi att totalt odugliga personer mer eller mindre ska förvalta dem.

    Liked by 1 person

  16. Olle Reimers skriver:

    Parkinsons lag, Peters Princip, Lafferkurvan, the Tipping Point är alla uttryck för att det är fel att tro att det blir bättre bara för att man öser in mer resurser. Det är ett lättsålt popuistiskt budskap som kan kryddas med : det är häftigt att betala skatt”.

    Införandet av partistödet och avskaffandet av de offentliga tjänstemännens personliga ansvar skedde i samma veva som det började finnas pengar i samhället. Fokus blev att tjäna pengar inte att tjäna det gemensamma. Hux flux försvann det där som kunde motivera att man drog det där extra strået till stacken. Det där ”häftiga”!

    Gilla

  17. Klimathotet skriver:

    Räknat enbart i valutakursen skulle dagens BNP per capita ha ökat 5 gånger från 1970 års nivå, om man jämför med Tyskland (Västtyskland 1970). Jämfört med Schweiz från 1970 till idag, 10 gånger. Några frågor på det?

    Liked by 4 people

  18. Stig Rydmark skriver:

    Några aktuella axplock: 12 cancerpatienter dör, brist på platser, 2 barn nekas dyra mediciner = dödsdom, familjen från Schweiz med 4-årig dotter i Norrland undersöks ej, brist på personal, dör senare på sjukhuset, idag pojke får hjärnskador, läkarmiss, födsel i taxi.
    Listan kan göras lång om vi tittar lite bakåt i tiden. Svaret torde väl bli att vi inte har den välfärd vi tror att vi har. Så va f-n får vi för skattepengarna: jo t.ex en kraftig ökning av kriminalitet och
    sexualbrott. Vi har alltså fått så mycket mer av vad vi INTE vill ha.

    Liked by 1 person

  19. Sven Larsson skriver:

    Jämför med dig själv som barn och dina ev barn. Jag gjorde det, det har blivit sämre för ett utav mina barn än vad jag hade när jag var i dennes ålder. Så då är det sämre?

    Gilla

  20. Lars skriver:

    Livet är ett osäkert projekt. Det är riskabelt. När vi var små och oskuldsfulla och trygga litade vi på pappa och mamma, särskilt pappa, och när vi blev stora så fick vi mer kunskap och kunde inte vara säkra på att pappa hade rätt och kunde skydda oss. Det är religionens credo, Gud vakar över oss, med brasklappen att inte äta frukterna av kunskapens träd.

    Välfärdsstaten är en stor uppfinning och helt adekvat för ett kapitalistiskt land där riskerna är stora för de som har ögon och öron att se med. Men hur står det till med öron och ögon? Dels hos de som tror att det är bara att riva ned? Och dels bland de som tror att det är bara att bygga upp? I en värld med begränsade resurser måste man hushålla med dem och det är inte ens så att denna hushållning sker automatiskt i organisationer utan yttre tryck och krav på prioritering utan det är som alltid många företeelser som man kan stödja och som är bra för någon, men tillsammans blir utgifterna stora och frågan om HUR man bedriver en verksamhet, HUR man prioriterar blir allt viktigare när landet är nära taket för skattetrycket.

    Ovanpå så har vi problemet med att tjänsteproduktion inte kan rationaliseras och effektiviseras lika enkelt med teknologi som den materiella produktionen och det gör att kostnadstrycket hela tiden ökar för offentlig tjänsteproduktion, men ändå finns effektiviseringspotential med datorisering, organisationshantering och ifrågasättande av vilka uppgifter man ägnar sig åt. Det är t.ex. värt att ifrågasätta om inte idrottsrörelsen idag kan stå på egna ben. Om inte föreningslivet generellt kan göra det. Om religiösa samfund ska stödjas. Om invandringspolitiken är adekvat. Om skolpolitiken är effektiv.

    Men nu frågar jag mig hur kunskapens träds frukter slagit ned på marken och samlats upp av det mediala och politiska systemet? Hur dialogen med medborgarna ser ut? Från 70-talet ökade kraven på att ’staten skulle betala’, denna outsinliga kassa och så har det fortsatt. Ingen politiker kan effektivisera, skära, minska, endast begära mer resurser som om varje enhet resurs med automatik omvandlades till produktiv nytta.

    Liked by 1 person

    • A skriver:

      Lars, vadå stå på egna ben? Vadå produktiv nytta? De vill inte att något ska stå på egna ben, inte något. De vill att allt ska gå igenom makten, det är ju maktens källa. Produktiv nytta kommer långt ned, först kommer makt. Sen kommer mer makt. Vi är bara vanliga människor som önskar: bra. Det är inte vad de sysslar med, vi måste börja inse det. Ursäkta om jag tjatar om socialism, men det är vad det är frågan om.

      Mvh A

      Liked by 2 people

      • Lars skriver:

        Jag håller nog inte med om att det är socialism, jag ser samma klåfingrighet hos de borgerliga. Sverige har ju aldrig, faktiskt aldrig, varit särskilt benäget att förstatliga (bortsett från löntagarfonderna på 70-talet) utan haft en slags blandekonomi med en stor offentlig sektor. Sverige är inte heller ensamma om att ha en utbyggd välfärdsstat, det har man i hela norra Europa oavsett vilka politiska partier som styrt.

        Men vad beror det på? Jag vill nog lyfta okunskap, som förklarar så mycket här i världen där man vill se konspirationer eller åtminstone planerade åtgärder. Det tycks handla om oförmåga att styra och för att kunna styra så måste man ha feedback. Det finns ju också mycket stor motvilja mot att minska ned på verksamhet eller transfereringar man en gång initierat. Det möter motstånd hos de som drabbas.

        Makten då? Det finns väl hos politiker i grunden en vilja påverka samhället mot ett tillstånd man tror är bättre och åtminstone från vänster en vilja att fler ska få det bättre. Men politikerna tycks kännetecknas av narcissism, av en tro att veta vad som är bra för andra, att veta bäst och bland de du kallar socialister en tro att man kollektivt vet hur det borde vara. Alltför stor tilltro till sin egen förmåga.

        Gilla

      • Gert B. skriver:

        De vågade aldrig socialisera näringslivet fullt ut. I stället socialiserades civilsamhället helt och hållet!
        Lennart Bengtsson har skrivit en fin kommentar, längre upp, om det där med att inte stå på egna ben. Läsvärd!

        Gilla

      • Lars skriver:

        Gert: Lennart Bengtsson sätter fingret på en av mekanismerna, maktfullkomligheten, men jag har svårt se makt som annat än medel för att t.ex. berika sig eller genomföra vad man anser bra. Jag vill nog gärna släppa talet om socialism och att det i sig är bärande ideologi för detta utan se det som en rätt ‘normal’ organisatorisk egenskap i system att inte vilja begränsa sig utan utvidga omfånget av verksamheten. Så från en rätt liten stat har det offentliga växt i goda avsikter och med välfärd för medborgaren som mål, men man har samtidigt inte förstått från politiskt håll att man kanske bör avgränsa från verksamhet där medborgaren (enligt normal teori för marknader) har fullgod kunskap och insikt i vad hon efterfrågar och så har en glupsk politisk välvilja skapats och samtidigt en befolkning som i sin okunnighet om ekonomiska realiteter fungerar som kravmaskiner via olika organisationer.

        Gilla

  21. Jaxel skriver:

    Tja, i Sveriges igrundlag finns principen om alla människors lika värde inskriven. Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att ur statens perspektiv är alla människor i hela världen lika mycket värda som medborgarna eller innevånarna i landet. Ur statens perspektiv bör alltså alla människor i hela världen ha samma rätt att åtnjuta det offentliga Sveriges omsorger. Fast det är bara innevånarna som betalar skatt. Det blir givetvis en ekvation som är svår att få ihop.

    Liked by 1 person

  22. Sixten Johansson skriver:

    Det bottnar väl i en inlärd barnatro på staten och värdet av central styrning, fördelning och rättviseproduktion. Socialdemokratins långa maktinnehav förstärkte den hävdvunna svenska konsensusviljan och tilliten till kung och stat. Den vänsteristiska statsideologin, som nu bestämmer verklighetstolkningen hos samtliga partier i och utanför riksdagen, predikar vikten av att be och offra till jordelivets materialistiska, välfärdsfördelande gud. Medborgarna suckar, men låter fogden driva in skatterna till gudens prästerskap att fördela och blir stjärnögt tindrande barn när budgetsäcken öppnas. Och de godhjärtade medborgarna är tillfreds med att tomteguden inte glömmer bort de barfotade negerbarnen. För det mesta vilar gudens heliga ande ovan taken och talar med maktelitens välsmorda tunga.

    Sedan länge pågår dessutom ett gigantiskt bedrägeri och självbedrägeri. I hela riket har kopiösa mängder materiella och immateriella värden och omätlig kvalitet mjölkats ut, omvandlats och omfördelats framför allt till det etablissemang som behärskar offentligheten, fyller det kollektiva medvetandet och predikar statsideologin. Tusentals BNP-miljarder har bara varit bluff och lån från dagens och framtiden barn, nollorna på slutet saknar täckning. Vinsterna från bostadslotteriet och andra pyramidspel har gynnat storstädernas besuttna, men slumpmässigt även andra. Så de och andra hoppfulla fortsätter nöjda och fromma att be och leka med glaspärlorna och kattguldet, som staten i nåder har skänkt.

    Liked by 1 person

  23. Jan Ahlström skriver:

    ”Vi vill tro på något gott, en högre makt som vill oss väl”.

    Den högsta makt som borde vilja oss väl är väl våra folkvalda, att diktatorer i andra länder ”skiter” i sitt folk är ju bevisat men att det känns lite så även här är för bedrövligt.
    Folket i Zimbabwe hade under lång tid Mugabe som bara såg till sitt eget bästa, vi har Stefan Lövfen, tidigare Reinfeldt, som ser mer till asylinvandrarnas än till Svenska folkets bästa.
    Till slut slog det stopp för Mugabe.

    Gilla

  24. Crister L skriver:

    Om man får tro Ekonomifakta.se angående inflationen motsvarar 207 000 kronor år 1970 den nätta summan av 1 581 754 kronor år 2016. Inflationen har alltså krympt penningvärdet till en cirka sjundedel av vad det var 1970.

    Jag kan tro att det är siffrorna själva som förblindar folk att tro att det blivit bättre. Ett BNP per capita som ser ut som mer än dubbla det mot för femtio år sedan betyder i själva verket mindre än hälften.

    Observera även att BNP per capita inte längre framhålls i regeringens redogörelser för media, och inte heller efterfrågas av journalister. Endast BNP- förändringen i procent kan låta snyggare, så då tar vi den.

    Liked by 3 people

    • Lars skriver:

      BNP och BNP per capita brukar alltid anges i reala termer, om inte så anger man att det är i nominella termer. Patrik anger också att BNP är i fasta priser. Men intressant om man jämför med 1979 är ju att priserna för olika varor som ingår i indexkorgen ändrats kraftigt dvs för medborgaren så kostar ju idag sådant som boende och mat betydligt mer, tar en större del av budgeten, än då. Flygresor kostar mindre, men import som utlandsturism blir ändå dyrare jämfört med då när kronan var så mycket mer värd än t.ex. D-marken eller peson realt sett. Kostnaderna för semester i Grekland och Spanien har ju stigit då de länderna fått ökad levnadsstandard och därmed ökade kostnader. SÅ kan man hålla på. Jag tänker dock att klyftorna ökat i Sverige och det inte alltid är så lätt ser hur. Vi vet ju t.ex. att pensionerna är alldeles för låga, men många klarar sig väl bra om de köpt villan eller bostadsrätten i tid. Vi har ju en omfördelning av förmögenheter i landet via boende i första hand sedan 1970.

      Gilla

  25. Mangan skriver:

    Det här är allt en pseudo-frågeställning. Skatt är den ena ingrediensen i en offentligt finansierad välfärd och den andra är förvaltningen av skatten vilket ”staten” står för via våra röstsedlar.

    När skillnaden mellan vad skattebetalarna förväntar sig av staten och vad staten faktiskt gör blir för stor, så ruckas det så kallade samhällskontraktet.

    Ingen tror att det råder ett likhetstecken mellan skatt och välfärd. Men visst skulle en skattehöjning som faktiskt spenderas ordentligt på offentlig välfärd resultera i ökad välfärd. En skattehöjning som däremot spenderas på genusteater och unga, friska män från andra länder ger ingen ökad välfärd för skattebetalarna.

    Liked by 1 person

  26. Lasse11 skriver:

    Lafferkurvan. Över en visst skattetryck så minskar skatteintäkten. (På sikt, tillfälligt kan den öka). Sverige Skattetryck av BNP: 1952: 20%, 1965 passerades 30% , 1970 ca 35% , På 1980 talet passerades 45%. Sedan 1980 talet mellan 43 och +50%. För närvarande ca 45%. Ett högt skatteuttag hämmar ekonomisk tillväxt så enkelt är det. Men politikerna försöker rädd välfardsamhället med högre skatteuttag. Utan en ökad ekonomisk tillväxt (som bromsas av det höga skatteuttaget) så är välfärdssamhället bankrutt, så enkelt är det. Skattetrycket måste ner till 1970 tals nivå igen. (Hur nu det skall gå till?)

    Gilla

  27. ollew skriver:

    Välfärdsstaten är ett socialistiskt uttryck, vilket betyder total frihet från enskilt ansvar. Det spelar ingen roll om styret är socialdemokratiskt, moderat eller liberalt. Vi är så indoktrinerade och konsensusinriktade att ifrågasättande av välfärdsstaten är omöjlig. Någon fri debatt får och kan inte förekomma. Och välfärdsstaten existerar inte längre, när sjukvården är som den är, när polisen måste prioritera bland grova brott eller när åldringsvården inte fungerar, och vi hellre lägger ut hundratals miljarder på migranter i stället för att se till att fattigpensionärerna får en dräglig summa att leva på. Ingen har förresten frågat mig om vi skall vara en humanitär stormakt.

    Hade näringslivet fått styra i st f en samling inkompetenta politiker, hade vi säkert varit i Schweiz klass med direktdemokrati i form av folkomröstningar i svåra frågor.

    Gilla

  28. Moab skriver:

    Detta kommer bara att vändas genom att folk som många som skriver på denna blogg reser sig. Vi dryftar anledningen till att det blivit så här, är det folks ondska, deras dumhet och litenhet, en ideologi? Det spelar ingen roll, detta kommer att vändas genom att folk kastar av sig vardagen och sina småaktiga motsättningar. Vi svenskar säger det inte gärna med herregud vilken man Patrik är. Det finns flera som honom gissar jag, jag tror vi är många som vet att vi i öppen strid lämnat varenda pk-företrädare i dammet. Hatten av för Patrik!

    Liked by 1 person

  29. Lars Strömberg skriver:

    Det som emellanåt stör mig är att det i många olika sammanhang föreligger en etablerad självklarhet i att ”mer ger mer”.
    I mitt tycke fullständigt idiotiska påståenden som ”…man får vad man betalar för…”, ligger nog till grund för en hel del dumhet.
    Visst kan det vara så, att mer resurser (pengar tex) kan rendera i påtagliga förbättringar. Men det MÅSTE ju inte vara så.
    Kanske ligger bromsarna an mot hjulen. Tåget rör sig visserligen, men det går åt onödigt mycket energi för att åstadkomma resan. MER RESURSER!!
    Det kräver inte mycket rent intellektuellt att bara tillsätta mer resurser. Sedan fixeras diskussionen vid hur MYCKET mer resurser som skall adderas.
    I befintligt maskineri, vill säga.
    Att fundera över själva maskineriet är ju BETYDLIGT jobbigare än att räkna på resurssiffran.
    Vad är syftet? Vad skall uppnås? Egentligen, alltså.
    Fundera på det först. INNAN resursbudgivningen dominerar alltsammans.
    -Går det att åstadkomma bra saker på andra. smartare, mindre resurskrävande sätt?

    En liten utvikning – som jag tror är väldigt viktig att INTE bortse från:
    Så länge den enskilde individen i skrämmande stor utsträckning har värderingar som att en dyrare kavaj SJÄLVKLART är en bättre kavaj, eller att ett avlägset semestermål SJÄLVKLART är ett mer spännande semestermål, så lär vi stanna kvar i denna lata tanketorka.
    Kavajen kanske är dyrare huvudsakligen på grund av timlönen till sömmerskan är högre. Eller att prissättningen är gjord med väldigt hög marginal.
    Semesterflyget kanske landar vid en strand som ser likadan ut som mer närliggande stränder. Det spännande kanske kan upplevas på nära håll, om man bara öppnar ögonen betydligt mer.

    Gilla

  30. BjörnS skriver:

    Vi vill gärna tro på enkla förklaringar. Mer pengar till välfärd ger bättre välfärd, dvs välfärden ökar monotont med den mängd resurser som den förbrukar. Det låter rimligt men behöver inte vara sant. Det finns ett så kallat principal-agentproblem där agenten (VIK) har ett informationsövertag mot principalen (skattebetalarna) och kan utnyttja det för att maximera sin egen nytta istället för att maximera principalens. Detta är välkänd ekonomisk teori.

    Även om vi antar att det monotona sambandet gäller så finns den så kallade Lafferkurvan. Den beskriver sambandet mellan skattesats och skatteintäkt. Upp till en viss punkt ökar intäkterna med skattesatsen men därefter sjunker de – folk jobbar helt enkelt mindre, svartarbetar mer osv. Över den punkten minskar alltså skatteintäkterna och eftersom det råder, har vi antagit, ett monotont samband mellan resurser och välfärd så sjunker också välfärden.

    Allt detta orkar inte politiker försöka förklara. Enklare att låtsas att mer alltid är bättre. Sjöstedt, Schyman, MP och S excellerar i detta.

    Gilla

    • Gert B. skriver:

      Apropå charlatanen Sjöstedts favorituttryck. Skattebetalarnas förening har myntat ett uttryck som jag tar fritt ur minnet : Vinster i välfärden är inte problemet. Det stora problemet är förluster i välfärden.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Laffer kurvan är en hypotes och är inte på något sätt visad stämma. De nordiska välfärdsstaterna är klara exempel på att det inte stämmer liksom hur man i t.ex. Kina beskattar via konstlat låga sparräntor och skatter och styr pengarna till investeringar. Det förefaller lika rimligt att när man får behålla lite så måste man arbeta mer. Nu tror jag i och för sig att alltför högt skattetryck t.ex den 75 % marginalskatt Sverige hade innan skattereformen på 80-talet var negativ och likaså att skattekilarna mellan eget arbete i hemmet och lönearbete är negativt, men observera att skatten på privat företagsamhet har varit gynnsam och det är företag och organisationer som producerar medan individens incitament har begränsad betydelse. Det är organisationer som konkurrerar, när individer konkurrerar är det oftast negativt. Andra effekter av högt skattetryck är att marknaden för inhemskt producerade varor och tjänster kan begränsas och en bra hemmamarknad ofta är viktigt även för ett litet land som Sverige som utvecklats med export redan från början mot en större marknad.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s