Redaktionen 20 oktober, 2017 Alla skribenter

DGS-TV AVSNITT 35, MED PAUL LILLRANK

Klicka på bilden för att se programmet.
PODCAST: Ladda som mp3 eller lyssna på Soundcloud.

I veckans avsnitt av DGS-TV gästas Patrik av den finlandssvenske ekonomiprofessorn Paul Lillrank, verksam vid Aalto-universiteten i Helsingfors, disputerad i sociologi och tidigare anställd vid Handelshögskolan i Stockholm.

Utifrån Pauls uppmärksammad artikel i Hufvudstadsbladet diskuteras följderna av Sveriges politiska vägval för länderna i Norden. Är Sverige en säkerhetsrisk för de andra länderna? Riskerar Sveriges misslyckade integrationspolitik att destablisera regionen? Hur väl fungerar de svenska institutionerna egentligen?

24Kommentarer

Lägg till din

1

MartinA den 20 oktober, 2017 kl. 13:23
Svara

Det är en lisa för själen att lyssna på stringent argumentation.

Även om min övetygelse är att välfärdsstaten vare sig är rationell eller hållbar, ens i en homogen nationalstat, utan T-4 program eller motsvarande. Vilket betyder att välfärdsstaten är en krystad ide från början. Varför hålla folk under armarna och därmed bli tvungen att systematiskt döda och sterilisera. Istället för det mer naturliga sjunk eller simma samhället. Där tragiken och brutaliteten åtminstone inte utförs av andra människor?

GillaGillad av 1 person
- 2
  
  Pär Engström den 20 oktober, 2017 kl. 16:36
  Svara
  
  Hej Martina!
  
  Kan du utveckla vad du menar med att ”välfärdsstaten varken är rationell eller hållbar”.
  
  Vad inkluderar du i begreppet ”välfärdsstaten”?
  Om jag uppfatttar dig rätt så är det endast välfärden du är kritisk till, inte statstanken.
  Båda begreppen och dess innebörder är dock relativt nya sett utifrån hela mänsklighetens historia. T.ex. var det inte så länge sedan som människor ramade in en bit jord och började utveckla ett jordbruk – och vi kan där börja se ett klassiskt dilemma mellan individuellt/familjeägda egendomar och kollektivt ägda allmänningar. Så sent som 2009 fick Elinor Oestrom priset i ekonomi till Nobels minne för sina studie om allmänningen.
  Är det allmänningen eller det individuella ägandet som inte är hållbart?
  
  Det som för oss som lever idag kan tyckas problematiskt med denna historia är att så mycket har hänt under de senaste 200 åren vad gäller ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling, befolkningsökning etc etc. – så att det är svårt att se vad som i ett längre tidsperspektiv kommer att bli ”hållbart”.
  
  GillaGillad av 2 personer
  - 3
    
    MartinA den 20 oktober, 2017 kl. 20:14
    
    Välfärdsstaten innebär centralistisk, kollektiv, tvingande garanti för att alla som föds får mat och skydd mot väder och vind. Utan tvångssteriliseringar eller T-4 program blir den dysgenisk och därmed ej långsiktigt hållbar. Den minskar en stats konkurrenskraft över tid. I sverige har vi ju sett hur den generalla välfärdsstaten förstör kulturen långt mycket snabbare. Men att argumentera det är mycket komplexare än att påpeka det genetiska.
    
    En stat är en grupp människor som kollektivt producerar militär våldskapacitet. Detta medför att de kan ha system för rättigheter och ägande sinsemellan. Jag ser inga principiella skillnader mellan en chimpansflock som upprätthåller ett kollektivt ägande av ett skogsområde och vars hannar ibland gör räder in på grannstatens territorium. Eller en grupp stäppnomader som upprätthåller kontrollen över sina betesmarker. Eller en bondestat. Men vi människor behöver skydd, och skydd kan endast produceras kollektivt. Ergo, stat.
    
    GillaGilla
  - 4
    
    Fredrik Östman den 21 oktober, 2017 kl. 08:20
    
    Det är viktigt att definiera en rågång mellan välgörenhet och socialism. Man måste till varje pris minimera moral hazard och emotionell urpressning. Socialismen i sin mildaste och mest välmenande form (gråsosseri) använder emotionell utpressning aktivt och är blind för moral hazard. Liberalismen är blind för emotionell utpressning. Utan grundläggande obligatoriska skyddssystem för personlig cash flow går det därför lika illa som om deras utsträckning överdrivs och utformning görs orättvis, som i dagens Sverige.
    
    GillaGilla
  - 5
    
    MartinA den 21 oktober, 2017 kl. 10:12
    
    Jag känner ärligt talat inte till en enda instans av liberalismen som inte tagits över av socialismen genom emotionell utpressning och trollande med begreppen. Och jag håller inte med om ”grundläggande skyddssystem för personlig cash flow”, låter som en ursäkt för centraliserad socialism.
    
    GillaGillad av 1 person
  - 6
    
    Fredrik Östman den 21 oktober, 2017 kl. 21:14
    
    Nej. Det är inte socialism att tvinga folk att hantera sin cash flow så att se inte kan idka emotionell utpressning. Det är det enda sättet att komma undan det.
    
    GillaGilla
  - 7
    
    MartinA den 22 oktober, 2017 kl. 10:34
    
    Det är naturligtvis liberalism att tvinga folk?
    
    GillaGilla
  - 8
    
    Fredrik Östman den 22 oktober, 2017 kl. 14:07
    
    I och för sig, men jag är ingen liberalist. Jag vill inte tvinga någon. Men hellre än att låta dem tvinga mig tvingar jag dem.
    
    GillaGilla
  - 9
    
    MartinA den 22 oktober, 2017 kl. 15:39
    
    Jag tycker du har uttryckt dig otroligt kryptiskt i vår konversation här. Personligen är jag absolut motståndare till att centralmakten skall syssla med någonting annat än militärt försvar. Låt vara att jag har en viss sympati för riksantikvarieämbetet. Däremot förväntar jag mig att människor kommer dela social risk lokalt, då helst mellan människor som träffar varandra regelbundet. Den gamla socknen är mitt ideal. Om du vill berätta vad du tycker så gör det då helst på ett språk som jag kan förstå.
    
    GillaGilla
  - 10
    
    MartinA den 21 oktober, 2017 kl. 11:56
    
    Välgörenhet är intententionsinriktat. Det är givaren som smider på sin själ eller som försöker hålla sig väl med sina gudar eller projicerar status.
    Välfärd är resultatintriktat. Det försöker eliminera lidande och nöd. Men eftersom lidandet är oeliminerbart (det är en del av vårt styrsystem, så om ett lidande elimineras så flyttas det till att gälla något annat) finns ingen bortre gräns för resurserna som kan läggas på välfärd. Vilket blir en födkrok för en ständigt växande skara byråkrater och propagandister.
    En annan skillnad är att välgörenhet betalas av givaren, välfärd betalas av tredje part. Men det tror jag att du redan sagt, om än på ett språk som jag inte förstod.
    
    GillaGilla
  - 11
    
    Fredrik Östman den 23 oktober, 2017 kl. 13:17
    
    En runda till…!? OK. Är säker trevligt att fantisera om utopier och därur extrahera förhållningsregler. Men jag håller mig helt och hållet till verkligheten och dess högst undermåliga bevånare. Där måste den som inte klarar det själv tvingas att spara till sin pension, eftersom vi inte kommer att låta honom svälta ihjäl framför våra ögon. Den som klarar sig själv skall i görligaste mån lämnas i fred. Men inte den som inte gör det. Vi är ju flockdjur. Och ju mer vårt industriella överflöd överväldigar oss, desto större blir moral hazard och lockelsen att ligga andra till last. Desto hårdare måste vi förebygga de ogynnsamma situationer där moralisk utpressning drabbar oss — innan de händer, innan känslorna väcks, innan emotionell idioti drabbar den politiska makten. Det industriella samhället är ingen socken. Överflödet lockar till slöseri och vårdslöshet. Därför cash flow management.
    
    GillaGilla
12

Svante Jonsson den 20 oktober, 2017 kl. 18:37
Svara

Det bästa och intressantaste samtal jag har tagit del av genom media. Tack Patrik Engellau och Paul Lillrank!

GillaGillad av 3 personer
13

Sixten Johansson den 20 oktober, 2017 kl. 19:55
Svara

Jag retade mig på Paul Lillranks schablonartade text på DGS om antisemitismen. Nu kan jag helhjärtat applådera intervjun här och det som han har framfört bl a i Hufvudstadsbladet.

Läs gärna på Merit Wagers blogg om Lillrank och reaktionerna. (PK-trycket blir allt hårdare i Finland och Merit skildrar hur chockad hon själv blev i våras över det finlandssvenska etablissemangets reaktioner och tystnad, då hon försökte varna för att göra om Sveriges misstag. Jag kan nämna att i Finland slår nu nedskärningarna hårt, ambulanspersonal och brandmän utrustas med skottsäkra västar och hjälmar och uppmanas att inte gå ute uniformsklädda – medan Polisen producerar en video, där barn uppmanas ange sina föräldrar om de skriver olämpliga saker på nätet…)

Paul Lillrank tog just ett sådant helhetsgrepp som behövs för att förstå utvecklingen bättre. Han berörde bl a antropologi, sociologi, ideologi, ekonomi – och ur flera olika perspektiv. Han beskrev koncist och åskådligt hur gamla (t o m uråldriga!) totalitaristiska tankemallar kunde fyllas med nytt innehåll, t ex feminismen och miljörörelsen, när de gamla sovjetsocialistiska miste sin trovärdighet.

Polariseringen och oförmågan att diskutera vettigt tror jag mest beror på en mental asymmetri och på medieskuggan. Dagens totalitaristiska seende är vänsterögt, medan en mogen realist har båda ögonen öppna. För den vänsterögde kan varje högeröga bara stamma från Hin Håle själv. Fasan och ångesten beror även på att den egna livslögnen kan spricka.

GillaGillad av 1 person
14

goph999 den 20 oktober, 2017 kl. 19:59
Svara

Nu handlar det inte om att föra en massa intellektuella samtal, det leder ingenvart. Det gäller att överleva. Följde ett par med en son, på en blogg, som märkte vartåt det barkade. De seglade iväg till Söderhavet, några sporadiska mejl hörde jag. Sen har jag inte hört något mer. Hoppas de är lyckliga. Tror det.

Vet inte om jag ska dra, eller bara sitta på läktaren och kolla när allt går åt helvete, för det kommer det att göra. Vet det. Är nyfiken ju.

Tror jag stannar dock.

GillaGillad av 1 person
15

Fredrik Östman den 20 oktober, 2017 kl. 21:28
Svara

Som att se beck rinna ur en tratt. Men det droppar åtminstone.

GillaGilla
16

Peter Lindström den 21 oktober, 2017 kl. 06:14
Svara

Paul tar upp motiven för att vissa människor ska betala för att andra inte kan eller vill betala.
Han talar om människors naturliga solidaritet, ömsesidighet i form av en upplevd social försäkring, ren givmildhet och den naturliga överföringen av resurser under livscykeln.
Alla dessa motiv kan ses som i grunden positiva, något vi upplever som rimligt och rätt.
Vad jag saknade bland motiven är tvång, dvs ren självbevarelsedrift.
Krig är ett bra exempel på resursöverföring under tvång men det finns fler och mer närliggande, konfiskatoriska eller orimliga skatter är ett sådant.
Tvång behöver inte vara fysiskt, det fungerar även genom socialt tryck.
Och det är här jag ser den största förändringen i samhället, allt fler av oss som är nettobetalare till samhället gör det av tvång och inte av positiva motiv, vi känner oss alltmer pressade, att balansen i samhället mellan givande och tagande blivit skev.
Att samhället, för att få oss fortsatt motiverade att bidra, utvecklar hårdare kontroll och tvång.
Ett i grunden totalitärt samhälle är i vardande och det trygga, på gemensamma kulturvärden grundade solidariska samhället, dukar under för de socialistiska, marxistiska krafter som nu förbrukar den kredit som finns i samhällskontraktet.

GillaGilla
17

Peter Lobo den 21 oktober, 2017 kl. 11:14
Svara

Intressant, men tycker att Engellau är lite gaggig tyvärr. Han verkar tex inte veta skillnaden på Skandinavien och Norden.

GillaGilla
- 18
  
  larslindblog den 24 oktober, 2017 kl. 08:57
  Svara
  
  Men hallå Peter ! Det var det fräckaste ! PE är en sällsynt begåvad man som jobbar dygnet runt med att påverka, skriva och försöka hjälpa vårt land in på rätt spår.
  
  GillaGilla
19

Anna den 21 oktober, 2017 kl. 13:35
Svara

Mycket intressant att lyssna på Paul och hans tankar kring välfärdssystemet. Dock väldigt stressande och irriterande att Patrik avbryter denna intervju hela tiden. DGS lyssnare är intelligenta och du behöver inte idiotförklara oss genom att förklara och översätta resonemang hela tiden. Ibland är det bra, men inte efter varje mening. Så lite uppsträckning där tack. 🙂

Dessutom, jag är en trogen läsare & lyssnare, som skulle önska att ni framöver fokuserar på att hitta lösningar på problemen ni diskuterar och inte bara lämnar lyssnarna med ännu mer ångest och oro inför samhällsutvecklingen än vad vi redan har.

Vi vet redan att svenska samhället är på väg till kollaps, men vad ska vi göra för att komma ur detta? Vad kan enskilda individer göra? Vad kan vi göra tillsammans? Hur kan ni nå ut med budskapen och tankarna hos de kloka personer ni intervjuar till de som verkligen kan påverka, större företag, samhällsdebattörer, regeringen?

Jag skulle även önska längre inslag (1h) så gästen hinner prata ”klart” om ämnet och gärna att ni tar in fler gäster samtidigt. Gärna Alice T, Tino S eller Hanif B som många följer och som har sunda åsikter som faktiskt tillåts att höras. Det kan vara ett sätt för DGS att nå ut till fler. Ju fler lyssnare ni får och vi ”DGSare” blir, desto större chans att vi kan påverka samhället i rätt riktning.

Jag vägrar tro att det inte går att göra något. Att vi bara ska stå och se på hur samhället kollapsar. Att vi kommer få inbördeskrig osv.

Så, för att avsluta på ett positivt sätt och med framtidstro:

Vilket är ditt (läsare o lyssnare) bästa konkreta råd för Sverige att komma ur krisen vi befinner oss i nu?

GillaGillad av 1 person
- 20
  
  Hasse den 21 oktober, 2017 kl. 17:22
  Svara
  
  Ditt förslag då?
  
  GillaGilla
  - 21
    
    Anna den 24 oktober, 2017 kl. 19:43
    
    Hej Hasse:
    På Regeringsnivå:
    1) Stäng gränserna! Vi kan inte ta emot en person till innan vi löst problemen vi har.
    2) Tvångsutvisa de som inte har asylskäl! Vi har inte råd att betala för lycksökare.
    3) Medborgarskap och tillgång till välfärden ska förtjänas. Alla ska göra rätt för sig. Man kan inte få tillgång till allt utan att ha betalt in en krona. Det säger sig självt. Begår du brott under denna prövotid, åker du ut direkt.
    4) Skapa ett kristeam bestående av den bästa inom ekonomi, försvar o företagande o bygg upp Sverige från grunden igen.
    5) Samarbeta gärna med regeringarna i Norge, Danmark o Finland. Tillsammans är vi starka o kan agera på bred front.
    
    På individnivå:
    1) Rösta rätt!
    2) Sök information utanför gammelmedia och från trovärdiga, opartiska källor, så du är upplyst och kan bilda dig din egna uppfattning om läget.
    3) Påverka alla i din närhet att göra detsamma som ovan.
    
    GillaGillad av 1 person
- 22
  
  Fredrik Östman den 21 oktober, 2017 kl. 21:19
  Svara
  
  Nej, ingen soffa!
  
  GillaGilla
23

Gert B. den 21 oktober, 2017 kl. 14:12
Svara

Min slutsats är att vi får aldrig blanda ihop ”mänskliga rättigheter” med ”medborgerliga rättigheter”.
Och att ”Välfärdssamhället” måste avskaffas.

GillaGillad av 1 person
24

.Anders den 21 oktober, 2017 kl. 20:39
Svara

Det mest intressanta med denna intervju är att Lillrank kan säga det han säger. Hade en svensk professor uttalat sig på liknande sätt hade han omedelbart blivit avstängd från att undervisa, universitetsledningen hade tagit avstånd, och han hade blivit av med jobbet. Men så är Sverige också ett mycket sjukt land.

GillaGillad av 1 person