En gammal käpphäst återigen

Patrik Engellau

I ett historiskt uttalande som jag inte kan spåra säger en 1800-talsmänniska till någon kung att det inte är monarkin som institution som talaren ogillar, utan hans majestät personligen. Jag skulle kunna säga motsvarande i vår tid, nämligen att jag inte har något emot demokratin, men däremot de personer som satts att administrera den, alltså politikerna.

Jag vet att det finns politiker som är bra människor, riksdagsledamöterna Finn Bengtsson och Staffan Danielsson till exempel, så det är såklart fel att dra alla över en kam, men nu gör jag det i alla fall. I samhällsfrågor går det inte att få hundra procent rätt. Om man närmar sig 75 eller 80 procent får det duga.

När jag ser eller lyssnar på en genomsnittlig riksdagsledamot blir jag normalt först arg och sedan förskräckt. Jag blir arg för att vi har ett system som skickar sådana ogenomtänkta och pladdrande dumhuvuden att styra över min och mitt lands framtid. Sedan blir jag förskräckt när jag betänker vad de är i färd att åstadkomma.

Jag har helt enkelt inget förtroende för dem. Jag vill att Sverige ska vara ett land där man kan leva, anstränga sig och ha gott hopp om en bättre framtid, men det är inte ett sådant Sverige dessa högsta styrespersoner håller på att skapa. Det känns som om de inte vill mig väl. Ibland slås jag av tanken att de kanske inte är mina representanter, utan mina fiender. De vill något annat än jag. Det är inte min och övriga vanliga medborgares framtid de värnar om utan sin egen och sina anhängares, alltså politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets.

När jag var ung trodde jag, utan att någonsin erkänna det ens för mig själv, att jag tillhörde en lite bättre grupp människor eftersom jag hade en massa utbildning och fina jobb och så där. Med tiden har jag förstått att det visserligen kan vara kul med fina jobb men att jobben och lagerkransarna faktiskt inte upphöjer innehavarna ovanför sin nästa annat än i ögonen på fjäskare.

Med det vill jag säga att jag blir alltmer medveten om att jag visserligen liksom alla andra har mina egenheter, men att jag i allt väsentlig är rätt vanlig. Och med det, i sin tur, vill jag säga att jag tror att jag tänker som nästan alla andra. I mig själv kan jag känna andra.

Det är förstås inte sant, för mellan mig och en rätt stor grupp människor, PK-isterna, går en avgrund. Jag kan inte förstå den dominerande PK-sekten annat än som dels en liten kärna av egennyttiga härskare, dels en vidare samling ja-sägare som instämmer med härskarna för att människor gillar att säga ja ungefär som folket som – sannolikt delvis uppriktigt -beundrade den nakne kejsarens vackra kläder.

Men alla de andra tycker som jag, eller snarare vice versa, det är min fasta övertygelse. Vad blir då lösningen?

Jag tror att vi medborgare i de allmänna valen måste rösta på personer som vi har förtroende för, inte, som idag, på partier som i samtliga fall på de flesta valbara platser har folk som vi medborgare troligen inte skulle lita på. Du kanske invänder att vi faktiskt har möjligheter att personkryssa just de personer som vi har förtroende för. Problemet är att personerna på partilistorna är helt anonyma. Hur ska jag kunna veta vem jag har förtroende för om det inte råkar vara en bekant eller en kändis?

Det vore mycket bättre om alla kandidater vore tvungna att föra sina egna kampanjer för att bli kända, väcka förtroende och vinna röster. I USA och Storbritannien, exempelvis, finns modeller för detta. Själv har jag skrivit en bok (tillsammans med några andra) om hur något sådant lämpligen kan gestaltas i Sverige.

Jag har under de senaste tio åren träffat alla, tror jag i alla fall, personer som lekt med idén att starta nya partier, Medborgerlig Samling ej undantaget, och försökt tända dem på den här idén, ännu utan framgång. Då kan jag väl göra det själv i stället för att bara klaga, säger du kanske. Jag kanske skyller på att jag inte har tid. För lata svin är marken alltid frusen, muttrar du möjligen som svar.

83 thoughts on “En gammal käpphäst återigen

  1. JAN BENGTSSON skriver:

    Hjälper det vad personen står för,
    när partipiskan viner över boskapen!

    Under Reinfeldt var det det AKB som höll i den!

    Under AKB är det miss Pisksnärt tagit över…

    Nog vet männen sin plats, och vad som kan hända annars!

    Gilla

  2. larslindblog skriver:

    Jag undrar hur partiledarna tänker ibland ; (M) fick plötsligt för sig att göra en ung kille , Anton Abele till riksdagsman . Anton hade fått sina 15 min i rampljuset efter att ha tagit initiativ till en manifestation mot våld . Jag tror dom som inte gillar våld samlades på Norrmalmstorg med ljus i händerna.
    Anton berättade senare att partikamraterna var ohyfsade och rent elaka , hälsade inte och hjälpte inte tillrätta.
    SD hade kanske brist på kandidater eftersom Åkesson tyckte att hans svärmor , massösen , hade rätt kompetens för att bli riksdagsman. Svärmodern kom senare ihop sig med SD-politruken Mattias Karlsson och hoppade av riksdagsarbetet en tid.
    Patriks ide är som vanligt utmärkt , men skulle minska partiledarnas möjligheter att dela ut riksdagsplatser till kompisar och släktingar vilket inte intresserar dom.
    Vi behöver ett slags revolution i Sverige där det gamla partietablissemanget kastas ut och nya krafter får ta vid. –Man kanske kunde börja lite stillsamt med att riksdagsmän bara får sitta i två perioder ? Och avskaffa särskilda riksdagspensioner ?

    Liked by 9 people

      • Janne skriver:

        Skulle du jobba gratis? Eller har du din pension att leva av?

        Nej, 365 personer är för många för ett litet land. Och partipiskan vinner alltid oavsett antalet ledamöter

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Vem har sagt att det är ett jobb? Man kan ha riksdag på kvällar och lördagar. Man kan ta tjänstledigt eller gå ner på deltid. Man kan sänka inkomstskatten ordentligt. Man skall definitivt ha personval i enmansvalkretsar.

        Gilla

    • MartinA skriver:

      Det enda jag vill ha från centralmakten är militärt försvar. Och hur det styrs är ointressant. Monarki, diktatur, aristokrati, krigsherre, det spelar ingen roll. De som kontrollerar centralmakten kommer naturligtvis att se till att leva i lyx och överflöd. Precis som de gör nu. Detta är oundvikligt. Det som KAN påverkas är att de har så få uppgifter som möjligt.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik ”Missbruk” av makt är samma sak som att utöva politisk makt. Politisk mak är livsnödvändig för alla människor. Vår rovgiriga natur gör ett militärt försvar absolut nödvändigt. De som kan producera mest våld, de som kan etablera ett monopol på att utnyttja en viss befolkning, vem kommer hålla tillbaka dem? Förtryck är oundvikligt. Det är en del av det mänskliga tillståndet. Därför vill vi att förtryckarnas produkt är just … förtryck.

        Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Så behöver det ju inte alls vara. VI, medborgare som ska betala deras löner, måste ju för höge farao kunna sätta ett tak för vad vi anser det är värt att de företräda oss (förutsatt att de sköter jobbet bra). Inte som idag…att de sätter sina egna löner och privilegier med hjälp av en grupp tjänare.

        Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Hur?
        Ja…fler än jag drömmer ju om och hoppas ju på nya system. För denna mardrömslika storskaliga lekstuga kan ju inte få fortsätta. Hade jag haft massor av pengar skulle jag filantropiskt satt igång att göra en massa för att välta hela det partipolitiska systemet över ända och hjälpt till att utforma ett nytt…men nu är jag ju ingen..och har inga pengar.

        Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Att inte ge sin lojalitet till systemet och att helt och hållet inse att det saknar legitimitet är det viktigaste vi kan göra. Att tänka bort att det kommer överleva är också en spik i dess kista. Sen måste du göra vad du kan för att se om ditt eget hus.

        Liked by 1 person

  3. Lilla fröken PK skriver:

    Med nuvarande politiska system kan man i princip bara rösta på partier. Företrädarna, politikerna, är säkert ganska okända för väljarna med undantag av ett fåtal mediekändisar. Någon toppolitiker som gjort sig impopulär går inte att stryka. Det gick förr, och har berett mig en viss tillfredsställelse. Efter den motbjudande Decemberövrenskommelsen, som fortfarande gäller i praktiken, har väljaren egentligen bara ett val: SD eller Sjuklövern. Om SD fortsätter att gå fram i nästa val, vilket är högst troligt med tanke på den förda regeringspolitiken, tror jag att en ny DÖ ligger i farans riktning. ”Alla anständiga krafter måste nu ta ansvar för landet… säkerställa…värdegrund…demokrati…bla, bla, bla”

    Liked by 14 people

    • Johan skriver:

      Exakt vad jag tror. 30% eller därutöver för SD är nog möjligt. Då gissar jag att sjuklöverpartiet kommer formera en ohelig allians som är stor nog för att blockera SD från inflytande. Mao DÖ 3.0.
      Frågan är hur man kommer runt denna låsning av demokratin och återskapar verkningsgraden i svensk politik.

      Liked by 3 people

      • Igor skriver:

        Återinför det personliga ansvaret och höj riksdagsspärren till 8% så löser du mycket.
        Det var aldrig meningen att det skulle vara 8 partiet. Med så många blir det bara förvirrat eftersom du aldrig hittar någon som har ansvar.

        Liked by 3 people

    • Janne skriver:

      Moderaterna är redan uträknade i och med AKBs avgång. En efterträdare kommer inte att ändra något. Det mest sannolika blir att C och L kommer att ingå i Stefan Löfvens regeringsunderlag.
      Aliansen kommer inte att finnas kvar och M och SD förblir isolerade.

      Gilla

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Personvalspartiet är en innovation. Ett sådant skulle kunna dra till sig självständiga personer som inte gillar partiernas hopkok och som inte vill bli styrda av en partiledning från både flera andra partier och tidigare icke partiaktiva. Det skulle även flytta fokus från partiledare. SVT skulle få svårt med att skapa partiledardebatter men den debattformen är numera så förutsägbar och ointressant så det vore en fördel.

    Liked by 2 people

  5. Kuckeliku skriver:

    En idé är att man bör sänka riksdagsspärren så att det krävs 1/349 av rösterna för att få en riksdagsplats när parlamentet består av 349 platser. Det skulle göra det lättare för människor med intressanta idéer att få igång nya partier ordentligt. Demokratin skulle förbättras.

    Jag har också lekt med tanken på att en partigrundare/partiledare skulle kunna få friare rätt att nominera riksdagsledamöter på ett mycket sent stadium, även efter valet skett. I princip skulle då ett enmansparti kunna ta sig in i riksdagen och först när det skett nominera personer till de riksdagsplatser som vunnits. Jag minns inte hur de nuvarande vallagarna ser ut på den här punkten, men lagar går förstås att ändra om man vill.

    Liked by 1 person

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Vore det inte bättre om vi hade rätten att själva välja och välja bort politiska företrädare – när som helst. De som skulle företräda oss då fick verkligen bevisa att personen levde upp till det personen sagt. Ord och handling hand i hand. Annars tack och ajö.

      Gilla

  6. Alexander Zetterberg skriver:

    Som så många gånger tidigare framför jag mitt recept på en konstitutionell reform:

    1. Avskaffa alla partibidrag.
    2. Minimiålder för att bli vald till riksdagen bör sättas till 35 år.
    3. För att kunna väljas måste kandidaten dessutom kunna uppvisa bevis på att ha försörjt sig själv, utanför parti- och fackföreningsapparat, under minst 10 års tid.
    4. Inför enmansvalkretsar där individer kan kandidera som oberoende eller med något politiskt parti som bas. Enmansvalskretsar bereder väg för enskilda enastående individer att väljas in i våra beslutande församlingar, och uppfyller därmed Patrik Engellau önskemål.

    För den som alltjämnt lider av villfarelsen att detta system är mindre rättvist än nuvarande svenska, hänvisar jag ånyo till youtubeklipp med den teoretiske fysikern David Deutsch inför den brittiska folkomröstningen angående övergång till den kontinentala modellen med proportionerlig representation. En överväldigande majoritet av britterna röstade för att behålla systemet med envalsvalkretsar.

    Skriv in ”David Deutsch AV referendum” i sökrutan, 15 informationsrika minuter.

    Liked by 6 people

  7. Walfrid skriver:

    De pladdrande politikerna i riksdag och regering lär inte kasta sig över din idé, de har allt att förlora men inget att vinna på en sådan ordning med personval.

    Liked by 2 people

  8. Moab skriver:

    Jag skyller inte på sig Patrik utan är full av en återhållen beundran. Jag tror återhållen är bäst för hux flux så kanske Patrik har makt och leder oss ned för fel väg, vem kunde exempelvis tro att moderaterna skulle hamna där de hamnat? Många följde nog med ett eller två val för länge och sparkar nu sig där bak.

    Står det i boken hur detta skall genomföras, för jag gissar att hegemonin inte vill ha denna förändring mot personval? Man vill ju inte ens skydda valhemligheten eftersom det hade gynnat SD.

    Jag har landat i samma som Patrik, detta är inte på lek, bara för att det inte sägs öppet att politikergegemonin är våra fiender så är det icke desto mindre ett faktum. Det vi ser är vår tids religionskrig, den demokratiska fasen i väst utan krig blev mycket kort. Någon sade att det var en historisk vändpunkt när Clinton kallade oss, jo oss, deplorables. Anna Kindberg Batra låg faktiskt före Clinton i detta när hon sade att Stockholmare är smartare än lantisar. I USA blir det allt vanligare att ifrågasätta Trumps mentala hälsa och samma sak kan ses i Sverige? Ogillar man islam, som jag, så har man en fobi, osv. Vänstern och pk-isterna kommer inte att spelar rent spel om SD får kontrollen, de kommer inte att lida och gnälla på bloggar som vi gjort i åratal nu. Demokratin är på väg att sättas ur spel. Blir inte SD största parti i nästa val så kommer det att ske under nästa valperiod efter 2018 någon gång, detta måste hegemonin stoppa till varje pris.

    Kan inte Patrik lägga ut texten här om hur ett personvalsparti skulle kunna skapas? En manual, vad måste man göra. Denna gången vågar jag inte riskera min röst, kommer inte foten på invandringsbromsen mycket snart så hjälper inget och endast emigration återstår, jag skall på rekognoseringsresa i Oktober. Men till nästa val så hade man kanske kunnat ställa upp som Mr Walker, med dödskalleringen klar.

    Liked by 1 person

  9. Rune skriver:

    Om inte personerna på valsedeln har givit sig tillkänna och talat om vilka de är och vad de vill, så får man faktiskt kryssa på måfå på valsedeln. Om alla gör så? så tvingar man, på sikt fram dessa kandidater att berätta vad de står för.

    Gilla

    • Jan Molin skriver:

      Rune: Man kan ringa dem och fråga om detta. Kanske någon kunnig också kunde lista här på DGS lämpliga frågor och följdfrågor att ställa. Det senare då för floskelsvar de ofta ger i rutan och radion.

      Gilla

  10. Olle Reimers skriver:

    Bra artikel.

    Det är många saker som måste ändras på. Som det är nu har systemet blivit genomruttet. Framför allt är det två omständigheter som bidragit till det svenska träsket.

    De viktigaste är pengarna. När politikerna kan finansiera sig direkt ur statskassan utan att väljarna behöver tillfrågas är det bäddat för moraset.

    Det näst viktigaste är politiseriingen av ämbetsmannakåren. När dessa personers karriärer är avhängiga av lojalitet mot politikerna har man skapat en ohelig och ogenomtränglig allians som gör att alla förändringar till ett mer demokratist system mer eller mindre omöjliggörs.

    För att urskilja det svenska träsket så bör man förflytta sig till USA. Där får man se alla de krafter som en reformator har att kämpa mot.

    Förresten kanske det redan är för sent. Den politiska makten har redan sålt ut Sverige till globalisterna.

    Liked by 3 people

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Landets medborgare kan fortfarande ta tillbaka makten över sina skattepengar och därmed sina liv…men tyvärr är det förstås så att några måste gå i täten för uppgraderingen och förbättringen som måste till – av samhället. Jag vet inte vilka…?

      Gilla

  11. Björn Runngren skriver:

    Kanske kan parlamentarismen i Tyskland vara en förebild? Varje röstberättigande har två röster, en för person och en för parti. Men problemet är vidare än så. Att arbeta politiskt i Sv har blivit vanhedrande. Det saknas personer med ledarskap, kompetens och karisma. Först Juholt och sedan…Och vissa kan anses vara konfirmander. Tyvärr gäller det också näringsliv och idrott. I allt större utsträckning måste ledare för företag rekryteras från utlandet. Richard Hausmann för Elekta, Ronnie Leten för Atlas Copco, m.fl. Ericsson har misskötts under årtionden. Det var länge sedan vi hade några idrottsstjärnor. Vi får lov att exhumera före dettingar som Ronnie Peterson i Superswede. Sv saknar ambition, spirit och positiv samhällsanda. Vi lever i en dissonant tidsålder.

    Liked by 3 people

  12. Peter skriver:

    Det stora problemet är att många väljare inte förstår att merparten av riksdagspartierna har ändrat inriktning under det senaste kvartsseklet. I stora delar handlar det om att klasskampsvänstern ersatts av identitetsvänstern (eller den postmodernistiska vänstern eller kulturmarxistiska vänstern), där de elaka kapitalisterna har ersatts av den elake vite mannen, och att den socialkonservativa högern samt riktiga liberaler har ersatts av nyliberaler (eller flumliberaler som jag föredrar att kalla dem). Identitetsvänstern verkar tro att en persons egenskaper sitter i hudfärgen.

    De partier som har förändrats mest är nog Socialdemokraterna, Centern och Moderaterna (åtminstone så länge Reinfeldt styrde skutan).

    Identitetsvänstern verkar tro att alla människor är lämpliga att gå på högskolan, medan flumliberalerna tror att bara vi låter marknaden styra så kommer till och med analfabeter från MENA-länderna att få jobb. Båda falangerna verkar tro att invandrare från MENA-länderna förändrar sitt beteende när de korsar gränsen till Sverige.

    Det är intressant att Patrik nämner Finn Bengtsson och Staffan Danielsson – två av de alltför få pragmatiska och verklighetsförankrade personerna i riksdagen. Två personer som snart tillhör historien. De kommer att ersättas av ungtuppar, som knackat på dörren till partihögkvarteren direkt efter studenten (eller redan under gymnasietiden) för att sedan aldrig återvända till verkligheten.

    Det enda lilla ljus jag ser är det nya partiet Medborgerlig Samling. Tyvärr kommer media att antingen tysta ner partiet eller hälla brunsmet på det, eftersom MED har en invandrings- och flyktingpolitik som påminner om Sverigedemokraternas. Det verkar dock finnas stor kompetens hos MED. Kanske till och med för stor eftersom partiet kan få en elitstämpel över sig.

    Liked by 5 people

  13. uppstigersolen skriver:

    Precis som jag skulle sagt det själv. De vill oss inte väl. Titta på sosseadeln. Håller du med dem och är inne i sosseriet får du alltid en reträttplats (eller förläning som det hette förr) så att din försörjning är tryggad. Dessutom på en betydligt bättre nivå än genomsnittssvensken.

    Liked by 4 people

  14. sefasttronde skriver:

    Ja, tyvärr har du rätt. Demokratin eroderas alltmer, och emedan ett berättigat politikerförakt breder ut sig, blir per definition politikerna själva ”inte de vassaste knivarna i lådan” utan förblir allt mer marionetter som först och främst hävdar makten och sitt egen rätt att sitta vid köttgrytorna och förse sig själva till godo. Det är sorgligt att åse förfallet. Ännu sorgligare är att politikerna drivs framåt att ge sitt JA till den allt trängre åsiktskorridoren av den politiskt korrekta uppfattningen – åsikter som allt fler ser är rena idiotin.

    Kejsaren är verkligen naken! Medan det synes svårt och trögt att avsätta honom – trotts att en allt större del av den sömndruckna väljarkåren sakta tycks vakna upp. Fegheten bland våra medborgare håller dem alltjämt sovande eller halvsovande. Det krävs mod att öppet och offentligt våga hävda sin egen mening och ifrågasätta det politiskt korrekta. Men, sådana väckelsepredikanter behöver vi trotts allt, sådana som är beredda att betala priset, om vårt land och demokratin skall kunna räddas.

    Liked by 3 people

  15. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Håller med dig i och om mycket Patrik.
    Vi behöver för Sverige i samtiden ett politiskt parti som heter Samtidens Författning eller något lika sexigt.
    Ambitionen måste vara att minska statens inflytande över samhället.
    Lägre skatter, mindre subventioner till medier, föreningar, även de politiska partierna.
    Äkta direktdemokrati via beslutande folkomröstningar måste införas. Tiden är knapp här!
    Vi måste också upphöja medborgarskapet till att betyda allt för den som ställer krav på statens socialförsäkringar (alltså tvärtemot hur det tycks fungera i dag om man får raljera en smula).
    Vi måste rekrytera domare utifrån förmåga att våga leva upp till lagtexterna och vi behöver en författningsdomstol fristående från parlamentet.
    Vi behöver polischefer som faktiskt kan verksamheten.
    Vi behöver samhällsforskare som inte behöver godkännande från parlamentarikerna, osv.
    Ut ur EU. In i Norden
    Polis och Tull vid våra gränser.
    Organiserad brottslighet skall bedömas som stämpling mot staten.

    Liked by 4 people

  16. Tommy Santesson skriver:

    Håller fullständigt med dig Patrik.
    Politiska partier är enstyggelse, vårt parlament har blivit en ”polsk riksdag”, alldeles för många partier. Då är ett tvåpartisystem att föredra, och i konsekvens därav skall riksdagsspärren höjas till 10%,
    så har vi kommit en bit på vägen.
    Vi borde införa personval i enmansvalkretsar.
    Kanske något för Den nya välfärden att kampanja för?

    Liked by 1 person

  17. Stig Fölhammar skriver:

    ”För lata svin är marken alltid frusen”! Jaha, det där var för mig ett helt nytt ordspråk.
    Kom igen nu, Patrik! Varför inte leva efter ordspråket: ”Mot kvällen får den late bråttom”?

    Liked by 3 people

  18. oppti skriver:

    Antalet rakryggade sanningssägare avtar i snabb takt.
    Polisens rekrytering var ett exempel som jag inte hade koll på, men som tydligen havererat.
    Överskott av sökande men rekryteringsansvarige ”hinner” inte vaska fram tillräckligt med kandidater så platser står tomma på utbildningen.
    Politikerna har ju lovat fler poliser, men hur skall det ske, om inte dagens utbildningsplatser fylls.
    Vem är den politiker som hukar inför ansvaret?

    Liked by 2 people

  19. Martin skriver:

    För många år sen kom jag på den, tyckte jag, briljanta men troligen fåfängliga idén att skapa en sajt där alla politiker är registrerade och information om deras ställningstagande inom en rad viktiga frågor (en politisk profil) finns samlade samt en historik över hur de faktiskt röstat i parlamentet tidigare (länkar till förslagen som ledamoten understött). Tanken är att medborgaren medelst enkla grafiska reglage skulle ange sina ståndpunkter i en politisk profil och därefter få hjälp med att filtrera fram just den politiska kandidat som matchar de personliga preferenserna. Sajten kunde även innehålla videor och material från politikerna själva, likt en Facebook-profil. Säg att man även betalade en summa pengar för övervakning av de populäraste kandidaterna där man på ett sammanfattade sätt presenterar vad de röstat på i de viktigaste frågorna. Man betalar alltså för att någon sätter sig in lite i vad som röstas fram i olika representationer och skapar en översiktlig logg över vad som hänt efter valet. Det vore ett sätt att göra politiken mer transparent och lättillgänglig för många på ett modernt sätt. Skulle nog räcka med en person per kommun för att göra dessa sammanställningar. Jag frågar mig varför politikerna själva inte redan skapat ett sådant forum för att tillgängliggöra sig för folket som de säger sig representera.

    Liked by 4 people

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Jamen…det är ju en strålande idé. Ungefär som jag har förväntat mig att det nya Direktdemokratisamhället skulle fungera.
      Alla som ska ställa upp som politiska representanter måste redovisa på nätet öppet var de står i olika frågor.
      Vid röstningstillfällen i de olika frågorna måste de redovisa VAD de tänker rösta i alla frågor, så att vi kan gå in och se VAD de gör.
      Det är inte en dag för tidigt att sätta igång sådana modeller!

      Gilla

  20. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jag tror det räcker med att avskaffa partistödet som i sig utgör en hel snårskog av olika bidragsvarianter. Lägger man sedan ner presstödet, inkl. stöd till public service så kommer vi att se en totalt förändrad atmosfär i landet, mera demokratisk skulle jag tro.

    Liked by 10 people

  21. Jaxel skriver:

    Krönikan säger angående politikerna

    ”Det känns som om de inte vill mig väl. Ibland slås jag av tanken att de kanske inte är mina representanter, utan mina fiender. De vill något annat än jag. Det är inte min och övriga vanliga medborgares framtid de värnar…..”

    Så långt är jag helt med. Hade kanske inte använt ordet fiende, men instämmer i allt väsentligt. Speciellt instämmes i detta att våra rikspolitiker inte längre tycks uppfatta sig som folkets, väljarnas, representanter. Detta är centralt.

    Vad gäller fortsättning på det citerade stycket har jag dock en annan tolkning än krönikören. Självklart är våra politiker angelägna om att behålla sina ”jobb”, fast det skulle ju inte vara ett problem om jobbet innebar att skapa ett gott samhälle för det svenska folket. Man kan ha olika åsikter om hur ett gott samhälle ser ut, men när skapandet av ett sådant inte längre är den primära ambitionen för politikerna så är vi illa ute.

    Det primära målet för dagens styrande är, som jag ser det, att, inför sig själv och andra, framstå som goda människor. Det gör man genom att bejaka alla människors lika värde och Värdegrunden med mera. Detta är heller inget man hymlar med, tvärtom. Det kommer till mycket klart uttryck i ambitionen att upprätta en humanitär stormakt. Alla människors lika värde står dock i mångt och mycket i direkt motsats till mina intressen. Om mina behov och önskningar ställs emot behoven hos hela mänskligheten så kommer mina intressen alltsom oftast till korta.

    Notera att den uttalade ambitionen att upprätta en humanitära stormakten inte är ett påhitt av den nuvarande regeringen. Samma ambition uttrycktes av den förra regeringen. Det välfärdsindustriella komplexet blir med i detta synsätt ett verktyg.

    Hur har det blivit så här? Det är inte alldeles enkelt att förstå och det skulle föra för långt att i en sån här kommentar gå in på detaljer. Uppenbarligen spelar media en stor roll. Precis som bland politikerna har vi här en grupp människor som lyckas med konststycket att framstå som goda människor utan att det kräver någon som helst form av uppoffringar för egen del.

    En vilja att vara god är en del av den mänskliga naturen. Egoismen är också en del av samma natur. Ofta kommer dessa delar av nsturen i konflikten med varandra. Att vara människa handlar då om att hitta en rimlig kompromiss. I politiken och massmedia har dock en stor grupp människor upptäckt att man alls inte behöver göra en sådan avvägning, det går så bra att vara, d v s framstå som, generös och god på andras bekostnad.

    Jag har liksom krönikören svårt att se att dagens politiker representerar mig. Det är allvarligt. Mycket.

    Gilla

  22. MartinA skriver:

    Reinfeldt fick belöningsjobb på Bank of America efter avslutat förstörelsevärv. Det kanske är en ledtråd vem han tjänar?

    Lösningen är att ge sitt förtroende och lojalitet till lokala församlingar. Människor du träffar varje vecka och vars barn eller barnbarn leker med dina barn eller barnbarn har du en rimlig möjlighet att bedöma deras vandel och lojaliteter och syften. Eftersom systemet i sverige faller sönder allt snabbare och eftersom det straffat ut sig så är det helt oviktigt vad de här lokala församlingarna tror sig syssla med. Det kan vara en bandyklubb, kyrkan, medborgargardet eller någonting annat. När handling behövs så kommer den från organiserade människor lokalt.

    Imponerande text förresten, tack PE.

    Liked by 4 people

  23. Tomas Lenke skriver:

    Ur Medborgerlig Samlings idéprogram: ”Riksdagen ska vara medborgarnas främsta företrädare på nationell nivå, men är i praktiken det politiska ledarskiktets marionettdocka. För att stärka riksdagens roll i den svenska demokratin bör antalet ledamöter minskas och valkretsarna bör också bli fler, i synnerhet i de tätbefolkade regionerna. På så sätt blir det tydligare för väljarna vilka som är riksdagsledamöter i allmänhet och vilka ledamöter som företräder den egna valkretsen i synnerhet. Procentspärren för personvalet bör slopas helt. Personligt ledarskap; personligt ansvarsutkrävande.”
    https://www.medborgerligsamling.se/app/uploads/2017/06/ideprogram-for-medborgerlig-samling.pdf

    Liked by 1 person

  24. Erik skriver:

    En variant för att hålla politikerklassen i välbehövligt strypkoppel kan vara den schweiziska modellen.

    När det i Schweiz under maximalt 18 månader har samlats ihop 100 000 namnunderskrifter skall det enligt författningen arrangeras en BESLUTANDE folkomröstning i den väckta frågan.

    Med denna mekanism begränsas politikerklassen helt naturligt, de far inte iväg i diverse stolligheter för då kan det bli det smisk. Direkt.

    BESLUTANDE folkomröstning. Smaka på den. Svenska politiker skulle aldrig acceptera något liknande då de utgör en klass som inte bör ifrågasättas. De accepterar inte ens en riktig författningsdomstol utan är fullt nöjda med ett Konstitutionsutskott som låtsas säga ifrån.

    Liked by 4 people

  25. Jaxel skriver:

    Krönikan säger angående politikerna

    ”Det känns som om de inte vill mig väl. Ibland slås jag av tanken att de kanske inte är mina representanter, utan mina fiender. De vill något annat än jag. Det är inte min och övriga vanliga medborgares framtid de värnar…..”

    Så långt är jag helt med. Hade kanske inte använt ordet fiende, men instämmer i allt väsentligt. Speciellt instämmes i detta att våra rikspolitiker inte längre tycks uppfatta sig som folkets, väljarnas, representanter. Detta är centralt.

    Vad gäller fortsättning på det citerade stycket har jag dock en annan tolkning än krönikören. Självklart är våra politiker angelägna om att behålla sina ”jobb”, fast det skulle nog inte vara ett problem om jobbet innebar att skapa ett gott samhälle för det svenska folket. Man kan ha olika åsikter om hur ett gott samhälle ser ut, men när skapandet av ett sådant inte längre är den primära ambitionen för politikerna så är vi illa ute.

    Det primära målet för dagens styrande är, som jag ser det, att, inför sig själv och andra, framstå som goda människor. Det gör man genom att bejaka alla människors lika värde och Värdegrunden med mera. Detta är heller inget man hymlar med, tvärtom. Det kommer till mycket klart uttryck i ambitionen att upprätta en humanitär stormakt. Alla människors lika värde står dock i mångt och mycket i direkt motsats till mina intressen. Om mina behov och önskningar ställs emot behoven hos hela mänskligheten så kommer mina intressen alltsom oftast till korta.

    Notera att den uttalade ambitionen att upprätta en humanitära stormakten inte är ett påhitt av den nuvarande regeringen. Samma ambition uttrycktes av den förra regeringen. Det välfärdsindustriella komplexet blir med detta synsätt ett verktyg.

    Hur har det blivit så här? Det är inte alldeles enkelt att förstå och det skulle föra för långt att i en sån här kommentar gå in på detaljer. Uppenbarligen spelar media en stor roll. Precis som bland politikerna har vi här en grupp människor som lyckas med konststycket att framstå som goda människor utan att det kräver någon som helst form av uppoffringar för egen del.

    En vilja att vara god är en del av den mänskliga naturen. Egoismen är också en del av samma natur. Ofta kommer dessa olika drivkrafter i konflikt med varandra. Att vara människa handlar då om att hitta en rimlig kompromiss. I politiken och massmedia har dock en stor gruppupptäckt att man alls inte behöver göra en sådan avvägning, det går så bra att vara, d v s framstå som, generös och god på andras bekostnad.

    Jag har liksom krönikören svårt att se att dagens politiker representerar mig. Det är allvarligt. Mycket.

    Gilla

  26. olle holmqvist skriver:

    Filmen handlar om föräldragenerationen till nuvarande PK-broilers. Min favoritreplik är : ”Bostadskö – det är bara vanliga människor som står i bostadskö”. (scenen om vänsterprasslet).
    Nuv PK-broilers har skapat ett lite annorlunda ”trivselproblem”, mer verkligt s a s.
    Jag skryter gärna med egenkonstruerad vits. Ingen copyright. Tvärtom. Sprid gärna:
    ”Vet du vad Juncker gör när han är nykter ? – Nää – Det vet ingen annan heller” .
    > momentant jättegarv fr t ex en hög kanadensiska turister på Järntorget. Ibland
    måste man förklara vem J. är.

    Folkdjupets undertext: ”Politiker – det vet vi ju alla hur dom är”
    Kan inte någon som inte är så lat som jag skriva romanen om PK-broilerns själsliv. Högstdensamme blir intressant, men utan Elmer Gantry´s magnificiens.

    Gilla

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Hahahaha……”…har i enig samverkan byggt upp det svenska trivselsamhället”…..och så flyger man över det ena betonggettot efter det andra.
      Alla tänkande människor i landet borde gå med i Arkitektupproret så att de blevo hundratusentals medlemmar som motkraft till de vandaliserande partipolitikerna i varenda kommun.

      Gilla

  27. Mer än orolig skriver:

    Vi pendla alla mellan frågetecken vi ser och upplever i samhället. Man kan då försöka räta ut dem. Leta orsaker på ett makroplan. Utgå från det komplexa. Men det är svårt eftersom tydliga svar ofta döljer ett stort mått av förenklingar. Faran att missleda sig blir stor. Vi vandrar alla fram över grumliga isar utan möjlighet att klart blicka ned i djupet. Vi vet inte hur långt ifrån eller nära bottnen vi trampar.

    Men allt oftare landar jag numera i mänsklig psykologi. Det är där frågetecknen allt mer ansamlas, faktiskt som en smärre timmerbröt. Hur kan dagspolitiken få fortsätta som den gör när tecknen på faror blir så många, och effekterna blivit så påtagliga? Varför sätter inte politikerna ned foten. Hur många fler svarta rubriker behöver de? Och hur många fler överfallsvåldtäkter? Och hur många fler utanförskapsområden skall behöva tillkomma, innan de förmår trycka på bromsen?

    Vad är det för psykologi som får politiker att fortsätta i samma riktning trots allt fler mörka moln på himlen? Jag förstår mig inte på deras psykologi. Jag har börjat bli rädd för dem. Det sista är faktiskt inte sant. Jag är redan rädd för dem. De bryter långsamt ned det Sverige jag lärt känna under ett långa liv. De tycks alla jobba i rivningsbranchen. De bygger inte längre, de monterar enbart ned – och drar Sverige närmare allt fler samhällskonflikter, som tidigare endast återfanns på mycket långt avstånd.

    Jag har insett att Pk-ister tänker lika dant. De är stöpta i samma form. Pk-ismen själv består av en slags monokultur. De hävdar endast en enda värdegrund. Men samtidigt sjunger de multikulturens lovsång.

    Inbyggt i pk-ismen finns en självmotsägelse. Man har en ideologi som mycket tydligt drar upp gränser för hur människor bör tänka och förhålla sig till varandra. Det är därför de kan tala om endast en enda korrekt värdegrund. Samtidigt lär oss antropologin att människan är en kulturskapande varelse. Och det som då utmärker henne är att hon kan leva utefter helt olika värdegrunder. Olikartade värdegrunder utgör delvis anpassningar till olika miljöer och förutsättningar.

    Hur ser psykologin ut inne i huvudet på en pk-ist, som med emfas hävdar en enda korrekt värdegrund, men samtidigt omfamnar det mångkulturella samhället? Vet och förstår de inte att i denna omfamning kramar de samtidigt ett otalig olika värdegrunder, som är inte är kompatibla med varandra, ja faktiskt många gånger helt oförenliga? En mångkulturell värld består av en otal olika värdegrunder, som med naturnödvändighet kan komma i konflikt med varandra om de tvingas leva tätt tillsammans och i beroende. Berikande och hög konfliktnivå är barn av samma träd och stam.

    För mig liknar detta de psykologiska krafter som binder samman människor i olika sekter. Där den inre psykologin gör våld på all logik. I hög grad handlar det då om känslor. Pk-isternas psykologi upplever jag som i grunden schizofren. De tänker desorganiserat om värdegrunder. Och med formeln alla människors lika värde, likställer de även alla människor på jorden. En vacker tanke kan tycka. Men hur skiljer man då i praktiken på Hitler, psykotiska massmördare och mer fromma människor?

    För mig förefaller det som om man styrs av orealistiska önskningar och drömmar, hur ting egentligen borde vara, och även handlar utefter detta. Som om de redan levde i framtidslandet. Vill man bara väl, så blir till slut välden också god. Man vill själv då uppträda som ett gott föredöme. Därav den hätska aggressionen mot de som inte vill följa med.

    Det liknar lite hur jag själv tänkte som barn. Kan inte mamma säga till de dumma att vara snälla. Jag vill att världen skall vara god.

    I stället för att uppträda och handla mer pragmatiskt och logiskt låter man känslorna sitta på förarplatsen och hoppas med det nå det mer goda samhället. Man förväxlar då vägen mot målet, med ens egen målsättning. Vägen blir rentav målet. Och det är då pk-tänkandet hugger sig själva i benet. Det går inte att enbart tänka känslomässigt. Vi har utvecklats med en hjärnbark delvis för att kunna moderera känslor. Enbart känslor kan leda till vanföreställningar och även till störningar i vår kognition.

    Pk-isten utgör en psykologisk utmaning för den mer vetgirige. Det hade kanske varit harmlöst om inte pk-isterna även satt i maktställning och alltmer påverkar olika delar av samhällsmaskineriet. Det handlar inte bara om riksdagsmän, utan hur människor förhåller sig till en ytterst komplex värld. Idag tvingas vi leva med pk-istens psykologiska självmotsägelse. Sverige befinner sig nu på ett sluttande plan och färden ned går allt fortare.

    Gilla

  28. Strix skriver:

    Det var lite synd att Du blandade in kungahuset och monarkin i resonemanget om oduglingarna som vi tvingas kalla politiker. Hade vi inte haft kungahuset i Sverige i dag hade katastrofen varit ännu värre. Kungahuset hjälper till att hålla samman på ”kärnsvenskarna” tro mig eller ej.
    Den enda fråga som är värd att ställa till en blivande riksdagsman eller annan politiker för den delen är om han eller hon är villig och kapabel att försvara MITT LIV och min EGENDOM.
    Ett nej diskvalificerar personen omedelbart. Vad är straffet för missbruk av löften från svenska politiker i Sverige idag?

    Liked by 1 person

    • Jan Molin skriver:

      Strix: bra fråga att ställa när vi ringer partipersoner inför kommande val. Alltså: kan du och är du villig att försvara mig, min egendom och i värsta fall mitt liv?
      Och: Skam den som inte kan ändra sig: sedan ett par tre år hyllar jag kungen och kungahuset!

      Gilla

  29. malmoperspektiv skriver:

    Många goda förslag från Patrik och i kommentarsfältet om framtida förändringar. Det lär dock inte bli några förändringar, med nuvarande riksdagsmajoritet. Det är bara drygt ett år till det avgörande valet.

    Vi måste vara realister. Det enda alternativet som har reella möjligheter att då ”störta det gamla i gruset” är Sverigedemokraterna, även om detta parti har (alltför?) många gemensamma nämnare med Per Albin Hanssons och Tage Erlanders socialdemokrater. Men deras politik skulle ju idag betecknas som rasistisk av PK-etablissemanget.

    Som t.ex. Erlanders tal i riksdagen efter raskravallerna i USA:
    ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden”.

    Tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, men en röst på dem 2018, är trots allt det enda möjliga alternativet, för att åstadkomma en förändring! Allt annat är tyvärr en bortkastad röst eller ett stöd för det välfärdsindustriella komplexet. Först när PK-isterna har störtats i gruset, finns det möjlighet till förändring!.

    Liked by 2 people

  30. Idiosynkrasisten skriver:

    Erk du, Maja du, så ska vi ha´t men var ska vi ta´t.
    Det går sannolikt inte att ändra någonting förrän kaos har brutit ut vilket kan inträffa vid nästa val.
    En pragmatisk lösning kan dock vara om Mikael Odenberg tar över efter AKB och bildar koalition med med socialdemokraterna. Således ingen som helst påverkan på politiken från övriga partier.

    Liked by 1 person

  31. Bo Svensson skriver:

    Utan att be om lov, kan vi etablera en ”första kammare” till vilken man kvalificerar sig genom intelligenstest. – Den skall fungera som rådgivare och om den sköter sig bra och tar sin uppgift på allvar, kan den komma att vinna rollen som obligatorisk remissinstans.

    Liked by 1 person

  32. Sten Lindgren den äldre skriver:

    ”det finns politiker som är bra människor”, jodå men det finns andra också. Björklunds uttalande idag om moderaterna är rätt talande: ”kuppmakarna” har sänkt AKB. Björklund borde ha uppnått en större mognad efter alla år och kanske visa lite större respekt för opinionen.

    Liked by 1 person

  33. Lars skriver:

    Jag tror problemställningen är felformulerad då den söker lösning innan analys av problemet.

    Enmansvalkretsar har man I GB, USA och Frankrike. Vad leder det till? I princip ett tvåpartisystem. Man måste få mer än 50 % av rösterna. Det betyder att potentiell konkurrens minskar, barriärerna mot inträde blir höga. Inga nya partier kommen in.

    Blir kandidaterna mer kända, vet man mer om den politik de vill föra? Troligen inte eftersom de är beroende av parternas nominering, av centrala resurser, av övergripande politik inom partierna. Det handlar åter om TV, om reklam, om parter, om partiledning.

    Spärren mot att ta plats i riksdag då? 4 %, ska den höjas till 8 %? Problemet tycks snarare vara att när man väl kommit in så får man stödröster för att olika allianser ska hålla samman. ETt system som på Irland med två röster där sekundärrösten gäller om partiet inte kommer in skulle underlätta och minska antal partier i riksdagen.

    Men vad är problemet egentligen? Vad är det som är fel med politiken idag? Vet väljarna vad de röstar på och förstår de hur samhället fungerar? Hur många kan identifiera hur en bra finanspolitik ska skötas? Hur många har en uppfattning om bästa sättet styra kommuner och landsting? Förvar? Ganska få vill jag hävda och det förändras inte med personval od. Det är väl snarare missnöje med förd politik när man ser resultatet som borde avgöra vart man lägger sin röst? Resultatet är lättare att uppfatta än analysen av vad en viss politik kan leda till. Att utkräva ansvar är nog det avgörande för ett politiskt system, inte att man skakar hand med en kandidat. Säga vad man vill om Trump i USA, men inte kan man väl säga annat är att det är missnöje med sakernas tillstånd som givit honom presidentposten? Kanske man kan säga att det handlar om övriga kandidaters misslyckande att förklara och analysera och föra fram sin egen kritik av sakernas tillstånd? Det har de inte gjort, inte vunnit gehör och då går rösterna till Trump.

    En annan aspekt är väl att partier i riskdagen bör söka samarbete och kohandla och komma överens. Det borde man kunna kräva. Så blockpolitiken är förfelad. Moderater och borgerlighet tycks endast fungera om de har en yttre fiende att förhålla sig till. Utan den fienden står de nakna utan egen politik, De saknar realistiska visioner. Socialdemokratin råkade ut för motsvarande efter Persson. Först Juholt och sedan Sahlin, men i grunden problem med politiken som ledde till fraktionsstrider och en oförmåga att förstå samhällsutvecklingen. Bunkermentalitet – fienden var moderaterna, utan moderaterna….så kom Sverigedemokraterna och det var den nya fienden, men den fienden hade och har verkligheten på sin sida.

    Både Alliansen och vänstern splittras av sin oförmåga att hantera invandringen, att säga nej, att våga inse de haft fel. Så det system vi har, det tycks möjliggöra kritik av förd politik, det potentiella hotet SD representerat och numera ett faktiskt hot tvingar politiken mot förändring. Men de som leder dagens sju klöver måste bort, hela partistyrelserna, för de har lett landet in i en återvändsgränd och kan inte ompröva sin analys och sina åsikter.

    Så vad är problemet? Det förefaller i första hand vara hur partierna fungerar och hur upplysta om samhällsutvecklingen människor är och hur mycket de förstår.

    Kommunalpolitiken bevakas ju inte alls av massmedia, vare sig lokala eller regionala. Man vet ju inget om vad de står för, vad de vill uppnå. Rikspolitiken är ju ett pladderdike av sällan skådat slag.

    Går man med i ett parti så måste man köpa den syn som man torgför, de slagord man föder gemene man med, man blir stödtrupper för ledningen, delar ut flygblad och dricker kaffe. Inte särskilt upphetsande.

    Om jag nu har rätt så förefaller en lösning vara att aktivera partierna, ordna val inom dessa av kandidater och att påverka samhällsdebatten medialt. Inom partierna har en krets oftast endast ett fåtal på valbar plats på valsedel till riksdagen. Omöjligt att 1) få en bild av vad partiet vill 2) vilka kandidaterna är borde inte vara tekniskt omöjligt i dessa tider. Men hur påverkar man den mediala bevakningen? och hur återupprätta bildningsideal i samhället? Och är det verklige lämpligt att kandidater till politiska poster inte har dessförinnan skapat sig en plattform i yrkeslivet och uppnått åtminstone den aktningsvärda ålder av 35 år innan de tar plats i kommuner, landsting och riksdag och 45 innan de hamnar i styrelser? Att ha möjlighet försörja sig utanför politiken är ju en grund för oberoende.

    Gilla

  34. V for Vendetta skriver:

    Politik är till syvende och sist i sin moderna tappning en handelsvara där man säljer en idé i syfte att få privilegier. Privilegier är målet och ändamålen för helga medlen. Folkstyret har mera bytts ut från att folket skall styra till att folket skall styras. Att starta nya partier är föga medel att vinna med då allternativvaran redan är etablerad i form av redan befintliga partier, endast en dåre skulle få för sig att konkurrera med Coccacola och skulle man hitta en ny smak så skulle den snart ändå ägas av Coccacola. Så är det också med politiken. Skulle en väljarmassa upptäcka en ny tanke så skulle den snart ägas av de etablerade partierna. Den stora faran med politik som handelsvara är att den är föga stabil och att den drar till sig lycksökare mer än ideologer. Hur kommer man då åt detta… Ja det enkla svaret är nog att man inte kommer åt det. Går du med i ett etablerat parti så åker du ut eller marginaliseras om du inte stampar i takt så den vägen är stängd. Skulle det hjälpa med personval? Nej, för personer som inte står mittfåran närmast får inte medel till kandidatur. Så även för den energiske är marken alltid inte bara frusen utan även stenig därtill.

    Liked by 1 person

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Exakt så!
      Men några människor har i alla fall påbörjat vägen mot ett helt annat system. De kallar sig Direktdemokraterna respektive Äkta Demokrati och bygger på medborgarnas medverkan. Självklart behövs mer bildning i samhället också.

      Gilla

  35. 77711n skriver:

    Avgörande är att införa någon form av personval, åtminstone möjligheter att sätta kryss på valsedlarna eller göra strykningar. Andra möjligheter som borde arbetas för, utan att jag här har tillräcklig kunskap för att föreslå hur, är att skapa incitament så att enskilda politiker har större utrymme att agera självständigt – just för att gynna personliga ställningstaganden under mandatperioden.

    Gilla

  36. Ekonom skriver:

    Starta gärna ett eget, borgerligt parti. Eller försök göra något vettigt av Medborgerlig Samling.

    Själv gillar jag väl inte Medborgerlig Samling. Amerikanska motsvarigheter brukar vara mot ökad konfrontation med Ryssland. Jag placerar Medborgerlig Samling någonstans mellan den socialkonservative Pat Buchanan och Ron Paul. Båda är mot ökad konfrontation med Ryssland. Ingen av dem vill tokspendera på försvaret. Trump vill också ha avspänning med Ryssland men vill till skillnad från Buchanan och Paul t o m öka försvarsutgifterna. Generellt är också liknande partier och politiker ute i Europa, i varierande grad, inne på samma linje som Ron Paul och Pat Buchanan. Nigel Farage t ex. Jag tror man måste slingra sig i NATO och Rysslandsfrågan och hänvisa till folkomröstningslösningen. Jimmie Åkesson gör det. Ingen svensk mainstream-politiker och inget svenskt mainstream-massmedium vill ha ett stärkt försvar för att värna svenska folkets intressen. Deras motiv för att återinföra militärens rätt att skjuta på svensk civilbefolkning beror inte på en genuin omsorg om svenska folket utan på att man vill kunna lassa in så många invandrare från kaos-länder som möjligt utan att förlora den militära kontrollen över landet. Får vi något typ en arabisk vår i Sverige så skall svensk militär kunna skjuta på revoltörerna. Detta är lösningen. inte att strypa inflödet av folk. Funkar inte detta så är det dags för plan B, nämligen att kalla på NATO-hjälp. Med Värdlandsavtalet kan regeringen göra detta. Med NATO-medlemskap behöver NATO inte fråga om lov. NATO behöver inte heller fråga om lov för att avsätta en regering som är ”antidemokratisk” (läs: har alltför restriktiv invandringspolitik). I fallet Ukraina har vi ett exempel på att man inte tvekar att avsätta en demokratiskt vald president med våld. Storma parlamentet och hota parlamentsledamöterna att (i strid mot konstitutionen) avsätta Janukovitj var helt i stället för att vänta några månader på det kommande nyvalet var OK. I Ukraina var problemet att man valde Ryssland som handelspartner. Andra tänkbara motiv för liknande aktioner kan vara ”främlingsfientlighet”. I USA vill nu en del senatorer avsätta Trump med påhittade anklagelser. Stora medier likaså. Att ge NATO rätt att intervenera i Sverige är i praktiken att ge dessa senatorer och amerikansk mainstreammedia rätt att intervenera i Sverige om svenska folket ”röstar fel” och t ex röstar på en svensk Trump. Med en svensk Pat Buchanan skulle det definitivt smälla.

    Jag förstår att det här i dagsläget inte går att förklara för den genomsnittlige moderaten. För honom är NATO-medlemskap ett skydd mot det kommunistiska Sovjet/Ryssland. Han tänker så utan någon djupare analys. Han reflekterar inte ens varför inte hans eget parti på 70-talet, när vi verkligen hade ett sovjetiskt hot, stod bakom neutralitetspolitiken. Men det ligger en fara i att dra till sig fotfolk till partiorganisationen och riksdagslistan som inte ser hotet om NATO-intervention och inte inser att konflikten med Ryssland handlar om att Putin plockade av Neocon-allierade oligarker deras TV-stationer och lät ryska domstolar konfiskera Khodorkavskijs oljebolag Yukos. Man måste ha folk på listorna som kan göra en någorlunda nykter analys av verkligheten. Man skall inte i onödan dra till sig idioter. Därför bör man slingra sig i NATO-frågan.

    Jag vill också påpeka att det behövs ett kompletterande parti aningen till vänster om SD som kan fånga upp personer som kanske inte törs rösta på ett parti som möjligen, möjligen kan innebära sänkta bidrag. Eftersom SD sagt sig vara villigt att samarbeta med moderaterna finns det definitivt en sådan upplevd risk hos underklassen. Även underklassare som har jobb eller ålderspension ogillar i regel moderaterna. De vill inte att läkare och advokater skall ha sänkt marginalskatt. De vill i stället värna bostadsbidragen, pensionerna eller möjligen grundavdragen för låginkomsttagarna. Det är också bättre om sådana väljare röster på en aningen mer vänsterinriktad variant av SD än att de röstar på (s) eller (v).

    Det borde gå att få upp röstetalen för komplementpartier om alternativmedia börjar uppmärksamma dem och sätta dem på dagordningen. Detta är otroligt viktigt.

    Det är också bråttom nu. Till nästa val kommer det antagligen att ha fyllts på med runt 400 000 nya väljare med utomeuropeisk bakgrund som i väldigt liten utsträckning vill rösta på ett invandringskritiskt parti. Få av dem tänker ”eftersom jag har mitt medborgarskap har jag mitt på det torra, därför kan jag rösta på SD precis som en infödd eller en finne”. De tänker i stället ”de kan eventuellt upphäva mitt medborgarskap och skicka ut mig”. Eller ”de kan ställa till med etnisk rensning, eftersom SD okejat sådana historiska händelser i Israel kan de själva ta sig sådana friheter i Sverige och vi hade ju på 90-talet etnisk rensning i Jugoslavien”. Samtidigt dör det nu också av en massa människor i de generationer som var nästan helt infött svenska. Så väljardemografin förändras nu snabbt. Jag tror därför man måste chansa och satsa på 3 partier i valet 2018. Man kan ju också 1 vecka innan valet säga att man står över i valet 2018 om man ser att det inte går och uppmana folk att rösta på SD.

    Jag vill bara skrika när jag ser hur korkade och trångsynta folk i oppositionen mot 7-klövern är. De måste fatta att det är ett stort handikapp att inte kunna erbjuda väljare litet till höger och litet vtill vänster ett mer passande alternativ. Man förlorar oundvikligen röster på det viset. Man minskar också riskerna med 3 partier. Man lägger inte alla ägg i en och samma korg. Händer någon skandal i SD kan väljarna gå till de kompletterande partierna i stället för att gå tillbaka till 7-klövern.

    Jag vill också återigen påpeka att nu är det jävligt bråttom. Den som inte är rädd för att få sparken, lägg upp en sajt för att samla in röster för att regga nya partier. Upplys i kommentarsfälten på Det Goda Samhället, Flashback m fl ställen om sajten. Be folk sprida info om sajten. Upplys folk om att Notarius Publicus kan kolla namnunderskrifterna och att underskrifterna således inte behöver bli offentlig handling e dyl.

    Gilla

  37. Ekonom skriver:

    En kompletterande synpunkt angående NATO:

    Om vi nu skulle få ett NATO-ingripande i Sverige av den ena eller andra orsaken (något typ en arabisk vår eller en svensk Pat Buchanan vid rodret t ex) så är det inte säkert att ordningen återställs på ett bra sätt. Jag är medveten om att genomsnittsmoderaten tänker något typ en light-variant av ”bra, då blir vi av med sosse-Sverige ungefär som när Pinochet avsatte Allende”. Ett Sverige under militär NATO-förvaltning ter sig inte som ett hot utan snarare som en möjlighet. Om nu moderaten i fråga haft några funderingar som sträckt sig så här långt.

    Genomsnittsmoderaten tänker kanske inte på att NATO kan göra som i f d Jugoslavien när man lät serberna puckla på kroaterna och bosnierna hur de ville, och t o m lät dem genomföra en massaker i Srebrenica trots holländska vakttrupper, för att sedan tvärvända och börja bomba dem när konflikten med albanerna (som inte stridit för Nazityskland under 2:a världskriget) börjat eskalera. Eller att man skulle göra som i Syrien och princip stödja muslimska fundamentalister som fördrev och mördade landets kristna (fram tills man relativt nyligen började bomba Islamiska Staten). Personer som sade sig vara moderata muslimer fick vapen av USA. Sedan gav de vapnen till ISIS och Al-Qaida eller gick själv över till någon av dessa grupper. Det viktiga var att bli av med Assad.

    Vad har vi för garantier för att NATO inte skulle agera på liknande sätt i Sverige? D v s låta invandrare få puckla på svennar hur de ville så länge den militära maktbalansen inte rubbades och så länge USA fick ha kvar missilbatterier i Sverige? Är USA:s ”Deep State” och mainstream-media som är mot Trump och vill avsätta honom genom ett impeachment-förfarande vår trygghet? Eller bör vi se dem som ett potentiellt hot mot vår trygghet? Frågar du personer med en bakgrund i Reagan-administrationen som Pat Buchanan och Paul Craig Roberts så skulle de nog inte säga att de som idag styr USA och vill avsätta Trump utgör en trygghet för oss.

    Men jag vet att snittmoderaten upplever det så. Det är också litet tufft och status att vara pro-NATO. Då är man själv litet som JR Ewing eller Punk Anderson i Dallas. Ingen litet ynklig sosse eller fattig kommunist. Det stärker självkänslan. En kampanj som skulle associera neutralitet med att vara rik, neutral schweizare i stället för JR Ewing eller Punk Anderson skulle kanske i viss mån kunna vattna ur de här attityderna.


    JR Ewing


    Punk Anderson

    Men tills dess en sådan alternativ bild av vad status, framgång, makt och coolhet bör kopplas till så lär man väl få leva med att snittmoderaten mentalt fungerar som han gör. Och bästa sättet att hantera detta problem tror jag som sagt är att försöka slingra sig i NATO-frågan.

    Gilla

  38. Lennart Göranson skriver:

    Som Tomas Lenke har förklarat i en kommentar ovan vill Medborgerlig Samling öka väljarnas möjligheter att känna de personer som de röstar på och utkräva ansvar när de inte sköter sig. Dessutom ser vi gärna direktval av borgmästare på den kommunala nivån. Men det innebär inte att vi kan skrota partierna och rösta på personer som vi gillar, utan att de är knutna till något politiskt program. Patrik är en förträfflig person som jag har stort förtroende för. Men hur skulle det gå om han ställer upp i ett rent personval, utan parti, och sedan kommer underfund med att de åsikter han hyste 1968 kanske inte är så tokiga, trots allt?

    Gilla

  39. Mats Bergh (@MedborgarenM) skriver:

    Till Ekonomen och Engelau. Läs på angående Medborgerlig samling. Vi är det enda alternativet som förordar personval. Det viktigaste är dock att göra riksdagsmannauppdraget till en deltidssyssla. Då måste riksdagsmannen visa att hen också annan tid kan försörja sig på annat arbete vilket ger en naturlig och demokratisk gallring.

    Gilla

    • Ekonom skriver:

      Mats Bergh:

      ”Till Ekonomen och Engelau. Läs på angående Medborgerlig samling. Vi är det enda alternativet som förordar personval. Det viktigaste är dock att göra riksdagsmannauppdraget till en deltidssyssla. Då måste riksdagsmannen visa att hen också annan tid kan försörja sig på annat arbete vilket ger en naturlig och demokratisk gallring.”

      Svar:

      I och för sig en bra idé. Enbart ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Kunde man införa en sådan reform i framtiden vore det säkert bra.

      Hittar man också ett system för att hindra att externa aktörer från att indirekt påverka politiken med lönsamma extraknäck eller löfte om attraktiva, välbetalda jobb när politikerkarriären är över så är det ännu bättre även om jag inser att detta kan vara mycket svårt att genomföra i praktiken.

      En annan variant vore att gå tillbaka till det gamla riksdagspensions-systemet med 60 % av riksdagslönen fr o m 50 års ålder, alltså uppåt 40 000 :- i månaden med dagens riksdagslöner. Då skulle de som inte är alltför giriga klara sig rätt hyfsat på sin riksdagspension. I teorin skulle detta kanske kunna ge mer vettigare och mer ansvarsfulla riksdagsledamöter. Men eftersom vi tidigare haft detta system och man ändå t ex upphävde Lucia-beslutet år 1991 och återigen öppnade gränserna på vid gavel så indikerar väl detta att inte heller detta system funkade.

      Men man skulle ju altså kunna pröva ett nytt system där man bara ersätter ledamöterna för förlorad arbetsförtjänst. Man har faktiskt ett liknande system i Kina där politiker har väldigt modesta löner på papperet. I praktiken så tjänar de dock mycket mer genom sidoinkomster. Den politiker som är lydig får del av penningströmmarna. Kan man hindra att något liknande händer i Sverige är detta naturligtvis bra.

      Det viktigaste tror jag dock är att man får bort så många politiker som möjligt från riksdagen som faktiskt vill ha en stor invandring. Många politiker stödjer idag en stor invandring även om de har sitt på det torra.

      Gilla

  40. Björn Runngren skriver:

    På 60- och 70-talet byggde Sv upp Västerlandets största offentliga sektor och utgjorde då 60% av BNP. Ohållbart och sedan kom vår grekiska finanskris 1991. Den svenska korruptionen består av att hålla tjänstemän och politiker om ryggen. Persson gjorde ett hedervärt jobb genom att dra ned den, för vilket han tyvärr inte fått det erkännande han borde ha fått. Men nu växer den enormt igen genom att hantera all invandring. Inom landstingen sitter administratörerna ostört medan den operativa personalen minskas eller tvingas kröka rygg. Med tanke på den demografiska förändringen och kommunikationstekniken behövs inga riksdagsledamöter längre i många av våra avkrokar. I Storbritannien har de 650 på en befolkning av 65 milj. Att Sv har 349 sprider löjets skimmer och bevisar bara hur politiker och byråkrater månar om sin egen sysselsättning.De flesta är bara staffagefigurer. Kan man säga att Sv har en sysselsättningskorruption som i forna Sovjet? Att det går bra för Sv är en lögn och tyvärr är bankerna medlöpare i denna propaganda och underblåser den genom att de inte vill skrämma bort lånekunder! Att bilar bränns och stölder ökar och mat och bostäder behövs för alla invandrare ökar också BNP, men inte produktiviteten! Snart försvinner Sv i ett svart hål!

    Liked by 1 person

  41. annagustin2@gmail.com skriver:

    Patrik skriver:
    ”När jag ser eller lyssnar på en genomsnittlig riksdagsledamot blir jag normalt först arg och sedan förskräckt. Jag blir arg för att vi har ett system som skickar sådana ogenomtänkta och pladdrande dumhuvuden att styra över min och mitt lands framtid. Sedan blir jag förskräckt när jag betänker vad de är i färd att åstadkomma.

    Jag har helt enkelt inget förtroende för dem. Jag vill att Sverige ska vara ett land där man kan leva, anstränga sig och ha gott hopp om en bättre framtid, men det är inte ett sådant Sverige dessa högsta styrespersoner håller på att skapa. Det känns som om de inte vill mig väl. Ibland slås jag av tanken att de kanske inte är mina representanter, utan mina fiender.”

    Instämmer i vartenda ord.
    Kan man bli annat än galen när man inser misshushållningen med våra skattepengar och med det uppväxande släktet. Det görs så mycket vansinnigt att det enklaste är att bara blunda…för VAD ska man göra åt allt skit som de åstadkommer?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s