Är utbildning en rättighet eller en skyldighet?

Patrik Engellau

Följande rader ur dikten The Second Coming från 1919 av Yeats ska enligt The Wall Street Journal den 23 augusti 2016 ha citerats mer under sju månader det året än sammanlagt under de föregående 30 åren:

Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
T
he ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.

Jag förstår att folk citerar dessa rader, för de ger så tydligt uttryck för vår tids stämningar. I varje fall stämmer det på mig. Gamla tankar och synsätt fungerar inte längre. Man måste tänka nytt och djupare. Eller som Marx skrev: ”Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras och människorna blir slutligen tvungna att se sin livssituation och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon”.

Ta skolan som exempel. Jag börjar gradvis inse att dess misslyckanden inte bara, eller ens i huvudsak, beror på det som jag trodde så sent som för bara några år sedan, nämligen deklasserade lärare, bortskämda ungar och föräldrar som abdikerat från föräldrarollen. Det ligger något ändå mer fundamentalt bakom som har att göra med att vårt samhälle i ökande grad tillskriver staten och därmed politikerväldet magiska krafter.

Vad är egentligen utbildning? Jo, att ge hjälp på traven till dem som har ambitionen att höja sin kulturella nivå och har de mentala förutsättningarna för detta. Att höja sin kulturella nivå betyder i det här fallet inte bara att läsa Johan Ludvig Runeberg, utan att göra sig bekant med en del av det tänkande och de färdigheter som mänskligheten utvecklat samt att i sitt eget liv förmå att bruka och rentav förbättra detta arv. I grunden handlar det om att lära sig tänka.

En sådan utbildning är ansträngande, inte bara för läraren, utan framför allt för eleven. Eleven måste ådagalägga en hel del flit och beslutsamhet för att komma någonstans. Enligt principen att man kan leda en häst till brunnen men inte och så vidare så måste fliten och beslutsamheten växa ur elevens egna inälvor. Dessa nödvändiga förutsättningar för framgång kan inte inplanteras av ett skol- och högskoleväsende.

I det perspektivet framstår tanken på utbildning som nära nog en skyldighet, eller i varje fall ett hett önskemål från statens sida, som helt rubbad. Vad är det för mening att ge utbildning till den som inte vill, som inte önskar tillvarata sin rättighet att på skattebetalarnas bekostnad

utveckla sig själv som människa? Det finns bara, vad jag kan förstå, en enda tankefigur som kan motivera en sådan skyldighet, nämligen att staten kan fylla unga människor med bildning och tankeförmåga på samma enkla sätt som man tankar en bil. Staten har en jättelik tank med kunskaper som ska överföras till ungdomen så att ungdomen kan bli nyttiga skattebetalare. Skolan är som en gammaldags bemannad bensinstation där lärare för pumphandtaget till varje elev och pumpar full tank. Sedan far eleven iväg till arbetsmarknaden.

Detta är magi och vidskepelse, men det är så vi tror. Vi tror att ett land som Sverige kan hålla sig kvar bland jordens främsta länder bara staten med lock och pock tubbar tillräckligt många ungdomar att gå i skola och på universitet. Vi tror att bara staten tvingar illiterata migrantungdomar att gå i svenska skolor så kommer de att komma ut med full kompetens att betala det åldrande svenska folkets pensioner och äldreomsorg.

Till för ett halvsekel sedan var den grundläggande utbildningen en skyldighet medan all högre utbildning var en rättighet som i princip gällde för alla, men i praktiken bara stod öppen för dem som bedömdes förmögna att utnyttja chanserna. Alla voro kallade men få utvalda. Föreställningen om statens förmåga att trolla var ännu helt outvecklad. Tanken att grundutbildningen skulle vara obligatorisk var möjligen rationell eftersom staten ville fiska fram begåvningarna ur folkhavet och skolan var dess nät och det krävdes därför att alla ungdomar blev fast i nätet för att kunna bedömas och i förekommande fall upphöjas. Men de som gick vidare i utbildningen var redan bedömda och deras förmåga att tillgodogöra sig utbildningen berodde enbart på dem själva och därför, insåg man, skulle studentexamen för alla vara helt feltänkt.

Min slutsats är att en första och nödvändig förutsättning för att det ska bli ordning på den svenska skolan, alla nivåer, är att skolan bara ska behöva ägna sig åt elever som verkligen vill.

35 thoughts on “Är utbildning en rättighet eller en skyldighet?

  1. malmobon skriver:

    Min äldste son var en tid på privatskola och hjälpte till.
    Lärarna fick gratis mat, efter som dessa då skulle umgås med eleverna på lunchen. Vad hände?
    Lärarna satte sig tillsammans vid ett bord.

    När det en gång var schnitzel stod det klart och tydligt. Högst två schnitzlar. En lärare tog tre st. och min son, pekade på anslaget om högst två fick var och en ta. Läraren blev sur, och gick därifrån. Bad om ursäkt dagen efter.

    Var bara en liten händelse kan tyckas, men för att komma eleverna närmare och få deras respekt, måste små saker komma upp och se dagens ljus.

    Elever från tre privatskolor har gjort avtal med Kronprinsens rest. i Malmö. Elever har att välja mellan ett tiotal rest. Pizza, kinamat, japansk, sallad, kebab, pizza och SVENSK husmanskost.
    Förvånad att de flesta elever valde svensk husmanskost.

    Är bl.a. Bladins skola som använder sig av denna metod.

    Vet inte vad mat kostar i grundskolan, men förr skulle varje portion få kosta högst 6 kronor.
    På våra fängelser är det mer högt i tak.

    Många elever får inte den näring de behöver. En del skolor har börjat med frukost. Bra.
    Ordning och reda skall råda i matsalen, och mobilanvändning skall förbjudas och även skall mössor av. Gäller hijab också som definitivt inte skall förekomma i skolan.

    Patriks artikel var bra.

    Liked by 3 people

  2. Bo Svensson skriver:

    ”Min slutsats är att en första och nödvändig förutsättning för att det ska bli ordning på den svenska skolan, alla nivåer, är att skolan bara ska behöva ägna sig åt elever som verkligen vill.”

    Eventuellt blir det aldrig någon ordning igen på den planekonomiska undervisningssektorn.

    Den metod jag rekommenderar för att få maximalt utbyte för de medel vi via skatterna satsar på att få de nya människorna att ta del av vad de gamla visste och kunde, är:

    Att pengarna betalas ut etappvis i takt med att barnen-ungdomarna kan dokumentera införskaffat kunnande. – Till vårdnadshavaren, – men samma princip kan gälla senare för myndiga på högskolorna.

    Hela sektorn kan därigenom släppas ut i den friska marknadsekonomin där de effektivaste medlen att förmedla kunnande tränger undan de undermåliga.

    Så långt borde alla kunna begripa och instämma och när tiden är mogen, kanske man också blir beredd att med allvar begrunda mitt förslag att samtliga medel som vi via skatterna satsar på andras barn, skall kanaliseras via dessa utbetalningar och att myndighet och rösträtt skall villkoras med att man inhämtat det vi menar måste krävas för att kunna fungera normalt i ett avancerat samhälle. – Alltså grundskolekompetens.

    Det vi vill stödja via skatterna är ju inte befolkningstillväxt generellt utan motsatsen och dem vi vill se fler av, är de som platsar i ett avancerat samhälle och verkar lova att bli en tillgång för sina medmänniskor och inte en belastning.

    Liked by 1 person

  3. Rutger skriver:

    Därtill skulle man, åtminstone på gymnasienivå, ersätta en stor del av katederundervisning med egna studier och arbeten såsom på universitetet. Det är mångfalt mer effektivt än att eleven ska sitta i skolbänken och lyssna. Vidare skulle man sluta årskurs- och åldersindela eleverna. Istället indela varje ämne i kurser, tex från 1-10 i komplexitetsnivå och fördjupning där godkänt tex skulle vara 5. I varje kurs skulle därmed eleverna ligga på samma nivå. Det skulle möjliggöra för eleven att snabbt fördjupa sig inom områden där denne har extra intresse och fallenhet. Fullgjord gymnasieexamen skulle därmed förlora den direkta kopplingen till elevens ålder, men för att inte få en massa överliggande på en och samma nivå så måste krav på resultat finnas. Fördelarna för eleven, som här förutsätts ha intresse för sin förkovran, är många, men troligen också för lärarna. Vore jag själv tex mattelärare skulle jag troligen gilla att få arbeta mer som konsult och också kunna lägga tid på elever som verkligen vill spänna bågen inom mitt ämnesområde. Komplexiteten i ett sådant tänkt system är troligen att det krävs en mycket stor skola och många lärare för det blir en uppsjö av kurser som går parallellt med risk för fåtal elever i varje kurs. Men det inget som säger att samtliga kurser med nödvändighet måste ske på en och samma skola, tidsmässigt exakt samtidigt, eller ens i en lokal för mängden lärarledd undervisning skulle ju minskas.

    Liked by 1 person

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Rutger: Re. idén om egna studier — det har visats att denna av dagens skolmyndigheter favoriserade metod är helt fel för skolbarn. Trots detta envisas man med att fortsätta lära ut sådant dravel på lärarhögskolorna.

      Och där har vi en viktig del av förklaringen till dagens skolas totala misslyckande. Man inbillar sig att barnen är så ivriga att få insupa kunskap att de frivilligt går ut och letar efter den. Läraren ska hålla sig i bakgrunden och bara hjälpa till när eleven ber om det, i princip.

      Finns det empiriska studier som stöder den teorin?
      NEJ!
      Tvärtom lär sig barn effektivast under direkt engagerad vägledning av en lärare, som presenterar materialet, och på ett sätt som är anpassat till elevernas utvecklingsnivå.

      Det vill säga — som man brukade göra förr.

      Innan tokvänstern tog befälet över skolan.

      Gilla

  4. karlhsandin skriver:

    Lärare tycks vara en av de mest omstridda yrkesrollerna i vår tid. Jag undrar om det beror på bristen av kollegial solidaritet – jämför med arbetarrörelsen – eller om det handlar om misstro mot den indoktrinering från förskolan och framåt som syftar till att stöpa alla i samma form. Kanske ligger det någonting i Pink Floyds text:

    We don’t need no education
    We don’t need no thought control
    No dark sarcasm in the classroom
    Teachers leave them kids alone
    Hey! Teachers! Leave them kids alone
    All in all it’s just another brick in the wall

    1934 skrev Alva Myrdal i Kris i befolkningsfrågan: ”I alla händelser synes skolan böra kontrollerande omspänna hela den allmänna barnuppfostran i landet.” Och jag minns fortfarande när socialminister Gertrud Sigurdsson, i en intervju på 1980-talet, svarade Staten på frågan om vem som hade huvudansvaret för barnen.
    Innan jag gick i pension arbetade jag en tid som springvikarierande kock inom barnomsorgen. Där noterade jag att de gamla dagisfröknarna läste moderna sagor för barnen som handlade om feminism, könsneutralitet och mångkultur. När jag frågade personalen varför de inte läste klassisk barnlitteratur, som Den fula ankungen av HC Andersen, fick jag till svar att den litteraturen var alldeles för avancerad för barnen. Jag har fortfarande inte förstått hur en berättelse om en mobbad ankunge som växer upp till en svan kan vara alltför avancerad för en 5-åring?

    Liked by 3 people

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      KarlHSandin: — PinkFloyds text är ännu ett uttryck för tokvänsterns idiotier.
      Tokvänstern ogillar att skolan lär ut inte bara kunskap utan även ett kulturellt förhållningssätt.

      Och vad vill de ha istället?

      Jo, SITT EGET vänsterflum-förhållningssätt!!

      Som t.ex. nämnda ”feminism, könsneutralitet och mångkultur”!

      Vad jag tänker om PinkFloyds text ovan vill jag inte gå närmare in på här.

      Gilla

  5. BjörnS skriver:

    Låter klokt. Problemet blir då: vad gör vi med dem som inte vill? Deras möjligheter att försörja sig själva är mycket små.

    Gilla

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Björns: — Exakt min invändning. Patrik verkar glömma att skolan faktiskt är obligatorisk av en anledning.

      Alla som tycker det är sexigt att betala en massa pengar i skatt för att försörja personer som gett fasen i skolan, och därför inte får något jobb, och därför lever på bidrag — räck upp en hand!

      Gilla

  6. Fredrik Östman skriver:

    Socialismen vänder som vanligt på orsakssambanden. Vi som inte är eller har varit socialister tror förstås inte alls på de här dumheterna. Din beskrivning är korrekt men inte komplett. En legitim användning av skoltvång är att i grundskolan ge alla medborgare gemensamma referenser och språk, i gymnasiet alla medborgare i högre positioner gemensamma referenser o.s.v. Ett språk är ett territorium med en skola. Därför existerar svenska språket knappast längre.

    Liked by 2 people

    • Anders skriver:

      Excellent analys! Precis så var det – vi som gått I det gamla gymnasiet hade liknande referensramar. I dag saknas sådana helt. Men så har också nationen (om inte staten, i alla fall inte delar av den) Sverige upphört att existera.

      Liked by 2 people

  7. Jan Andersson skriver:

    På sextiotalet var skolan en utbildningsmaskin, kan kanske liknas vid ett tåg man hoppade på och som kom fram till slutmålet efter en fastställd tid. De som inte orkade hänga med gick av vid nästa anhalt, ingen frågade varför. Idag skall varje elev lotsas genom skolan, alla måste komma fram till slutmålet, ingen får stiga av. Vilket som är bäst vet inte jag, men det verkar onekligen som det var effektivare förr, med större personligt ansvar. I stället för att leda fram en häst till brunnen, och hjälpa den att dricka även om den inte är törstig, skall man kanske leda fram två (plugg)hästar och fråga (!) vem av dem som kan dricka mest på fem minuter.

    Liked by 2 people

  8. Peter M skriver:

    Hear hear som man skulle ha ropat i det brittiska parlamentet. Man kan leda en häst till vatten, men inte tvinga den att dricka.

    Nästa steg bör vara att montera ned de onödiga och destruktiva utbildningarna. Dra in all finansiering från alla utbildningar som har kopplingar till genustänk.

    Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      I Norge har man väl slutat med genusutbildning?

      Ge inga studiemedel till dessa kurser,
      då det redan finns ett överskott INBILLADE)

      Ett intressant TV-program om genuspedagogikens flumstatus,
      som fick HÖGA tittarsiffror,
      vågade INTE SVT köpa in/sända!

      Då hade det blivit uppror här i PK-träsket!

      Liked by 1 person

  9. Peter skriver:
  10. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Om din första maxim i livet är ”Insha’Allah”, ja då behöver du inte anstränga dig, då behöver du inte tanka dig full med de otrognas vanföreställningar, då är du redan framme, fylld till brädden med allt som kan krävas av dig på din väg mot fullbordande.

    Liked by 2 people

  11. Martin skriver:

    Om man bara ska utbilda de som vill måste arbetsmarknaden vara villig att ta emot folk med lägre utbildning. Idag är väl kraven rätt högt ställda. Man kanske kan komma till ett sådant läge efter ett systemskifte. Sedan kan man fråga sig om ungdomar i allmänhet verkligen vet vad som är bäst för dem i vårt allt mer komplicerade samhälle. Lite mera utbildning (men inte för mycket) kanske är bättre än för lite.

    Gilla

  12. Steven Jörsäter skriver:

    Det är viktigt att komma ihåg att den stora mängden elever går igenom gymnasieskolan och inte gymnasiet (som ju numera kallas högskoleförberedande program). Det är alltså inte riktigt så illa att man tror att man kan bibringa gammaldags gymnasieutbildning till alla men begreppsförvirringen är stor. Ordet gymnasieskolan är förstås politiskt konstruerat och har som väntat kommit att väsentligen ersättas av ”gymnasiet”. Inom ramen för gymnasieskolan finns allehanda yrkesutbildningar som förr hanterades som lärlingsplatser. Man kan knappast förvänta sig att elever på Restaurang och Livsmedelsprogrammet ska törsta efter Yeats eller vilja lära sig mer om allmänna tensorer för relativitetsteori trots att de har både engelska och matematik på schemat.

    Men du har förstås rätt. Längtan efter utbildning måste komma inifrån. Men hur många skulle då passa för högre utbildning. 10%? Det vore en intressant utmaning att skapa ett utbildningsprogram utifrån verklighetens behov och möjligheter.

    Utbildningsområdet är kraftigt drabbat av den politiska korrekthetens förljugna världsbild liksom så mycket annat. Medan kommunisterna vägrade inse det självklara att man helst jobbar för egen vinning så klarar Pk-läran inte ens att skilja på kulturer, män och kvinnor, begåvade och obegåvade.

    Det intressanta är att vissa icke akademiska områden parallellt lever i stort sett helt befriade från Pk-tänkandet. Ingen tänker sig att lägga ned enorma resurser på att göra någon medioker kandidat till fotbolls- eller tennisstjärna utan här sker en hård sållning av begåvningarna. Samma sak när det gäller operasångare och violinister.

    Det finns fortfarande enklaver av förnuft men i det stora hela har mycket gått förlorat.

    Liked by 2 people

  13. Moab skriver:

    Jag skrev ett inlägg som min iPad bestämde inte var bra nog och lät batteriet dö.

    Det började som en replik till Patriks inlägg men gick över i att jag insåg att varje mening var självklar om inte pk-ismen härskat. Det kräver disciplin att inte argumentera mot denna halmgubbe. Man måste skriva arkeologiskt för att det skall bli verkligt intressant, vad var politiskt inkorrekt redan innan pk-ismen härskade?

    Kanske detta:

    http://www.rlynn.co.uk/uploads/pdfs/Intelligence%20and%20the%20Wealth%20and%20Poverty%20of%20Nations.pdf

    Man kan kritisera detaljer men helheten verkar enormt signifikant. Det krävs intelligens för att tillgodogöra sig utbildning och för att skapa välordnade samhällen. Finns det många intelligenta så kan man ha demokrati, finns det få så måste kanske någon typ av diktatur råda för att förhindra kaos. Det är enorm skillnad mellan olika länder och folk, och en påtvingad globalisering riskerar att rubba balansen som uppstått över årtusenden genom ogenomtänkt migration.

    Det finns en annan faktor som också borde tas med i detta pussel, nämligen empati, denna faktor skiljer sig också mellan folk, och om man har ett system som uppmuntrar exempelvis de med låg empati att migrera så rubbar man balansen ytterligare, exempelvis om endast unga män migrerar själva, utan den modererande kraften hos barnen, kvinnorna och de äldre männen. Jag känner dock inte till någon studie som den ovan om IQ som studerar detta närmare. Det finns en romantiserad bild av en Forrest Gump,den snälle imbecillen, som inte alls stämmer.

    I ”Sverige” så försöker vi skapa ett samhälle efter utopiska principer där staten skall utbilda alla, både dem med, och de utan, fallenhet. Vidare så skall staten lära ut empati och ersätta kvinnor och äldre, kurser i att man inte skall tafsa ersätter att mor och far och morfar och mormor säger det, eller att man har en syster som man kan identifiera sig med. Islam sätter förstås delvis också denna faktor ut spel genom att betrakta kvinnor som boskap som måste skyddas av samma anledning som man inhängnar boskap. Staten är i detta dömd att misslyckas, istället så ser vi nog något för oss helt nytt, ett permanentande av ett icke-empatiskt tillstånd som kanske blir livslångt, eftersom den stora könsimbalansen kommer att förhindra den modererande kraften som familjen har och många kommer aldrig att finna en partner. Detta i synnerhet då pk-slöjan faller och kvinnorna inser att dessa män är de minst åtråvärda.

    Finns det folk som ligger lågt både i IQ och empati så blandar man sig nog med dessa på egen risk. Så, nu fann jag nog något som var förhistoriskt politiskt inkorrekt.

    Liked by 4 people

    • Anders skriver:

      Moab, visst är det så. Och när man väl accepterat förhållandena, dvs blivit vad som på engelska kallas rasrealist, är det också bra mycket enklare att förstå varför världen är som den är. Vad gäller empati följer den förstås, på gruppnivå, intelligens. Mera begåvade människor har större förmåga till empati än mindre begåvade. Så är också stora grupper bland invandrarna helt empatilösa och njuter av att se andra plågas. Men vår empati är också vår svaghet – vi förmår inte vara tillräckligt hårda för att värna oss.

      Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Ja avsaknad av intelligens ger nog att förutsättningarna för empati saknas, som Jordan Peterson säger: ”monkeys, man, those things are vicious, they’ll tear you apart!”. Men sedan verkar det som om man även i intelligenta samhällen på gruppnivå kan sätta empatin ur spel för vad som betraktas som ”högre principer”, exempelvis som nu när man ser hur etablissemanget och vänstern betraktas oss konservativa realister, eller tidigare i nazi-eran.

        Gilla

  14. m. engvall skriver:

    ?? Vad göra med alla som för stunden känner sig slappa och önskar bara få göra det som är kul för dem i den utvecklingsfas de befinner sig för stunden? Vad göra med alla invandrande och migrantungdomar ”som inte vill ha svensk undervisning” eller bara vill jävlas med den skola och de som finns i den..? Borde man inte lägga något krut på att dessa ungdomar fås att inse att de har bara ett fåtal val för sin framtid om de inte skärper sig och går upp på morgonen och går till något som är till för att få dem att mogna och att göra något bra med deras liv i det svenska samhället. Ungdomskulten och dess övertagande av samhället med slappa och eftergivliga vuxna som inte förmår sätta gränser, har skapat en gränslös normlöshet.

    Liked by 2 people

  15. Hans Kindstrand skriver:

    Den återkommande frågan är – Hur kunde det bli så här? Jag tror att det finns en mycket enkel förklaring. Det gick bra i livet för välartade studiemotiverade barn som tog studenten. Om alla barn tog studenten skulle det gå dem alla väl i livet! Lätt som en plätt! Att olika människor har olika fallenhet för olika uppgifter har fullt ut anammats inom idrotten. Att påstå att olika människor har olika fallenhet för abstraktioner, analyser och tänkande strider mot värdegrunden.

    När jag själv gick i skolan stod den svenska skolan på sina höjders branter. Folkskolan, som skolplikten omfattade, hade då förlängts från sju till åtta år. Folkskolans uppgift var att bibringa unga människor de färdigheter som fordrades för ett värdigt vuxenliv. Högre utbildning fick man kvalificera sig för. I realskolan fick man stifta en ytlig bekantskap med kunskaper som varit fördolda för föräldragenerationen, men viktigare ändå var att man fick lära sig studieteknik. Därefter gällde det att inte bara komma in på gymnasiet, utan också att klara studentexamen.
    Efter mångårig vistelse i denna eklut kändes det märkligt att bara ”skriva in sig på universitetet”. Alla som klarat studenten var välkomna – och välkomnandet pågick så länge som CSN beviljade studiemedel.

    ”I grunden handlar det om att lära sig tänka”. Jag tror inte att den tesen håller. I grunden handlar utbildning om ”inlärning” – det kan vara att lära sig psalmverser utantill eller att skaffa sig färdigheter som på ett praktiskt sätt underlättar vuxenlivet. Det viktiga är inte sakinnehållet utan att man lär sig hur man lär sig – dvs att man inövas i en fungerande studieteknik. Att tänka är en betydligt svårare sak. Det förutsätter, dels att man har lärt sig tillräckligt mycket om sakförhållandena, dels att man kan sortera dessa sakförhållanden så att en analys blir möjlig och meningsfull, dels slutligen att man förmår att analysera och dra rimliga slutsatser av de sak- omständigheter som ligger på bordet.

    Om nu varje länk i denna kedja som kallas ”utbildning” brister, reduceras utbildning till ”förvaring” – dvs en fortsättning på dagis. Alla problem och alla konflikter löser man genom att vara snäll.

    Liked by 1 person

  16. Lev Barkland skriver:

    Sverige är besatt av rättigheter. Det är jag knappast den första att notera. Förutom att det innebär att vi har ett underskott vad gäller skyldigheter, så finns en annan sida av det. Rättigheter är enkla att förhålla sig till och relativt enkla att reglera, det är svårare med privilegier. Privilegier är något ett välmående samhälle med självuppskattning borde erbjuda. Privilegier är svårt. De innebär att avvägningar måste göras. De innebär också att den givande parten uppskattar det givna, erkänner att det är just ett privilegium.

    Att få sitta i en gymnasieklass och delta i en lektion borde vara just ett privilegium. Ett privilegium som läraren har en självklar rätt att suspendera, ifall den som tilldelats privilegiet inte visar sig uppskatta det eller kunna förvalta det, tex genom att sabotera lektionen. Det borde inte vara en rättighet att vara där även för den som obstruerar lärarens arbete. (Detta synsett är dock uppenbarligen långt ifrån hur de som utformar skolan ser på saken.) Den _rättighet_ som bör finnas kopplad till detta är rättigheten att bli prövad för privilegiet. Men en plats i gymnasieutbildning är, eller borde vara, något värdefullt. Något man inte ger till någon som kastar bort det. Gymnasieskolan är viktig just för att den är övergången till vuxenvärlden och den borde vara en skolning och ett test i ansvarstagande.

    På samma sätt borde ett svenskt medborgarskap till en invandrare vara ett privilegium. Något som kunde suspenderas. Rättigheten skulle kunna vara att bli prövad för privilegiet. Att få stanna i Sverige, att få uppehållstillstånd och försörjningsstöd, detta skulle också vara privilegier ifall vi svenskar visade uppskattning för oss själva och för det Sverige kan erbjuda. Att vi gör detta till rättigheter gör, förutom att vi nedvärderar de förmånerna, att vi fått en hopplös besatthet vid rättssäkerhet då det gäller alla avslag eller indragna sådana rättigheter.

    Gilla

  17. MartinA skriver:

    Jag läste International Baccalaureate på gymnasiet. En internationell utbildning där man får 80% av betyget på ett slutprov och 20% av betyget på inlämnade uppsatser. Vare sig slutprov eller uppsatser rättas av någon som du träffat eller som har någon relation till den skola du gick på. Standarder sattes upp av organisationen i Geneve.

    Den viktigaste effekten var att lärarollen blev tydlig. Läraren var din coach som skulle hjälpa dig att nå upp till de kunskaper du skulle behöva för att prestera på slutprovet. Och som handledde dig vid dina uppsatser.

    I sverige så vet inte läraren vad den är och vad dess uppgift är. Den är både domare och coach. Jag vet ett annat viktigt område där det är lika förvirrat och illa genomtänkt i sverige och det är det proportionerliga valsystemet. Reprsenterar den valda representanten medborgarna i representantens valdistrikt? Eller sitt parti som satte upp representanten på listan? Eller de medborgare som röstade på reprsentanten, det finns ju trots allt fler riksdagsmän från distriktet? Eller den falang som fick reprsentanten på listan på valbar plats?

    Och vad är skolans uppgift? Är det att förmedla kunskaper? Eller att genomdriva indoktrinering i en allt knäppare och mer verklighetsfrånvänd värdegrund? Samma förvirring och otydlighet där.

    Sveriges förvaltning och system är i grunden illa konstruerat. Det kunde bara fungera i en homogen nationalstat när etnisk solidaritet och en sorts medfödd förståelse av varandra överbryggade över alla sprickor och knepigheter. Och inte ens då fungerade det bra, som till exempel Huntford beskrev.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      Vet inte om min kommentar förirrade sig från ämnet. Skolan är ett sådant härke att det är svårt att vara specifik. Jag tror att de elever som verkligen vill kommer utbilda sig med eller utan skola. Så varför ha denna dinosaurie för en onödig uppgift?

      Gilla

  18. nilsdacke skriver:

    Sossarna började redan i slutet 50-talet montera ner den gamla kunskapsskola jag själv hade lyckan att åtnjuta. För sossarna var det viktigare att skapa homo socialismus än att skolan skulle förmedla kunskap. Den vikt S tillmätte skolan visas av at tre blivande partiledare dessförinnan var utbildnings-/skolministrar.

    Liked by 1 person

  19. 77711n skriver:

    Det är socialdemokraternas bristande begåvning och brist på egna studier med ursäkter om sociala bristande förutsättningar för det som breddat vägen för en propaganda om att alla är lämpade för studenten och urholkat undervisningens grundläggande väsen om att vilka veta och förstå.

    De som fortfarande lever o gått den gamla skolan med sållningar i flera led för att gå vidare vet vad det inneburit att ha gått i skolor och universitet med kunskaper o beundran för intellektuell stimulans och briljans. Jag önskar alla som har förmåga att få uppleva den härliga känslan av att ha kommit på smarta lösningar efter intensivt tankearbete och forskning på ett problem.

    Gilla

  20. Lars skriver:

    Om det hade knipit hade Patrik kunnat bli en bra och s a s ”engagerad”-måhända i det ordets ursprungliga kärnbetydelse-gymnasielärare i Samhällskunskap på tex Högre Samskolan i Göteborg.Problemet är bara att den här typen av människor sedan länge är utrensade från skolsysystemet.Kanske hade Patrik kunnat bli rektor för att sedan i kraft av sin ”elasticitet” i PK-frågor sedan bli rentutav utbildningschef.Vem vet.Vad hade Patrik gjort då?

    Gilla

  21. Leif Rydén skriver:

    Min drivkraft för att gå realskola, gymnasium och Chalmers på 60-talet var att lära mig mera och att få ett mera intressant liv. Konstigare var det inte! Frågan är om dessa drivkrafter fortfarande finns: ”Det ordnar sig nog ändå!”

    Gilla

  22. Lars skriver:

    Jag håller med om att elevens vilja är nödvändig och likaså att om den inte finns så kan man inte tvinga fram den. Men i sammanhanget måste man ha med individuella familjeförhållanden och den sociala kontext som skolan är. Kan man skapa en stark miljö som i sig är tillräcklig för att kompensera problem hemma, psykologiska frågor mm. Trots allt växer inte flertalet upp under optimala sociala förhållanden. Kan man ta tag i elever?

    Praktiskt kunde man gott redan efter sjätte klass grupp indela efter förmåga till olika klasser för att få jämnare elevunderlag, men ändå behålla samma kurser. Bedömningen av eleverna måste då framförallt ske med centralt rättade prov för att undvika lärarens bias t.ex. att premiera flickor i skolan. Ett stort antal betygssteg är ett tämligen inadekvat sätt att betygsätta med, det är helt enkelt omöjligt att finfördela på ett realistiskt sätt och prestation i grundskola och gymnasium står ofta inte samband med studieförmåga och egen tankeförmåga senare. I praktiken har ju universiteten alltid haft en utslagningsmekanism under det första läsåret, uppåt 30 % brukade falla ifrån förr, och det är väl helt OK dvs studenterna får pröva sin förmåga och håller det inte av olika skäl så brukar de lämna och söka sig andra vägar. Motsvarande gällde en gång gymnasiet och än idag finns olika former av utbildningar till praktiska eller teoretiska yrkesvägar, men jag har helt tappat bort hur det ser ut, jag får ingen ordning på alla vackra benämningar man använder, jag begriper inte hur en arbetsgivare ska ha en chans att begripa vad en examen innebär.

    Man borde nog även fundera på att låta elever gå om klasser i grundskolan om resultaten är dåliga, särskilt när vi har en situation med många invandrade och många problematiska familjemiljöer i problematiska områden. Gymnasial utbildning borde formas med möjlighet komplettera senare på dagtid och kvällstid i t.ex. mer teoretiska ämnen. Varför se människan som en statisk stycke mänsklig materia? Människor förändras över tid och den studie omotiverade kan tänka om, många gånger kan det nog vara bra slippa skolan en tid.

    Självklart kan man inte heller stoppa in nyanlända i de klasser deras ålder motsvarar, de måste ju lära sig svenska mm först.

    Men alla reformer är i praktiken meningslösa om man inte stoppar invandringen. Det är som att fylla vatten i ett badkar och samtidigt tömma det, det blir för stor belastning på skola och samhälle.

    Så sammanfattningsvis tror jag att tanken om egen vilja inte är rätt infallsvinkel utan att den sociala motivationen byggs på annat sätt som bl.a. premierar nyfikenhet. Visst bör det finnas konsekvenser i sammanhanget eftersom all handling ger ett resultat, men enbart vilja handlar det nog inte om.

    Människan är som sagt inte en bil.

    Gilla

  23. Henric Ankarcrona skriver:

    Moderatpolitikern Staffan Burenstam Linder brukade använda denna devis:
    det finns ingen skillnad som är så stor som den mellan den människa som anstränger sig och den människa som inte gör det.
    Så enkelt borde det vara, även i skolan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s