Är vi ute i ogjort väder när vi uppmanar medlemmar i Svenska kyrkan att rösta i kyrkovalet – och kyrkligt engagerade icke-medlemmar att träda in för att få rösta den 17 september? Här sitter vi på vår kant och vill att människor ska dra sitt strå till stacken för att omforma Svenska kyrkan till en folkkyrka värd namnet, samtidigt som kyrkans egna makthavare kämpar stenhårt för att få medlemmarna att lämna in sina utträdesblanketter.

Exakt den känslan får jag när jag, en dryg månad innan kyrkovalet, tvingas inse att galenskaperna fortsätter.

Det har inte gått mer än drygt en vecka sedan biskop Eva Brunne från sitt officiella Twitterkonto @BiskopEva berömde statsminister Stefan Löfvens ”starka och tydliga ansvarstagande” i samband med regeringsombildningen . Resultat? Massiv kritik och Gud vet hur många tusen förlorade medlemmar.

Nu är det prästen, före detta stiftsadjunkten i Uppsala stift och medlemmen i Svenska kyrkans läronämnd (det vill säga den högsta teologiskt beslutande instansen) Anna Karin Hammar som på Twitter beskyller den israeliske ambassadören Isaac Bachman för homofobi . När ambassadören twittrar: ”An Amazing Pride Parade this year with Israeli flags up high and with the warmest welcome from the public” svarar Hammar: ”Pinkwashing it is called”.

Pinkwashing.

Den som googlar begreppet får en intressant träff högt upp i listan – det är hemsidan Queers Against Pinkwashing som ger följande definition: ”Termen ”Pinkwashing” används för att ringa in argumentation eller ageranden (oftast rasistisk) som använder HBTQ-frågor för att snygga till det som sägs och görs. Om en ska hetsa mot invandrade personer kan det vara snyggt att säga att en gör det för att skydda bögar, flator, bi- och transpersoner.” Hemsidan visar sig snart vara kopplad till den Israel- och judehatande organisationen BDS och man fortsätter därför med att påstå att homosexuellas rättigheter i Israel ska förstås som försök att dölja israelisk ockupation, rasism och förtryck.

Det är alltså detta prästen Anna Karin Hammar beskyller den israeliske ambassadören för – hon menar explicit att ambassadör Bachmans deltagande i Pride-festivalen är ett resultat av homofobiskt hyckleri, och implicit antyds rasistiska motiv.

Att BDS-rörelsen är starkt antisemitisk men samtidigt har starkt stöd av Svenska kyrkans ledarskikt (bland annat av just Anna Karin Hammar) har bland annat Annika Borg och Johanna Andersson uppmärksammat, nu senast i en debattartikel i Kyrkans tidning .

Eftersom Svenska kyrkans ledning stödjer BDS, kommer Anna Karin Hammar med största sannolikhet att undslippa negativa konsekvenser för sitt uttalande – även denna gång. I alla fall från Svenska kyrkan. De negativa konsekvenserna kommer nämligen inte att utebli, men de kommer att visa sig på ett annat sätt än att Hammar blir uppsträckt av biskopar eller Kyrkomöte: Konsekvenserna kommer att kunna avläsas i ett ökat antal utträden.

Under förmiddagen läste jag Fredrik Antonssons inlägg på bloggen I Otakt. Antonsson skriver att han nu har fått nog, de politiska utspelen från Svenska kyrkans ledarskikt är för många och för provocerande. Han vill inte vara en del av en sådan organisation längre utan har beslutat att lämna. Vilka ord Antonsson använder för att beskriva kyrkans företrädare vill jag inte citera här, de kan ni läsa på hans blogg. Däremot landar han i en slutsats som skulle kunna vara min egen: ”Det är inte jag som har lämnat den svenska kyrkan. Det är den svenska kyrkan som har lämnat mig.”

När jag delade inlägget på min Facebook, kommenterade jag med: ”Frågan som osökt infinner sig är: Vill Svenska kyrkan verkligen ha några medlemmar kvar? Och vilka vill Svenska kyrkan i så fall ska stanna – och vilka ska lämna? Jag tror mig ana svaret.”

Svaret jag anar är att de politiska och ekonomiska drivkrafterna att bita sig fast vid makten över Svenska kyrkan är så stora att delar av kyrkans ledning ser en vinning i att provocera medlemmar med åsikter som avviker från deras egna att lämna.

Målet helgar medlen. Genom att medlemmar som inte delar de vänsterpolitiska, Israel-hatande och antisemitiska åsikterna lämnar kyrkan, ges man fritt spelrum. Den som inte är medlem, får nämligen inte rösta i kyrkovalet och de vänsterpolitiska och antisemitiska rösterna måste röstas bort. Någon annan väg är knappast möjlig.

En dryg månad innan kyrkovalet får jag därför gratulera Anna Karin Hammar och Eva Brunne till väl genomfört arbete. Tillsammans har ni förmodligen lyckats bli av med tiotusentals medlemmar – och potentiella valdeltagare – bara under de senaste veckorna.

Men det blir inte mina sista ord. Det blir istället dessa: Kyrkan är större och viktigare än biskopar och läronämndsledamöter.

Du som är medlem – stanna därför kvar och gå och rösta i det kommande kyrkovalet. Du som redan har gått ur men fortfarande är (eller vill bli) engagerad i Svenska kyrkan – lämna in din inträdesblankett! Utnyttja din rösträtt! Rösta mot den partipolitiska styrningen. Rösta mot antisemitismen. Rösta samtidigt för en tydlig och kristen kyrka fri från partipolitik.