Över-, under- och inordning

Anders Leion

Varför visar mätningar av arbetsmiljö gång på gång att den är sämre i offentlig än i privat sektor? Den offentliga sektorn styrs ju av politiker som samtidigt ständigt försäkrar att de värnar just om arbetsmiljön och tar ansvar för tillståndet i de politiskt styrda organisationerna?

Tillståndet är kroniskt – och det förvärras. Standardlösningen – att tillföra mer resurser – fungerar inte. Hur kan detta ständiga misslyckande förklaras?

Det har att göra med styrning och hierarki – och med kön.

Ta ett inte alltför stort privat företag som exempel. Alla är medvetna om vad som skall göras. Det behövs inga skrivna dokument, inga utredningar. Sådana kanske finns, men de är egentligen onödiga. Snickaren som startade eget visste vad han hade att göra när kunderna hört av sig. Kanske blev han framgångsrik, firman växte med allt fler anställda. Uppgiften, målet förblev klart, för alla. (Annorlunda är det i de största företagen, till exempel i Volkswagen. Av kände skäl har den politiska makten haft en del att säga ledningen.) I det privata företaget – både det lilla och det stora – vet alla vem som bestämmer, som har makten. Och alla anser det vara naturligt. Målet, uppgiften är ju så klar.

Jämför med en stor offentlig förvaltning, till exempel ett sjukhus. Uppgiften borde där vara lika klar: folk skall i görligaste mån bli friska. Problemet är bara att de som vet hur man gör inte får bestämma. Det gör politikerna, och de vet inte. Därför har de uppfunnit egna uppgifter, som de försöker lösa med hjälp av en byråkrati och en kontrollapparat, som är beroende av dem, inte av vårdprofessionerna. (SvD har ett roande exempel på hur det kan gå till.) Det finns alltså ingen klar, legitim hierarki. Det finns däremot en politiskt styrd apparat som är väl så hierarkisk, även om man inte tillstår det.

Lyssna till kritiken från de anställda! Den handlar nästan alltid om kvävande byråkrati. Och de som hoppat av och startat eget vittnar alla om vilken lättnad det var att slippa denna byråkrati.

Hierarki är inte byråkrati. Hierarki finns (eller borde finnas) överallt, också inom familjen. Hierarki ger trygghet. Det behövs inte så mycket förhandlingar eller maktspel. De är onödiga eftersom alla vet vad som gäller och vem som ska göra vad.

I vida kretsar vill man inte acceptera detta egentligen självklara. Denna förnekelse kan beskrivas så här: ”Det finns en småaktighet som består i att inte godta någon form av upphöjelse. Den är karaktäristisk för vår tid, intimiseringens och nivelleringens tid”. (H. Engdahl: Cigaretten efteråt.)

Denna motvilja mot varje form av hierarki blir skrattretande, trots att den går under samlingsnamnet Jämlikhet. I sin mest extrema form yttrar den sig i dagens debatt som förnekande av störande skillnader mellan kulturer – eftersom dessa bärs av människor och alla människor är jämlika. Den styr utformningen av skolan, till exempel som motstånd mot nivågruppering, ty alla är jämlika… och så vidare.

I det politiska landskap där Jämlikhet är högsta begrepp kan politikerna naturligtvis inte acceptera att läkare och sjuksköterskor har kunskaper som måste få styra vården. Det skulle vara att ge professionen en makt som de själva vill ha – i Jämlikhetens namn.

Resultatet blir osäkerhet och ineffektivitet, det vill säga en kollektiv förlust av makt. Men hellre det: ”Är man nu maktlös, vill man åtminstone vara jämlik.” (H. Engdahl igen.)

Ändå plågas Jämlikhetens mest glödande försvarare av den osäkerhet och förvirring som följer med ett konsekvent förnekande av hierarkier. De har sökt och funnit en ersättning: identitetspolitiken. Denna strukturerar deras värld i en under- och överordning de kan acceptera. Den ger ju frikort åt allsköns minoriteter, samtidigt som den skuldbelägger den majoritet som onekligen har makten.

Men kön då? Under nästan ett kvarts sekel gjorde jag undersökningar på Sifo. Mest arbetade jag med arbetsplatsundersökningar. Det var påtagligt att man inte ville acceptera de enkla sakförhållanden jag beskrivit ovan. Politiker – inte så mycket tjänstemän – vägrade att ta till sig insikten att den offentliga sektorn genomgående hade sämre resultat än den privata. Det skulle ju kunna leda till ett ifrågasättande av deras egen roll.

På samma sätt ville man inte veta av att enheter med många kvinnor – och med kvinnor i ledningen – hade större problem än andra. Kvinnor är ju bättre än män. Lustigast blev det när jag skulle mäta förekomsten av sexuella trakasserier inom ett landstings verksamhetsområden. Förväntan var givetvis

att kvinnorna i större utsträckning skulle vara utsatta. Det var tvärtom. Männen var ju i minoritet. Det andra könet hade makten.

Hur kan detta med kön spela in? Kvinnor är inte vana vid hierarki. De tar hellre förhandlingar och osäkerhet än att acceptera hierarki. De vill ha det som hemma. Och hemma kan de styra med sitt förhandlande och jämkande. Och, som alla vet, den offentliga sektorn har blivit allt mer kvinnodominerad.

Vad göra? Kvinnorna kan inte avskaffas – men det kan politikerna.

20 thoughts on “Över-, under- och inordning

  1. Bo Svensson skriver:

    Avskaffa politiken, – d v s godtycket – gör vi genom att ta den direkta makten över våra skattemedels fördelning över de av de folkvalda godkända producenterna av skattefinansierade tjänster och andra skattefinansierade ändamål.

    Då strömmar resurserna dit varifrån man får något värdefullt tillbaka liksom i resten av ekonomin och utrymmet för politik krymper ihop till nära noll.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Det matta gensvar jag får på detta som jag menar geniala Alexander-hugg mot PROBLEMET, tolkar jag som att de liberalt sinnade här inte nöjer sig med mindre än ingen skatt alls eller närmast intill och gärna ser att allt kraschar för att sedan genomdriva sin solidaritetsbefriade nattväktarstat eller vad det kan vara de drömmer om.

      Gilla

  2. Alexander Zetterberg skriver:

    Ännu en pärla från Anders Leion, som inspirerar mig att utropa: ”privatisera all hälso- och sjukvård”!

    Samtliga, nåja i alla fall de flesta, politiker hyllar vårt västerländska kapitalistiska system och även socialdemokrater medger idag att det är den fria marknaden som skapat det välstånd vi njuter frukterna av idag. Ändå envisas man med att behålla lejonparten av svensk sjukvård inom det offentligas regi.

    Varför tror man att det offentliga är bättre skickade att bedriva sjukvård än det privata, när man överlåter bilbyggande, restaurangdrift och nästan all annan verksamhet till det privata?

    Efter ett liv inom den offentliga sjukvårdssektorn kan jag vittna om gränslös ineffektivitet!

    Liked by 3 people

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Denna artikel, särskilt om den läggs ihop med Helena Edlunds inlägg samt Jan-Olof Sandgrens från igår, känns som ett verkligt genombrott för Det Goda samhället. Så alla inblandade inklusive naturligtvis grundaren är att gratulera. Ett etappmål på väg mot en bättre förståelse av samtiden är uppnått – tycker jag.

    Så till Anders Leions tänkvärda inlägg: Det är bara att hålla med, med tillägg av följande reflexioner:

    Det går inte att diskutera dessa problem utan att göra kopplingar till partipolitik. Värst i att skapa nuvarande situation har (s) varit men idag har tyvärr denna politikersjuka spritt sig till alla partier, möjligen med undantag av de som kommit fram senast.

    Privat/offentlig sektor: Det är säkert så att politikerinflytandet får de negativa konsekvenser på arbetsmiljön som sägs i artikeln. En aspekt av detta är hur de politiker känner sig som skapat och underhåller denna situation? Alla kan inte vara som Lövén som robotmässigt och styrd av sin omgivning bara mal på. Det måste finnas människor som innerst inne känner att detta är fel. Tyvärr bidrar sannolikt situationen till att vissa sorters människor dras till och överlever i politiken medan andra när de väl funnit en fristad utom räckhåll för politikens inflytande (tror de), vill hålla sig så långt borta som möjligt från politiken.

    Arbetsmiljö i offentlig sektor, ett litet tillägg: det är inte bara relationen mellan kollegor eller till överordnade som kan bli jobbig i offentlig sektor. En viktig del av problemet är att man snurrat till det i många offentliga organs relationer till samhälle och medborgare vilket skapar irritation och frustration. Bråk, överklaganden och kaos är vardag för många.

    Så vad behövs för att förbättra villkoren i offentlig verksamhet? Jag tror följande:

    • Kraftig minskad politisk detaljstyrning
    • Mera tjänstemannastyre och chefer tillsätts utifrån kompetens
    • Regelverket renodlas i myndigheters uppgifter
    • Tuffare tag mot missbruk av offentliga tjänster
    • Återställande av ordning och reda, det ska ex vis inte behövas vaktpersonal på akuten
    • Poliser ska få vara poliser

    Liked by 1 person

    • Nattväktaren skriver:

      Offentlig sektor bör begränsas till det absolut minsta möjliga: militär, polis och rättsväsende. Problemet är ju inte så ytligt att man kan säga att chefer ska tillsättas efter kompetens.

      Liked by 2 people

  4. Göran Fredriksson skriver:

    Avgörande skillnader mellan könen beror på att de sedan urminnes tider har haft olika uppgifter som format dem. Männen försvarade reviret, stod för säkerheten och gav sig ut på jakt efter mat och då behövs hierarkier för att det skall fungera, Män är därför oftare även bättre på att orientera då de som inte var det gallrades bort när de inte hittade hem. Kvinnorna stannade hemma, tog hand om familjen, då behövs mer av social samverkan med andra kvinnor.

    Krisen för hierarkiska organisationer som försvar och polis i ett jämställt Sverige är nog till stor del en följd av att kvinnligt tänkande alltför oreflekterat har tillåtits påverka dessa via demokratin.

    Liked by 2 people

  5. Martin skriver:

    Ja, jag hatar den byråkratisering politikerna genomfört av både skolan och vården. Det är en avprofessionalisering av omyndigförklarande av personalen. Det drivs förmodligen av lika delar en vilja att få ut mesta möjliga av personalen och ideologi. Ser samma företeelse på företaget jag jobbar på. Ledningspersoner utan djupt tekniskt kunnande sitter på möten och drar upp ”processer” över arbetsflödet. Utan att tillföra de nödvändiga resurserna för att administrera systemet. Fenomenet verkar förekomma på många områden i samhället.

    Liked by 3 people

  6. Eva Danielsson skriver:

    Kan vi ta bort politikerledet inom offentligsektorn? Förslag på någon annan variant på uppföljning av hur skattefinansierade verksamheter sköts? Om vi hade låga skatter och betalade större del direkt till sjukvård och utbildning, så skulle vi som användare ha mer styrka att kräva och välja bort, dvs låta marknadskrafter råda. Men så ser inte vårt samhälle ut, vi har världens högsta skatter och ändå numera en starkt nedbantad offentligsektor med stora problem inom sjukvård och polis t ex. Förutom en tandlös försvarsmakt. Skolan saknar inte resurser, men har problem med att förstå sitt uppdrag och här är det politiken som har vilselett.

    Ha, ha, du sticker ut hakan när du redovisar att kvinnor är dåliga chefer. Jag tror att du har rätt, men jag tror också att det är skillnad på ”mjuka” och ”hårda” verksamheter. Jag gissar att kvinnor ofta är chefer inom skola, vård och omsorg och att män oftare är chefer inom verksamheter där det är lättare att ha tydliga roller och att mäta både kvantitet och kvalitet på det som ska åstadkommas.

    Jämlikhet i betydelsen att man tänker sig vara lika eller lika bra eller ha lika lön är en styggelse och leder bara till utslätning, passivitet och stagnation.
    Lika viktig, en känsla för sig själv inombords, ja absolut, i den meningen tycker jag att vi är och bör vara jämlika och respektera varandras rätt att känna sig lika viktiga som personer. Fast det ska ju inte hindra att man accepterar en yrkesroll och sin plats i hierarkin.

    Gilla

  7. Jaxel skriver:

    Krönikan säger inledningsvis att: ”Varför visar mätningar av arbetsmiljö gång på gång att den är sämre i offentlig än i privat sektor?”.

    Jag har ingen anledning att ifrågasätta påståendet om arbetsmiljön i offentlig sektor kontra privat, men nog hade det varit önskvärt med något belägg för det.

    En fråga också. Är inte en stor del av byråkratin i dagens sjukvård mer eller mindre direkt kopplad till dagens modell för styrning av verksamheten – new public management?

    Liked by 1 person

  8. uppstigersolen skriver:

    Det som kan privatiseras ska privatiseras. Något blir kvar i offentlig regi. Där måste professionella få styra. Ingen byråkrat. Titta på polisen, den måste vara offentlig men inte med en jubeli—-t i toppen.

    Gilla

  9. YvonneRosenthal skriver:

    Instämmer i allt ! Avskaffa landstingen och avskaffa jämställdhet vilket innebär skapandet av den nya människan. En illustration ur verkligheten :
    Så här års föds oftast många barn och så här års är det brist på personal på sjukhusen ” kaos på förlossningen”, det saknas barnmorskor. På BVC finns det barnmorskor också de upptagna med att hjälpa nya människor att se dagens ljus. De arbetar för jämställdhet och att pappor ska bli mammor. Det går si så där. Man har därför satsat på särskilda pappasamtal där pappor ska prata ut. Papporna är nödbedda, de kommer inte. Så tid får läggas på att bjuda in igen och truga . De som kommer är fåordiga . Kanske är papporna deprimerade ? Barnmorskorna vill att man tar fram ” ett verktyg” så barnmorskor på BVC kan undersöka förekomsten av pappapostpartumdepressioner? Så där håller det på! // Exempel på att jämställdhet är viktigare än trygga förlossningar.

    Liked by 2 people

    • Maria Svensson skriver:

      På BVC är man sällan barnmorska om man jobbar där. Barnmorskor är med under graviditeten och förlossningen sedan tar BVC vid. Där arbetar barnsjuksköterskor och distriktssköterskor som är inriktade på att följa barnets utveckling upp till 5 års ålder, uppmärksamma behov av stöd hos familjen samt fånga upp föräldrar som mår dåligt. Många tror barnmorskor är med hela vägen, det är inte samt. Man kan inte ta BVC personalen och ”sätta” dem på förlossningen.

      Liked by 1 person

  10. KristinaF skriver:

    Är det feminismen som ställer till det på våra arbetsplatser och i regeringen och i landet?
    Det är ju större andel kvinnor än män som vill öka invandringen, och det är flest kvinnor som inte står ut med att några av de unga afganska männen ska utvisas osv. Blomsterhattstanter och batkihäxor, finns de i samma utsträckning bland männen?

    Gilla

  11. Jaxel skriver:

    OK! Jag kan ändå inte helt avstå från att kommentera påståendet om arbetsmiljö.

    Den officiella statistiken över arbetsmiljö och arbetsskador tycks helt sakna dimensionen offentlig respektive privat sektor. Viss indirekt information finns förstås enär offentlig sektor till mycket stor del befolkas av kvinnor.

    Tendensen att kvinnors arbetsmiljö generellt skulle vara sämre än mäns blir tydligare ju mjukare data man hänvisar till och vice versa.

    När det gäller dödsolyckor i arbetet är det sisådär tio gånger vanligare bland män än bland kvinnor (1). Detta är något Arbetsmiljöverket har mycket god kontroll på.

    I undersökningen om arbetsorsakade besvär som baseras på en telefonintervju av (uppenbarllgen) självrapporterade besvär så uppger 15 procent av kvinnorna arbetsorsakade besvär till följd av stress och andra psykiska påfrestningar. Motsvarande för männen är ca hälften (2)

    1. https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsmiljostatistik-dodsolyckor-i-arbetet-kon-tabeller-1955-2016.pdf

    2. https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsorsakade-besvar-2016/arbetsmiljostatistik-arbetsorsakade-besvar-2016-rapport-2016-3.pdf

    Liked by 1 person

  12. TNB skriver:

    Det var länge sedan man kunde kliva in i en offentlig inrättning och känna att här jobbas det hårt för att hjälpa mig (eller vem nu klienten vara månde). När klev du senast in på ett lasarett och kände att detta är verkligen en miljö som stimulerar till helande och ny livskraft? Samma fråga angående t.ex. en arbetsförmedlings förmåga att erbjuda en positiv känsla om framtidsutsikterna.
    Sanningen är den att samtliga dessa institutioner inte längre är till gagn för klienternas/kundernas bästa, utan enbart till för att hålla de anställda sysselsatta. Klienterna/kunderna har förvandlats till stenar på ett löpande band, att transporteras fram och tillbaka genom en stenkross. Denna kolossala apparat har nu blivit så stor och hungrig på mer ”sten” att den inhemska ”stenen” inte längre räcker till, så intet ont anande ”sten” måste importeras.
    Samtidigt måste de anställda inom denna mekaniska koloss hållas precis så ansträngda att de inte hinner fundera över vad de medverkar till (chansen är ju god att de själva eller någon anhörig agerar insatsvara till någon annan del av kolossen), men ändå precis på gränsen till att inte bryta samman…

    Gilla

  13. Trikarn skriver:

    Jag arbetar inom offentligägd elkraftproduktion. Jag har gjort det till en hederssak att ignorera så många politiska påbud inom detta gebit som jag bara kan.

    Liked by 2 people

  14. Nattväktaren skriver:

    Hierarki är inte ett mål, utan ett beprövat sätt att bygga en produktiv organisation av människor. Fördelen med konkurrens, där lönsamhet, tillväxt eller värdeökning alltid är målen, är att de dåliga organisationerna slås ut. Ett monopol har aldrig möjlighet att säkert veta om man jobbar bra, dåligt, eller åtminstone bättre än någon annan. God arbetsmiljö är en konsekvens av god konkurrens, eftersom välmående organisationer är överlägsna de sjuka

    Gilla

  15. Maria skriver:

    Problemen löses inte genom att privatisera vården! Det går inte att låta marknaden styra och ge patienterna det de vill ha, den som betalar mest får det den vill ha.

    Vården styrs av lagar där den patient som är i störst behov av vård skall skall få den först. Yrkesutövarna skall dessutom arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, det forskningen och erfarenheten visar fungerar utifrån yrkesutövarna professioner, är det man arbetar efter. Samt en hel del lagar och rutiner. Det innebär att man kan få vänta då det finns begränsade resurser och om en patient med misstänkt hjärtinfarkt kommer till sjukhuset så får den med ett sår på fingret vänta.

    Sjuksköterskor och läkare, psykologer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster har alla långa utbildningar bakom sig och de måste jobba under år för att bli riktigt bra på det de gör. Det går inte att lätt hitta nya om man bränt ut de gamla.

    Jag tycker att man istället skall fundera över vilket åtagande den offentliga vården skall ha och vilka begränsningar som finns. Jag tror de flesta patienter inte söker så mycket vård under sin aktiva tid i livet utan konsumerar mer vård då de blir gamla och sjuka. Vården skall framför allt vara till för att diagnostisera sjukdom, bota livshotande sjukdomar och lära patienter leva med sina kroniska sjukdomar, Det kan vara svårt att hitta rätt bland all information som finns på nätet och i kvällspressen.

    Jag hade en patient en gång som sa att han hellre ville söka vård i Sverige, han jobbade här, än i Indien där han kom ifrån. Anledningen? Det finns många läkare i hemlandet som tjänar pengar på att utreda mycket och skriva ut mycket läkemedel, då de ofta även äger apoteket nära läkarmottagningen. Han tyckte det var mer seriöst och avgränsat här i Sverige.

    Vården måste dessutom styras av legitimerad personal med erfarenhet, inte av politiker. Organisationen måste även aktivt arbeta med kvalitetsarbete, rutiner och utvärdering av verksamheten för att förbättra den.

    Oavsett vad befolkningen tror så sätter de alla flesta vårdpersonal patienten i första rummet. Man ” brinner” för sitt yrke på sitt sätt och vill göra ett bra jobb. Det är därför som vården har fungerat så bra som den gjort under de årtionden som man långsamt rustat ner den, vilket man började göra i början av 90- talet.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s