De medborgerliga skyldigheterna (del 2 av 6)

Patrik Engellau

Skyldighet 1: Du ska utveckla dina möjligheter

Naturen eller Gud (eller vem Du än vill sätta i dessas ställe) har gett Dig medfödda förutsättningar. Alla människor har olika förutsättningar. Men var och en är skyldig att förvalta sina förutsättningar på bästa sätt. Var och en är sitt eget utvecklingsprojekt. Den som är kristen känner igen detta krav från Jesu liknelse om tjänaren som hade ett pund att förvalta.

Kravet är inte att Du ska åstadkomma något stort och märkvärdigt. Kravet har över huvud taget inte med resultatet av Dina ansträngningar att göra. Kravet har just med ansträngningarna att göra. Du är skyldig att anstränga Dig för att göra det bästa av Ditt liv.

Det är inte för Din egen skull detta krav ställs på Dig. Om Du vore en ensam Mozart på en öde ö skulle det inte spela någon roll om Du inte omsatte Din musikalitet i operor och symfonier. Men Du lever inte på en öde ö, utan tillsammans med andra människor. Det är för deras skull Du är skyldig att göra det bästa av Ditt liv. Tänk så mycket fattigare världen varit om Mozart och Beatles inte tillvaratagit sin musikalitet!

Det betyder inte att varje människa är en potentiell Platon eller Einstein. Men alla kan hjälpa till att göra världen till en drägligare plats. Om kirurgen försöker bli en bättre kirurg kan fler liv räddas. Om pappan försöker bli en bättre pappa blir färre barn empatistörda våldsverkare och tjuvar. Om trädgårdsmästaren blir en bättre trädgårdsmästare kan medmänniskorna njuta av vackrare rabatter.

Och kom ihåg att det inte är resultatet som räknas, utan ansträngningen. Ingen människa är så usel och oduglig att världen inte blir lite bättre om hon anstränger sig än om hon inte anstränger sig.

Det är förstås inte säkert att världen förstår vad Du håller på med. Det händer att samtiden inte uppskattar enskilda människors ansträngningar. Några får upprättelse senare i livet och en och annan får upprättelse först efter sin död, van Gogh till exempel. Men många strävar utan att någonsin få den erkänsla de tycker sig förtjäna. Trots det är deras strävan värdefull.

Om inte alla frön försökte gro skulle inte bara de frön misslyckas som hamnade på hälleberget, utan också de som landade i god jord. Vad som är hälleberg och vad som är god jord vet fröna inte förrän deras fröliv är slut.

Kort sagt har Du fått resurser av tillvaron som Du är skyldig att för andras (och rimligtvis också för Din egen) skull utnyttja så väl Du kan.

Skyldighet 2: Du ska bära din egen börda

Människor kan försörja sig antingen av eget eller av andras arbete. Att leva av andras arbete är ofta det enklaste. Därför väljer många spontant den lösningen om den står till buds. Men ju fler som inte bär sina egna bördor, desto större bördor läggs på andra.

Självklart har andra rätt att försörja en medborgare om de har råd och lust. van Gogh sålde inte en tavla under hela sitt liv, utan levde på andras bekostnad. Världen har mycket att tacka hans mecenater för. Poängen är inte att mecenaterna skulle förmenas rätten att försörja van Gogh, utan att van Gogh ska sträva efter att stå på egna ben och absolut inte har någon rätt att kräva sitt livsuppehälle av andra.

Skyldigheten är inte ovillkorlig. Den handlar om en strävan. Den handlar om att Du efter bästa förmåga ska försöka klara Dig själv. Ibland går det inte. Människor kan hamna i livssituationer då de behöver andras stöd till uppehället. Detta innebära inte nödvändigtvis att de bryter mot skyldigheten. Det viktiga är deras strävan och ärliga ambition att klara sig på egen hand.

En orättvis skyldighet, kan någon hävda, eftersom den till gagnet riktar sig mot de fattiga snarare än de rika. Den som har ärvt en förmögenhet och lever i ljuvaste sysslolöshet bryter inte mot denna medborgerliga skyldighet.

Men det betyder inte att vederbörandes tillvaro är kravlös. Fortfarande gäller kravet att utveckla sina möjligheter, vilket knappast är förenligt med en alltför utstuderad lättingstillvaro. Dessutom ska hon enligt den medborgerliga skyldigheten nummer fyra, som behandlas snart, göra goda gärningar, och det har hon troligen desto större möjligheter till ju rikare hon är.

En följd av denna medborgerliga skyldighet är att Du ska vara återhållsam med att utnyttja stöd från andra. Du ska inte nödvändigtvis utnyttja alla de bidrag Du har rätt till. Du ska exempelvis inte sjukskriva Dig annat än när en tvingande nödvändighet föreligger.

Till Din börda hör inte bara Du själv utan även de andra människor som Du valt att sätta till världen och därmed tagit ansvaret för så länge de inte kan göra det själva, alltså Dina barn.

En möjligtvis hårresande sträng tolkning av denna medborgerliga skyldighet är att Du då och då bör känna efter om Du verkligen uppfyller den även när Du till exempel har anställning och får lön. Det finns många fripassagerare som inte gör tillräcklig nytta för de pengar de tjänar, inte minst bland dem som har ospecifika uppgifter och höga löner. Se bortom den slöja pengarna hänger framför verkligheten och fråga Dig om Du ger lika mycket tillbaka som Du får.

Envars medborgerliga skyldighet att bära sin egen börda ska också läsas i kombination med envars medborgerliga skyldighet att utveckla sina möjligheter. Kravet att utveckla sina möjligheter upphäver inte kravet på egen försörjning. De två kraven har samma dignitet även om detta kan vara svårsmält för de många i vårt samhälle som anser att deras intressen och sysselsättning har ett Högre Värde och att staten därför borde tvinga övriga medborgare att försörja dem.

Fortsättning följer i morgon.

28 thoughts on “De medborgerliga skyldigheterna (del 2 av 6)

  1. Lars Strömberg skriver:

    Jag instämmer i princip med detta. Det är enkelt och tydligt uttryckt, tycker jag.
    Själva attityd-aspekten i skrivningen instämmer jag nog med helt och hållet. I princip. Men jag har samtidigt en invändning mot en – i mitt tycke – viktig sak:
    Det står ”… Och kom ihåg att det inte är resultatet som räknas, utan ansträngningen. ..”.
    Attitydmässigt – JA! Ur ett moral-perspektiv har jag inget egentligt problem med den tanken.
    Men, i mittt tycke det skevar det för mycket mot att fokusera på metod och verktyg och för lite på resultat och syfte. Jag brukar tänka sålunda:
    Det är inte min ansträngning i sig som min arbetsgivare betalar mig för. Hur många timmar jag sitter på kontoret, hur trött jag blir, hur mycket svett jag utsöndrat, hur många jobbmejl jag engagerar mig i på fritiden et cetera KANSKE visar att jag bidrar till verksamheten. Men att uppskatta och belöna mig baserat på detta är att uppskatta mig för vilka METODER jag tillämpar, inte för vilket RESULTAT jag åstadkommer.

    Så. jag vill nog gå lite längre i min kravbeskrivning inom ”De mänskliga skyldigheterna”:
    Engagemang – JA, absolut! Men engagemanget skall ÄVEN innehålla ett tanke-engagemang i vad som skall vara SYFTET med, eller RESULTATET av, mina ansträngningar.

    Eller, ansträngningar och ansträngningar, förresten.
    Det är rimligtvis en klar fördel om ansträngningen är låg i förhållande till resultatet och att resultatet dessutom syftar till något gott.
    Teknikskt uttryckt: Hög verkningsgrad.

    Liked by 1 person

  2. oppti skriver:

    Att bära sin egna börda-det är väl ett rättesnöre som skulle lyfta de flesta samhällen.

    Blev lite irriterad i SVT då en flicka uttryckte sin beundran för flyktingar-de är de verkliga hjältarna var hennes tes -detta eftersom de levde under sån press med många barn att försörja utan möjlighet till eget arbete. Med såna hjältar så skulle världen gå under rätt snabbt.
    Alla dessa nyfödda Syriska flyktingar som aldrig upplevt fred är det synd om. Med så ansvarslösa föräldrar!

    Gilla

  3. Emil skriver:

    Min första tanke är denna. Hur kommer värderingarna att se ut i ett samhälle där alla till hundra procent förverkligat sin egen inneboende potential? Och följdfrågan blir – hur synliggörs själva ansträngningen? Och är ansträngning lika med resultatet?

    Hur skall den friske och starke kunna se styrkan och ansträngningen hos den som fötts helt utan armar och ben. Och som kämpar hela livet att med munnen, tänder och resten av kroppen förmå omgivningen att någorlunda följa med i den egna ansträngningen och intentionen.

    Om det är den personliga ansträngningen som räknas och inte resultatet, kan fallet med den lemlöse uppvisa att han kanske kämpat både mer och längre än vad både Mozart och van Gogh någonsin gjort. Det publika resultatet är en sak. Ansträngningen i sig utgör något helt annat.

    I ett fiktivt samhälle där alla ansträngt sig till det allra yttersta och lyckas, skulle de som fötts med stora personliga handikapp, både kroppsligen och mentalt, kanske vara de som kämpat allra mest, men utan synliga och mer uppenbara resultat för en mer oförstående omgivning.

    Jag är tämligen säker att den mer publika uppmärksamheten och ynnesten för dessa de svagas ansträngning skulle gå helt under den mer publika radarn. Värderingsnormer följer inte alltid ansträngningens vägar utan mer vad som glimmar och blänker.

    Gilla

  4. uppstigersolen skriver:

    Det här låter som något trettitalister, fyrtiotalister och de flesta svenskar före dem uppfyllt med råge. Säkert faller många senare födda också väl in i beskrivningen. Men, vi har blivit lovade att gör ni gott så står samhället dig bi när du inte orkar längre. Där har staten brustit. Nu delas pengar och tjänster ut till lättingar som aldrig gjort ett handtag för Sverige. Huvudlös politik. Jag ser ju att politiker i allmänhet har ett huvud men jag funderar på vad som finns i det? Sågspån?

    Liked by 6 people

  5. MOAB skriver:

    Jag tycker fortfarande att det mest intressanta hade varit att få se det amalgam av detta och pk som är Tove Lifvendahls hjärna, och alla andra som drömmer om samexistens med de som anser att det viktigaste är att följa Allah. Hur ser logiken ut, kommer muslimerna att inse det fantastiska i ovanstående självmant eller skall vi tvinga dem?

    Jag tror att jag till dels förstår vad Patrik, Tove, Reinfeldt och Arpi och så många andra missat, de har upphöjt det de förstått till sitt allt, i detta fall att vi är ekonomiska varelser, att ekonomi är allt, en variant av socialdemokratin, bara alla har jobb så löser sig resten. Avsaknaden av religiös uppfostran gör att man inte förstår att det handlar om gott och ont först, ekonomi sedan.

    Jag har nu nått fram till en helt fantastisk del av Gulag arkipelagon, upproret, när man inser att vägen fram är inte underdånighet, utan att göra vakterna lika rädda för fångarna som fångarna är för vakterna. Man inser sitt antal. Man började med att mörda skvallerbyttorna i sömnen, de fångar som som spionerade på andra fångar, det bröt förtryckets kedja. Eller att ringa på hemma hos de som ringer på, man inser att man inte kan bekämpa ont med gott.

    Liked by 5 people

  6. Fredrik Östman skriver:

    Vad jag inte förstår är vilket syfte denna deklaration har, på vilket plan den är avsedd att fungera. Politik eller moral?

    Det problem vars lösning deklarationen förefaller ha föresvävat författarna att vara är ju att socialismens totalitära förstörelseanspråk med politiska medel, alltså rått våld, angripit dessa sedan urminnes tider etablerade och ganska självklara moraliska, alltså frivilliga men ömesesidiga, normer. Vi har slutat, eller med politiska medel (t.ex. s.k. diskrimineringslagar eller statliga omfördelningssystem bortom enskild kontroll) förhindrats från, att upprätthålla dessa normer med moraliska medel, vilka sträcker sig från rynkade ögonbryn till förvägran av anställning, allmosor, umgänge och uppehälle. Men vi saknar deras gynnsamma inverkan på samhällslivet, på det mellanmänskliga dagliga umgänget och på den enskildes livskvalitet.

    Är då avsikten med deklarationen av de medborgerliga skyldigheterna (a) att verka för de perversa totalitära politiska systemens avskaffande, eftersom de har visat sig vara ytterst skadliga eller (b) att verka som en ny morallära, kanske en metamoral, som skall få den del av samhället som ännu, trots totalitarismen, i viss mån ändå (av gammal vana, av bördsstolthet eller för sin mentala hälsa) lever efter dessa urgamla normer och därmed producerar det mervärde som totalitarismen använder för samhällets förstörelse, att ännu något längre och ännu något ihärdigare fortsätta på samma sätt att ignorera den parasit som suger ut deras livsblod intill den sista droppen?

    Det förefaller mig som om deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna är en ineffektiv metod för att uppnå mål (a), medan mål (b) i sig är en del av eller exempel på och en vidare utvidgning av det problem som deklarationen föregiver sig, åtminstone ur mitt perspektiv, vara en lösning på.

    Ser vi inte ovan bara ännu en socialistisk slavmoral?

    Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Det kan ta ett tag. Laddade precis ner Howard Blooms Lucifer Principle. Francis Fukuyamas kapsylrecension i Foreign Affairs:

        This book demonstrates that nature is not, contrary to Rousseau and his contemporary environmentalist followers, in the least bit benign or peaceful, and that destructive urges are hard-wired deep into our genetic systems. Like James Q. Wilson’s The Moral Sense, but in a darker and more popularized way, this book draws heavily on biological and anthropological evidence to show that human beings are not by nature isolated, self-interested individuals but have powerful natural inclinations toward social groups, and that much of the violence and cruelty that has characterized human history is rooted in competition between groups for status and domination.

        The problem with this approach in explaining contemporary phenomena like religious fanaticism or ethnic conflict is that the sociobiological impulses described in the book are all mediated by factors like culture, social structure, institutions, law, and historical experience. It is the latter factors, rather than raw genetic impulses, that explain why Bosnia and not Lithuania has exploded in genocidal violence recently. Moreover, it is too facile to say that the impulse toward group identity is the basis for war and intolerance; it is also the basis for every positive aspect of human social life as well.

        Gilla

    • annagustin2@gmail.com skriver:

      Människan behöver uppbyggliga teser, uppmaningar! Vi behöver dem. Istället har vi nu länge levt i ett samhälle som predikar att man inte nehöver bry sig…om nån ting alls. Man kan skita i sin nästa, skita i sin lärare, skita i jobbet om man inte har lust….en fruktansvärd mentalitet. Det räcker med att titta på några gamla svenska filmer från 1940-talet, eller läsa gamla skolböcker från våra mor och farföräldrars tid så inser man att DÅ hade man bilden av att vi skulle skapa höga ideal, ge unga människor livskraft genom att göra gott och bra…och att det skulle leda fram till att vi skulle känna oss som bra människor – som vi alla har rätt att göra om vi gör vårt bästa. VART TOG DET VÄGEN? Det är inte socialism…eller ens konservatism. Att predika uppbyggliga självklarheter som i dagens krönika SAKNAS i samhället. Vi behöver det alla…frågan är HUR ska det bli en självklar praxis – igen?

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Skall oxen som fram till slakt varje dag sliter hårt framför plogen inbillas att den strövar fritt i de européiska urskogarna genom att läras läxor som var tillämpliga på den tiden? Måste inte först oket tas av?

        Vi måste avskaffa politikernas möjlighet att spendera våra pengar helt utan varje moralisk skrupel!

        Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Absolut…helt min uppfattning (angående att beröva politikerna makten över våra skattepengar). MEN det är FÖR mycket destruktivt idag…och alldeles för lite av det konstruktiva, därför behöver vi goda uppmaningar. Jag är övertygad om att människan vill göra gott…vi VILL vara bra människor som åstadkommer något bra i våra liv. Men istället överöses vi med allsköns skit dagligen – utan omtanke från dem vi givit vårt förtroende.

        Liked by 1 person

  7. Lasse Forss skriver:

    ”Du ska exempelvis inte sjukskriva Dig annat än när en tvingande nödvändighet föreligger.”
    Oerhört viktigt. Dessvärre så används sjukskrivning när man vill protestera mot något, låga löner, arbetsförhållanden eller annat som inte har med sjukdom att göra. För ett antal år sedan blev en regeringsledamot förbannad på en landshövding och uppmanade denne att sjukskriva sig. En uppmaning till försäkringsbedrägeri. Så brottslingarna finns även hos samhällets toppar. Bedrövligt.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Varför utforma bidragssystem som sedan inte skall användas på det sätt de är utformade?

      Inser ni inte att detta innebär moral hazard (svenskt begrepp är mig obekant)?

      Enkel spelteori säger oss att det är rationellt för var och en att som Patrik gör uppmana andra att inte utnyttja dessa system, medan man själv exploaterar dem för glatta livet. Systemen tvingar individen att förstöra sin personliga moral. Här ligger socialismen i det hela. Här ligger avsikten. Och den är helt öppen. När system av detta slag införs talas helt öppet om att det gäller att se till att den enskildes moral inte längre skall ha någon funktion och inverkan på systemet. Människors beroende av varandra skall döljas och staten ställas emellan individerna för att skilja dessa åt. Patriks deklaration spelar med i denna symfoni, det är precis det man förväntar sig att få höra från andra i ett system där hyckleri och skrymteri av detta slag aktivt uppammas medan äkta moral nedvärderas och kortslutes och berövas sin funktion.

      Gilla

  8. Gösta Oscarsson skriver:

    Ja detta är en vacker (och amper) predikan. Men finns det någon i det offentliga livet som kan hålla den? Ärkebiskopen? Statsministern? Tyvärr mycket osannolikt. Att DGS läses av några tusen hjälper ju inte så mycket.

    Jag funderar på hur nykterhetsrörelsen för si så där hundra år sedan faktiskt kunde svänga opinionen. I Latinamerika så sprider sig väckelserörelser som (märkligt nog) gör att de frälsta börjar bete sig på det sätt som Patrik efterlyser. Hur går detta till? Vad är förutsättningarna?

    Möjligen krävs det en rejäl kris. Och då menar jag inte någon av de småkriser vi haft under de senaste hundra åren. Men det är ju en sorglig slutsats. En karismatisk politiker? Som kan fungera som en folkförförare? Åt ”rätt” håll.

    Det vi kan göra, men som vi inte gör, är att inom politikens alla vrår systematiskt undvika sådant som befrämjar dåligt beteende.

    Gilla

  9. MartinA skriver:

    En moralisk uppmaning till att vara sparsam med allmänna medel. I sverige 2017. Sött. Men trött. Snälla PE de enda du kommer lura med den här sortens retorik är blåögda svenskar. Människor med en normal kultur har inte flyttat hit för att försörja gamla kraftlösa orkeslösa ruttnande ursprungsbefolkning utan för att ta för sig? Man måste börja med att förstå vad människor är. Den här ”skyldigheten” är rent skadlig för oss svenskar som den är utformad nu. Eftersom den endast kommer hörsammas av oss (nåja, troligtvis är inte ens vi så enfalidga längre) och därmed göra oss ännu lättare att utnyttja av våra nya landsmän och av det parasitiska etablissemanget.

    Liked by 2 people

  10. lindathepoet skriver:

    I min värld är det stort för mig att jag nu varit nykter i sexton år och på så vis med min ansträgning betalat tillbaka till samhället vad jag ev. kostat samhället innan. Jag tillhör ändå skaran av misfits som man i gemen spottar på om man är på rätt sida staketet. Jag tillhör ju den förfärliga skaran av dem med permanent sjukersättnning , en parasit.
    Av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan , Samhall blev jag klassad som en hopplös idiot. En sådan som samhället vill bli av med. Men på Samhall kom jag raskt underfund med att det var inte de hårt arbetande praktikanterna och anställda som led av sjukdom, det var ledningen som hade en imbecill inställning till de människor som de var satta att ombesörja för. Jag har nog aldrig i hela mitt liv stött på en sådan hoper av nedlåtande,föraktfulla människor, till bredden fyllda med fördomar mot oss som kom dit.
    Helst av allt skulle vi arbetslösa och sjuka, fattiga skjutsas ut i skogen och där finge vi väl klara oss bäst vi ville. Vi kunde ju baka barkbröd och tugga barr.

    Men jag anstränger mig varje dag att förvalta det som ändå tilldelats mig och jag är stolt över mitt hårda arbete. För just den delen kan ingen ta ifrån mig, att jag jobbat hårt.

    Liked by 4 people

      • lindathepoet skriver:

        Jag tror att det största problemet i vårt samhälle är att det inte finns någon riktig opinion mot denna omänskliga samhällsmodell ute i den verkliga sfären. För flertalet känns det tryggt att sitta och skriva på nätet. Men var är de verkliga protesterna, demonstrationerna? Påtryckningarna?
        Vi har en politikerkår som lever helt i sin egen värld, omgiven av en skyddsvall tjänstemän, sakkunniga. Rosenbad och Riksdagshuset har formats till nästintill gated communities Kan jag tycka.

        Liked by 1 person

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Det är verkligen sant. Det finns ingen verklig opinion. Någon som är sund och frisk och som många skulle kunna känna att de vill ta del av. En opinion som företräds av bildade människor som inser att inte polarisera mellan människor utan istället peka på det enorma behovet av intelligenta nya SYSTEM. Samt att det är bråttom att ordna dessa nya system.
        Så hur ska vi kunna bilda en sådan?

        Gilla

  11. Lotta skriver:

    Är det måhända tillåtet att lyfta ut valda delar av dagens text och samtidigt tänka på tiggeriet utanför våra affärer? För plötsligt uppträder delar av texten som en mycket rak, saklig och ärlig förkastelsedom över allt förekommande tiggeri…

    ”Alla människor har olika förutsättningar. Men var och en är skyldig att förvalta sina förutsättningar på bästa sätt. Var och en är sitt eget utvecklingsprojekt.”

    ”Kravet är inte att Du ska åstadkomma något stort och märkvärdigt. Kravet har över huvud taget inte med resultatet av Dina ansträngningar att göra. Kravet har just med ansträngningarna att göra. Du är skyldig att anstränga Dig för att göra det bästa av Ditt liv.”

    ”Och kom ihåg att det inte är resultatet som räknas, utan ansträngningen. Ingen människa är så usel och oduglig att världen inte blir lite bättre om hon anstränger sig än om hon inte anstränger sig.”

    ”Kort sagt har Du fått resurser av tillvaron som Du är skyldig att för andras (och rimligtvis också för Din egen) skull utnyttja så väl Du kan.”

    ”Människor kan försörja sig antingen av eget eller av andras arbete. Att leva av andras arbete är ofta det enklaste. Därför väljer många spontant den lösningen om den står till buds.
    Men ju fler som inte bär sina egna bördor, desto större bördor läggs på andra.”

    ”Skyldigheten är inte ovillkorlig. Den handlar om en strävan. Den handlar om att Du efter bästa förmåga ska försöka klara Dig själv.”

    ”En följd av denna medborgerliga skyldighet är att Du ska vara återhållsam med att utnyttja stöd från andra.”

    ”Se bortom den slöja pengarna hänger framför verkligheten och fråga Dig om Du ger lika mycket tillbaka som Du får.”

    ”Envars medborgerliga skyldighet att bära sin egen börda ska också läsas i kombination med envars medborgerliga skyldighet att utveckla sina möjligheter. Kravet att utveckla sina möjligheter upphäver inte kravet på egen försörjning.”

    Gilla

  12. educaremm skriver:

    Kanske behöver man ändå försöka skilja mellan ordet mänskliga, och ordet medborgerliga, när det gäller att vilja försöka beskriva rättigheter respektive skyldigheter.
    De mänskliga rättigheterna har försökt att deklareras, i en anda av att vilja försöka definiera mänskliga moraliska rättighetsideal.

    Dock i en verklighet, i förhållande till dessa deklarerade mänskliga rättigheter, (kanske många gånger högstämda moraliska och idealistiska s.k. rättigheter), så möter just en verklighet för de flesta människor, från vaggan till graven, just en mängd mänskliga skyldigheter.

    T ex att föräldrar har mänskliga skyldigheter att ta hand om sina barn, och barn har mänskliga skyldigheter att lyda sina sina föräldrar.
    Lärarer har mänskliga skyldigheter att undervisa sina elever, och elever har mänskliga skyldigheter att lyssna till sina lärare.
    Arbetsgivare har mänsliga skyldigheter gentemot sina anställda, och anställda har mänskliga skyldigheter inför sina arbetsgivare.
    En nations politiska makthavare och ledning, har mänskliga skyldigheter inför sina medborgare, och medborgare har mänskliga skyldigheter inför sin nation till vilken de då just råkar vara medborgare i.

    Men medborgerliga skyldigheter kan variera från nation till nation beroende på vilka lagar som en nations ledning och etablisssemang uppställer, (som i sig ju har varierat genom historiens gång mellan faraoner, kejsare, konungar, furstar, även påvar, kalifer, översterabbiner osv., et cetera, som ju alla oftast har krävt både skatter, lydnad och underdånighet inför sina maktställningar och inför sina trogna administratörer, hantlangare, poliser eller arméer, samt ofta utdömt mycket stränga straff mot olika former av olydnad, icke tillräcklig underdånighet, eller rentav uppstudsighet i form av rebelliskhet osv.), och vill hävda, kräva och fordra efterlevnad, hörsamhet, lydnad och följsamhet inför…

    Om t ex Sverige och det svenska politiska etablissemanget stiftar lagar som erbjuder s.k. papperslösa, eller flyktingar, akut tandvård för endast 50 kronor, så är ju detta en stiftad lag, där ingen enda invandrare, flykting eller papperslös kan anses vara lagöverträdare om denne ansöker om sådan tandvård. Inte heller om den ansöker om annan sjukvård, bostadsbidrag, barnbidrag, äldreförsörjningsstöd, osv., et cetera.
    De flyktingar som mottager ekonomiskt stöd är inte några lagbrytare eftersom lagarna är stiftade så som de är stiftade och flyktingarna kan därmed inte anses överskrida några medborgerliga skyldigheter när de följer lagar.

    Däremot när det kommer till begreppet mänskliga skyldigheter, (som ju då inte i första hand handlar om några medborgerliga skyldigheter, eftersom medborgerliga skyldigheter kan anses handla om att i första hand följa lagar som respektive nation och land, respektive kultur och tradition, vid respektive tid, har skapar), så är en verklighet den, att för att just familjer, skolor, arbetsplatser och även då nationer, skall fungera väl, samt skall vara överlevnadskratiga, så behöver just både barn, föräldrar, lärare, elever, arbetstagare och arbetsgivare, försöka anstränga sig att förhålla sig så ansvarsfullt, så omtänksamt, så vänligt, så artigt och så medmänskligt som möjligt.

    (Pedagogen Maria Montessori skrev en bok med titeln: How to Educate The Human Potential. Den titeln skulle kanske kunna överstättas med: Hur utbildas människans mänskliga potential. (Eller också: Hur utbildar man den mänskliga potentialen.)

    Gilla

  13. educaremm skriver:

    Korr.
    Kanske behöver man ändå försöka skilja mellan ordet mänskliga, och ordet medborgerliga, när det gäller att vilja försöka beskriva rättigheter respektive skyldigheter.

    De Mänskliga Rättigheterna har försökt att deklareras, i en anda av att vilja försöka definiera mänskliga moraliska rättighetsideal.

    Dock i en verklighet, i förhållande till dessa deklarerade Mänskliga Rättigheter, så finns det hos de flesta människor en kunskap om att det är Mänskliga Skyldigheter som krävs om man vill kunna skapa goda familjer, bra skolor, goda arbetsplatser och i en förlängning goda samhällen, och som visar sig från vaggan till graven som just nödvändiga Mänskliga Skyldigheter, för just möjligheter till välfungerande familjer, skolor och samhällen…

    T ex har föräldrar Mänskliga Skyldigheter att ta hand om sina barn, och barn har Mänskliga Skyldigheter att lyda sina föräldrar.
    Lärare har Mänskliga Skyldigheter att undervisa sina elever, och elever har Mänskliga Skyldigheter att lyssna till sina lärare.
    Arbetsgivare har Mänskliga Skyldigheter gentemot sina anställda, och anställda har Mänskliga Skyldigheter inför sina arbetsgivare.
    En nations politiska makthavare och ledning, har Mänskliga Skyldigheter inför sina medborgare, och medborgare har också Mänskliga Skyldigheter inför sina nationer, till vilka de då just råkar vara medborgare i…

    Däremot kan man anta att begreppet MEDBORGERLIGA Skyldigheter kan variera stort från nation till nation, och från en tid till en annan tid….

    Medborgerliga Skyldigheter kan variera beroende på vilka formella lagar, men även informella lagar, som en nations ledning, politiska etablissemang, och även då massmediala etablissemang, uppställer.

    (Lagar har ju har varierat genom historiens gång mellan olika makter. T ex mellan olika faraoner, kejsare, konungar, furstar, påvar, ärkebiskopar, kalifer, översterabbiner, tsarer, diktatorer i proletariatens diktaturer osv., som ändå tillsammans med alla deras solidariska och trogna medarbetare, deras lydiga undersåtar, deras maktapparater av administratörer, polis, hemliga polis, militärmakt osv., et cetera, har kunnat utöva makt och bestraffa de medborgare som har ansetts överträda lagarna, och som därmed ansetts vara lagöverträdare som skall straffas. )

    Alla olika makter och maktsystem har kunnat kräva av medborgarna både att erlägga skatter, visa lydnad och visa underdånighet inför maktetablissemangen av olika slag, vare sig i en monarki, ett kejsardöme eller en diktators diktatur.

    De trogna administratörerna till de olika politiska makterna, deras administratörer, poliser eller arméer, belönades ofta stort och generöst för sina troheter till nationernas makthavare.

    Att avkräva, att hävda och att fordra lydnad inför de lagar som skrivits, och att kräva hörsamhet, lydnad och följsamhet till dem, var maktetablissemangens plikter.

    T ex Majetstätsbrott i olika former var oftast belagt med dödsstraff.
    Lagar krävde också ofta obligatorisk krigstjänst inom nationen, och vid försök till smitning, eller försök till desertering, så var även detta oftast belagt med dödsstraff osv.

    Om nu idag t ex Sverige, och dagens svenska politiska etablissemang, tillsammans med massmedier som skapar opinioner, stiftar lagar som erbjuder s.k. papperslösa, eller flyktingar, t ex akut tandvård för endast 50 kronor, så är ju detta en stiftad lag. Det betyder att invandrare, flyktingar eller papperslösa inte kan anses vara lagöverträdare om de eventuellt ansöker om sådan tandvård. Inte heller om de såsom asylsökande, ansöker om någon annan sjukvård, bostadsbidrag, barnbidrag, retroaktivt barnbidrag, föräldrapenning och äldreförsörjningsstöd, osv., et cetera.

    De flyktingar som tar emot ekonomiskt stöd kan inte anses vara några lagbrytare. En främsta Medborgerlig Skyldighet är att inte överskrida de lagar som finns i en nation.

    Däremot när det kommer till begreppet Mänskliga Skyldigheter, (som då inte handlar om några Medborgerliga Skyldigheter att följa skrivna juridiska, eller politiska, lagar), så gäller då i princip en annan slag Skyldighet, kring just begreppet MÄNSKLIGA Skyldigheter.

    Det är då en verklighet i de flesta familjers, skolors, arbetsplatsers och hela nationers liv, att för att alla dessa områden skall kunna FUNGERA VÄL, samt skall vara överlevnadskraftiga, så behöver just både barn, föräldrar, lärare, elever, arbetstagare och arbetsgivare, samt även då lagstiftande församlingar och etablerade etablissemang i en nation, försöka anstränga sig att förhålla sig så ansvarsfulla, så omtänksamma, så vänliga, så artiga, så respektfulla och så Mänskliga som möjligt.

    Dessa aspekter om just Mänskliga Skyldigheter kan sägas kontrastera mot de nedskrivna texterna om de s.k. Mänskliga Rättigheterna.

    Det är Mänskliga Skyldigheter som samtidigt inte går att avkräva från människor men som ändå alla vet är verkliga Mänskliga Skyldigheter OM man vill ha socialt harmoniska familjer, socialt glada och trygga barn, socialt välfungerande skolor, socialt välfungerande arbetsplatser, och också i en förlängning förhoppningsvis även då socialt välfungerande samhällen…

    (Pedagogen Maria Montessori skrev en bok med titeln: How to Educate The Human Potential. Den titeln skulle kanske kunna översättas med: Hur utbildas människans mänskliga potential. (Eller också: Hur utbildar man den mänskliga potentialen.)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s