För tolv år sedan skrev jag en bok som heter Skärp dig, Svensson tillsammans med några andra (Dick Erixon, Tove Lifvendahl, Lorentz Lyttkens, Peter Olsson och Anders Röttorp). Tråkigt nog är den lika aktuell och angelägen – i bemärkelsen obeaktad – som när den kom.

Den handlar om de värderingar och den mentalitet som kan vägleda oss till det goda samhället. I skriften finns även något vi verkligen skulle behöva som pendang till Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, nämligen en motsvarande deklaration om skyldigheter. 

När jag googlar på de två begreppen – med citationstecken i syfte att minska antalet falska träffar – så får jag sex träffar på skyldigheter och 20 300 träffar på rättigheter. Det säger en del om hur världen ser på saken. En skyldighetsträff pekar mot ett rätt mesigt internationellt dokument från något som kallar sig InterAction Council. Skyldigheterna handlar exempelvis om att man inte ska ljuga – inte ens politiker, påpekas det – , inte tortera samt att man ska ägna sig åt familjeplanering. Deklarationen undertecknades 1997 av några dussin fina människor, till exempel Jimmy Carter, Mikhail S. Gorbachev och Ola Ullsten.

Som jag ser det har världen ett underskott på påminnelser och högtidliga bekräftelser om envars skyldigheter. Min katalog omfattar åtta åligganden. Jag hade tänkt ägna mina närmaste krönikor att redovisa dem. Tills vidare kan du tänka på vad du tycker bör vara med så kan vi jämföra efteråt.

Men låt mig avsluta denna inledning med slutorden ur Svensson-boken:

Våra slutsatser

Det finns inga svaga grupper. Det finns troligen inte ens några svaga människor. I varje fall finns det inga människor som är heltigenom svaga och utan varje uns av styrka. 

Kort sagt finns det styrka hos alla. Det är fundamentet i vår människosyn.

En av de viktigaste uppgifterna såväl för enskilda medborgare som för myndigheter är att försöka mobilisera den styrka som faktiskt finns hos var och en.

Det är något helt annat än att, som alltför ofta idag, stämpla människor som svaga och sedan kasta åt dem en allmosa för att de ska härda ut i sitt elände.

När jag skrev det där hade jag ännu inte insett att det finns en stark social kraft, det välfärdsindustriella komplexet, som kolporterar svaghetsideologin för att den ideologin gynnar komplexets egenintressen.

Fortsättning följer i morgon.